Män ? vårt största behov

A.W Tozer

I det läge församlingen befinner sig nu behövs män, rätt sorts män, modiga män. Man säger allmänt att vi måste få uppleva väckelse, att vi behöver ett nytt dop i den Helige Ande ? och Gud vet att vi behöver bådadera ? men Herren väcker inte till lek, hans Ande passar inte för de självupptagna.

Vi behöver män som vågar offra sig i slagen om människosjälar, sådana som redan dött i förhållande till denna världens lockelse och tjuskraft. Sådana män står lediga och fria utan dragning till att utnyttja eller kontrollera de svaga och hjälplösa. De låter sig inte pressas att agera utifrån rådande omständigheter. Det enda tvång som driver dem kommer ur deras inre där Himlen råder.

Denna obundenhet, denna frihet är nödvändig om vi ska kunna ställa profeter i våra talarstolar igen istället för de maskotar som nu tar upp utrymmet. Dessa frihetens män kommer att tjäna Gud och människor utifrån motiv av en art som inte kan förstås av religiositetens tillskyndare vilka nu driver av och an i helgedomen. De kommer inte att ordna beslut och prioriteringar utifrån osäkerhet och fruktan. De tar inte ut kurs och riktning för att inställsamt vara till lags. De låter inte pengamakten styra i valet av uppgift. De utför inte sina uppdrag utifrån rutin och vana. Inte heller låter de sig komma under publicitetens och det goda ryktets makt.

 

Församlingen är ivrigt sysselsatt med rader av företeelser därför att den inte vågar låta bli. Samfundens och församlingarnas verksamhetsutskott lägger fram och formar projekt utan något annat motiv än rädsla. Vadhelst känslan eller ett räddhågat funderande och sökande leder dem att tro ? eller att frukta ? att världen förväntar sig att man ska göra hamnar högst på dagordningen med uppumpat nit och glättad gudfruktighet. Det är trycket från den allmänna opinionen som ropar fram dessa initiativ och sådana profeter, inte Guds röst.

Den sanna församlingen har aldrig sonderat allmänhetens förväntningar innan den har påbörjat ett Herrens arbete. Dess ledare lyssnade till Gud och gick åstad oberoende av stöd, eller brist på stöd, från en folklig majoritet. De hade tagit fasta på Herrens vilja och följde den, och församlingen följde dem ? ibland till seger, men mycket ofta till förödmjukelse och offentlig förföljelse ? och deras lön, deras ordentligt tilltagna lön bestod i att stå rätt i en värld där allt är galet.

 

Ett annat väsentligt karaktärsdrag hos den rätta sortens män är deras kärlek. Den man som vunnit sin frihet och obundenhet i Kristus och lärt sig höra Guds röst för att i allt lyda den, har därmed börjat förstå och känna den börda som krossade Gamla testamentets profeter, som krossade Herren Jesu själ och som tvingade fram tåreströmmar i apostlarnas ögon.

Det fria, obundna sinnet har aldrig skapat religiösa tyranner, inte heller har det försökt göra sig till herre över Guds arvedel. Det är fruktan och brist på självkänsla som leder män att tvinga andra under sina fötter. De har haft något att bevaka, en ställning att försvara och har därför begärt underdånighet av anhängarna för att ordna sin personliga säkerhet. Handlar en fri man så? Aldrig! Han har inget att skydda, inga ambitioner att försvara och inga fiender att frukta. Av denna anledning bryr han sig inte alls om sin position bland andra män. Om de följer honom på hans väg är det bra. Om de inte går med förlorar han inget som han har kärt. Oavsett om han blir accepterad eller förkastad kommer han att fortsätta sin väg i kärlek och med allvar i sin överlåtelse till folk och uppgift. Och endast döden kan tysta hans varsamma förbön för dem alla.

 

Om församlingen ska kunna behålla livet måste den skaffa fram män igen ? rätta sortens män. Den måste förkasta dessa veklingar som inte vågar tala klartext. Den måste i ödmjukhet och mycken bön söka mana på en återkomst, ett återinträde av män som håller profeters och martyrers kvalité. Gud kommer att lyssna till sitt folks rop så som han hörde Israel i Egypten och han kommer att sända befrielse genom att sända befriare. Detta är hans sätt.

Och när befriarna kommer ? reformatorer, evangelister och profeter ? kommer dessa att vara gudsmän, män med stort mod. De kommer att ha Gud på sin sida därför at de är noggranna med att vara på Guds sida. De kommer att vara Kristi medarbetare, instrument i den Helige Andes händer. Sådana män kommer i sanning att vara döpta i Anden och genom deras arbete och vånda kommer han att döpa andra och sända den väckelse som under lång tid hindrats.

 

 

T. Austin-Sparks

 

 

 

Läsning: Hebr 2:5-12

 

Begrunda människors villkor. Låt oss se på oss själva, se på hurudana vi är som människovarelser, se på dessa kroppar, som bäst, som sämst, vårt själsliv ? ett ständigt bekymmer. Vår mänsklighet, vilken anordning det är. De av oss som vandrar i Guds Andes ljus har inget fördelaktigt att säga om människors sätt och deras väg. Vi ville hellre be om ursäkt för dess blotta varande.

Herren har tagit fatt i denna vår mänsklighet för att föra den till en ställning där den krönes med ära och härlighet. Detta är återlösning. Häri finner vi anledningen till att texten tar med oss till de första begynnelserna. ?Du satte honom till herre över dina händers verk.? ?Du krönte honom med härlighet och ära.? ?Allt lade du under hans fötter.?

Detta var skapelsesyftet med människan. I detta misslyckades han, i detta kom han till korta och blev vad han nu är.

 

Ut från Himlen kom denne Ene för att gripa tag i människor, för att föra dem genom all slags svårighet och prövning, genom all frestelse och allt betryck, förbi all opposition och antagonism, genom hela den kraftansamling som riggats för dess undergång.

Han tar dessa människor och deras mänsklighet för att föra dem till fullhet, föra dem till härlighet ? denna mänsklighet, din och min ? denna besvärliga, bedrövliga företeelse, och gör den duglig att dröja inför och vänta på Guds helighet och härlighet, hans egen personliga närvaro. Detta är innebörden av att ?föra många söner till härlighet?.

 

Bibeln är full av bilder på denna gemenskap mellan det gudomliga och det mänskliga. Du finner den avbildad i keruben, i vittnesbördets ark ? dess trä, det träslag som man kunde finna i öknen, överdraget med guld.

Gud lämnar vittnesbörd ? detta är vittnesbördets ark. Gud vittnar mitt ur härligheten om att han har tagit fatt i människor mitt i deras mänsklighet för att föra dem in i det Allra Heligaste för att låta det förbli där för evigt.

Den sista bilden som ges av arken visar hur man ställde den i Templet och drog ut bärstängerna. Där förblir den för evigt i Guds närhet. Dess färd hade nått sitt mål, den kröns med härlighet och ära ? Kristus, du och jag i förening i Guds närvaro. Detta är själva hjärtat i allt; och om du eller jag behöver något som ger visshet och trygghet, låt oss då komma ihåg att Gud har fastlagt ett förbund i all gudomlig kärlek för att hållas av honom själv. Behöver vi verkligen något annat som skulle ge oss större trygghet eller hopp än detta att Gud själv har ingått ett förbund med oss?

 

Vilket oerhört förbund detta blodets förbund innebär. Vilket oerhört förbund detta förbund i hans kropp utgör, i Herren Jesu kropp. Vi har gjorts delaktiga i hans kropp, i hans liv. Detta är förbundets kärlek. Viken förvissning detta är ämnat att tillföra oss, styrka för allt som ligger framför ? om vi inte äger trygghet och hopp, hur ivriga är vi då att gå vidare, hur svårt är det då inte att behålla kursen.

Vi kanske tar ett steg framåt och in flyger alla sorters tankar om oss själva, anklagande ord ur våra egna hjärtan. Fienden finner utrymme på grund av något i vårt inre och så tar vi två steg tillbaka. Något lite framåt, sedan tveksamhet, och så är vi tillbaka där vi var. Alltsammans på grund av vår osäkerhet, vilken har sin begynnelse i vår mänsklighet.

 

?Han tar dessa människor och deras mänsklighet för att föra dem till fullhet, föra dem till härlighet ? denna mänsklighet, din och min ? denna besvärliga, bedrövliga företeelse, och gör den duglig att dröja inför och vänta på Guds helighet och härlighet, hans egen personliga närvaro.?

"Vägen till en djupare kunskap om Gud går genom den dödskuggans dal som består i själslig fattigdom och försakelse av allt. De saliga som äger riket är de som förkastar alla yttre ting och ur sina hjärtan dragit upp varje rot av habegär. dessa är "de fattiga i anden"(matt 5:3) De har nått ett inre tillstånd som motsvarar de yttre omständigheterna för en tiggare på Jerusalmes gator. Det är vad ordet "fattig" verkligen betyder, så som Kristus använde det. Dessa "saliga" fattiga är inte längre slavar under det matriellas tyranneri, de har brutit förtryckarens ok. Och detta har de gjort, inte genom att kämpa, utan genom att överlåta sig. Fastän fria från allt begär, äger de likaväl allt ( 1Kor 3:20-23 ) "Ty dem hör himmelriket till"

"Henry Ward Beecher säger: "I den stad jag är född, fanns en man som alltid hade för vana att stjäla ved. Han brukade gå upp under kalla vinternätterna och stjäla från sina grannar. Det påstods, att han fick arbeta mycket mera nu, än om han hade på ett ärligt sätt sökt skaffa sig ved"

Denne man är ett slående exempel på tusentals människor, som arbetar mycket hårdare för att behaga djävulen, än de skulle behöva, om de sökte att behaga Gud

C.H Spurgeon

T.A Sparks

 

 

Läsning: 1 Kon 17.

Det som först hamnar i vårt synfält är Herrens tjänare. Ännu en gång finner vi att Gud reagerar på tillståndet hos sitt eget folk och reagerar med gudomligt missnöje. Som alltid skaffar han sig ett verktyg för att återföra ordningen.
Elia ställs fram för oss som ett sådant instrument och vi får genom honom se de vägar och de regler som Herren använder för att forma en tjänare som kan verka funktionellt i enlighet med Guds syften.

Guds suveräna val
Det första som ger bärighet för ett sådant verktyg är Guds suveränitet. Det finns aldrig en uttömmande, naturlig förklaring till Guds val och förordnande av sina tjänare. Det kanske finns sådant hos det utvalda verktyget som kan brukas när det helgats och lagts under Guds Andes välde, men när allt har sagts och värderats måste vi erkänna att hans val alltid är ett suveränt, ett självständigt och oberoende val. Det är aldrig beroende av något i det naturliga vilket skulle kunna påverka honom att välja det ena verktyget i stället för det andra. Han agerar suveränt, helt och hållet självständigt i sådant utväljande och förordnande vilket ska gagna hans syften.
Men, oavsett om detta är sant, oavsett om Gud väljer att lägga ner andliga resurser i ett sådant instrument måste det förbli kontrollerat och disciplinerat av Guds hand. Om inte, kommer denne tjänare, detta Guds instrument att följa sin egen själs vägar, följa sina egna bedömningar influerad av sina känslor. Intention och motiv kommer kanske att fortsätta vara gott och vara gudfruktigt men det kommer inte att ge utrymme för nödvändigheten att kontinuerligt vara under Guds hand, under Guds ledning och disciplin.

Detta kommer till ett så klart uttryck hos Elia i begynnelsen av hans uppgift. Det råder inget tvivel om Guds suveränitet i fråga om utväljandet och det råder ingen tvekan om att Gud beklädde honom med kraft och duglighet. Trots detta ser vi honom under Guds hand i varje skede och alla dessa steg och avsnitt verkar disciplinerande för mannen Elia. Gud arbetar hela tiden med sin tjänare och för honom i varje moment, hela vägen, under sin hand så att han inte vid något tillfälle blir något i sig själv men blir till en som har allt i Herren och endast i Herren.
Vi gör ett stort misstag om vi tror att det är nog att ha fått tag på något om Guds tanke och Guds syfte, att ha skaffat sig kunskap om vad Gud vill åstadkomma. Detta är inte alls tillräckligt. En sådan kunskap om Guds syften räcker inte. Det som måste till är ett inre arbete med oss i förhållande till Guds tanke och detta verk är ofta av en sådan karaktär att vi inte alls förstår det.

Om det vore så att Gud arbetade med oss som syndare, om han verkade i våra liv därför att det finns personlig synd och personliga brister kunde vi nog förstå det; men när han verkar i oss med utgångspunkt i sina gudomliga syften, som hans tjänare, går detta långt bortom vårt förstånd. Vi förs ut i områden i vilka vi inte alls begriper vad Herren gör med oss eller varför han gör det. Det går över vår horisont, det gäckar oss och vi är tvungna ? om vi är inställda på att vandra vidare med Herren ? tvungna att acceptera att Gud vet vad han håller på med. Vi måste försöka följa honom enligt det ljus som vi för tillfället har och acceptera att detta arbetande med oss, som går så långt bortom vår begreppshorisont är relaterade till de syften vartill vi är kallade.
Förklaringen till det vi går igenom väntar någonstans framöver och vi kommer att finna den när vi når dit. Gud ger sällan någon förklaring när han för oss ett steg vidare. Gud kommer aldrig till sin tjänare med orden: ?Nu ska jag ta dig genom en särskild sorts erfarenhet som kommer att se ut på detta sätt, och anledningen är denna. . . ? Utan förvarning finner vi oss i ett besvärligt läge som förvirrar oss, ställer oss bortom möjlighet till förklaring, och Gud tar oss igenom utan att lämna någon redogörelse förrän vi är fria, förrän syftet med erfarenheten är uppnått, då finner vi kanhända en förklaring.
Saken är denna; ett instrument som Gud i sin suveränitet valt ut i relation till sina syften, ett instrument som känner till huvuddragen i dessa syften måste i varje led och steg, i varje del och stycke hållas under Guds hand för att läras och ledas i relation till dessa syften, för att helt och hållet vara under Guds styre.

Elia, stor som människa, i främsta ledet i Guds historia, fördes till den punkt, trots att han visste att Gud hade valt ut honom, trots att han kände Guds plan, fördes till den punkt där han inte kunde utifrån eget initiativ eller egen kraft gå vidare för att utföra sin uppgift. Han kunde inte ta mer än ett steg i taget, och dessa enskilda steg leddes vart och ett av Gud. Vi ser detta när vi begynner läsa detta kapitel. Han var tvungen att ta ett steg, och sedan ett till under Guds ledning och inget utöver det. Herren släpper inte iväg ens sin bäste tjänare efter dennes egna idéer. Han ger inte ens sina mest brukade instrument frihet att ta ut egen kurs, trots att de har god insikt i vad Gud har i sinnet.

Gudomlig auktoritet
Några av orsakerna till detta är uppenbara. Elias tjänande var ett uttryck för Guds auktoritet. Krafter var verksamma vilka var mer än mänskliga. Israels situation innefattade mer än andligt förfall. Det var inte endast så att folket hade förlorat en betydande del av sitt andliga liv och nu befann sig på lägre nivå än de skulle och därför behövde återföras till källorna. Baal hade ett starkt fäste i Israel och ondskans makter, mörkrets makter låg bakom detta förfall. Denna situation krävde mer än andlig uppmuntran, mer än andlig föda, mer än en sammankomst för ett fördjupande av det andliga livet.
Ett tjänande utifrån gudomlig auktoritet var vad som behövdes för att ta itu med den andliga situation som låg till grund för de omständigheter som folket befann sig i. Det var starkare krafter i rörelser än enbart mänskligt felande och mänskliga brister. Israels stat och regering hade blivit säte för satans makt. Elia hade att vandra i Guds Andes auktoritet och hans första offentliga uttalande visar att det var en sådan tjänst han hade: ?Så sant Herren, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.? 1 Kon 17:1.
Detta handlar om ställning, en tilldelad position och det mandat som följer denna ställning. Jakob säger att skyn höll sig stängd genom Elias bön. Detta är att gå bortom en jordisk, bortom en vanlig mänsklig situation. Och sedan; han öppnade himlen med sin bön. Detta är att äga mandat i det himmelska.

Förberedelse i det tysta
Denna uppgift förbereddes i det fördolda innan den fann sitt offentliga uttryck. Aposteln Jakob säger mycket bestämt att ? Elia var en människa med samma natur som vi. Han bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte på jorden under tre år och sex månader; åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt.?
Det finns undangömd historia här, en historia inför Gud. Elia klev plötsligt, utan förannonsering in i offentligheten. Han stod bara där på universums podium, om vi får säga så, och gav ut sin deklaration. Men detta är inte allt. Det finns en fördold förhistoria inför Gud här. All sådan tjänst med auktoritet har sin begynnelse i hemlighet, skyld för det offentligas öga med rötter i umgänge med Gud.
Den sortens uppgift, vilken föds i detta undangömda umgänge med Gud fordrar en särskild Guds ledning för att bevaras trygg, för att beskyddas från alla krafter som kan förstöra. Detta är anledningen till att Elia mitt i sin uppgift hade behov av att vara ledd steg för steg av Herren. Det fanns inte rum för några generaliseringar eller allmänt dragna slutsatser om tjänandets utseende. I varje steg, i varje led måste det till särskild insikt, Gud instruerande i varje moment. Gud bevarar mandatet allteftersom han ger det, genom liv i det undangömda. Ett sådant liv, ett sådant tjänande får inte visas fram, då förstörs det.

Ett avskiljande från självlivet
Herren säger till Elia ?Ge dig av härifrån. . . ? Härifrån? Varifrån? Bort från publiciteten, bort från denna exponering, från denna öppenhet med alla sina risker. ?Gå bort härifrån och begiv dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.? Göm dig. Geografin har inte mycket med detta att göra. Det betydelsefulla är ett andligt ?Göm dig?. Kerit betyder avskiljande, avskärande, och det har att göra med Jordan och dess andliga betydelse. Kerit är ett biflöde till Jordan. Vi vet att Jordan står för självlivets död. Guds tjänare måste ha gått igenom en Jordan-upplevelse, men de måste hålla sig nära Jordan och låta Jordans inflytande verka oavbrutet. Den mest hämmande, paralyserande inverkan på ett tjänande med auktoritet kommer från ?Själv?. Det är inflytandet från och styrkan i vårt själsliv.

Elia var en viljestark personlighet, en kraftfull natur, en människa som kunde agera drastiskt och som gav av sig själv med brinnande hjärta, och Guds tjänares självliv är till särskilt besvär för Anden. Paulus gör det fullt klart att vid en viss punkt i hans tjänst och andliga liv, när Gud hade anförtrott honom uppenbarelser som han inte fick berätta om, var det stora och omedelbara hotet mot tjänsten han själv.
?För att jag inte skulle förhäva mig själv?. Således hade inte självlivet blivit utplånat. Paulus var inte friad från möjligheten att skada ett allt igenom andligt tjänande och Herren var tvungen att vidta särskilda åtgärder - inte mot synd, men mot självlivet. ?För att jag inte skulle förhäva mig?. Förhäva mig, vad är det? Det är jagets upphöjelse, självlivets upphöjelse. Vika faror det finns med detta ?jag? och hur verkligt det står som ett hot att ta främsta platsen, maktens position, inflytandets och auktoritetens plats. Det är i relation till detta som Herren måste säga ?göm dig?, ?ge dig av till avskiljandets och avskärandets plats?.

Allt detta är så annorlunda jämfört med vad man väntar sig. Här är alltså en man som har genomgått denna intensiva förberedelse i det tysta tillsammans med Gud under mycket bön. Han finner sig förd ut med mandat att göra ett tillkännagivande som representerar en krisens punkt i Guds handlande. Man kunde förvänta att han från den situationen skulle gå från kraft till kraft, från plats till plats och genast bli en erkänd Guds tjänare och ofta vara i det offentligas centrum. Men Herren vaktar noga på att någon av hans tjänare skulle ta sig an hans sak och hans sändande som vore det kärlets och tjänarens sak. Det skulle förstöra allt, istället krävs ett undangömmande, ett drastiskt förande åt sidan.
Om ett geografiskt relaterat undangömmande är Guds sätt att åstadkomma ett andligt skylande och skyddande, må det då vara så. Om Gud väljer att sända oss bort från det offentligas liv och tjänande till någon avlägsen, okänd plats för att föra oss undan det överhängande hotet att bli något, att bli föremål för allas intresse och deras önskan att forma något att beundra, eller att dra vidare i vår egen kraft då är det gott och väl. Om det nu handlar om att föras undan geografiskt sett eller inte, är Herrens ord till alla sina tjänare i alla omständigheter detta: ?Göm dig?.

Formbarhet
Sedan, länkat till detta, som en del av detta måste en Guds tjänare alltid återfinnas böjbar, formbar för att Herren ska kunna få ett omedelbart gensvar. En tjänare har inget program, därför finns det inget som hindrar eller störs. Han har inte någon fast inriktning, därför finns det inget som Herren behöver bryta sönder. Han är i rörelse samman med Gud, sitter still samman med Gud allt i enlighet med Guds instruktioner. Han måste vara känslig för Guds hand, kapabel att sättas i rörelse närsomhelst, under vilka omständigheter som helst utan att uppleva att allt rivs sönder och blir till en enda oreda.
?Gå bort härifrån. . . och göm dig vid bäcken Kerit. . . Men efter någon tid torkade bäcken ut. . .? Herren sa inget om att bäcken skulle torka ut, och detta faktum att Herren sa till Elia att gå till Kerit betydde inte att Herren skulle bevara bäcken för alltid. Det var en etapp och Herren sa egentligen: ?Detta är nästa steg. Jag lovar inte att du kommer att få stanna där för gott. Jag säger inte att detta är en plats där du kan slå dig till ro eller att du ska vara kvar här. Detta är nästa etapp. Gå dit och håll dig redo för det som jag kan komma att ge dig att göra.?

Detta är naturligtvis ett andligt tillstånd. Ingen ska ta detta bokstavligt. Om vi begynte hantera detta efter bokstaven skulle det vålla förvirring i mycket av det vi företar oss. Men vi måste vara redo att låta Herren göra det som han finner för gott, och inte ta det som en motsägelse när han leder oss i annan riktning efter att först ha fört oss utefter ett spår. Det handlar om att vara i Herrens hand, utan att sitta fast i sådant som vi bestämt oss för, också då vägen är dold för vårt förstånd, för vår vilja och våra känslor, dold för allt som hör vårt själsliv till, så att Herren har fri väg med oss.

Bäcken torkade ut; är du beroende av bäcken? Om det är så, blir du ordentligt förvirrad då detta händer. Låter du allt bero av Herren? Då kan alla bäckar sina och vi klarar oss bra ändå. Att vara beroende av Herren är en styrande och förblivande regel för andlig styrka. Man skriver och talar om Elia som en kraftens profet. Om detta är riktigt i något avseende, så var det så därför att han var beroendets profet.
Denna relation till, detta beroende av Herren gjorde det möjligt för honom att fortsätta verka, och leda Elia in på nya områden av uppenbarelse och erfarenhet. Anpassningsbarhet är något väldigt användbart. Om vi inte låter oss formas hindrar vi Herren från att föra oss in i hans fulla uppenbarelse och syften.

Johannes Döparens lärjungar var formbara, därför lärde de känna Herren Jesus. Du kommer ihåg de Johannes lärjungar som följde Jesus och som sa ?Mästare, var bor du?? Han svarade, ?Kom och se?. Hade de varit färdiga och fastlåsta och sagt ?Vi är Johannes? lärjungar och vi måste hålla oss till honom, vi måste stanna hos honom och följa honom; låt Jesus skaffa sig egna lärjungar, vi fortsätter med Johannes?, då hade de gått miste om en hel del. Men de var öppna och formbara.
De Johannes lärjungar som Paulus kom i kontakt med i Efesus många år senare, till vilka han sa ?Tog ni emot den Helige Ande när ni kom till tro?? var formbara. När de hörde vad Paulus hade att säga, lät de döpa sig i Herren Jesu namn. De var redo att gå vidare från Johannes till Kristus och så fick de del i större fullhet.
Om vi inte är redo att böjas och formas går vi miste om mycket. Elia var formbar, därför ledde Herren honom vidare. Gud lät bäcken sina därför att han hade något mer till reds för sin tjänare att lära, något mer att uträtta genom sin tjänare. Därför sa han: ?Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta.? Han gav sig iväg till Sarefat och blev genom sin lydnad till välsignelse.

Erfarenhet av uppståndelsen
Efter detta fördes han in i ett nytt moment av tro och lydnad genom en ny erfarenhet, mera handfallenhet, en ny prövning genom att kvinnans son dog. Denna kvinna var änka och mor till en pojke. Sonens död betydde att hon förlorade allt. Det hände medan Elia var där, medan denna kvinna tjänade honom, medan han var där i lydnad för Herren. Han hade agerat i lydnad inför Herren och nu, mitt i tron och trofastheten, lät Herren denna katastrof inträffa i det hem till viket han hade blivit sänd.
Utan tvekan växte sig frågorna stora i Elias hjärta. ?Gud skickade hit mig, det vet jag. Gud valde och kallade mig och mitt i mitt arbete med att utföra min uppgift för han mig in i denna situation! Jag tvivlar inte på att Herren har lett mig, och nu är jag här efter att följt anvisad väg och allt har blivit död och förvirring. Allt är en enda stor, hemsk motsägelse!?

Många är de frågor som dyker upp när man hamnar i en sådan situation. Man ifrågasätter den ledning man har upplevt, man ställer frågor om huruvida man var ledd alls, om man missförstått alltsammans. Man hamnar allt längre ut i sankmark. Vad betyder allt detta?
Gud hade en uppenbarelse till reds för Elia, något bortom allt han förut hade tagit emot. Herren höll på att ge honom något som han inte hade haft en aning om tidigare. Han skulle visa sin tjänare att Han var uppståndelsens Gud, och att det måste göras på ett grundligt sätt, skrivas djupt i hans tjänares varelse genom trångmål, genom rådlöshet, genom förvirring. Sålunda låter Herren änkans son dö och fyller hemmet med förfäran och alla ställer sig många och svåra frågor.

Profeten går till sin kammare och lägger fram saken inför Herren och griper tag i Gud, kopplar sig till sammanhanget och blir till ett med den. Pojkens uppståndelse blir profetens. Profeten låter sig identifieras med situationen i död och sedan i uppståndelse.
Uppståndelsens oerhörda verklighet och mening, en ny erfarenhet av detta, var en nödvändig lektion för Herrens tjänare om denna auktoritet skulle kunna upprätthållas och för att denna tjänst skulle kunna nå sin fullbordan i tillintetgörandet av döden, vilken åstadkom förödelse. Guds tjänare måste gå igenom allt detta i sitt eget hjärta.
Sarefats lärdom övade inflytande på profetens hela uppgift. Sarefat innebar prövning och luttring, det var verklig luttringseld. Elia kom ut ur den, och alla de andra som var med kom ut ur den till en helt ny position, till uppståndelsens position.
Må Herren skriva alla dessa ting i våra hjärtan och visa oss att de fortfar att vara andliga värden vilka är nödvändiga för att nå Guds mål och för att uppfylla hans syften.

 

 

När reformatorerna återupptäckte den storslagna sanningen om rättfärdiggörelse genom tro och började verbalisera den i sina skrifter, blev gensvaret från Rom att man hävdade, att denna doktrin förde med sig, att ett heligt liv blev onödigt. Om Kristi fullkomliga rättfärdighet tillräknas syndare enbart på trons grund, kan de som har blivit rättfärdiggjorda helt enkelt leva på vilket sätt man vill och ändå få garanti för att komma till himmelen. Eftersom man blivit fullkomligt rättfärdig i Guds ögon, har man inget behov av rättfärdighet i praktiken.

Reformatorerna besvarade den anklagelsen med att visa på att helgelse är oundvikligt i varje sann troendes erfarenhet. Jean Calvin skrev:

"Genom tro tar vi emot Kristi rättfärdighet, vilken allena försonar oss med Gud. Denna tro kan man emellertid inte ta emot, utan att samtidigt ta emot helgelse, eftersom Kristus "för oss har blivit till visdom, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning" (1 Kor 1:30). Kristus rättfärdiggör därför ingen människa utan att också helga honom ". (Betoning tillagd)

Nutida protestantism tenderar att glömma dessa teologiska rötter. Faktum är, att de som fördömer frälsning med Jesus som Herre som villolära, har lurats in i samma villfarelse som Rom försökte tillämpa på de tidiga reformatorerna. Många av dem lär uttryckligen att rättfärdiggörelse genom tro medför att helighet blir oväsentligt. De ser helgelse i praktiken som önskvärt, t.o.m. väsentligt, men inte dess mindre utan relation till frågan om rättfärdiggörelse och inte nödvändig för evig frälsning. De tenderar att se den juridiska sidan av rättfärdiggörelsen som det totala i Guds frälsande verk. Helgelse i praktiken kan ske eller kanske inte sker, säger man. Detta beror då på personens villighet att lyda. Medan man erkänner att varje troende blir rättfärdiggjord, vill man lämna rum för troende som inte blir helgade.

Men den uppfattningen undergräver fullständigt reformationens teologi. Fastän rättfärdiggörelse och helgelse är skilda teologiska koncept, är båda väsentliga element i frälsningen. Gud kommer inte att förklara en person rättfärdig, utan att också göra honom eller henne rättfärdig. Frälsning inkluderar allt Guds verk för vår räkning, från hans förutvetande av oss före världens grundläggning till vårt slutliga förhärligande i den tillkommande evigheten (Rom 8:29-30). Man kan inte välja och vraka och acceptera evigt liv, medan man tar avstånd från helighet och lydnad. När Gud rättfärdiggör människor, helgar han dem också ( se t.ex. 1 Kor 1:2 och 6:11, där alla troende sägs vara helgade).

Dr. Martyn Lloyd-Jones skrev:

"Inser vi att om vi verkligen förstår doktrinen om rättfärdiggörelse genom tro, då har vi redan förstått det innersta väsendet och kraften i nya testamentets undervisning om helighet och helgelse? Har vi insett att det faktum att vi blir rättfärdiggjorda genom tro garanterar vår helgelse och att vi därför aldrig får tänka på helgelse som en åtskild och efterpåföljande erfarenhet? " (Betoning tillagd).

Bibeln utmanar dem som definierar frälsningen som en rent juridisk handling, utan några praktiska konsekvenser. Hebr. 12:14 talar om "ty utan helgelse får ingen se Herren".

Den versen gör inte helighet till en nödvändighet för rättfärdiggörelse, men den gör anspråk på den som en säker följd. Med andra ord, helgelse är ett kännemärke på alla som är återlösta, inte ett villkor för att ta emot frälsning. De vars tro är äkta, kommer med säkerhet att bli heliga och de som saknar sann tro, kan aldrig bli heliga. De har inget hopp om att få se Gud, förutom att stå inför honom vid domen.

Många som tror att de är frälsta, men lever oheliga liv, kommer att bli chockade när de får se vid den slutliga domen, att himlen inte är deras slutmål. Det är svårt att föreställa sig en mer fruktansvärd scen, än den som beskrivs av Jesus i Matt 7:21-23:

"Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ´Herre, Herre´, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på ´den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar'? Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort från mig, I ogärningsmän'".

De som ser på frälsningen som huvudsakligen en rättsligt förfarande, ett tillräknande skilt från rättfärdighet i praktiken, kommer att få svårt med denna Jesu varning. Den framställer frälsningen i i mycket praktiska termer. Den upprepar framställningen i bergspredikan: "Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket" (Matt. 5:20).

Här i Matteus 7, ger Herren oss en glimt av den kommande domen och tragedin för dem som kommer att stå framför tronen med höga förväntningar, men endast med en verbal bekännelse eller en huvudsakligen intellektuell kunskap. De kommer att bedyra, att de gjorde saker för Herren, men deras ord och hjärtan är tomma.Tragiskt nog, kommer Kristus att avvisa dem från himmelen.

Lägg märke till nyckelversen i vers 21, som beskriver den typ av människa som kommer att få vara i himmelen. Det är "den som gör min himmelske Faders vilja". Det är inte den som säger, att han känner Jesus eller som tror vissa fakta om honom. Det är den som gör Faderns vilja. Den som inte lever enligt Guds lagar ("ogärningsmän") kommer att avvisas (v.23). Vad vi kan lära oss här är att om en människa lever ett liv i olydnad, så spelar det ingen roll vad han säger eller vilka goda saker den människan har gjort. Han eller hon är en icke troende och riskerar att bli evigt fördömd.

Detta är en mycket stark varning, men den är en absolut nödvändig del av evangeliet enligt Jesus. Dessa kortfattade versar och de som följer direkt efter fördömer två felaktiga gensvar till Kristus: det första, som uppger sig tro, men underlåter att göra det som tron bjuder (Matt 7:22-23) och det andra, att höra utan att lyda (vers. 24-27).

Att säga utan att göra: Synden i tomma ord

Lägg märke till att de "många", som kommer att bli avvisade i domen inte är hedningar. De är religiösa människor, som har valt de mänskliga gärningarnas väg. De är de samma "många", som vi mötte i Matteus 7:13 och som tog den vida och breda vägen. Deras försvar kommer att vara de religiösa handlingar som de utfört (v 22). Paulus sa att människor som dessa "hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft" (2 Tim 3:5). De liknar i mycket fariséerna, upptagna med religiös aktivitet, inte nödvändigtvis avfällingar, villolärare, anti-kristliga, ateister eller agnostiker - de är endast människor, som försöker förtjäna Guds ynnest genom yttre gärningar i stället för att leva ut den rättfärdighet som grundar sig på tro (jmfr Rom 10:5-10).

Gärningarna de gör är endast till det yttre. De är hycklare, som säger de rätta sakerna, men inte gör dem från hjärtat. Den faktiska orsaken till att de kommer att bli avvisade, trots alla de goda saker de kommer att hävda att de gjort, är att de inte gör Faderns vilja (Matt 7:21). De lever inte enligt Guds lagar (v. 23). De känner till de rätta orden och kan tyckas goda utvärtes, men deras karaktär är inte av samma art. De är som många i dagens församling som bejakar sund lära, men inte är frälsta.

Dessa människor säger t.o.m.: "Herre, Herre" (Matt 7:21-22). Detta uppenbarar ännu en gång deras grundläggande renlärighet. De känner till Jesu anspråk som Herre och ger t.o.m. muntligt bifall till det, men de underkastar sig inte honom som Herre. De är som de, om vilka Jesus talade i Lukas 6:46: "Men varför ropen I till mig: ´Herre, Herre´ och gören dock icke, vad jag säger?" De är ivriga, gudfruktiga och väl ansedda. Tre gånger upprepar de: "i ditt namn....genom ditt namn....genom ditt namn" (v.22). De har varit sysselsatta med att göra saker i Herrens namn - t.o.m. underbara saker, och hela tiden tänkt att de tjänar honom med hänförelse. Men deras ord är tomma.

Att säga "Herre, Herre" och sedan inte lyda, är den moraliska motsvarigheten till en Judaskyss. Den som har fått sann tro är lika angelägen om att göra Guds vilja, som att bejaka sann lära.

Jesus uttalade orden i Matteus 7:21-23 som en varning till människor, som tror att de är frälsta, men inte lever i lydnad för Gud. I motsats till dagens predikanter, som går hur långt som helst för att undvika att störa någons frälsningsvisshet, var vår Herre fast besluten att tillintetgöra det falska hoppet hos alla, som ogrundat trodde att de var återlösta. Han utmanade ofta sådana människor. Han uppmuntrade aldrig någon som var osäker på sin frälsning, att strunta i tvivlen. Hans budskap står i stark kontrast till dagens evangelium, som verkar tydligt utformat för att stödja falsk frälsningsvisshet. Mönstret i nutidens förkunnelse är att ge människor ett behagligt och lättköpt budskap, att leda dem in en enkel bekännelse, att få dem att be en bön, skriva på ett kort eller vadsomhelst och sedan försäkra dem om att de är frälsta och att de aldrig ska tvivla på detta. Att vittna på detta sätt är i själva verket att bekämpa den helige Ande, vilkens uppgift är att ge både visshet till dem som verkligen är frälsta (Rom 8:16) och överbevisning till dem som inte är det (Joh 16:8-9). Gud vet om skillnaden, vi gör det inte. Det är inte vår uppgift att förvissa människor om deras frälsning.

Tillfälliga tvivel på ens frälsning är inte nödvändigtvis felaktigt. Sådana tvivel måste bemötas och behandlas med uppriktighet och på ett biblisk sätt. Bibeln uppmuntrar till andlig självprövning. I 2 Kor 13:5 skrev Paulus: "Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva. Eller kännen I icke med eder själva, att Jesus Kristus är i eder? Varom icke, så hållen I ej provet. Den förmaningen förbigås till största delen - och bortförklaras ofta - i nutidens församling.

Det har blivit mycket populärt att undervisa bekännande kristna, att de kan åtnjuta frälsningsvisshet oavsett hur de lever sina liv. När allt kommer omkring, hävdar vissa, vad har det praktiska livet att göra med frälsningsvisshet, om frälsningen är en gåva till människor som helt enkelt tror på fakta om evangeliet? Den undervisningen är ingenting annat än lagöverträdelse i praktiken. Den uppmuntrar människor att leva i hyckleri, olydnad och synd, genom att erbjuda dem falsk frälsningsvisshet. Den motarbetar självprövning. Och detta gör klart våld på bibeln. Vi har fått befallningen att pröva oss själva, åtminstone så ofta som vi firar Herrens måltid (1Kor 11:28).

Självprövning är speciellt viktig i en tid som vår. När det finns statistik som påstår att mer än en miljard människor i världen är kristna, måste vi ställa oss frågan vem som fastställde kriterierna. Siffror som dessa stämmer inte med det som Jesus sa om många på den breda vägen och få på den smala. Även de som tillhör den rätta kyrkan kan vara bedragna och fullständigt utan Guds rättfärdighet genom Kristus.

Det finns flera kategorier av bedragna människor i kyrkan. Helt klart finns där hycklare, de som bara försöker visa sig religiösa. Andra är namnkristna, ytliga människor som kallar sig kristna p.g.a. att de har gått i söndagsskola eller "avgjort sig" för Kristus, men som inte har något fortlöpande intresse av att leva ut det som tron innebär. Andra åter är starkt sysselsatta med församlingen eller religiösa aktiviteter. De känner till fakta om evangeliet, med lyder inte Guds ord. De kanske går i kyrkan p.g.a. att de söker sköna känslor, välsignelser, upplevelser, helanden, underverk eller extatiska gåvor. Kanske är de engagerade i samfundet, församlingen, organisationen, men har inga förpliktelser mot Guds ord. De kan älska teologi av rent akademiskt intresse. Vad som än är orsaken, kommer många (Matt 7:22) som har anslutit sig till Kristus och kristendomen att bli bortvisade vid domen.

Lägg noga märke till att predikande, profeterande, utdrivande av demoner och att utföra underverk - även under renlärighetens täckmantel - inte är bevis på sann frälsning. Gud kan verka, och gör också ofta det, genom ofrälsta människor. Han brukade den opånyttfödde Bileam (4 Mos 23:5) - han brukade t.o.m. Bileams åsna! Kaifas, den onde översteprästen, profeterade Kristi död för nationen Israel (Joh 11:51-52). Mäktiga verk kan också göras genom Satans kraft, eller vara förfalskade. Egyptens trollkarlar kunde göra utföra vissa av de underverk som Moses gjorde. Skevas söner i Apostlagärningarna 19 drev ut demoner. Matt 24:24 förutsäger att falska kristusgestalter och falska profeter kommer att utföra tecken och under. Satan kan göra förunderliga saker, och han kommer att göra nästan allt för att vilseleda en icke troende till att tro att han eller hon är frälst.

Mirakler och profetior och mäktiga underverk är inte samma sak som ett heligt liv, och utan sann helighet, kommer ingen att se Gud (Hebr 12:14). Gud vill att vi ska återspegla hans karaktär: "Utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han som har kallat eder är helig. Det är ju skrivet: 'I skolen vara heliga, ty jag är helig'" (1 Petr 1:15-16). "Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig" (Matt 5:48). Eftersom Gud är helig, kommer de i vilka han bor att gå framåt mer och mer mot helighet. Eftersom Gud är fullkomlig, kommer de som är hans sanna barn att gå vidare i inriktning mot hans fullkomliga standard. Om du är ostadig, eller om du drar åt motsatt riktning, gör du rätt i att pröva dig själv.

Att vi eftersträvar en fullkomlig standard, innebär inte att vi aldrig kan svika. Det innebär att vi tar itu med sveket. De med sann tro kommer att svika - och i vissa fall, svika patetiskt och upprepade gånger - men en äkta troende - kommer, som ett livsmönster, att bekänna sin synd och komma till Fadern för förlåtelse (1 Joh 1:9). Fullkomlighet är det normala, inriktningen är kriteriet. Om ditt liv inte uppvisar tillväxt i nåd och rättfärdighet och helighet, gör du rätt i att pröva äktheten i din tro - även om du tror att du har utfört stora saker i Kristi namn.

Att höra utan att lyda: Synden i oförnuftiga hjärtan

Vår Herre vidareutvecklar nu faran med den kommande domen med en kort illustration. Detta är sammanfattningen av bergspredikan. Illustrationen sammanför allt det som han har sagt om tro, rättfärdighet och behovet av att leva enligt den gudomliga normen. Den är en slutlig vädjan till människor i fara för domen:

"Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man, som byggde sitt hus på hälleberget. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget. Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man, som byggde sitt hus på sanden. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och dess fall var stort. " (Matt 7:24-27).

Det som vid första påseende tycks vara en enkel berättelse, är i själva verket en kraftig anmärkning mot människor som har sina huvuden fulla av kunskap, men inte har tro i sina hjärtan. Den klargör en motsats mellan dem som lyder och de som inte gör det. Vissa människor hör och reagerar på budskapet, medan andra hör och inte gör det. Det som vår Herre uppenbarligen vill visa oss, är att skillnaden mellan de två är en sak som får eviga följder.

Detta är ett sista upprepande av bergspredikans centrala tema - att de som inte äger en äkta rättfärdighet, inte kommer att komma in i himmelriket (Matt 5:20). Orden riktas igen till dem som gör anspråk på att känna Gud, som tror att de har fått del av riket, men vilkas liv inte uppenbarar Konungens karaktär och egenskaper.

Två män återges i Matteus 7:24-27, som visar på olika slag av lyssnare. Båda byggde hus. Antagligen byggde de dem inom samma område, eftersom samma storm och flod slog emot dem. Husen såg antagligen ganska lika ut. Den enda skillnaden som Jesus nämner om, är de grunder på vilka de byggdes. En man byggde på klippan och den andra byggde på sanden.

Detta var ännu en kraftig tillrättavisning mot fariséernas religion. De brydde sig inte om inre andlighet, hjärtats renhet eller nödvändigheten av ett rätt levnadssätt. De var hycklare, som bara brydde sig om det yttre, inte om att lyda Gud. Hela deras religion var som ett hus byggt på sand. Den såg bra ut vid första anblicken, men till sist var den bara bortkastad strävan, dömd till säker undergång.

Fariséerna bad, fastade och gav sina allmosor, men endast för att skryta med sin fromhet och för att få ett bättre rykte. Mycket av Jesu budskap i begspredikan hade riktats till dem och de människor som fått i sig giftet i deras undervisning. Jesus inledde sitt budskap med med en kallelse till ödmjukhet, sinnesändring, saktmod, hunger efter rättfärdighet, förbarmande och renhet (Matt 5:1-8). Fariséerna kände endast förakt för dessa egenskaper. De hyllade högmod, andlig förmätenhet, självrättfärdighet och att visa upp religiösa handlingar. Jesus krävde rättfärdighet som översteg fariséernas rättfärdighet (v 20), och menade att någonting saknades i deras religion. Han avvisade deras seder med religiöst hårklyveri, vilket fick dem att lyda lagens bokstav men inte bry sig om dess verkliga syfte (v 21-48). Han fortsatte med en tillrättavisning av deras uppseendeväckande maner (6:1-18). Han klandrade dem för deras dömande inställning (7:1-5) och ifrågasatte deras undervisning (v 15-20).

Nu utmanar Jesus dem att handla i enlighet med hans ord (v 24). Om de gör det eller inte, kommer att vara det bästa testet på om de är förståndiga eller dåraktiga. Till sist kommer deras gensvar att avgöra om de kommer att få höra de fruktansvärda orden: "Gån bort från mig, I ogärningsmän" (Matt 7:23).

De som tolkar bibeln har föreslagit flera tolkningar angående vad det innebär att bygga på klippan. Vissa har påpekat att Gud i gamla testamentet kallas en klippa (Ps 18:2). Andra lägger märke till att Paulus hänvisade till Kristus som den enda grunden (1 Kor 3:11). Men låt avsnittet tala för sig själv: "Var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem , han må liknas vid en förståndig man, som byggde sitt hus på hälleberget (klippan) (v 24, betoning tillagd). Att lyda Kristi ord är detsamma som att bygga på den fasta klippan.

Kol 1:21-23 lyder: "Också åt eder, som förut voren bortkomna från honom och genom edert sinnelag hans fiender, i det I gjorden vad ont var, har han nu skaffat försoning...om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta". Jakob 1:22, en välkänd vers, lyder: "Men varen ordets görare och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva". 1 Joh 2:3 lyder: "Därav veta vi, att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud". Titus 1:15-16 lyder: "Hos dem äro både förstånd och samvete orenade. De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till att gott verk".

Alla dessa avsnitt undervisar att äkta troende tar emot Kristus och går vidare i honom. De hör hans ord och gör som det säger. De känner hans bud och håller dem. De gör inte anspråk på att känna Gud och likväl förnekar honom med sina gärningar. Bekräftelsen på frälsning är ett liv i lydnad. Det är det enda möjliga beviset på att en person verkligen känner Jesus Kristus. Om man inte lyder Kristus som ett livsmönster, så är bekännelsen till honom en tom muntlig utövning.

Tänk ett ögonblick på detta: En man byggde sitt hus på ett snabbt och lätt sätt, medan den andre byggde det på det svåra sättet. Att bygga på sand kräver ingen förberedelse. Du behöver inte gräva. Du behöver inte förbereda dig. Du bara smäller upp det. Det är en genväg som ger snabba resultat, men inte förblivande.

Mycket av dagens evangelisation är byggt på sanden. Den tillåter ingen tid för överbevisning om synd, ingen möjlighet till djup sinnesändring, ingen möjlighet till förståelse för varför vi måste inse verkligheten i att vi är förlorade och inget tillfälle för den helige Ande att verka. Tåget rullar och om du vill hoppa på, är det bäst att du gör det. Arthur Pink skrev: Det finns de som säger att de är frälsta, innan de har någon förnimmelse av att de är förlorade". Massor av människor som nämner namnet Jesus har i ovishet byggt på den ytliga, "höra-men-inte-lyda-drivsanden" (jmfr Matt 7:26). Nutidens slag av kristendom har blivit ytlig och godtar människor som inte har grävt djupt och lagt den rätta grunden.

Jesus sa att en förståndig man inte bygger ett torn utan att beräkna kostnaden (Luk 14:28). Han är villig att gräva djupt, han har tänkt igenom ansvaret, han förstår vad han ger sig in på och han vill göra det på rätt sätt. Detta är den man som hör och lyder (Matt 7:24).

Domens dag kommer. Det är detta som vindarna, slagregnen och vattenströmmarna (Matt 7:25.27) talar om. Gud sänder domens storm. Vissa kommer stå fast och andra kommer att falla. De som står fast är sanna troende, de som faller är de som aldrig i själva verket trodde alls. Skillnaden kommer att visa sig i om lydnad blev resultatet av att man hörde, om ett rättfärdigt liv blev resultatet av att man bekände sig till tron.

Denna beskrivning är förunderligt samstämmig med varningen i Matteus 7:21-23. I båda fallen är testet på sann tro om den medför lydnad eller inte.

Alltså slutar Jesu bergspredikan med en förödande varning för dom: "och dess fall var stort". Det är en varning för dom, kännetecknande för Jesu förkunnelse, men återigen, helt annorlunda än nutidens trendförkunnelse. Evangeliet enligt Jesus kräver en radikal förändring - inte bara en ny uppfattning, utan ett gensvar som innebär full överlåtelse.

Vad blev följden av hans predikan? En stor väckelse? Tusentals omvändelser? Nej. Om någon gjorde sinnesändring, står det inte nämnt om. Matteus 7:28-29 förklarar för oss: "När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse; ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke som deras skriftlärde".

Allt de gjorde var att analysera Jesu framtoning! Detta var just det som han hade rådit dem att inte göra. De var "häpna". Det grekiska ordet innebär bokstavligen att de var "bestörta från sina sinnen". Detta var inte en negativ reaktion. Många tolkar faktiskt detta idag som ett gensvar till frälsning. När allt kommer omkring bekände dessa människor att de aldrig hade hört sådan vishet, aldrig upplevt något sådant djup, aldrig förstått sådan berikande sanning. Ingen hade någon givit sådana fruktansvärda varningar för helvetet. Och självklart hade ingen någonsin konfronterat de religiösa ledarna på detta sätt! Jesus talade med sådan frimodighet och djärvhet! Han citerade inte de andra rabbinerna, utan han hade egen auktoritet. Han rörde vid varje dimension av det mänskliga livet i en verbal framställning som fick människor att tappa andan. Aldrig hade sådan djup insikt uttryckts i ett enda kraftfullt budskap. Massorna tyckte att han var underbar.

Men det gav inte ett gensvar till frälsning. De hade redan börjat bygga på sanden. Det fanns ingen sinnesändring, inget som yttrade sig i lydnad - bara analys.

Och det är här det slutar.

Men det kan inte sluta här för en sann troende. Någon med äkta tro kan inte höra Herrens ord och gå bort utan att handla på dem. De trogna kommer att bli mer än chockade, mer än förundrade, mer än beundrande - de kommer att bli lydiga. De bygger ett hus på den fasta klippan.

 

John F. MacArthur, Jr

Märkliga angrepp mot Åke Greens radikalism
Pingstpastor Åke Greens predikan i sin församling i Borgholm, har skakat om kyrko-Sverige.

Men att reaktionen från ledare i Pingst - fria församlingar i samverkan skulle bli så negativ och stödet från hans pastorskolleger så litet, det var nog en överraskning även för Green. Senaste tillskottet ar FFS-ledaren Lars-Ivar Nilssons reaktion på Greens attack på den växande sexualliberalismen i vart land. För predikan gällde inte bara homosexualiteten, den omspann hela sexualliberalismen.

Vad reagerade Nilsson mot i Greens predikan? Kritiken riktades först och främst mot tre områden: Greens radikalism (!), att han missförstod Bibelns helhetssyn eller människosyn och hans dåliga kunskap i sexualetik och sexualforskning. Låt oss nu ta dessa anklagelser en efter en,

Åke Greens radikalism:

Vi som varit med nästan ett halvsekel i pingströrelsen kommer ihåg de brinnande evangelisterna när de brännmärkte den växande sexualliberalismen i slutet av 1960-talet. Vi kommer ihåg demonstrationerna utanför porrbutikerna och debattartiklar både i kristen press och lokalpressen. Det pågick ett regelmässigt krig mellan pingströrelsen och sexualeliten. I början av 1990-talet hade jag själv en serie predikningar om den växande homosexualiteten i samhället och den utmaning den innebar för församlingarna.

När nu därför Åke Green väljer att konfronteras med homolobbyismen så gör han det på samma sätt som vi gjorde för 30 år sedan: han avslöjar synden vid dess rätta namn, han säger att de som lever ut sin homosexualitet inte kan vara kristna och kallar den förvridna sexualismen (incest, homosexuellt leverne, etcetera) för en cancersvulst. Vad är det for fel med det uttrycket? Ar det för magstarkt för våra ledare? Ar det inte så vi har betraktat det? För Åke Green har rätt i att sexualliberalismen sprider sig i medierna, teater, film etcetera på ett sätt som kan liknas vid en obotlig sjukdom.

Tendensen bland kristna ledare är klar (och det gäller även Pingst): vår apologetiska linje (om vi nu har någon) baseras mer och mer på en socio-kulturell (kontextuell) förståelse av bibelorden.

Man undviker konfrontationen och tror därmed att man ska lyckas skapa respekt för sin tro och vinna tveksamma människor att förstå det kristna budskapet.

Har begår man ett stort misstag. Man överbetonar kärleksbudskapet på bekostnad av den helige Gudens vrede över synden. En balans måste till för att ge rätt bild av Guds väsen. De sexualliberala måste därför förstå var Guds ords gränser går och u det tycker jag att Green lyckats med att förklara.

Åke Greens människosyn och Bibelns människosyn:

Det här är ett mycket intressant debattämne. För det bygger delvis på Lars-Ivar Nilssons stöd till medvandrarprästen Eric Johanson - som vi alla beundrar. Hans kamp för renhet är beundransvärd. Och han är lika mycket kristen som alkoholisten som valt att sluta, men som hela livet lever med sin kamp.

Det är inte där som Greens attack på homosexualiteten ligger, utan han riktar sig tydligt mot den utlevda homosexualiteten. Hans nöd för det som händer i Sverige liknar mer Jeremias nöd för judafolket Men hans vånda förtar inte hans kärlek till folket.

Green visar i sin predikan på ett mod och en kärlek till svenska folket som man sällan möter i dag. Att varna för olycka och samtidigt tala om hur man ska komma ur den sexuella gastkramning som stora delar av vårt folk befinner sig i måste anses som en kärlekshandling. Vidare måste hela predikan sättas in i ett större sammanhang. Green är till vardags ingen svavelosande predikant, men nöden för vårt folk är större än ängslan för hans framtida rykte. Han framstår därmed som en Jeremiaprofet som måste tala för att det brinner en eld i hans inre.

Åke Greens bristande kunskap i sexualforskning:

Det har är ju ett märkligt angrepp som slår tillbaka på Lars Ivar Nilsson själv. Han visar ju stor okunskap på det som händer inom gen- och sexualforskningen. Det finns nutida forskning som visar på hur homosexuella ar överrepresenterade bland pedofiler. Den ska inte ses om definitiv, men den visar på en tendens.

En nyligen genomförd tvillingforskning pekar klart på art det ar ytterst tvivelaktigt att den homosexuella läggningen är ärftlig. (Se t.ex. Blanchard R, Barbaree HE, Bogaert AF, Dickey R, Klassen P, Kuban ME, Zucker KJ. ?Fraternal birth order and sexual orientation in pedophiles? (2000) Archives of Sexual Behavior 29(5):463-78). Se även narth.com för forskarinformation. Där hittar vi följande påstående: ?There is no such thing as a ?gay gene? and there is no evidence to support the idea that homosexuality is genetic or unchangeable.?

Personligen menar jag att den attityd som Nilsson visar mot sin kollega Åke Green är oacceptabel och bör leda till en ursäkt.

Sedan undrar man om Nilsons utspel ska ses som en rädsla framsprungen ur Knutbydramat for att hindra ?fundamentalistiska och radikala? predikanter från att sprida ?osunda? idéer som kan leda till framtida problem i rörelsens ökade ekumeniska ansträngningar.

Och kanske har vi nu genom våra ledare fått ett ?tolkningsfilter? som i framtiden talar om vad som är sunt eller inte sunt.

 

Nils-Olov Nilsson

" vissa av er har så mycket damm på er bibel att ni kan skriva fördömd på den med era fingrar"


"Hycklare söker sitt eget. Gud är på hycklarens läppar, men världen i hans hjärta, vilken han hoppas få behålla på grund av sitt goda rykte. Jag påminner mig ha läst om en person, som lämnade landets prins en stor summa pengar för att han skulle få rättighet att en eller två gånger om dagen få tillåtelse att besöka honom och endast säga:"Gud bevare er Ers höghet!" Prinsen, förvåna över att han ville ge ut en så stor summa pengar för en så ringa ynnest, frågade honom: " vad för nytta tror ni detta ska medföra?" "oh, min herre", sade han "detta skall bidraga till att jag blir känd i hela landet som en gunstling vid ert hov, och detta skall gagna mig mer än den summa pengar jag betalt till er."

På samma sätt finns det många, som har ett namn om sig att vara goda kristna, som kan göra stora uppoffringar

"Korset är det mest revolutionerade som någonsin funnits bland människor. Korset under romartiden visste inte av någon kompromiss, det gav aldrig några förmåner. Det vann alltid i argumentation genom att döda opponenten och tysta honom för alltid. Det skonade inte Kristus, utan dräpte honom precis som de övriga. Han levde när de hängde honom på korset och var fullständigt död, när de tog ned honom från det. Så var korset när det först framträdde i den kristna historien.

Med fullständig kunskap om allt det här sa Jesus: ?Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig?. Så korset gjorde inte bara slut på Jesu liv, det gör också slut på vårt första liv. Alla hans verkliga efterföljares gamla liv... det och inget mindre är sann kristendom. Vi måste göra något med korset, och det är bara en av två saker som vi kan göra - fly det eller dö på det!"

Om vi vid slutet av vårt liv kan säga med Paulus: "Jag har fullbordat mitt lopp", då är vi i sanning lyckliga. Det finns inget  mera tragiskt än när en människa kommer till slutet av sitt liv och förstår, att hon varit på fel väg. Vi har bara ett liv att leva härnere, och vi är fria att göra som vi vill med det, men om vi söker vårt eget nöje, kommer aldrig vårt liv att förhärliga Gud.

Jag hörde en kristen säga:"jag önskar ingenting för mig själv, jag önskar allt för Gud." Önskar du någonting vid sidan om Gud eller är all din önskan koncentrerad i hans vilja? Kan du i sanning säga, att Guds vilja är "GOD OCH VÄLBEHAGLIG OCH FULLKOMLIG"(rom12:2) ? Ty det är vår vilja som ifrågasättes här. Denna starka, själviska vilja som är min måste korsfästas och jag själv ge mig helt åt Herren. Vi kan inte vänta att Herren skall leva sitt liv i oss, om vi inte ger honom vårt liv.
Utan reservationer, utan polimik måste vi ge oss själva åt Honom så att Han får göra som han behagar ned oss

Watchman Nee

Martin Luther



Den som läser böcker, predikningar och andakter av Martin Luther skall snabbt bli varse hur ofta han talar om Guds vrede. Vi ska här se på ett sådant exempel. Det är ett utdrag från hans Huspostilla, 2 söndagen efter Trefaldighet. Luther utgår från en liknelsetext av Jesus som handlar om hur folk enträget ska uppmanas att komma till den himmelska måltiden.



"Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt." Luk 14:23

"Härmed åsyftas vi hedningar som inte bodde i någon stad, dvs inte hade någon ordentlig gudstjänst såsom judarna utan tillbad avgudar, så att vi inte förstod sanningen vare sig om Gud eller om oss själva. Därför liknas hedningarnas länder vid en fri och öppen plats på landsvägen eller fältet där djävulen går fram och har fritt spelrum, så att han där kan göra vad han vill. Gå dit bort, säger husbonden, och uppmana dem enträget att komma in.

Världen har den onda arten att hon överallt avspärrar sig mot evangelium och inte kan tåla den läran. Husbonden däremot vill ha sitt hus fullt av gäster. Ty han har tillrett måltiden så att han måste ha människor som äter, dricker och är glada, skulle han ock vara tvungen att uppväcka dem av stenar. Detta är också anledningen till att Gud låter världen äga bestånd så länge, fast han kunde ha anledning nog i vart ögonblick att för våra synders skull kasta den i fördärvet. Men han gör inte det, ty han behöver ännu fler gäster att delta i sin måltid.

Att hans tjänare nu förkunnar det heliga evanglium för oss, det är ett bevis på att vi som är döpta och tror också är bjudna till denna måltid. Men på vad sätt uppmanar han oss enträget? Vår Herre Gud vill ju inte ha någon nödtvungen tjänst. Han uppmanar oss enträget på det sättet att han låter predika för oss att "den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd." Här visar han oss båda delarna: helvete och himmel, död och liv, vrede och nåd.

Ty först och främst uppenbaras för oss vår synd och vårt förtappade tillstånd, för att vi skall förskräckas för detta när vi får höra att vi, så snart vi blivit födda till världen, strax är i djävulens rike och under Guds vrede. Det är att bli uppmanad enträget, när man fruktar för Guds vrede och begär hjälp av honom.

När nu detta har skett genom predikan och våra hjärtan alltså är förkrossade och förskräckta, så predikas det vidare: Kära själ, du skall inte förtvivla för det att du är en syndare och har dragit över dig en så hemsk dom. Så här skall du göra: Gå åstad, du är ju döpt, och hör evangelium. Då får du veta att Jesus Kristus dött för dig och genom sin död på korset försonat din synd. Tror du detta, då kan du vara trygg för Guds vrede och den eviga döden samt får vara en gäst vid denna härliga måltid och får där äta och dricka så att du blir mätt. Detta är att uppmana enträget, att förskräcka med synden.

Evangelium uppenbarar, vilka som är de verkliga synderna och låter oss känna Guds vrede (Rom 1:18). Det lär oss nämligen att vi alla lever i synder och är att räkna bland de ogudaktiga. Detta befaller oss vår Herre Gud att förkunna genom sitt evangelium då han säger till apostlarna: "Gå och förkunna evangelium".

Men man kan inte förkunna bot och omvändelse utan att säga att Gud är vred på alla människor därför att de är fulla av otro, gudsförakt och andra synder. Denna Guds vrede bör förskräcka dem och göra deras samveten bävande och ängsliga så att de uppmanar enträget sig själva och säger: "Ack, Herre Gud, vad skall jag ta mig till för att bli frälst ur detta elände?" Då skall man säga: "Sätt dig här och ät, ty här står många bord lediga och här är rikt förråd på mat. Du är döpt, tro därför på Jesus Kristus. Tro att han har ställt allt till rätta och försonat för dina synder. Det finns intet annat medel genom vilket du kan få hjälp, än detta att du tror och blir döpt. Då skall Guds vrede upphöra. Då skall istället idel nåd och barmhärtighet, syndernas förlåtelse och evigt liv skina över dig från himlen."

Att uppmana enträget, det betyder att predika omvändelse och syndernas förlåtelse och att förkunna Guds vrede över synderna och nåd över dem som tror. Så skall Guds vrede över syndaren och nödvändigheten av omvändelse tvinga därtill att man kommer och ropar om nåd. Detta är rätta vägen till denna måltid.

På detta sätt blir av judar och hedningar en kristlig kyrka, och så kallas alla tillsammans för fattiga, eländiga, halta och krymplingar. Ty sedan de blivit på detta sätt förskräckta tar de emot evangelium och kryper till korset. Men de som inte vill göra detta, de må sedan vara hur kloka och visa som helst, så har de här sin dom, att de inte skall få smaka denna måltid, dvs att Guds vrede skall förbli kvar över dem och de blir fördömda för sin otros skull.

Men vi som vill komma, vi som har hjärtan som är förskräckta för våra synders skull och som därför inte försummar den Guds nåd som för Kristi skull förkunnas för oss och erbjuds åt oss i evangelium, vi får nåd i stället för vrede, evig rättfärdighet i stället för synd och evigt liv i stället för evig död ?"

Av A. W. Pink

 

 

 

---

Introduktion

SATAN KOMMER ALDRIG MED NÅGOT EGET - han tar bara efter. Gud har en enfödd Son - Herren Jesus Kristus, det har Satan också - "Laglöshetens människa" (2 Tess.2:3). Vi har den Heliga Treenigheten, Ondskan har sin Treenighet (Upp.20:10). Vi kan både läsa om "Guds barn" och "ondskans barn" (Matt.13:38). Vi kan läsa att Gud verkar i de förstnämndas både vilja och gärning, på det att Hans goda vilja må ske, vi kan också läsa att Satan är den andemakt "som nu är verksam i de ohörsamma" (Ef.2:2). Eftersom det finns en "gudaktighetens hemlighet" (1 Tim.3:16) så finns det också en "laglöshetens hemlighet" (2 Tess.2:7). Gud tecknar sina barn med ett insegel på pannan (Upp.7:3), Satan gör likadant med sina barn(Upp.13:6). Vi läser att "Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet."(1 Kor.2:10), Satan har också sina djupheter (Upp.2:24). Kristus utför mirakler, det gör Satan också (2 Tess.2:9). Eftersom Kristus sitter på en tron så gör Satan också det (Upp.2:13). Kristus har sin kyrka, Satan sin synagoga (Upp.2:9). Eftersom Kristus är världens Ljus, så "förskapar sig Satan till en ljusets ängel" (2 Kor.11:14). Eftersom Kristus har utvalt apostlar, så har Satan också sina apostlar(2 Kor. 11:13). Det här för oss fram till "Evangelium enligt Satan".

Satan är ärkeförfalskaren. Han kämpar nu med att så ut ogräs ibland den goda säden som Gud sått. Han försöker förhindra den goda säden från att växa genom en annan slags växt, en som till synes ser lika dan ut som den goda växten - tistlar. Med andra ord, genom att härma efter försöker Satan att förstöra det verk som Kristus har utfört. Däför har Satan också ett evangelium som är en förfalskning av Kristi evangelium. Det är på Satans evangelium som aposteln syftar, när han säger till galaterna: "Det förundrar mig, att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium. Likväl är detta icke något annat evangelium; det är allenast så, att några finnes, som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium." (Gal.1:6, 7). Det här falska evangeliet spreds alltså redan under apostlarnas dagar, och en mycket allvarlig dom talades ut över dem som predikade det. Aposteln fortsätter "Men om någon, vore det ock vi själva, eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad." Med Guds hjälp ska vi nu försöka beskriva Satans evangelium.

Satans "evangelium"

Satans evangelium är inte ett system av revolutionerande principer, det är inte heller ett anarkistiskt program. Det uppmuntrar inte till strid och krig, utan poängterar fred och enhet. Det söker inte att få modern emot sin dotter eller fadern emot sin son, utan det fostrar den ande genom vilken den mänskliga rasen kan bli en enda stor familj. Det försöker inte att slå ned på den naturliga människan utan uppmuntrar och stärker den. Det förespråkar utbildning och kultivering och vädjar till "det bästa som vi har inom oss". Det verkar för att göra den här världen så angenäm så att ingen kommer att sakna Kristi närvaro eller känna behov av Gud. Det vill göra människan så intagen av den här världen så att hon inte är redo till någon självuppoffring, välvilja eller barmhärtighet. Det lär att vi ska leva för vår nästas bästa på alla sätt. Det tilltalar det köttsliga sinnet och attraherar mängder av människor, för det ignorerar det faktum att människan av naturen är en fallen varelse och skiljd ifrån livet med Gud, att hon är död i sina överträdelser och sin synd, och att hennes enda hopp ligger i att hon blir född på nytt.

Frälsning genom gärningar

Till skillnad mot Kristi evangelium så lär Satans evangelium att man blir frälst genom gärningar. Det innebär att en människa döms rättfärdig inför Gud p g a hennes gärningar. "Var god och gör gott" är parollen. Man har totalt förbisett att det inte bor något gott i människan. Här menar man att det är en god karaktär som frälsar, men Guds Ord säger motsatsen - karaktären är en frukt av frälsningen. Man har bytt bort Kristus mot goda gärningar; social korrekthet istället för omvändelse och politik och filosofi istället för lära och gudsfruktan. Det talas mer om att förbättra den gamla människan än det talas om den nya skapelsen in Kristus Jesus. Man ser också efter en världsfred som är skiljd ifrån Kristi återkomst

Falska arbetare

Satans apostlar hittar vi inte utanför kyrkan utan de är oftast pastorer inom våra kyrkor. Tusentals av de män som vi finner i talarstolarna sysslar inte längre med att presentera den kristna trons fundamentala sanningar, utan de har avvikit ifrån sanningen och tagit in fabler istället. Istället för att verkligen framlägga hur fruktansvärd synden är, och tala om vilka konsekvenser den har för evigheten, så talar man så lite som möjligt om den och säger endast att synd är lika med avsaknad av gott. Istället för att varna sina åhörare och uppmana till att fly från den kommande vredesdomen, så gör de Gud till en lögnare genom att påstå att Han är för god och barmhärtig för att kunna sända någon av sina skapelser till ett evigt helvete. Istället för att säga att "utan att blod utgjutes så finns det ingen förlåtelse", så säger man att Kristus bara var ett stort exempel för oss, och att vi ska gå i Hans fotspår. Om dessa kan man bara säga att "De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud" (Rom. 10:3). Deras budskap kanske låter helt riktigt och sant och anses värt att prisas, ändå läser vi om dem: "Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar." (2 Kor. 11:13-15).

Människor är svältfödda på Guds Ord

Många församlingar står utan ledare som är trogna Guds Ord, och som undervisar HELA Guds rådslut, som visar på Hans väg till frälsning. Till det kan vi lägga det faktum att det är ett fåtal personer i församlingarna som verkligen är villiga att lära sig Sanningen själva. Det är knappast några familjer som läser Bibeln tillsammans i hemmen, även ibland dem som kallar sig kristna. Bibelordet blir inte förklarat ifrån talarstolarna och läses inte i hemmen. Vi lever i ett stressat samhälle som ställer höga krav på alla och få tar sig tid att förbereda sig att möta Gud. Majoriteten av "kristna" är för bekväma för att studera Bibeln själva, och är utelämnade åt sina pastorer. Många av dessa pastorer missbrukar sitt förtroende genom att studera och förklara ekonomiska och sociala problem, istället för Guds uppenbarade Ord.

Dödens vägar

I Ords. 14:12 står det: "Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden". Den här "vägen" som leder till "döden" är Djävulens bedrägeri - Satans evangelium - en väg till frälsning genom mänskliga bedrifter. Det är en väg som verkar vara "den rätta", d v s, den framvisas på ett sätt som är attraktivt för den naturliga människan, den anbefaller sig till sina lyssnares intelligens. Skaror av människor blir förförda p g a att man använder religiösa termer och även tar Bibeln som stöd för sina teorier (när den passar in).

En falsk kristendom

Hur mycket framgång lögnen får beror på hur likt Sanningen det är. Villfarelse handlar inte så mycket om att man förnekar sanningen, som det handlar om att sanningen blir förvrängd. Det är därför som halvsanningar är värre än totala lögner. När Satan som är lögnens fader går upp i talarstolen, så gör han inte det med avsikten att fullständigt förneka kristendomens fundamentala sanningar. Nej, han tar sanningen och förvrider den, ger en falsk uttydning av den och en felaktig tillämpning. Vi kan ta som exempel detta: Satan är inte så dum att han öppet förnekar Guds existens. Han tar Guds existens för självklar och ger sedan en falsk beskrivning av Guds karaktär. Han undervisar om att Gud är alla människors andliga Fader, under det att Skriften säger att vi är "Guds barn genom tron, i Kristus Jesus" (Gal.3:26), vidare "Men åt alla dem som tog emot Honom gav Han makt att bliva Guds barn. (Joh.1:12). Sedan påstår han att Gud är alldeles för barmhärtig för att kunna sända någon människa till helvetet, under det att Gud säger "Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön." (Upp.20:15). Satan är inte heller så dum att han ignorerar historiens centralgestalt - Jesus Kristus. Tvärtom så deklarerar Satans evangelium att Jesus Kristus var den bästa människa som någonsin levt. Han drar uppmärksamheten till Jesu fina karaktär, Hans barmhärtighetshandlingar och Hans finstämda undervisning. Jesu liv blir upphöjt, men Hans ställföreträdande död ignoreras. Det viktiga försoningsverket på korset nämns aldrig, och Hans uppståndelse från det döda anses vara påhittat av godtrogna människor som levde under vidskepelse. Satans evangelium är ett blodlöst evangelium som presenterar en korslös Kristus som ska tas emot, inte som Gud manifesterad i köttet, utan enbart som en idealmänniska.

De andligt blinda

I 2 Kor. 4:3, 4 kan vi läsa: "och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade. Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken, som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds härlighet." Han förblindar de otroendes sinnen genom att dölja ljuset ifrån evangelium. Det gör han genom att ersätta det sanna evangeliet med sitt eget evangelium: "?han som kallas Djävul och Satan och som förvillar hela världen?" (Upp. 12:9). Det åberopar helt enkelt "det bästa inom människan" och uppmanar henne till att leva ett ädlare liv. Här är en plattform på vilken alla, oavsett åsikt, kan komma samman och proklamera ett gemensamt budskap.

Djävulens bedrägeri

Vi citerar återigen Ords. 14:12; "Mången håller sin väg för den rätta men på sistone leder den dock till döden."

Det ligger mycket sanning i påståendet att vägen till helvetet är klädd med goda föresatser. Det kommer finnas många i Eldsjön vars liv innehållit goda föresatser, ärliga beslut och upphöjda ideal - dessa utförde rättfärdiga handlingar och var oklanderliga på alla områden. Dessa människor var stolta över sin redbarhet men försökte rättfärdiga sig själva inför Gud genom sin egen rättfärdighet. Dessa människor var moraliska, barmhärtiga och storsinta, men de såg aldrig sig själva som skyldiga, förlorade och syndare som förtjänar helvete. De såg aldrig sitt behov av en Frälsare. Detta är den väg "som hålls för den rätta". Så är den väg som anbefaller sig åt det köttsliga sinnet och som så många blir bedragna av idag. Djävulens bedrägeri innebär att vi kan bli frälsta genom våra egna gärningar och rättfärdiggjorda i oss själva inför Gud, under det att Guds Ord säger oss :"Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig." (Ef.2:8)

Att greppa med förståndet - eller - att ha en frälsande tro

För några år sedan kom artikelns författare i kontakt med en man som var lekmannapredikant och en entusiastisk "kristen tjänare". I över sju år hade han predikat offentligt och deltagit i olika religiösa aktiviteter, men utifrån hans sätt att prata, så betvivlade artikelförfattaren att mannen var "född på nytt". Vid närmare utfrågning så visade han sig ha en mycket dålig kännedom om Skriften och hade bara en vag uppfattning om Kristi verk för syndare. Under en tid så försökte vi presentera evangelium och uppmuntra till eget studie av Skriften, men vi talade hela tiden i tredje person, med hopp om att Gud skulle uppenbara Frälsaren för honom, om han fortfarande var ofrälst. Så en dag, till allas vår glädje, så berättar han, som sagt sig ha predikat "evangelium" i sju år, att Kristus blivit uppenbarad för honom kvällen före. Han sa till oss att han tidigare hade lärt känna det kristna idealet, men inte Korsets Kristus. Artikelförfattaren tror att det finns många som denne man. Kanske har några växt upp i söndagsskolan, blivit lärda om dopet, livet, och fått undervisning om Kristus, som tror på historien om Hans Person, som krampaktigt håller fast vid ett kristet utövande, och som tror att det är det enda som är nödvändigt för deras frälsning. När människor som dessa växer upp och konfronteras med människor ute i världen som ifrågasätter deras tro så håller de ofta fast vid sin "barnatro", och bekänner att "de tror på Jesus Kristus". Men när deras tro blir utforskad så visar det sig allt för ofta att de tror många saker "om Kristus", men de har inte en verklig tro "på Honom". De tror med förnuftet att en sådan Person verkligen har funnits (och p g a det så tror de att de är frälsta), men de har inte lagt ned sina vapen mot Honom eller slutat strida mot Honom och givit sig till Honom, de har aldrig heller av hjärtat trott "på Honom". Enbart en tro på ortodoxa läror om Kristi Person utan att hjärtat blivit vunnet av Honom eller att livet blivit överlåtet till Honom, är bara en annan fas på den väg som verkar vara den rätta, vars slut är döden. Med andra ord så är detta en annan aspekt av Satans evangelium.

Den breda vägen - eller - den smala?

Nu är frågan - var står du? Står du på den breda vägen, vilken verkar rätt, men leder till död, eller står du på den smala vägen, vilken leder till liv? Har du verkligen vänt den breda vägen ryggen, den som leder till död? Har Kristi kärlek skapat ett nytt hjärta i dig, ett som hatar och fasar för allt som inte behagar Kristus? Vill du att Kristus regerar över dig (Luk.19:14). Förströstar du enbart på Hans rättfärdighet och blod som grund för att du är accepterad av Gud?

Religion - eller - tro?

De människor som har sin förtröstan på de yttre formerna för gudsfruktan, såsom dopet eller konfirmationen, de som är religiösa för att få respekt, de som går i kyrkan för att "man ska göra det" och de som tillhör något samfund för att de tror att de på så sätt blir kristna, är alla på den väg som leder till döden - andligt och för evigheten. Hur ärliga motiv vi än har, hur nitiska vi än är eller hur uthålliga vi än är, så kommer Gud aldrig acceptera oss som sina barn förrän vi accepterar Hans Son.

En ytlig tro - eller - en tro som leder till omvändelse?

Ännu en förförisk form av Satans evangelium är när predikanter först presentera Kristi försoning och sedan säger till sina lyssnare att allt Gud kräver ifrån dem är att de ska tro på Hans Son. Genom detta har många tusen själar blivit lurade att de är frälsta. Men Kristus säger "..om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås." (Luk.13:3). Att göra bättring är att hata synden och vända sig bort ifrån den. Det blir resultatet när Anden gör hjärtat förkrossat inför Gud. Ingen, förutom ett förkrossat hjärta kan ha en frälsande tro på Herren Jesus Kristus.

Återigen, det finns tusentals människor som lurats att tro att de har "tagit emot" Kristus som deras "personlige Frälsare", utan att först ha "tagit emot" Honom som HERRE. Guds Son kom inte hit ner för att frälsa Sitt folk i deras synder, utan "ifrån deras synder"(Matt.1:21). Att bli frälst ifrån synden, är detsamma som att bli frälst ifrån att vara likgiltig över Guds auktoritet, det är att överge egenviljan och självtillfredsställelsens väg, det är att överge vår egen väg (Jes.55:7). Det är att ge upp inför Guds auktoritet, att gå in under Hans styre, att gå in under Guds herravälde. Den som aldrig tagit på sig Kristi ok och som inte verkligen gör allt för att tillfredsställa Honom i alla detaljer av sitt liv, och som ändå tror sig vila på Kristi fullbordade verk - är bedragen av Djävulen.

Sammanfattning

I Matt.7 har vi två skriftställen som talar om rätt och fel väg och vad resultatet blir av dessa båda vägar d v s, Kristi evangelium eller Satans efterapning. Om vi läser v. 13 och 14 så står det: "Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den." I versarna 22 och 23 läser vi sedan "Många skola på den dagen säga till mig: Herre, Herre, hava vi icke profeterat (predikat) i ditt namn och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem; Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän." Ja, det är faktiskt möjligt att verka i Kristi namn, t o m att predika i Hans namn, att vara kända inför världen och inför församlingen, utan att Gud känner oss! Hur viktigt är det inte därför, att verkligen rannsaka oss för att finna var vi står. Att vi rannsakar oss inför Guds Ord och ser om vi verkligen är i tron eller om vi blivit förförda av vår sluge fiende. Vi bör se efter om vi byggt vårt hus på sand, eller om det är fast förankrat på Klippan Kristus Jesus. Må den Helige Ande genomskåda våra hjärtan, bryta ned vår egenvilja och vår fiendskap mot Gud. Må Han få verka i oss en djup omvändelse och rikta vår blick på Guds Lamm som tar bort världens synd.

Ett av de bibelställen som är mest missbrukat och missförstått är Matt 7: 1-2; "Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; ty med den dom, varmed I dömen, skolen I bliva dömda, och med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder". Många människor försöker att använda detta ställe som bevis för, att man inte ska döma alls. Men det är inte innebörden av Matt 7: 1-2. Fundera över följande stycke ifrån Johannes evangelium: "Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom." (Joh. 7:24). Lägg märke till hur Gud förbjuder oss att döma efter det yttre, men befaller oss att döma "en rätt dom". Hur är det möjligt att vi syndare, även om vi är frälsta syndare av nåd, skulle kunna döma rätta domar? Den enda möjligheten för oss att göra detta, är att döma i enlighet med Guds sanning, lära och vittnesbörd, vilket Han uppenbarat i sitt Ord. Detta gäller all lära, allt handlande, och alla predikanter. "Men om någon, vore det ock vi själva, eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad." (Gal 1:8). Gång på gång förbjuder oss Gud att döma efter det yttre.

 Han säger att vi ska döma efter läran. Vilket evangelium en människa säger sig tro på, avgör om hon tror på den sanne Kristus eller på en falsk. Läs och fundera över följande stycken: "Ve eder, I skriftlärde och fariseer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!" (Matt 23:27). "Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna" (Matt23:31). Titta på dessa som var till synes helt rena och rättfärdiga. Dessa hade dödat profeterna, och t o m Kristus p g a sin lära. "Jesus svarade dem och sade: Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.

 Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå, om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv." (Joh 7:16-17). "Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen." (1 Joh 4:1). "Var och en som går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus och hälsen honom icke. Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar." (2 Joh 9-11).

Alla har vi många gånger hört hur man citerar Matt 7: 1-2, men det är inte så ofta man hör versarna ovan förklaras. I ljuset av hela Guds vittnesbörd som vi citerat ovan ser vi, att i Matt 7 så förbjuder oss Gud att döma efter världens sätt att se, men Han säger att vi ska döma efter Hans mått. Fundera över följande stycke ifrån Matteus 7: "Tagen eder tillvara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen eller fikon ifrån tistlar?" (Matt 7:15-16). Kristus befaller oss att "ta oss till vara för falska profeter". Hur skulle vi kunna det, om vi inte kan bedöma att de är falska? Vi ska "känna dem av deras frukt". Eftersom Gud förbjudit oss att döma efter det yttre beteendet hos någon, så kan ju inte frukten vara det yttre beteendet, varken hos de som predikar, eller hos någon annan. Frågan är inte om vi ska döma eller ej, utan den handlar om efter vilka mått vi dömer. Om vi är ärliga nu så ser vi, att genom att påstå att vi själva, eller någon annan är frälsta, så dömer vi. Vi dömer allting, vare sig vi vill eller ej, det går ej att komma ifrån. Just nu, så dömer du, om det du läser är sant eller inte. "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull." (Jes 1:18). " i den (judarnas synagoga) gick Paulus in, såsom hans sed var.

Och under tre sabbater talade han där med dem, i det han utgick ifrån skrifterna."(Apg 17:2). Det är omöjligt att resonera och tala utan att döma. Problemet ligger inte i själva dömandet. Vår rättsuppfattning är vår största fiende, innan omvändelsen. Av naturen är människan sådan, att hon dömer i relation till vad som helst, bara inte i relation till Guds vittnesbörd, Guds lära. "Men jag fruktar, att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus. Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl." (2 Kor 11:3-4). "Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel." (2 Kor 11:13). Gud har varnat oss klart och tydligt, både i det Gamla och Nya Testamentet, för falska profeter, som bekänner sig vara sända av Gud, fast de inte är det. Han har också varnat oss för att det ska komma många anti-krister, många falska Kristus och falska evangelium.

Han har varnat oss för dem som predikar en annan Jesus, ett annat evangelium, genom en annan ande. Alla dessa får sin kraft ifrån Satan. Därför är det vår främsta plikt och vårt största ansvar, att avslöja det falska, och hålla fram det som är sant. Vi måste alla hålla med om att Gud faktiskt befaller oss att tro Hans Sanning och stå emot Satans lögner. Han befaller oss att stå på Hans sida och stödja Hans predikanter. Han förbjuder oss däremot, att ha någon som helst religiös gemenskap, med dem som håller sig till ett annat evangelium. Vårt ansvar och plikt när det gäller detta, tvingar oss att döma och bedöma allting, utifrån Guds standard, d v s enbart enligt Guds lära. Vi vet alla, alltför väl, att de som predikar, stödjer och älskar, en annan Jesus, en falsk Kristus, och har en annan ande inneboende i sig, är obekymrade om sin ställning inför Gud. De är moraliska och tar sin tro på allvar. De är hängivna, men trots detta är de fullständigt bedragna. Varje troende har någon eller många i sin närhet som är bedragna på dessa områden, men av kärlek till dem så tvingas vi att varna dem och säga Sanningen.

De måste ta avstånd ifrån Satans lögner. "Dömen icke", menas att det är att visa kärlek, medkänsla och ödmjukhet, att inte döma alls. Men de måste lära sig att döma enligt Guds standard, och att rensa sina sinnen ifrån alla andra standarder. "Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skulle också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska." (Jer 13:23). Ordet "övade" här, skulle hellre ha översatts "intalade". I Jeremias bok kan man läsa hur falska profeter talade falska läror till folket. Läror som stod emot Guds Sanning. Ingen som tror och stödjer falska läror kan "göra något gott" i Guds ögon. Ingen kan förstå att den lära och det evangelium man tror, är falskt förrän man har hört och förstått Guds evangelium i hela sin omfattning. Guds evangelium är enkelt och exakt, även om det är en produkt av obegränsad visdom.

Endast Guds evangelium, får nådens verkningar i oss, genom den helige Ande, att komma på rätt plats, och tar på så vis bort all lagiskhet ifrån den troende. Guds evangelium framkallar alltid en gudomlig ånger och bättring, något som man aldrig ångrar. Guds evangelium är Hans definitiva, och absoluta löfte om en fullständig frälsning (det inkluderar allt den helige Ande verkar i oss), till alla dem, som söker en frälsning som är grundad, i Kristi tillräknade rättfärdighet enbart. Kristi rättfärdighet, som Skriften uppenbarar den, är ensamt upphov till att syndare får tillträde till en fullständig frälsning.

Den utesluter allt annat som vill ha del i människans frälsning. Detta nådefulla tillträde till självaste Himmelen, och detta absoluta uteslutande av allting annat, blir ännu mäktigare av den välsignade sanningen, att innan vi tar vårt första steg för att tjäna Herren, har vi redan fått tillträde till Himmelen. Detta och endast detta, tar bort all lagiskhet, och sätter syndaren fri. Detta kräver av oss att vi vänder om ifrån allt som vi tidigare hållit högt. Många av dagens bekännande kristna, håller fram sin tro, sin omvändelse och sitt heliga liv, som det som frälser dem eller håller dem frälsta.

Att tro detta är en direkt motsats till Guds evangelium. En Guda-given tro, sätter sin tro till att Kristi rättfärdighet, och den enbart, ger dem tillträde till en fullständig frälsning. En omvändelse som Gud givit är, att man skäms över att man någonsin hållit sig till en sådan hemsk lära, som tror att något mer än enbart Kristi rättfärdighet är orsaken till att vi fått tillträde till en fullständig frälsning och bevaras i den.

Att vi bevaras "i tron", är p g a att Gud är trofast, och rättvis, och vi vet att Han kommer att förhärliga oss tillsammans med Kristus, på grund av Kristi rättfärdighet enbart. Vi vet att synden ensamt för med sig en evig död, enligt Guds helighet och Sanning. Men vad vi inte vet genom naturen är, att rättfärdigheten ensamt för med sig allt vad frälsningen är, enligt densamma Guds helighet och Sanning. Gud lät sin Son bli människa för att stadfästa rättfärdigheten, såsom en ersättare och representant för förlorade syndare, dessa som var ogudaktiga, fiender till Gud och skiljda ifrån Honom.

 Denna specifika rättfärdighet tillfredsställer fullständigt både lagen och rättvisan, och ger de ogudaktiga tillträde till allt vad frälsningen innehåller. Det evangelium i vilket denna specifika rättfärdighet är uppenbarad, ska predikas för alla, och den vilar över alla som tror. Återigen, syndens frukt är död. Rättfärdighetens frukt är evigt liv.

Det finns bara två sorts människor i denna värld: förlorade syndare och frälsta syndare. Ingen syndare, vare sig han är förlorad eller frälst, kan hålla Guds lag perfekt. Ingen syndare, förlorad eller frälst, kan säga att han lever ett liv utan synd. Ingen syndare, förlorad eller frälst, kan säga att han älskar sin nästa som sig själv, för han älskar sig själv mycket, mycket mer. P g a våran själviskhet och egenkärlek, kan lagen aldrig säga om oss att vi är rättfärdiga.

Därför kan vårt tillträde till Himmelen, aldrig bero på någonting som kommer ifrån oss själva. Guds lag varken kan, eller vill säga om oss, att vi är rättfärdiga, utan vårt tillträde till Himmelen är enbart grundat på Kristi rättfärdighet. Det är på detta sätt som Guds kärlek och barmhärtighet förser med det, som Hans helighet och sanning kräver. "Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn. Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter, att han är pliktig att fullgöra hela lagen." (Gal 5:2-3). Om vi sammanfattar vad aposteln säger i hela detta brev så blir det så här:

Rättfärdighetens frukt är frälsning. Antingen får vi tillträde till frälsningen genom Kristi rättfärdighet ensamt, eller också måste vi producera en rättfärdighet själva. Det finns inget mitt emellan. Om vi stävar efter att bli frälsta, eller att uppehålla vår frälsning, genom något annat än Kristi rättfärdighet, så måste vi bli lagens görare. Då måste vi leva våra liv, ifrån vaggan till graven utan synd, såsom Kristus gjorde. Nu har vi fått veta vad Guds standard är, efter vilken vi är befallna att döma oss själva, våra predikanter och alla andra. Gud förbjuder oss att tala frid till oss själva eller till någon annan, om den inte är grundad enbart i Kristi rättfärdighet. Den rättfärdighet som ger oss tillträde till hela Guds frälsning, vilket även inkluderar den helige Andes verk i oss.

B.R. Bullington

 

Den synliga kristna församlingen är inte längre en helgedom för Guds folk. Istället har den blivit ett enormt missionsfält som behöver evangeliseras. Kyrkorna är nu fulla med bekännande kristna som säger att de har tro, men som aldrig har blivit födda av Gud.

Detta borde inte vara en överraskning för oss, p.g.a. liknelsen som Jesus gav, som beskriver den sista tiden i Matteus 13:25-43. Han talade om en man som sådde god säd (rikets barn) i sin åker, men medan folket sov kom fienden och sådde ogräs (den ondes barn). Jesus sa att den som sår den goda säden är Människosonen och fienden är djävulen. Idag har vi många ogräs i våra kyrkor, därför att församlingsledarna inte skyddar åkrarna. Många har låtit sina församlingar växa på människors sätt istället för på Guds sätt. Denna strategi i eget intresse har medfört en del tragiska följder - av vilket det mest allvarliga är det falska hopp som den ger till det oomvända ogräset. En del av ogräset är offer för obibliska metoder för förkunnelse, andra är offer för falska evangelier. Dessa offer kan inte förklara för dig de grundläggande delarna av evangeliet eller det som Gud kräver för att man ska komma in i himlen. En del känner till att deras oändliga syndaskuld måste bli förlåten, men mycket få känner till att de också behöver Jesu rättfärdighet och att de behöver bli födda på nytt av Anden.

Nödvändigheten av den nya födelsen

Jesus förklarade för Nikodemus: ?Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike? (Joh. 3:3). Bara den treenige Guden kan frambringa liv. Jesus sa: ?Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill? (Joh. 5:21). ?Det är Anden som ger liv? (Joh. 6:63). Gud kallar de andligen döda till liv genom sitt ord. ?I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningen ord? (Jak. 1:18). Guds barn är ?födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består? (1 Petr, 1:23).

Frälsande tro kommer av att man hör Kristi ord. Av det lär vi oss de grundläggande lärorna om frälsning: Guds attribut, nådens evangelium och Jesu Kristi återlösande verk. När människor hör Guds ord, så att de får möjlighet av Guds Ande att tro på Guds Son, blir de Guds barn, allt till Guds ära.

Precis som människan inte kan ta initiativet till sin fysiska födelse, är hon oförmögen att åstadkomma sin andliga födelse. Innan någon av oss var född, kunde vi inte ha vädjat till våra föräldrar att bli med barn. Vi fanns inte till! Samma sak är sant i den andliga världen (Joh. 1:12-13). Guds barn är inte födda av blod (andligt liv ärvs inte genetiskt sett), eller av köttets vilja (fysiskt liv kan inte frambringa andligt liv, köttet kan bara frambringa kött), inte heller av någons mans vilja (andligt liv kan inte initieras av människors önskan). Hur hjälper vi då de oomvända ogräsen att inse att de har blivit förledda eller bedragna? Som troende ska vi uppmuntra alla att pröva sin tro för deras eget bästa såväl som för Kristi ära. Paulus skrev: ?Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? (2 Kor. 13:5). Petrus uppmanade oss: ?Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast? (2 Petr. 1:10).

Jag älskar att få höra vittnesbörd om hur vår suveräne Herre kallar förlorade syndare till sig själv. När jag möter kristna ber jag därför dem ofta att förklara det som skedde i samband med deras omvändelse.

En röd flagga kommer upp om de säger att de blev kristna vid det ögonblick de blev: döpta, gick fram till altaret vid en kallelse, upprepade en bön, skrev på ett överlåtelsekort, gick med i en lokal församling eller var födda av kristna föräldrar. När jag talar sanning i kärlek, förklarar jag för dem att ingen kan bli kristen utan omvändelse och tro på Herren Jesus Kristus (Apg. 20:21).

Många tror på ett falskt evangelium

Hur är det med dem som säger att de har tro på Jesus men inte visar något tecken på ett förändrat liv? De kanske alla tror på den historiske Jesus som levde för 2000 år sedan, men få tror på det som han lärde, vad han lovade, vad han befallde, vad han åstadkom och vad han gör nu. De kan vara offer för ett falskt evangelium, en urvattnad version som erbjuds av en allmän kärleksgud. Detta evangelium erbjuder en ?brandförsäkring? utan någon maning till omvändelse (jfr. Luk. 24:47).

Det är ett evangelium med billig nåd som underlåter att undervisa människor att säga ?nej? till ogudaktighet och världsliga begär (Titus 2:12). Det andra falska evangeliet som bedrar människor är gärningsevangeliet som omintetgör nåden.

Detta evangelium, som först introducerades av judaisterna, upphäver Guds nåd genom att lägga till krav för frälsningen som t. ex. omskärelse, dop, sakramenten, goda gärningar, att man håller lagen, botgöring eller avlatsbrev (Gal. 1:6-9).

Om vi inte på ett kärleksfullt sätt konfronterar dem som blivit offer för obiblisk förkunnelse och falska evangelier, kan de en dag få höra de mest skrämmande ord som någon någonsin kan få höra när Jesus säger: ?Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig.? Dessa fasansväckande ord kommer många bekännande kristna att få höra på den yttersta dagen (Matt. 7:22-23).

Två sätt att testa tron på

De som vill testa sin tro nu, innan det är för sent, kan göra det på två sätt - objektivt och subjektivt. Det objektiva testet är detta: Har du trott på de objektiva sanningarna i Guds ord? Paulus skrev: ?...sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill (Ef. 1:13). Guds ord är vår högsta auktoritet för att känna till objektiv sanning. Vi måste tro på det oföränderliga evangeliet som det är uppenbarat i bibeln. Det är samma evangelium idag som det alltid har varit.

Det subjektiva testet ställer frågan: Finns det tecken på frälsande tro? Sann tro medför goda gärningar, men en tro utan gärningar är död (Ef. 2:10; Jak. 2:17). Det andra testet är subjektivt, eftersom det finns olika mognads- och tillväxtnivåer när de troende vandrar med Kristus. Nya bebisar i Kristus kanske inte uppvisar så mycket tecken som de som har vandrat med honom under många år. När vi först blir födda in i Guds familj ser vi inte alls ut som hans Son. Men när vi växer i nåden och kunskapen om Gud, genom kraften i den helige Ande, omformas vi till Kristi avbild. Vi ser detta i den fysiska världen också. När ett barn föds kanske det inte alls ser ut som sina föräldrar. Men när det växer, börjar det anta de konkreta utmärkande drag som dess föräldrar har.

Aposteln Johannes ger oss en bild av hur Guds barn ser ut i sitt första brev. De som är födda av Gud är adopterade in i hans eviga familj för att vandra i ljuset (1:6-7), hålla fast vid hans bud (2:3-5), inte älska världen (2:15), längta efter Kristi återkomst, så att de kan bli lika honom (3:2-3), leva för att behaga honom och undvika synd (3:7-8), älska hans andra barn (3:14) och använda apostolisk lära för andlig klarsyn (4:6). Var och en av oss måste avgöra om detta är en bild av hur vi ser ut.

Två slag av tro

Testen på ens tro är livsviktiga, därför att bibeln talar om två slag av tro - en ?övernaturlig frälsande tro som Gud har gett? och en ?död? tro som den oomvända, köttsliga människan har. Paulus skrev om människor som förgäves kom till tro, eftersom de inte höll fast vid den apostoliska undervisningen (1 Kor. 15:2). Jesus talade om andra som trodde av felaktiga orsaker (Joh. 2:23).

Död tro är begränsad till vad den köttsliga människan kan förstå utan gudomlig hjälp, eftersom hon har blivit förblindad av Satan och inte kan se ljuset från evangeliet (2 Kor. 4:4). Det är därför som Paulus skrev: ?Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft? (1 Kor. 2:5).

En tro som Gud har gett är initierad av Guds vilja och är en gåva som skänkts från ovan av Fadern (Fil. 1:29; Jak. 1:17). Den fullkomnas genom Guds Son när den som tar emot den anpassar sig efter Guds ord. Jesus är upphovsmannen och fullkomnaren av denna tro, som är en övertygelse om det man hoppas och en visshet om det man inte ser (Hebr. 11:1; 12:2).

De som har fått en tro av Gud går in genom den trånga porten, och tar inte med sig något utom sina synder till korset (Matt. 7:13). De som har en död tro går in genom den port som är vid, och tar med sig en rättfärdighet som är som en smutsig klädsel.

De som har fått en tro av Gud bevisar detta genom att bära mycket frukt till Guds ära (Joh. 15:8). De med död tro visar detta genom att bära dålig frukt sig själv till egen ära (Matt. 7:15-17).

De som har fått en tro av Gud kommer inte att för jämnan följa efter en falsk lärare (Joh. 10:5,8). De med död tro kommer inte för jämnan att följa en sann lärare (Joh. 10:19-20).

De som har fått en tro av Gud förlitar sig på Guds makt att bevara dem (1 Petr. 1:5). De med död tro förlitar sig på att deras egen kraft ska bevara dem från att falla.

Död tro berör endast intellektet. En tro som Gud har gett innefattar hela människan. Sinnet förstår, deras hjärtan längtar och viljan handlar efter Guds ord.

Det finns flera inträngande frågor som vi kan ställa till dem som vill testa sin tro. Har du avsagt dig varje felaktig vana som är i motsats till nådens evangelium? Lever du i tacksamhet och lovprisning för att du är utvald och adopterad in i Guds eviga familj? Bevisar du att du är en lärjunge till Kristus genom att förbli i hans ord? Fostrar du dig till att bli gudfruktig? Vet dina vänner, grannar och medarbetare om att Jesus Kristus är din Herre och Frälsare? Har du en längtan att dela med dig av Jesus Kristus till andra eller skäms du för hans evangelium?

Guds barn kommer att veta att de tillhör honom därför att ?Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn? (Rom. 8:16). Anden gör detta genom bibeln som Han har inspirerat. Alla Guds barn följer honom och hans ord!

Mike Gendron

 

Av Thorbjörn Johansen, SAM ©2002

ANTALET SEKTER OCH VILLOLÄROR har ökat avsevärt de sista åren och är en indikation på att vi närmar oss den yttersta tiden. Många villolärare uppträder och förvillar många, Matt. 24: 3-5. Det är många kristna i både Sverige och hela världen som har ryckts med i den så kallade Trosrörelsen. I Sverige företräds denna rörelse främst av Livets Ord, med Ulf Ekman som ledare. De som tagit examen på hans bibelskola i Uppsala, har nu "planterat" församlingar överallt, i Sverige, de övriga nordiska länderna och i före detta östblocket. Jag vill med det jag skriver här inte komma åt eller nedvärdera människorna inom trosrörelsen, inte ens Ulf Ekman. Jesus älskar dem lika mycket som han älskar oss andra, och det är till sist Gud som dömer. Min avsikt är istället att försöka avslöja det stora bedrägeri som håller på att ruinera den svenska kristenheten, andligt och ekonomiskt, med en avskyvärd och bibelstridig villolära som grund.

LIVETS ORD GRUNDADES den 24 maj 1983 av Ulf Ekman. Den ursprungliga församlingen i Uppsala har i dag ca 2000 medlemmar. Med alla anslutna församlingar runt om i landet, är det totala antalet medlemmar i Sverige nästan 20 000 personer. Församlingen är en stiftelse, med på livstid självutnämnda styrelsemedlemmar Många sådana rörelser är stiftelser, bara för att samhället inte ska ha så bra insyn i t.ex deras ekonomiska förvaltning.

I styrelsen sitter Ulf Ekman, hans hustru Birgitta, assisterande pastorn Roberth Ekh med hustrun Åsa, Ekmans svärfar Sten Nilsson, samt svägerskan Maj-Kristin Svedlund.

Ulf Ekman kan dock vara ensam firmatecknare i affärer.

Roberth Ekh blev i år församlingsföreståndare, eftersom Ekman nu ska ägna sig åt "internationellt" arbete, vilket inte innebär att han släpper kontrollen över hemmaplan. I Ekmans predikan jan 2002 på Livets Ord fördömde han Skolverket och deras kritik av yttrandefriheten på skolan genom att påstå att "alla skolministrar håller på med djävulens verk." Detta påpekades i tv-programmet "Debatt" ett par veckor senare. När den biten av hans predikan spelades upp för honom, fick man ett intryck av att Ekman skämdes litet. Men han är väldigt duktig på att prata bort sin toppstyrning som ledare av Livets Ord inför journalister. De har ju dessutom inte någon större insyn i Ekmans mycket totalitära styre över sina medlemmar, och mycket av det som egentligen pågår i hans "ministry" får omvärlden aldrig veta.

Ekman har från början prästutbildning. Men det enda uppdrag som han har haft inom Svenska kyrkan är en mycket kort tid som studentpräst i Uppsala. De flesta studenter som minns honom från denna tid, minns honom som "inspirerande,viljestark, lojal, en som ställde upp, såg till allas bästa och ville att studenterna skulle ha ett bra andligt liv.

Dessa säger i nästa andetag: "Men sedan har något hänt ?".

Enligt Sten Nilsson, svärfadern, var det EFS-arna som opponerade sig mot Ekmans stora inflytande. Det blev en viss "rörelse bland studenterna". Sten Nilsson försöker på så sätt förklara orsaken till att Svenska Kyrkan tidigt ställde sig negativ och avvaktande till den nya rörelsen. Men orsaken till den den försiktiga hållningen bland kyrkorna var en annan: rörelsens teologi. Det är helt klart att Ekman påverkats av svärfadern Sten Nilsson, som under Ekmans studietid lånade honom böcker och band av Kenneth E. Hagin & Kenneth Copeland. Trosrörelsens verklige grundare var dock ingen annan än
Essek William Kenyon som verkade under första delen av 1900-talet (födelseår okänt, d.1948) och hade sina rötter i rörelsen New Thought. Denna rörelse trodde på helande genom suggestion, positivt tänkande och människans inneboende gudomliga energi som ger "makt, hälsa och framgång."

Medan Ekman gick på teologiska fakulteten i Uppsala skrev han en uppsats med namnet "Jesus helar i dag" vilken baserades på E W Kenyons bok "Jesus the Healer." Enligt Ekman, var det under denna tid han fick kunskap om att Jesus har burit våra sjukdomar, och att man som kristen inte behöver lida några svårigheter alls här i jordelivet, ekonomiska eller materiella. Han fick senare också kunskap om att en ny ande föds och att den gamla anden utslocknar när man blir född på nytt. På detta sätt har en kristen redan här på jorden i sin ande nått det himmelska tillståndet, säger Ekman.

Det dröjde emellertid inte länge, förrän Ekman flyttade till USA för att bedriva vidare teologistudier hos Kenneth E. Hagin på Rhema Bibelskola i Tulsa (1981-82), där han ansågs som mycket lovande. I en intervju i Kyrkans Tidning säger Ekman om sig själv: "Jag är auktoritativ, men jag har någon att göra räkenskap inför. Jag sticker inte under stol med att det ytterst är jag som håller i det här bygget." Han upplever sig ha fått ett mandat från Gud att predika evangelium för "Sverige, Skandinavien och hela västvärlden". Denna indelning ingår i den uppenbarelse Ekman fick vid sin evangelistskolning hos Hagin. Den andra hälften av världen är enligt samma uppenbarelse tilldelad David Yonggi Cho från Korea. Denne blev känd för snabbt växande "trosförsamlingar" och hade 200 000 medlemmar i sin församling "Full Gospel Central Church" i Seoul, Sydkorea redan1983.

Sådana siffror har inte Ulf Ekman nått, men västvärlden är väl också mera svårarbetad när det gäller andliga ting. Enligt samma uppenbarelse ska Afrikas räddare komma från Sydafrika. Ekmans eget mål är, som han säger, västerlandets kristnande. I en sådan situation blir det lätt att man tror att hela sanningen finns hos den egna rörelsen och att alla andra har tagit fel. Ekmans rörelse är inte precis bibeltrogen. Man kan nog inte predika vad som helst och sedan kalla det Guds Ord.

LIVETS ORDS TEOLOGI STÄMMER INTE MED BIBELN!

Vi ska med Bibelns hjälp här nedan vederlägga Livets Ords lära till 100 procent.

FRAMGÅNGSTANKAR
Det internationella namnet på framgångsteologin eller trosförkunnelsen (trosrörelsen) är Rhema. Namnet"Livets Ord", sägs vara taget ur Bibeln, men kan kanske vara en variant av det grekiska ordet rhema (som i Hagins "Rhema-institut"), som betyder "det levande ordet."

Ekman har numera brutit med Hagin, men inte med hans teologi. I rörelser med starka personligheter blir det förr eller senare en brytning dem emellan, för det är svårt för två starka män att samtidigt stå på samma scen. Ett exempel på att det skett en total brytning mellan de två är att Livets Ord nu har en egen rörelse i USA (Word Of Life) lett av en före detta elev från bibelskolan i Uppsala. "Kontoret" i USA sköts av Ekmans adoptivson, Aron Ekman. En annan konsekvens av brytningen var att Ekman plötsligt fann sig stå ensam med den stora uppgiften att förkunna världens frälsning. Det ordnade sig dock vid mötet med David Yonggi Cho, som gärna ville påbörja den återstående delen av världens frälsning, tills den ovan nämnde sydafrikanen dyker upp (han som ska rädda Afrika).

Ordet framgångsteologi kommer från det amerikanska framgångstänkandet inom affärs-världen och uppkom under tiden för "Holiday Magic" (en företagsorganisation som under 1960/70-talen erbjöd "genvägar" till rikedom). Trosrörelsen har också stor fallenhet för det positiva tänkande som präglar New Age. Positivt tänkande vann terräng i Sverige genom böcker som N. V. Peales "The power of positive thinking" och togs upp inom kyrkorna av t ex Svenska Journalenskribenten Harry Lindquist och Stanley Sjöberg. Hörnstenarna i framgångstänkandet blev att om Gud är med en människa i livet, syns det i hennes sociala omständigheter och ekonomi. Frälsning, hälsa, ekonomisk framgång, lycka och vänner var givna. Man var garanterad framgång på alla livets områden.

En medlem i Livets Ord fick inte vara olycklig, fattig, sjuk eller utan pengar vid denna tid. Detta var en allmän uppfattning om Livets Ord på 80-talet. Och ännu är det så att en sökande till bibelskolan ska ha med sig rekommendationer från två kristna ledare, fylla i ett formulär med ytterst personliga och integritetskränkande frågor, som gäller t ex personlig ekonomi, bibelsyn, personliga böjelser och svagheter, sjukdomar, sexuell läggning, relationer och relationsproblem. Skolan garderar sig på detta sätt mot att få in personer som på något sätt är "svaga" och som inte har utsikter att nå de teologiska och sociala krav Livets Ord ställer på sina elevers framtid inom rörelsen. Det svaga Guds käril får väl söka sig någon annanstans. Det gäller att till varje pris hålla sekten "ren," eftersom Ekmans doktriner och "smörjelse" annars kan besmittas.

KRITIK OCH KURSÄNDRING
Ekmans mycket kritiserade "framgångsteologi" har dock på senare tid fått stryka på foten för en mer stömlinjeformad trosförkunnelse. Nya ingredienser är missionen och Israelfrågan. Det som sker inom Livets Ord liknar det som sker inom geografiska stater - när den inre kritiken blir stor och man tycker man bör göra en kursändring, framhåller Ekman, precis som ett statsöverhuvud, yttre omständigheter och problem som något undersåtarna kan ta hand om, och kan på så sätt kanalisera all inre kritik mot yttre gemensamma uppgifter. Ekman, som den skicklig ledare han är, har också insett att kritiken har varit överväldigande mot Livets Ords betoning på framgångsteologi. En förkunnelse som inneburit att diskriminering av svaga, handikappade, sjuka, eller ekonomiskt lidande måste avledas på något sätt. Nu framhåller han istället den Helige Andes utgjutelse, andedop, tungotal, helbrägdagörelse, profetia och mission (främst mission i forna östländer), dvs missionsbefallningen och den Helige Ande. Ekman ser sin rörelse som en inofficiell paraplyorganisation för hela den karismatiska rörelsen i landet. I kombination med detta och den starka bindningen till Ekmans egen person, blir resultatet, att när kristna kritiserar Livets Ord, tolkar man inom rörelsen detta som kritik av Den Helige Ande, med andra ord Gud själv. Därför ser helst Livets Ord att ingen kritiserar dem inom kristna kretsar!

ALLADINS LAMPA
Eftersom Gud är god måste alla problem i människans tillvaro komma från Djävulen. Så resonerar man inom Livets Ord. Demonernas och djävulens verk är viktiga ting att lära känna för den sorts andliga människa man predikar. Ekman erkänner själv att han av misstag bjudit in talare, som överdriver predikan om demonutdrivning. För många blir också väntan på "ännu osynliga mirakel" så ångestladdad att hela deras trosvärld rasar samman. Skulden för uteblivet mirakel är helt och hållet den enskildes. Tron inom Livets Ord är, att man till varje pris måste hålla fast vid att helande och materiell välgång redan är given av Gud, i den stund man bett om detta! Man tar således för givet att Gud i allt har samma vilja som den kristne. Låter inte detta som historien med Alladin och hans lampa? Många har lämnat rörelsen besvikna, när deras och Guds vilja inte för tillfället varit den samma. Att tro att man kan sträcka sig in i den osynliga världen, och med trons hand hämta i stort sett vad man vill in till den synliga världen är ju inte tro, utan i själva verket MAGI! Tro är att be och sedan lämna saken i Guds fadershand, och veta att han gör det som är bäst för mig. Men när man ber på Livets Ord, är det inte frågan om något annat än att man försöker tvinga Gud! Gud ser och hör mig när jag ber, men jag kan inte tvinga honom att allt ska bli som jag vill. Jag kan be: "Ske Din vilja, inte min ?" Men i Livets Ords förkunnelse blir det ju tvärtom så, att Gud är "användbar" för människan.

Enligt Ekman är "människan en ande som har en kropp och en själ. När människan blir frälst dör den gamla anden och en ny ande föds. Människans ande blir det verkliga jaget, medan själen och kroppen är underordnade. Själen är det jag som har sinnet, viljan, känslan och förnuftet, och kroppen är en plats där själen bor. Människan blir då huvudsakligen en ande. Det är bara med människans ande som Gud kan kommunicera. Gud kan inte tala till människan genom hennes sinnen och känslor. Frälsningen betyder inget för kroppen och själen. Bara anden blir frälst, det andra får man klara själv.

Den frälsta anden kan inte erövras av Satan. Därför blir det denna oövervinnerliga andes uppgift att invadera kropp och själ. Inget är omöjligt för denna ande. Målet blir att både själen och kroppen ska underordna sig den nya ande som man har fått. Sinnena ska man inte lyssna till längre, de ska styras av den inre anden. En lära där man delar upp människan på detta vis kallas dualism, en uppdelning av människan i två världar. Själavård blir onaturligt och onödigt. Vård av anden och att lyssna till det innersta blir det nya sättet att leva som kristen. Detta betyder också att muntliga såväl som nedskrivna egna uppenbarelser alltid kommer från Gud.

Man får problem inom Livets Ord med denna dualism när man börjar tala om hur Gud blev människa i Jesus Kristus (inkarnationen). Dessa svårigheter delar Livets Ord med andra rörelser som ser det andliga och det fysiska som två oförenliga principer. Jesus kan inte vara Gud, utan blir en människa, som Guds Ande tog sin boning i en tid och verkade genom honom. Jesus blir en slags prototyp för den oövervinnerliga anden i en människa. Den pånyttfödda människan kan bli precis som Jesus, en övermänniska, tankegångar som inte är ovanliga i New Age. Den klassiska försoningsläran; att Jesus med sin död på korset försonade hela världen är inte god nog för Livets Ord. Därför placerar man Jesu död i den andliga världen och när Jesus (med Satan som herre) lidit nog i helvetet, far han först till himlen och lämnar där beviset Lammets blod, sedan far han ner till graven och uppstår, och visar sig sedan för lärjungarna och återvänder sedan till himlen. Ganska krångligt. Men så blir det när man förvanskar Guds Ord. Rörelsen balanserar här på gränsen till gnosticism.

LEDARENS ORD
Bibeln är norm för oss, säger Ekman, men är den det? I Livets Ords teologi står ju en pånyttfödd ande i direkt kontakt med Gud och behöver inget skrivet ord för sin ledning. Men detta betyder också att när en sådan ande, till exempel Ekman, talar så blir hans ord gudomliga. "Andesmorda ledare eller profeter" får därför en enorm betydelse i Livets Ord. Är man en evangelist i trosrörelsen är strävan efter denna oumbärliga gåva, den inre Bibeln eller uppenbarelsen mycket viktig för att han eller hon ska få den rätta "auktoriteten".

Man kan gott säga att Livets Ord utövar tankekontroll. Ledarens ord blir till Guds eget ord och ingen får tolka Bibeln annorlunda. Detta är en allvarlig synd som kräver bekännelse och syndaförlåtelse och den medlem som står emot anses vara besatt av demoner. Detta ger medlemmarna skuldkänslor som gör att de kontrollerar sig själva. Det behövs inga fångvaktare, inget fängelse. Rörelsens medlemmar kontrollerar sig själva. Om någon kritiserar Ledaren förekommer även hot om ett gudomligt straff och till och med förtäckta dödshot. Ekman ser sig själv som en auktoritet som alla måste lyda, och den bibeltolkning han lärt sig av Hagin, jämte Ekmans egna visioner, kan inte ifrågasättas. Det tillägg som Livets Ord gör genom att sätta egna uppenbarelser över Bibeln, liknar ett annat tillägg, nämligen det som finns beskrivet på första sidan av Mormons bok: "Mormons bok är helig skrift, jämförbar med Bibeln," och "I likhet med Bibeln innehåller den det eviga evangeliets fullhet, den skrevs genom uppenbarelsens och profetians ande." Enligt mormonerna.

I Magazinet (35/97) säger Ekman: "Väckelse och karismatisk kristendom har ofta lidit av den frihet väckelsen åstadkommit (med det menar han främst Livets Ords väckelse).

"I mer etablerade kyrkor finns utformade ordningar där lärofrågor, sociala frågor och enhetsfrågor avgörs. Där har ofta traditioner och människomeningar dödat Andens liv och frihet och skapat ett kompromissat evangelium utan kraft." Detta uttalande väcker åtminstone fem frågor att besvara:

- Är det inte viktigt att definiera den tro vi fått genom att läsa Bibeln? Jo. Kan den andliga uppenbarelse Ekman anser sig ha inte definieras? Måste de bibliskt grundade församlingarna i Sverige nödvändigtvis ha dödat Andens liv och frihet med en noga definierad lära och ordning? Uppstår väckelse bara i oordnade former? Nej, långt därifrån. Bibeln är en lykta, och ett ljus på min stig, säger Psaltaren. Gud är ordningens och fridens Gud, inte oordningens.

"I väckelse- och karismatiska rörelser, har däremot lärofrågor och frågor om den andliga vägen" fortsätter sedan Ulf Ekman, "ofta avgjorts enbart av den enskilde troende eller av en väldigt liten grupp människor som på ett exklusivt och elitistiskt sätt enbart talat för sin egen rörelse, grupp eller speciella lära. - Detta beror ju också på att i väckelsesammanhang har ofta en exklusiv ande velat ta över". Sedan talar han vidare om enhet och sträcker ut en hand till förbrödring. Vågar kyrkoledarna i Sverige ta emot den utsträckta handen? Eller är denna utsträckta hand bara ett led i Ulf Ekmans egen vision om att vara ledare för kristenheten i västvärlden?

Det värsta brottet för en medlem i Livets Ord är att vara kritisk. Kritik och tvivel är som sagt inte bra och hör inte hemma i en andemänniska. Helande och framgång är det centrala budskapet och detta hamras in.En kristen kan ju, enligt Ekman, med hjälp av sin "trosarm" sträcka sig in i den osynliga världen och plocka åt sig vilka andliga välsignelser han själv vill. I hälsan visas då måttet av tro hos den kristne, och inte ett förlitande till Guds under eller nåd. För många medlemmar i Livets Ord blir tron ett väntande på ett uteblivet under. Detta under kommer till slut, bara tron bli stark nog, anser man. För att undvika att få alltför svåra frågor om utebliven helbrägdagörelse, är ett högt uppskruvat tempo med mycket musik i gudstjänsterna betydelsefullt. Då behöver man aldrig redovisa undren.

När skratt och omkullfallande i anden (man "puffar" faktiskt omkull folk, varvid någon står bakom personerna och fångar upp dem) och "häftig sång och musik" förekommer i oavbruten konstant takt,
då hinner man inte ens till sig själv ställa den gnagande frågan: "Varför blev jag inte frisk?" Man får inte heller erkänna för sig själv att man är sjuk, för det är ett misslyckande.

Istället ska man upprepa "Jag är frisk, jag är botad!" tills symtomen viker. Det är helt ovidkommande om sjukdomen är vanlig huvudvärk eller något allvarligare. Man får absolut inte acceptera sin sjukdom, för det är det samma som att ta emot den av djävulen. Onekligen leder detta hos många till allvarliga problem med tron. Man börjar fråga sig hur Gud egentligen är. Är Gud kärlek? Älskar han mig? Vad har jag gjort för fel?

Helande är något som Gud ger sina barn av kärlek. Men Livets Ord liknar en snabbköpsbutik där man går och tar ner helande från hyllan! Kristen tro ska inte skapa och förstärka problem. Den Jesus vi lär känna i evangelierna sprider glädje och positiva tankar utan tvång. En kristen tro ska vara en välsignad och befriande tro. Herren är vår hjälp på alla livets områden. Andligt och själsligt, såväl som kroppsligt. Halleluja! Prisat vare Herrens namn!

BUDSKAP UTAN MOTSTÅND
Livets Ord har alltid satt upp en fin evangelisk fasad, till synes ogenomtränglig. Förutom Svenska Kyrkan har dessutom många troende i de frikyrkliga samfunden ställt sig skeptiska till Livets Ord, särskilt i början av deras verksamhet.

En vän till mig uttryckte det ungefär så här: "Jag vet, att det är något fel med den rörelsen, men jag kan inte sätta fingret på vad det är."

Livets Ord har lovsång och bön, helande och bibelstudier, och Bibelns under och tecken predikas. Detta har inte betonats tillräckligt i kyrkorna under årens lopp, fast det finns en stor längtan efter det i kristenheten, och jag tror, även hos "medelsvensson".

Det som gör en fullständig analys av Livets Ord svårgripbar för en vanlig kristen, är deras syn på hur Gud försonat världen genom Jesus Kristus; Jesus som gudom, synen på den andliga människan och omvärlden, etc. Därför är rörelsens villfarelse svår att kritisera. Livets Ord kan alltid svara med att de står för en "klassisk kristen tro." Det säger de, men gör farliga avsteg från ovedersägliga och viktiga bibliska sanningar. Medlemmarna i rörelsen har svårt att få sin tro att passa ihop med verkligheten. "De umgås inte på riktigt", säger insiders, utan håller alltid en viss distans till varandra, för att inte avslöja sina eventuella svagheter". (Det skulle ju vara förskräckligt om sådant kom till ledarnas kännedom). Därför umgås man nästan enbart vid samlingarna, eftersom de bara rör den gemensamma tron. Där gör också miljön och stämningen att man lättare glömmer ångest och plågor ? åtminstone en stund. Men ändå ser man sig som oövervinnerlig. Den som är född på nytt "går omkring som Gud själv" säger Ekman i sin bok Övervinnande tro. Man ska helst inte heller umgås med "folk som inte är frälsta". På så vis är Livets Ord ett slags ideologiskt kollektiv. Ekman har faktiskt inte skaffat sig sin stora församling på ett helt ärligt sätt. Det finns exempel på församlingar utanför Livets Ord vari vissa medlemmar känt Trosrörelsen tilldragande och helt enkelt fått med sig så många att man kunnat börja ifrågasätta om pastorn i deras församling är tillräckligt troende. Man förklarar att pastorn inte är andedöpt och att man för att få känna verklig frid och välsignelse måste överge församlingen och gå med i Livets Ord, eller så måste hela församlingen göra det och få en ny pastor. Eller så kan pastorn, för att få behålla sin position, också han gå över till Livets Ord.Tyvärr finns det finns exempel på pastorer som har gjort detta, på eget bevåg, och sedan inte tagits emot i Livets Ords gemenskap. Och plötsligt har medlemsmatrikeln på Livets Ord stigit med åtskilliga medlemmar! Någon har gjort ett kap, men plötsligt står den förstnämnde pastorn där, utan egen församling. Och utan arbete.

Så länge Ekman förblir ledaren som inte får ifrågasättas och han själv eller rörelsen inte får kritiseras, samt att medlemmar som vill lämna den utsätts för trakasserier och hot om himmelska repressalier, förblir Livets Ord vad man kallar en manipulativ sekt. Detta trots att man försöker närma sig både Svenska Kyrkan och frikyrkorna i Sverige.

De till Livets Ord knutna församlingarna har ofta orden "Liv" eller "Kristna Center" i sina namn, som Livets Källa, Livets Vatten, Vallentuna Kristna Center, Bollnäs Bibel Center, Församlingen Sion ? Flens Kristna Center, Församlingen Ordet i Munkedal, Guds Ord i Värnamo, Guds Kraft i Sävsjö, Ordet i Ödeshög, Församlingen Guds Eld, Församlingen Lejonet av Juda i Vasa, Finland, etc.

"Bibelskolan Arken" i Kungsängen utanför Stockholm med ledarna Linda och Gunnar Bergling, har även de nära samarbete med Livets Ord. I början av "Bibelskolan Arkens" tillvaro förekom vissa ekonomiska övergrepp på medlemmar. Förutom finansiell skuld bär många ännu i dag på ångest och trauman från den tiden.

Stor hjälp hade Livets Ord på 80/90-talet av sångerskan Carola, som har haft stora framgångar inom både andlig sång och på popscenen, såväl som i Eurovision Song Contest, som nog de flesta vet. Hon var länge Livets Ords största reklampelare, men har nu övergivit rörelsen, och har blivit medlem i "trosföretaget" Stockholm Karisma Center lett av Thomas Ardenfors, son till Göteborgspastorn Jack-Tommy Ardenfors (Pingströrelsen). Karisma Center samarbetar med Dream Center i Los Angeles, vilkas böcker om drömtydning Karisma Center säljer.

Dream Center har mottot: "När den blekgula hästen, den röda hästen och den svarta hästen drar med gemensam styrka och kraft, framträder den vita hästen." Dream Center ger gärna personliga lektioner i "drömkontroll, drömtydning, vibrationsmedicin, magnetisk terapi, infraröd energi, aromterapi och dröm i vaket tillstånd ?Allt via internet.

Med hjälp av annonsering (ofta helsidesannonser) i dagstidningar och samfundstidningar sprider Ekman sitt budskap via försäljning av böcker och kassetter. Han predikar även på den nya kanalen God Channel, i "gott sällskap" med Billy Graham, Benny Hinn, Joyce Meyer,etc. Programmen sänds via com hems kabelnät via informationskanalen 9, och kan ses varje kväll i veckan mellan klockan 19 och 22 och på helgen dygnet runt. 4000 hushåll har efter starten strax före jul redan kabelkanalen, enligt God Channels skandinaviske representant.

Berömda evangelister, främst amerikanska, kommer och håller kampanjer med tusentals deltagare. Pingstvänner och andra kristna reser fortfarande långa vägar, för att delta i dessa "härliga möten."

På Livets Ord blir folk "frälsta och helade" på löpande band, åtminstone var det så i början. Det tycks inte finnas något motstånd ens i andevärlden. Hur kan detta vara möjligt, om det är "något fel" med "Trosrörelsen"? Vi ska nu studera Bibeln och så småningom komma fram till det.

"Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den. Tagen eder tillvara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen eller fikon från tistlar? Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt. Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Vart träd, som icke bär god frukt, bliver avhugget och kastat i elden. Alltså skolen I känna dem av deras frukt. Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ?Herre, Herre?, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på ?den dagen? säga till mig: ?Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?? Men då skall jag betyga för dem: ?Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.? Matt. 7: 13-23.

Man kan säga, att Livets Ord är som ett stort, fint äpple, som när man skär i det visar sig vara ruttet och maskätet ända in i kärnan. Ekman visar upp en till synes hel och fin evangelisk rörelse med vattentäta skott, men talar inte om, att innanför detta vackra skal finns ett hemligt budskap, som bara "de andligt mogna" så småningom får ta del av, i särskilda "bibelstudier".

Den djävulska teologi som där studeras, står inte att finna i Bibeln.

AVGRUNDSLÄRAN
Den lära man får studera på Livets Ord, har alltså E W Kenyon som ursprung och har förts vidare av Kenneth Hagin på hans Rhema Bible Institute i Tulsa, som är den bibelskola i USA, som Ulf Ekman utexaminerades från på 80-talet.

Där fick han lära sig att "Satan var Jesu Herre mellan korsfästelsen och uppståndelsen. Genom att bli plågad av den Onde för våra synder så skulle han ha betalat priset för oss, inte på korset, utan i helvetet." Han fick också lära sig "att Jesus for till himlen som en vanlig människa, och att de kristna därvid själva blev gudar."

I "What Happened From The Cross To The Throne," den lärobok som är standard på Rhema Bible Institute, skriver Kenyon på sidan 20: "Jesus var avlad utan synd. Hans kropp var inte dödlig.

Den blev inte dödlig förrän Fadern lade vår syndanatur på honom när han hängde på korset.

I det ögonblick han blev till synd, blev hans kropp dödlig och först då kunde han dö.

När detta hände, andlig död, tog Satans egen natur besittning av hans ande."

Detta är den allra värsta attacken som Kenyon gör på Jesus som Guds Son.

Gud och djävulen kan ju inte förenas!

De flesta kristna som fastnat i Ekmans teologi har aldrig tänkt igenom detta, och förstått djupet av denna avgrundslära. Vad Kenyon säger och Ekman undervisats om, är att Jesu Ande blev ett med djävulen. Detta skulle ju då medföra att Gud själv blev ett med Djävulen, eftersom Bibelns budskap är att Fadern och Sonen är ett. Detta är helt emot vad Jesus själv säger och vad profeterna säger i det Gamla Testamentet. Låt oss nu fastlägga vad Gud har sagt i Bibeln: Gud är evig, han har alltid existerat, han har ingen begynnelse och inget slut. Gud är helig och Gud är ljus, det finns inget mörker i honom.

Djävulen är en skapad varelse, han har en begynnelse, och efter sitt syndafall har han blivit fylld med totalt mörker och ondska.

Guds heliga natur och ande kan inte blandas ihop med ondska, ljus och mörker kan inte existera tillsammans och bibehålla sin existens.

Gud och Jesus är ett, dessa kan inte skiljas åt.

Läs Joh. 1: 1-14; 1 Kor. 15: 23-28; 1 Joh. 1: 5-7; Upp. 1: 10-18.

Om nu Jesus dog en andlig död och fick Djävulens natur, då var inte Jesus Guds Son! För Gud kan inte dö. Kenyon visar här sin rätta natur, han är inte fylld med Guds Helige Ande, utan ANTIKRISTS ANDE!

Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen. Därpå skolen i känna igen Guds Ande: var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande, som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört, att den skulle komma, och som redan nu är i världen. 1 Joh. 4:1-3.

SYNER OCH VISIONER
Om man är stark nog andligt sett, kan man skärskåda Hagins bok "Syner och visioner" (Livets Ords Förlag, 1986). I denna bok har Hagin upptecknat sju långa uppenbarelser, där Jesus är personligt närvarande till den grad att Hagin kan se hans sårmärkta händer, med trekantiga hål (!) och ta på hans sår. Enligt författaren undervisar Jesus honom på samma gång med egna ord. I denna bok säger Jesus mängder av underliga saker, som knappast ökar bokens trovärdighet. Om man satte tilltro till denna bok, skulle vi här ha ett förut okänt, på 1900-talet producerat HELT NYTT EVANGELIUM! Som om Jesu ord i Bibeln inte skulle vara nog. Dessa ord, nedskrivna och lagda i munnen på vår Frälsare, är helt klart ett nutida tillägg till Bibeln.Vi vet vad Bibeln säger om detta. När villolärare talar, kan du pröva det mot Den Heliga Skrift:

"Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade. Men förbliv du vid det som du har lärt och som du har fått visshet om. Du vet ju, av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga skrifter, som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. 2 Tim. 3: 13-15.

Läs också Gal. 1: 6-9; Upp. 22: 18-21.

Hagins åsikter och personliga erfarenheter bestämmer hans tolkning av olika bibelställen. Han tar mycket sällan hänsyn till det sammanhang i vilket det enskilda bibelordet är insatt. Vissa bibelcitat finns ständigt med när han talar, t.ex. Mark. 11: 22-23 ?"Om ni säger till detta berg" (favoritcitatet) Fil. 4: 13 "Allt förmår jag i honom som giver mig kraft", 1 Petr 2: 24- "...genom hans sår har ni blivit botade ?", Matt. 9: 29 "? ni tror, och det skall ske", Mark. 9: 23 "Allt är möjligt för den som tror.."

Och i den rutin han förskriver i sina böcker för att någon ska kunna bli helad, gäller det sannerligen att "trycka på de rätta knapparna" för att Gud ska kunna utföra under. Det gäller att utsäga de rätta, jag måste kalla det "besvärjelserna" en sorts magi där inte bara "helbrägdagöraren" deltar, utan också den "helade," och; nåde den som ändå inte blir helad! För att platsa i Trosrörelsen måste medlemmen ändå säga att hon blivit helad, annars är det något fel på hennes tro. Den personen blir snart utfryst och ansedd som besatt av onda andar! Var finns kärleken i detta system?

FRAMGÅNG, MEN FÖR VEM?
Ekman var ju från början statskyrkopräst och med politiska åsikter åt vänsterhållet påstås det, men måste i så fall snabbt bytt ut dem mot helt andra värderingar när hans karriär som trossamfundsledare inletts, se hans egen bok "Gud, staten och individen," där han predikar mot kommunismen med hjälp av sin i USA förvärvade framgångsteologi. Ett tag efter grundandet av rörelsen i Uppsala märkte han hur lätt det var att skaffa sig personlig vinning, om man har "något nytt" att predika.

Många människor tog hans framgångslära för gott, och sålde allt som gick att omsätta i pengar och skänkte dem till Livets Ord, som lovade dem hälsa och framgång. Många sålde sina hus, och bodde i husvagnar i Uppsala, tills de förstod att de hade blivit lurade. Vid Livets Ords möten på 80-talet, var 100 kronor den lägsta summa man fick ge i kollekt. När kollekten kommit in, slängde man ner den på golvet, varvid Ulf Ekman stod och hoppade på sedlarna för att "stampa synden ur pengarna."

Många är de som i god tro blivit skinnade in på bara kroppen av opportunister, ulvar i fårakläder som inte drar sig för något, många säger sig också tjäna Gud. Jag känner en man som lade i stort sett hela sin lön till rörelsen, och levde på knäckebröd och vatten tills han inte kunde stå ut längre. Det finns många som fått svåra själsliga störningar och fått vårdas på mentalsjukhus sedan de varit med i just Livets Ord. Detta bekommer inte Ekman, han fortsätter att kräva allt av andra och litet av sig själv.

En vän till mig gick på Livets Ords bibelskola 1985. Då kostade det 500 kr/mån bara för att sitta på en stol i klassrummet på bibelskolan. Utöver det fick han själv betala studiematerial i form av böcker, kassetter och annat, som utgjorde de drygaste utgifterna. Efter den tankekontroll han blev utsatt för på Livets Ord kan han numera knappast ens besöka en pingstkyrka, utan går bara på gudstjänster som han känner att han verkligen kan ta del i.

När sådan psykisk och ekonomisk utslagning av människor som varit med i Livets Ord påtalades för Ekman i TV (Norra Magasinet), flinade han bara och sa: "- Ja, vi har väl lämnat några utefter vägen, men det är inget att göra något åt!"

STALIN OCH RÖDA TORGET
Ekman anses allmänt vara envåldshärskare på Livets Ords skolor i Uppsala, som uppbär statsbidrag. Men statsbidragen är nu (2002) i farozonen, eftersom Skolverket inte godtar skolans undervisning om att "kristna är överlägsna andra människor med annan livsåskådning".

Man har nu även skolor för mindre barn och grundskola. En avhoppad lärare (Per Kornhall) berättade i TV om barnens morgonbön: "Nu ska vi bara priiisa Gud!" ropar Ekman. Läraren, som studerade situationen från sidan av rummet, kunde se hur de barn som stod längst fram ropade ut sina böner, men ju längre bakåt i raderna han tittade, ju mindre ljud kom det ur barnen, och de som stod längst bak, stirrade bara apatiskt framför sig med öppen mun.

När Ekman fyllde 50 år förra hösten, och landade på skolområdet i egen helikopter, kommenderades barnen ut på skolgården för att hylla honom med sånger som inövats på skoltid, utan att föräldrarna blivit tillfrågade. "-Barnen får i skolan mer eller mindre lära sig att avguda denne ledare. Det tycker jag är läskigt, säger Per Kornhall."(Dagen, 31 aug 2001).

Ekman hyllades högtidligt av sjungande barn som DEN STORE LEDAREN. Man tänker ofrivilligt på Stalin och Röda torget.

HUR HAR DE EKONOMISKA MEDLEN ANVÄNTS?

1. Till att bygga upp Ekmans egen drömvärld, med eget samfund, jättelika byggen som samlingssalen för 5 500 personer (vid E4)
2. Eget universitet, bibelskola, gymnasium och friskola.
3. Tidningar (Magazinet (nedlagd) Världen I Dag + Trons Värld, som sägs vara fristående. Detta har kostat stora summor, trots statsbidrag.
4. Han har helikopter och eget flygplan, i vilket han rör sig obehindrat fram och tillbaka i Europa och Ryssland.
5. Han har startat kostsamma projekt för att repatriera judar till Israel. (m/s Restoration) och bedriver verksamhet i Moskva, samt i Rumänien, Bulgarien och Albanien.
6. Han har även skaffat sig en privat, praktfull lantegendom utanför Uppsala.
7. Han har egen TV-studio. Han medverkar också i satellit-kanalen God Channel tillsammans med trosrörelsens internationella "höjdare", som Benny Hinn, etc.
8. Livets Ord hyr stora hallar för sina "festivaler" och helande-gudstjänster med utländska talare och sångare.

Hans stiftelse omsätter ca 100 miljoner årligen, enligt egen uppgift. Gåvor och kollekter utgör över 40 miljoner per år. Detta på något över 2 000 medlemmar. Det är inte hela sanningen, för "sympatisörer" (och egna företagare) runt om i landet ger också sina bidrag. Sympatisörerna utgör då resten av de ca 20 000 medlemmarna.

Verksamheten tycks dock inte gå med vinst, eftersom den är skattebefriad till andra delar utom till förlagsverksamheten ( som på något vis är mycket omfattande). Får han aldrig nog?

Tänk om Ekman kunde vara ärlig nog att bekänna var han fått dessa pengar ifrån? Han har byggt upp sitt imperium på folks godtrogenhet och välvilja, och det har kostat dem miljarder.

Ekman borde själv träda fram och be alla dessa besvikna människor om ursäkt, och ersätta dem som blivit svårt ekonomiskt lidande.

Om han på något sätt skulle ha ångrat sina avsteg från Bibeln, borde han gå ut offentligt och avsäga sig de villoläror han lärde sig på Rhema i Tulsa, Kenneth Hagin´s s. k. bibelinstitut i USA.

Ekman har aldrig har tagit avstånd ifrån det misstag "Pappa" Hagin har lärt honom, nämligen att:

"NUTIDA UPPENBARELSER FRÅN GUD STÅR ÖVER BIBELN"

Jag tittade i Mormons bok en gång. Jag blev nästan mörkrädd och tänkte, att ska man gå efter den boken, så kan ingen människa bli frälst! Och, liksom Mormons bok är ett tillägg till Bibeln, på samma sätt har Trosrörelsen lagt till egna uppenbarelser och dessutom ignorerat Bibelns varningar för detta. Se t ex: Upp. 22: 18-19.

BIBELNS UPPENBARELSE ÄR FULLSTÄNDIG OCH SLUTGILTIG Bibeln är den fullständiga och slutgiltiga och uppenbarelsen av Gud och hans frälsningsverk genom Jesus Kristus, tills vi ser honom ansikte mot ansikte. Se följande bibelord:

All skrift, som är ingiven av Gud, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk." 2 Tim. 3: 16-17.

"Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro, som en gång för alla har blivit förmedlad de heliga." Jud. 3.

"Ty Kristus har icke gått in i ett allra heligaste, som är gjort med händer och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen för att nu träda fram in för Guds ansikte, oss till godo. Ej heller han gått ditin för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allra heligaste med blod, som icke är hans eget. Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden. Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas, så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning." Hebr. 9: 24-28.

"om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att låta rubba eder från det hopp, som tillbjudes oss i evangelium, det evangelium, som I haven hört och som har blivit predikat bland allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har blivit." Kol. 1: 23.

All undervisning måste vara i enlighet med Bibeln:

"Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse, utan vi hade själva skådat hans härlighet. Ty han fick ifrån Gud, Fadern, ära och pris, när från det högsta Majestätet en röst kom till honom och sade: ?Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.? Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi voro med honom på det heliga berget. Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan. Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas. Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade, vad som gavs dem ifrån Gud." 2 Petr. 1: 16-21.

"och varden rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått, och överflöden i tacksägelse. Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga ?vishetslära?, i det han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till denna världens ?makter? och icke till Kristus." Kol. 2: 6-8.

(Läs också Livets Ord bakom fasaden del 2)

Utöver Bibeln och de källor som är angivna i texten har jag i av Livets Ord bakom fasaden, del 1 & 2 använt källorna: Karl-Erik Nylund: Att leka med elden 1998, Hambre etc EFS teamarbete: Framgångsteologi 1983, J. Dahlberg: Uppsats i Religionshistoria 1997, Björn Swartling: Sola Scriptura 2001 Samt i Guds rike är inte av denna världen dessutom: T. Arnroth: Judiska öden och hjältar, etc.

Även En annan Jesus av John S. Torell har citerats. Den behandlar samma ämne som denna artikel. "En annan Jesus" kan beställas i sin helhet via denna hemsida. Som audiokassett heter den S-20.

kunskapens gåva Peter hade, att de hjälpte honom bygga upp en rörelse i mångmiljonklassen. Senare nådde han så småningom hela USA med hjälp av program på inte mindre än 51 TV-kanaler och 40 radiostationer. I helandegudstjänsterna talade han "kunskapens ord" och kunde "i anden" veta precis vad de sjuka led av. Han visste till och med deras namn och adress, eftersom han påstod sig ha direkt kontakt med Gud.

På en av helandegudstjänsterna beskriver Peter Popoff ett sjukdomsfall och säger: (vid detta tillfälle är det ett äldre par med en svärson som har haft två infarkter) "Gud bränner bort blodklumparna från hans ådror i denna stund. Sedan identifierar han paret, som står vid ena långsidan i möteshallen, och säger: "Jag kommer bort till dig! Vill du att Gud ska öppna dina öron också?" Mannen nickar ivrigt. "Ta ut dina hörselsnäckor!" ropar Popoff och säger sedan utrycksfullt: "I Herren Je?(här verkar han ha uppenbara problem med att uttala namnet Jesus) och trycker på hans huvud, varvid mannen ramlar ner på golvet och ser lycksalig ut. "Tacka Gud för det!" skriker Popoff. "När Herren talar till mig så vet jag det bara. Jag satsar mitt liv och min heder på att jag hör Herrens röst." Detta är hans egna ord. Hur kunde han veta något om personerna i möteshallen?

Vad publiken inte visste var att Popoffs egen fru Elisabeth stod dold med en mikrofon bakom scenen. Genom en radiosändare och en trådlös mottagare kunde frun förse honom med information om hans intet ont anande publik. Popoff själv var försedd med en liten hörsnäcka i ena örat. Men kunskapen grundade sig också på de "bönekort" (lappar med böneämnen) som deltagarna fyllt i väntan på att få komma in i hallen. Likaså fick han kännedom om folks problem från svaren på de "tiggarbrev" som han sände samtidigt som kristen litteratur från rörelsens högkvarter.

De stackars människor som han lägger händerna på och "knuffar" omkull i programmet jag beskriver tror verkligen att han har kontakt med Gud och kan hjälpa dem. De faller omkull för att andra gör det.

1986 avslöjades äntligen pastor Popoffs skumraskaffärer, och hans rörelse gick under jorden i några år. Vad gör han i dag tro? Just det, ni anade rätt. I dag är Peter Popoff i full fart igen, i Herrens namn. Förutom att framträda i TV så poppar Popoff upp på nätet och via brevkampanjer.

Varför skriver jag om falska profeter? Därför att Bibeln säger att de kommer att öka drastiskt i antal strax innnan Jesus återkommer. Detta är bara ett tidstecken bland många, men borde få Kristi församling att vakna upp och ta sin missionsbefallning på allvar. Natten kommer då ingen mer kan verka. Samtidigt tänds också varningslampan för dig som hittills vänt Jesus och hans frälsningsbudskap ryggen. Bibelns ord är sanning vare sig du vill det eller ej. Det går inte heller att vara neutral någonstans mitt emellan Djävulen och Gud. Det finns ingen sådan plats. Sök därför Gud i bön just nu. Lämna ditt liv i hans händer. "Varen därför ock I redo; ty i en stund, då I icke vänten det, skall Människosonen komma." Matt. 24: 44.

I samma kapitel som Vår Herre uppmanar oss att identifiera falska profeter (Matteus 7), säger han också att vi inte ska döma andra människor. Men Kristi tillkommelse och Antikrists framträdande står båda för dörren. Förvirringen bland allmänheten när det gäller religion är stor, och även i kyrkorna är avfallet stort i dessa dagar och väldigt få är villiga att träda fram och vederlägga falska profeter. Världen och den liberala mediakulturen har trängt sig på och vill styra och bedöma kyrkan. Aldrig tidigare har något sådant hänt i världshistorien. Den kristna församlingen har blivit till åtlöje och våra kyrkoledare har inte tillräckligt med kurage att stå upp emot "stora TV-personligheter". "Vanligt folk" går bara efter vad de ser, hör och upplever. Och "för deras skull (de falska profeterna) skall sanningens väg bliva smädad." 2 Petr. 2:2b. Vi läser ännu ett bibelord om detta:

"Ty tiden är inne, att domen skall begynna, och det sker på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium?" 1 Petr. 4: 17.

Mitt råd är: Följ inte efter människor, följ Jesus och bara honom. Respektera goda ledare och styrk dem med dina böner och din kärlek. Bedöm allting utifrån Bibeln. Gud välsigne dig.

Den förödmjukade församlingen

(The Reproach of the Solemn Assembly)

 

Av David Wilkerson

 

 

 

Sefanja 3:18- Dem som med bedrövelse måste sakna högtiderna, dem skall jag då församla, dem som levde skilda från dig, du som själv bar förödmjukelsens börda. (1917) Detta är en dubbel profetia av Sefanja. De har att göra med Israels barn- men också med det andliga Sion (vilken är Jesu Kristi församling i de sista dagarna). Först av allt, talar han till judarna ? att Gud skulle föra samman de förskingrade - men han skulle bara föra tillbaka dem som hade ett brustet hjärta för Israels usla tillstånd - han skulle komma ihåg alla som bar förödmjukelsen - allt det fruktansvärda som försiggick i Guds hus. Till dem som bar den bördan, sade han; "jag skall församla er". Han gav dem stora löften

 

Denna profetia riktar sig också till Jesu Kristi församling i den sista tiden. I det gamla testamentet, blev Israels barn kallade till en högtid i sju dagar. På den åttonde dagen ? som kallades en högtidssamling. Det var då de möttes tillsammans ? satte allt annat åt sidan och fokuserade på att tillbe och prisa sin himmelske Fader. Skriften säger: "På den åttonde dagen skall du ha en högtidssamling". Denna högtidssamling representerar i gamla testamentet Guds avskilda församlings behov av att möta Herren.

 

Detta är Jesu Kristi församling i den sista tiden. Enligt Sefanja, kommer Guds hus i den sista tiden att bli förödmjukat. Det hebreiska ordet här betyder "skam och vanära". Det kommer att vara skam och vanära i Guds hus. Vi talar inte om den avfallna, liberala moderna kyrkan - Herren säger att på domens dag, kommer Han att ta itu med den kyrkan. Vi kan be för dem, men vi skall inte spilla våra tårar på det som inte är den riktiga församlingen.

Gud söker efter ett folk som vill sörja och gråta över den förödmjukelse som utvecklas över Jesu Kristi församling i dessa dagar. Jag talar om den församling som föddes vid pingsthögtiden. Jag talar om den församling som föddes av Paulus och apostlarnas undervisning. Församlingen som föddes i sanningen om Jesu Kristi herravälde. Den pånyttfödda församlingen är under attack. Församlingen är förödmjukad.

 

Det har profeterats att i denna tid av förödmjukelse, skam och vanära, kommer Gud att resa upp en helig kvarleva som kommer att sörja och gråta över denna förorening - Gud kommer att ha en kvarleva som inte kommer att sitta overksam medan allt detta invaderar församlingen. Gud säger: "Jag kommer att ha ett folk som inte kommer att vara nöjda med att leva ett gott liv och ignorerar att kvacksalvare och pengagalna falska profeter kommer in i Guds hus och förstör allting."

Gud kommer att samla ett folk som sörjer över detta - Om du verkligen älskar Herren och älskar Hans församling, kan du inte se på det som händer idag (och jag kommer att nämna dessa förödmjukelser vid namn). Om du efter att ha hört vad jag har att säga om dessa förödmjukelser, kan gå hem från kyrkan och säga: "jag håller fast vid det som står i Matteus 18, helvetets portar skall inte stå emot församlingen, jag skall inte oroa mig, Gud har allt under kontroll.

 

Det räcker inte. Gud använder människor. Gud använder människor för att utföra sitt verk. Han sänder inte änglar. Änglarna gråter över det, men Gud använder inte änglar för att utföra sitt syfte. Han använder män och kvinnor med brustna hjärtan och bördor -. Domen står för dörren, Jesus kommer. Herrens dag är nära.

 

Vakna upp äldste. Vakna upp pastorer. Vakna upp herdar.

Se på kyrkan. Få nöden. Bär den. Varför skulle vi ta på oss bördan av den högtidliga församlingens förödmjukelse? Joel sade "därför att ett dåligt frö har blivit planterat.

Ett evangelium predikas som får allt inom synhåll att vissna. Allt som är grönt och gudomligt och rent vissnar. Fröet är ruttet- människor svälter efter att få höra Guds rena ord- men det finns inga ängar. Flocken är övergiven och hungrig. Floderna torkar ut. En främmande eld förtär pastorerna. Hesekiel säger att herdarna trampar ned de goda ängarna och äter det bästa själv. Vad är de skamliga saker som händer i Jesu Kristi kyrka i dag?

 

Först är det det dåliga frö som predikas av giriga herdar. Det är känt som FRAMGÅNGSTEOLOGIN.

 

Detta är en av de största förödmjukelser Jesu Kristi kyrka utövat sedan Kristus. Detta förvrängda evangelium förgiftar mängder ? till och med i Kina, Afrika och över hela världen. Det är ett amerikanskt evangelium uppfunnet och spritt genom rika amerikanska evangelister och pastorer. Rika!

 

Det gör mig bestört att så många människor kan höra banden och se videor som kommer ut från dessa framgångskonferenser utan att gråta över dem. Detta gift har spridits över hela världen. Kuba är på väg att öppnas och de är ivriga att komma in på en gång med sitt framgångsevangelium och säga åt dem, "ni har varit fattiga tillräckligt länge, Gud vill att alla kubaner skall bli rika."

 

Denna veckan fick jag ett videoband som spelades in på Kenneth Copelands möten. Jag lyssnade på talaren och blev förstummad. Vänner, läs nya testamentet, du kommer att finna att aposteln Paulus pekade ut dem som de trodde var falska apostlar. Han varnade och han uttalade deras namn. Jag säger er att om ni kan lyssna till det som jag vill säga er, utan att sörja, då är ni blinda. Ni är andligt blinda. Ni har hårda hjärtan. Ett hjärta med ett hårt pansar runt så att det rena evangeliet inte kan genomtränga det. Ni har blivit så genomsyrade av detta obalanserade evangelium att ni inte är vid era sinnens fulla bruk. Ni kan inte predika sanningen. Ni kan inte visa dem något annat i skriften eftersom de har ett pansar över sina hjärtan. Hårda hjärtan.

 

En del av er kommer inte att ta emot detta. Om du har matat din själ med Copelands eller Hagins kassetter, kommer du inte att tycka om det du hör. Vänner, jag är en herde, jag har blivit kallad av Gud. Jag har gett den här församlingen ett löfte. Så länge vi står i denna talarstol, om vi såg vargar i fårakläder som kommit för att stjäla flocken, så skulle vi ställa oss upp och skrika. Det är upp till dig att göra något åt det. Jag satt denna veckan och lyssnade till en talare på en konferens och jag blev chockad och sårad. En herrens nöd kom över mig. Det är därför jag predikar det här budskapet. Sörj över det.

 

Jag citerar ord för ord vad som sades. Talarna kunde knappast tala färdigt på grund av alla människor som kom fram och stoppade pengar i deras fickor. Anledningen till att de gör det är en ny lära som har kommit ut och som säger, "om du vill bli välsignad, så måste du hitta den mest välsignade evangelist eller pastor du kan hitta därför att han som har mycket får mycket, han som har lite, till och med det han har skall tas ifrån honom. Om du hittar den mest välsignade framgångspredikant och ger honom pengar, så skall du bli välsignad. Ju mer välsignad han är, om du ger till dem som är mest välsignade -" det är som ett pyramidspel. Om dessa män vore i den profana världen, skulle de hamna i fängelse. Pyramidspel. Den som är högst upp och som verkar vara mest helgad och som talat högst. Hundratals människor kom upp tills hans fickor var fyllda. Syndare säger, "är detta ett fritt evangelium? Sedlar?"

 

Lyssna till vad som sades. Talaren gick upp och sade, om en fattig änka som har socialbidrag ger dig 5 dollar, så måste du ta det, Elia tog änkans sista mat. Ni är de smorda, ni förtjänar det, ta det." Samma talare sade, "jag bor i ett 1000 kvadratmeter stort hus. Jag skall bygga ett större nu. Ett som kung Salomo skulle vara stolt över. Jag betalade just 15000 dollar för en hund. Ser ni den praktfulla ringen på mitt finger, jag var nyss på Jamaica och betalade 32000 dollar för den. Jag vill att ni skall veta att när människor där jag bor kör förbi min herrgård och ser min Rolls-Royce på garageinfarten, så vet dom att det finns en Gud i himmelen".

Säg mig, är det evangelium? Säg mig att du inte gråter över detta.

 

En av talarna stod upp och sade, "Vi har gjort ett förbund med broder Copeland om att under det närmaste året skall ingen av oss lida en enda dag. Vi skall inte känna ett ögonblick av modfälldhet. Vi skall inte bli sjuka eller behöva något. Vi skall njuta av alla välsignelser. Vi förkastar allt lidande, all smärta, alla ekonomiska problem". det låter bra om du står på toppen.

Det här det som bedrövar mig mest. Detta predikades. "Den helige Ande kan inte utgjutas över dig förrän du står i pengaflödet. Innan du är framgångsrik kan den helige Ande inte göra något."

Tänk på det! Hur påverkar detta dig? Vad gör det i din ande när du ser fattiga människor som lever ur hand i mun och plötsligt säger han, "sträva efter pengarna" och människor springer som galna och när de springer säger de vi "vi gör anspråk på rikedomar."

 

Sedan jag ser människor åla som ormar ur sina stolar och ner på golvet. Jag ser evangelisten stå upp och väsa som en orm och människor faller överallt. Vänner, vad är det som försiggår?

En Förödmjukelse av högtidsförsamligen! Profeten kallade dem "giriga hundar, ogudaktiga väktare". Vänner, om ni hade Guds hjärta och Herrens nöd skulle ni ropa ut med Jesaja, de är blinda väktare, okunniga, stumma hundar, sovande, älskande sömn, giriga hundar som aldrig kan få tillräckligt.

"Jag har 1000 kvadratmeter men jag skall sälja det och jag skall bygga ett hus som kung Salomo kunde bo i-" Att aldrig få nog. Han sade, "herdar som inte kan förstå, alla ser efter sitt, allt för att få sina egna behov tillfredsställda. Jeremia sparade inte på orden. Han sade, "Mitt folk är som förlorade får. Deras herdar har fått dem att gå vilse." du säger, "Pastorn, du har ingen rätt att tala så skarpt över dt här ämnet." Om du tycker jag är skarp, läs då Hesekiel 34:1-10.

 

Du tar 50 kronor från änkan och köper en hund för 150 000 kronor. Du tar pensionen från änkan och den fattige och du säger åt dem att de inte har tillräckligt med tro ? därför är de inte framgångsrika. Du tar ullen från fåren. Du letar inte efter själar, du söker efter pengar. "Herdarna göder sig själva och inte flocken, därför ni herdar, hör herrens ord. Detta säger Herren er Gud, se jag är emot herdarna och jag skall utkräva flocken ur deras hand och de skall sluta att föda flocken. Inte heller skall de göda sig själva mera, för jag skall befria flocken från deras mun och de skall inte längre vara deras kött".

Jag skall befria flocken från dessa mäns tänder. Gud hjälpe oss.

 

För det andra, förvrängandet av den välsignade helige Anden. Detta är den värsta förödmjukelsen. Det skulle få oss att falla på våra ansikten. Det sätt på vilket den helige Ande blir förvrängd inför hela världen.

 

Det är tråkigt att konstatera, att det finns så lite urskiljning kvar i församlingen och bland många pastorer och församlingsledare. De vet inte ens när den helige Ande blir förvrängd eller hädad. Det finns tusentals kristna som går på väckelsekampanjer och ser saker som de tror kommer från den helige Ande, men de vet inte vad de tar emot. De klappar händerna och prisar Gud när en man står på plattformen och hädar och förvränger den helige Ande, och de vet inte om det.

Hela karismatiska samfund, inklusive den amerikanska pingströrelsen, slits itu, genom falska väckelser. Alla möjliga saker händer ? något nytt nästan varje vecka. Ledarna vet inte om de skall ta till sig eller förbanna det. De vet inte vad de skall göra. Vi får brev från hundratals pastorer från hela världen. De frågar. "vad är rätt och vad är fel?", Var finns ledarna? Var finns någon som kan vägleda oss?.

 

Vänner, det vi ser hända idag i det som kallas väckelser och det som händer i den helige Andes namn kan vi inte finna grund för i skriften. Vad som helst som vi inte kan finna i skriften måste förkastas. Fullständigt förkastas!

Jag gråter när jag ser dessa videor som människor sänder mig från hela landet. Hela församlingar bortom all kontroll, som faller på golvet, skrattar hysteriskt, raglar runt som druckna, vrider sig som ormar, ylar som vilddjur. Vi har evangelister som ställer sig upp och blåser på människor för att få dem att falla, som om den helige Ande vore förkroppsligad i honom. kastar sin märkesjacka på människor och säger att det är "herrens hand".

Ett nytt evangelium har just kommit till Sydamerika. Vänner, det är grovt och rått, men jag säger er. När du lämnar Ordets parameter, när du säger: "detta är något nytt, Gud gör något nytt? Jag förstår det inte, det finns inte i skriften, men jag vill inte stå emot den helige Ande".

 

Vänner, om det inte står i bibeln, så måste vi stå emot det. Det senaste är att du inte kan komma in i Guds rike om du inte kommer som ett litet barn. Folk kommer iklädda blöjor så att de kan göra sina behov under mötena. Det är det senaste. Vänner, var skall det sluta?

 

En pastor sade: "Det har gått så långt, att en dag kan en evangelist ställa sig upp och säga, jag har fått en uppenbarelse från Herren, att det är dags att börja tillbe Maria". Det kommer att gå dithän.

 

En annan evangelist kallar sig för den helige Andes bartender. Han säger, "Kom till baren och drick av den helige Ande". De kallar det att dricka av det nya vinet. Jag hör profetens ord ringande i mina öron, "Herrens dag är här, ondskan råder, Gråt mellan förgården och altaret. Ta på er säckkläder. Fasta och sörj för det avfallna folket".

Jesus skall komma. Massorna är ännu onådda. När jag ser kristna gå till det som de kallar för den helige Andes bar, raglande som druckna, kommer Joels ord till mig klart, "vakna ni som är druckna och gråt , alla ni som dricker nytt vin därför att skördefältet förgås."

 

Själar i tusentals dör, så vad skrattar du åt? Det som den helige Ande gör måste fungera överallt på jorden. Du måste kunna ta det till de mest eländiga och ondskefulla platser. Du måste kunna ta det till fattiga länder. Du måste ta det till mänsklighetens drägg, och det måste fungera där. Det kan inte fungera bara i det rika Amerika. Det måste fungera överallt på jorden.

Jag utmanar dessa människor att ta sitt skrattande evangelium till Balkan nu. Gå till flyktinglägren där kvinnorna gråter därför att deras män har blivit skjutna. Deras döttrar har blivit våldtagna. Deras barn är hungriga. De har förlorat sina hem, så be dem gå till baren ? Den helige Ande vill att de skall skratta. Denna så kallade väckelse kommer till Madison Square Garden den här sommaren. Du som kan skriften, du som bär bördan för högtidsförsamlingen, hur kan du tänka dig att ta till dig en sådan lära.

 

Låt mig säga vem som skrattar. Världen. De ogudaktiga, hedningarna. Det har blivit ett spektakel. I en tid så nära Kristi återkomst när Jesu Kristi församling borde vara instängd i sin bönekammare. När den borde gråta för de förlorade. När den skulle ha en längtan att försaka allt och följa Jesus. När aldrig dollarsedeln borde nämnas. Den amerikanske guden. Det amerikanska avgudadyrkandet. Världen tittar på detta vansinne och vet du vad de tänker ? att den helige Ande är en cirkusdirektör. Det är en karismatisk cirkus.

Jag bryr mig inte om vad folk tycker längre. Jag bryr mig inte om folk inte vill ha vårt nyhetsbrev längre. Jag bryr mig om deras själar och det faktum att så många är förblindade. Jag har en skyldighet inför Gud att stå inför den församling som Han har kallat mig att betjäna och varna er och säga att dessa förebråelser till högtidsförsamlingen och att bibeln säger att ni skall sörja över det. De äldste skall sörja. Församlingen, pastorn, tjänarna, evangelisterna. Vi borde be ned dessa fästen.

 

Till slut, en förebråelse över att förringa församlingens demoralisering. Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont ? som kallar mörker för ljus och ljus för mörker. Som gör det bittra sött och det söta bittert. (Jer 23:15).Jag har sett hemska saker i profeterna. De begår äktenskapsbrott, de vandrar i lögn, de styrker de ondskefullas händer och ingen återvänder från in ondska.

Jag fick ett brev denna veckan från en rasande kristen kvinna. Hon sade, "Min man, som kallar sig kristen, är en stor spelare, han spelar för millioner". Hon sade "jag har varit så orolig för de faror och för det sällskap som han har". Jag tänkte, "Jag ber honom gå till pastorn".

Hon sade, "broder Wilkerson, du tror inte vad som hände, jag är så arg, sårad och förvirrad. Jag sände vår mångmillionspelande make till vår pastor".

Han sade, "jag har sökt i skriften från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken och jag kan inte finna någonting i skriften som talar emot spelande. Jag ser ingen synd i det, så ha det så kul." han var förstummad, "hur kan en gudsman säga någonting sådant till min make?"

 

Detta är exakt vad Jeremia menade, "pastorerna styrker ogärningsmännens händer och ingen vänder åter från sin ondska". Han förklarar varför de har förringat församlingens demoralisering och varför de kallar ont gott och gott ont och bittert sött och sött bittert.

Han sade, "profeterna har begått äktenskapsbrott och vandrar i lögn". Den som har synd i sitt liv kommer inte att stå upp och tala om synd i lägret. Han är överbevisad om sitt eget äktenskapsbrott, hans egen synd och sitt eget onda sinne.

Jag drar inte varje tjänare i landet över en kam. Majoriteten av tjänare brinner för Gud. Det finns unga tjänare som är renade i denna onda tid. Jag har mött många av dem och jag tackar Gud för dem. Till och med i den här staden har jag mött några av de mest rättfärdiga predikanter som jag träffat i hela mitt liv.

 

Mängder av tjänare med mig känner denna sorg och de letar och väntar efter röster som kan avslöja det som är ont. "Om de hade stått i mina gårdar och fått mitt folk att höra mitt ord- om de hade talat det som finns i mitt hjärta. Om de hade talat från Guds sinne, så skulle de ha vänt folket bort från sin onda väg och deras onda gärningar".

Du kan se om en man känner Herren, Gud säger om de andra, "jag har inte sänt dem, jag har inte talat till dem, de talar ut ur sin egen fantasi. Ut ifrån det onda i deras hjärtan.

"De talar syner från sina egna hjärtan, jag sände dem inte. Jag har inte talat till dem. De säger till dem som föraktar mig, ?herren sade, du skall ha frid? och de säger till alla som vandrar efter sina egna hjärtan och sina egna fantasier ?inget ont skall komma över dig?".Förebråelsen till högtidsförsamlingen skulle vara den största sorgen för alla som älskar Kristus och Hans församling. Detta skulle vara den största sorgen i deras hjärtan ? förebråelsen över hans namn och hans församling. Gråt över församlingens tillstånd.När du tar ställning och när du tar Herrens börda på dig, genom bön och fasta. Varje Guds barn behöver be att alla som är fångade i detta skall bli befriade. Rör det inte, gå inte nära det, om du går dit av nyfikenhet kommer det att snärja dig för det tilltalar allt som är av köttet.

Tills du vet hur du skall handskas med ditt kött i den helige Andes kraft, så håll dig borta från det. Jeremia sade, "Herren din Gud i din mitt är mäktig. Han skall frälsa, Han skall fröjdas över dig med jubel. Han skall vila i sin kärlek. Han gläder sig över dig med sång".

 

Varför? Därför att Han har funnit ett folk som sörjer över det som bedrövar Hans hjärta. Som bär de bördor han bär, förebråelsen av högtidsförsamlingen.

Detta kommer att bli en "kärleksfälla". Du kommer att höra. "Vi älskar alla. Det spelar ingen roll vad du predikar. Det spelar ingen roll om du talar framgång. Det spelar ingen roll vad ditt evangelium är ? eller något annat. Låt oss ge varandra en stor kram."Hur kan två vandra tillsammans utan att vara överens. Hur kan du vandra med den du inte är överens med, som har obibliska vanor, det går inte. Det är en kärleksfälla. De säger, "döm inte någon".

Det är inte vad bibeln säger. Den säger att vi skall döma rättfärdiga domar. Förebrå och tillrättavisa med tålamod. Jag står inte på en tvålkopp, jag står på, en klippa. Gud försöker att rädda dig, församling.

Vad är Guds rikedomar i Jesus Kristus? Guds frid, Guds visdom, Kristi närhet, allt som är i Kristus är vårt-.

Vänner, se upp! Se upp!

Har jag skrämt er? Är ni redo att ta på er Herrens börda. Ni kan inte göra det i ert eget kött. Stäng in dig med Gud.

Tiden har kommit att kalla en högtidsförsamling. Om du har någon av dessa kassetter eller böcker, kasta ut dem ur ditt hus. Ge inte bort dem, bränn dem. Om någon inbjuder dig att följa med på dessa möten, så säg, "jag är ledsen, jag vill inte bli svältfödd på ordet och jag vill inte att mitt hjärta skall torka och vissna. Jag vill ha det rena ordet från Herren som får mig att växa. Jag vill inte ha något budskap som tilltalar mitt kött eller som skapar habegär i mitt hjärta".

Gud förser med det som vi behöver och han gör under, men han gör det på sitt sätt. Inte genom att förskingra och missbruka skriften.

Abraham letade inte efter det jordiska, han sökte efter en stad som var byggd och skapad av Gud.

T. Austin-Sparks

 

Vilka märkliga saker Herren Jesus åstadkom på korset. Vi har inte på något sätt greppat innehållet i golgataverket. Det är välsignat att se hur han tog våra synder för att bära dem upp på korset ? men låt oss ta oss ett steg vidare och se hur han förde bort hela grunden för fiendens aktivitet hos människor. Det var detta han tog till korset för att omintetgöra dess verkan, och Ordets djupaste innehåll talar om att vi korsfästes och begravdes med Kristus.
Herren tog inte bara itu med synden, han tog itu med människan och ställde henne åt sidan med hjälp av korset för att kunna komma åt hela fiendens aktivitetssfär. Han gjorde slut på fiendens makt och förstörde hans bedrägliga verk. Detta är korsets innebörd.
Det är så stort att se att Herren Jesus inte bara delade ut ett förkrossande slag mot människan när han gjorde slut på köttet och köttsligheten men genom att eliminera köttet grep han in på det mest fullständiga sätt mot fiendens verk i människor. Detta tal om korset är Guds kraft till frälsning.

Vilken är den mest nödvändiga och verksamma sanning som gudsfolket behöver höra och få grepp om när tiderna är svåra? Ordet om korset, en formande upplevelse av ordet om korset. Den sanning som måste föras fram och erfaras är denna, det naturliga livets ryggrad måste knäckas genom Herren Jesu kors. Var och en av oss måste nå en plats där vi vet att vår styrka har fått en slutgiltig knäck och att vi inte längre kan, eller ens vågar, följa det naturliga livets väg i våra tankegångar, våra böjelser och våra val. Allt måste ha sin källa i Gud, givet och styrt av den Helige Ande och vi måste höra upp med att lita enbart på vårt förstånd.
Den naturliga styrkan måste brytas och vi måste bli som Jakob, gå stödda med käpp resten av vår vandring. Vår lott är att bära ett vittnesbörd om Golgata, där det som hör till den naturliga människan får sin ände. ?Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag. . .? Jag har konfronterats och blivit slagen, inget som hör mig till har spelutrymme. Inte längre Jag.

Vi har kanhända lärt oss att se på korset ? att vara förenad med Herren Jesus i hans död ? i skarpt ljus med alla måsten, måste ge upp, måste släppa, måste dö bort från och all smärta som hör till detta. Men, mina kära, det är tillrättalagt för att föra oss ut ur mörkrets välde in i hans älskade Sons rike ? för att frita oss från fiendens makt och bedrägeri.
Om inte vårt självliv har konfronterats med korsets kraft och låtit sig underordnas Gud förblir vi utsatta för och påverkade av varjehanda bedräglighet. Du finner att varhelst Andens verk imiteras av bedrägeriets makter visar det sig i själisk och sinnlig upprymdhet, i känslosvall, i brist på självbehärskning och ibland i oanständigheter. Somligt av det är andligt, men det hör inte den Helige Ande till.
Man har i det själiska sträckt sig efter och ivrat för någon slags övernaturlig upplevelse. Ett sådant sökande öppnar sinnena för andra makters inflytande och av dessa kan få vad man vill. Man kan få ledning, man kan få uppleva mirakler ? vad man vill. Bedrägeriet finner sin grund i vår egen natur och det är denna natur som måste få sin ände genom korset.

Om Herren ska frälsa de sina från förvillelse och bedrägeri i dessa dagar måste han få föra dem tillbaka till denna grundläggande sanning vilken talar om identifikation med Kristus i död, begravande och uppståndelse och vad detta innebär i fråga om att lämna en sorts människa och tillblivandet av en annan sorts människa.

I denna sak, som i varje annan, är Kristi kors Guds kraft och Guds visdom.

Originalets titel:
The geatness of the Cross of Christ