Av A. W. Pink

Introduktion

SATAN KOMMER ALDRIG MED NÅGOT EGET - han tar bara efter. Gud har en enfödd Son - Herren Jesus Kristus, det har Satan också - "Laglöshetens människa" (2 Tess.2:3). Vi har den Heliga Treenigheten, Ondskan har sin Treenighet (Upp.20:10). Vi kan både läsa om "Guds barn" och "ondskans barn" (Matt.13:38). Vi kan läsa att Gud verkar i de förstnämndas både vilja och gärning, på det att Hans goda vilja må ske, vi kan också läsa att Satan är den andemakt "som nu är verksam i de ohörsamma" (Ef.2:2). Eftersom det finns en "gudaktighetens hemlighet" (1 Tim.3:16) så finns det också en "laglöshetens hemlighet" (2 Tess.2:7). Gud tecknar sina barn med ett insegel på pannan (Upp.7:3), Satan gör likadant med sina barn(Upp.13:6). Vi läser att "Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet."(1 Kor.2:10), Satan har också sina djupheter (Upp.2:24). Kristus utför mirakler, det gör Satan också (2 Tess.2:9). Eftersom Kristus sitter på en tron så gör Satan också det (Upp.2:13). Kristus har sin kyrka, Satan sin synagoga (Upp.2:9). Eftersom Kristus är världens Ljus, så "förskapar sig Satan till en ljusets ängel" (2 Kor.11:14). Eftersom Kristus har utvalt apostlar, så har Satan också sina apostlar(2 Kor. 11:13). Det här för oss fram till "Evangelium enligt Satan".

Satan är ärkeförfalskaren. Han kämpar nu med att så ut ogräs ibland den goda säden som Gud sått. Han försöker förhindra den goda säden från att växa genom en annan slags växt, en som till synes ser lika dan ut som den goda växten - tistlar. Med andra ord, genom att härma efter försöker Satan att förstöra det verk som Kristus har utfört. Däför har Satan också ett evangelium som är en förfalskning av Kristi evangelium. Det är på Satans evangelium som aposteln syftar, när han säger till galaterna: "Det förundrar mig, att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium. Likväl är detta icke något annat evangelium; det är allenast så, att några finnes, som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium." (Gal.1:6, 7). Det här falska evangeliet spreds alltså redan under apostlarnas dagar, och en mycket allvarlig dom talades ut över dem som predikade det. Aposteln fortsätter "Men om någon, vore det ock vi själva, eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad." Med Guds hjälp ska vi nu försöka beskriva Satans evangelium.

Satans "evangelium"

Satans evangelium är inte ett system av revolutionerande principer, det är inte heller ett anarkistiskt program. Det uppmuntrar inte till strid och krig, utan poängterar fred och enhet. Det söker inte att få modern emot sin dotter eller fadern emot sin son, utan det fostrar den ande genom vilken den mänskliga rasen kan bli en enda stor familj. Det försöker inte att slå ned på den naturliga människan utan uppmuntrar och stärker den. Det förespråkar utbildning och kultivering och vädjar till "det bästa som vi har inom oss". Det verkar för att göra den här världen så angenäm så att ingen kommer att sakna Kristi närvaro eller känna behov av Gud. Det vill göra människan så intagen av den här världen så att hon inte är redo till någon självuppoffring, välvilja eller barmhärtighet. Det lär att vi ska leva för vår nästas bästa på alla sätt. Det tilltalar det köttsliga sinnet och attraherar mängder av människor, för det ignorerar det faktum att människan av naturen är en fallen varelse och skiljd ifrån livet med Gud, att hon är död i sina överträdelser och sin synd, och att hennes enda hopp ligger i att hon blir född på nytt.

Frälsning genom gärningar

Till skillnad mot Kristi evangelium så lär Satans evangelium att man blir frälst genom gärningar. Det innebär att en människa döms rättfärdig inför Gud p g a hennes gärningar. "Var god och gör gott" är parollen. Man har totalt förbisett att det inte bor något gott i människan. Här menar man att det är en god karaktär som frälsar, men Guds Ord säger motsatsen - karaktären är en frukt av frälsningen. Man har bytt bort Kristus mot goda gärningar; social korrekthet istället för omvändelse och politik och filosofi istället för lära och gudsfruktan. Det talas mer om att förbättra den gamla människan än det talas om den nya skapelsen in Kristus Jesus. Man ser också efter en världsfred som är skiljd ifrån Kristi återkomst

Falska arbetare

Satans apostlar hittar vi inte utanför kyrkan utan de är oftast pastorer inom våra kyrkor. Tusentals av de män som vi finner i talarstolarna sysslar inte längre med att presentera den kristna trons fundamentala sanningar, utan de har avvikit ifrån sanningen och tagit in fabler istället. Istället för att verkligen framlägga hur fruktansvärd synden är, och tala om vilka konsekvenser den har för evigheten, så talar man så lite som möjligt om den och säger endast att synd är lika med avsaknad av gott. Istället för att varna sina åhörare och uppmana till att fly från den kommande vredesdomen, så gör de Gud till en lögnare genom att påstå att Han är för god och barmhärtig för att kunna sända någon av sina skapelser till ett evigt helvete. Istället för att säga att "utan att blod utgjutes så finns det ingen förlåtelse", så säger man att Kristus bara var ett stort exempel för oss, och att vi ska gå i Hans fotspår. Om dessa kan man bara säga att "De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud" (Rom. 10:3). Deras budskap kanske låter helt riktigt och sant och anses värt att prisas, ändå läser vi om dem: "Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar." (2 Kor. 11:13-15).

Människor är svältfödda på Guds Ord

Många församlingar står utan ledare som är trogna Guds Ord, och som undervisar HELA Guds rådslut, som visar på Hans väg till frälsning. Till det kan vi lägga det faktum att det är ett fåtal personer i församlingarna som verkligen är villiga att lära sig Sanningen själva. Det är knappast några familjer som läser Bibeln tillsammans i hemmen, även ibland dem som kallar sig kristna. Bibelordet blir inte förklarat ifrån talarstolarna och läses inte i hemmen. Vi lever i ett stressat samhälle som ställer höga krav på alla och få tar sig tid att förbereda sig att möta Gud. Majoriteten av "kristna" är för bekväma för att studera Bibeln själva, och är utelämnade åt sina pastorer. Många av dessa pastorer missbrukar sitt förtroende genom att studera och förklara ekonomiska och sociala problem, istället för Guds uppenbarade Ord.

Dödens vägar

I Ords. 14:12 står det: "Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden". Den här "vägen" som leder till "döden" är Djävulens bedrägeri - Satans evangelium - en väg till frälsning genom mänskliga bedrifter. Det är en väg som verkar vara "den rätta", d v s, den framvisas på ett sätt som är attraktivt för den naturliga människan, den anbefaller sig till sina lyssnares intelligens. Skaror av människor blir förförda p g a att man använder religiösa termer och även tar Bibeln som stöd för sina teorier (när den passar in).

En falsk kristendom

Hur mycket framgång lögnen får beror på hur likt Sanningen det är. Villfarelse handlar inte så mycket om att man förnekar sanningen, som det handlar om att sanningen blir förvrängd. Det är därför som halvsanningar är värre än totala lögner. När Satan som är lögnens fader går upp i talarstolen, så gör han inte det med avsikten att fullständigt förneka kristendomens fundamentala sanningar. Nej, han tar sanningen och förvrider den, ger en falsk uttydning av den och en felaktig tillämpning. Vi kan ta som exempel detta: Satan är inte så dum att han öppet förnekar Guds existens. Han tar Guds existens för självklar och ger sedan en falsk beskrivning av Guds karaktär. Han undervisar om att Gud är alla människors andliga Fader, under det att Skriften säger att vi är "Guds barn genom tron, i Kristus Jesus" (Gal.3:26), vidare "Men åt alla dem som tog emot Honom gav Han makt att bliva Guds barn. (Joh.1:12). Sedan påstår han att Gud är alldeles för barmhärtig för att kunna sända någon människa till helvetet, under det att Gud säger "Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön." (Upp.20:15). Satan är inte heller så dum att han ignorerar historiens centralgestalt - Jesus Kristus. Tvärtom så deklarerar Satans evangelium att Jesus Kristus var den bästa människa som någonsin levt. Han drar uppmärksamheten till Jesu fina karaktär, Hans barmhärtighetshandlingar och Hans finstämda undervisning. Jesu liv blir upphöjt, men Hans ställföreträdande död ignoreras. Det viktiga försoningsverket på korset nämns aldrig, och Hans uppståndelse från det döda anses vara påhittat av godtrogna människor som levde under vidskepelse. Satans evangelium är ett blodlöst evangelium som presenterar en korslös Kristus som ska tas emot, inte som Gud manifesterad i köttet, utan enbart som en idealmänniska.

De andligt blinda

I 2 Kor. 4:3, 4 kan vi läsa: "och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade. Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken, som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds härlighet." Han förblindar de otroendes sinnen genom att dölja ljuset ifrån evangelium. Det gör han genom att ersätta det sanna evangeliet med sitt eget evangelium: "?han som kallas Djävul och Satan och som förvillar hela världen?" (Upp. 12:9). Det åberopar helt enkelt "det bästa inom människan" och uppmanar henne till att leva ett ädlare liv. Här är en plattform på vilken alla, oavsett åsikt, kan komma samman och proklamera ett gemensamt budskap.

Djävulens bedrägeri

Vi citerar återigen Ords. 14:12; "Mången håller sin väg för den rätta men på sistone leder den dock till döden."

Det ligger mycket sanning i påståendet att vägen till helvetet är klädd med goda föresatser. Det kommer finnas många i Eldsjön vars liv innehållit goda föresatser, ärliga beslut och upphöjda ideal - dessa utförde rättfärdiga handlingar och var oklanderliga på alla områden. Dessa människor var stolta över sin redbarhet men försökte rättfärdiga sig själva inför Gud genom sin egen rättfärdighet. Dessa människor var moraliska, barmhärtiga och storsinta, men de såg aldrig sig själva som skyldiga, förlorade och syndare som förtjänar helvete. De såg aldrig sitt behov av en Frälsare. Detta är den väg "som hålls för den rätta". Så är den väg som anbefaller sig åt det köttsliga sinnet och som så många blir bedragna av idag. Djävulens bedrägeri innebär att vi kan bli frälsta genom våra egna gärningar och rättfärdiggjorda i oss själva inför Gud, under det att Guds Ord säger oss :"Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig." (Ef.2:8)

Att greppa med förståndet - eller - att ha en frälsande tro

För några år sedan kom artikelns författare i kontakt med en man som var lekmannapredikant och en entusiastisk "kristen tjänare". I över sju år hade han predikat offentligt och deltagit i olika religiösa aktiviteter, men utifrån hans sätt att prata, så betvivlade artikelförfattaren att mannen var "född på nytt". Vid närmare utfrågning så visade han sig ha en mycket dålig kännedom om Skriften och hade bara en vag uppfattning om Kristi verk för syndare. Under en tid så försökte vi presentera evangelium och uppmuntra till eget studie av Skriften, men vi talade hela tiden i tredje person, med hopp om att Gud skulle uppenbara Frälsaren för honom, om han fortfarande var ofrälst. Så en dag, till allas vår glädje, så berättar han, som sagt sig ha predikat "evangelium" i sju år, att Kristus blivit uppenbarad för honom kvällen före. Han sa till oss att han tidigare hade lärt känna det kristna idealet, men inte Korsets Kristus. Artikelförfattaren tror att det finns många som denne man. Kanske har några växt upp i söndagsskolan, blivit lärda om dopet, livet, och fått undervisning om Kristus, som tror på historien om Hans Person, som krampaktigt håller fast vid ett kristet utövande, och som tror att det är det enda som är nödvändigt för deras frälsning. När människor som dessa växer upp och konfronteras med människor ute i världen som ifrågasätter deras tro så håller de ofta fast vid sin "barnatro", och bekänner att "de tror på Jesus Kristus". Men när deras tro blir utforskad så visar det sig allt för ofta att de tror många saker "om Kristus", men de har inte en verklig tro "på Honom". De tror med förnuftet att en sådan Person verkligen har funnits (och p g a det så tror de att de är frälsta), men de har inte lagt ned sina vapen mot Honom eller slutat strida mot Honom och givit sig till Honom, de har aldrig heller av hjärtat trott "på Honom". Enbart en tro på ortodoxa läror om Kristi Person utan att hjärtat blivit vunnet av Honom eller att livet blivit överlåtet till Honom, är bara en annan fas på den väg som verkar vara den rätta, vars slut är döden. Med andra ord så är detta en annan aspekt av Satans evangelium.

Den breda vägen - eller - den smala?

Nu är frågan - var står du? Står du på den breda vägen, vilken verkar rätt, men leder till död, eller står du på den smala vägen, vilken leder till liv? Har du verkligen vänt den breda vägen ryggen, den som leder till död? Har Kristi kärlek skapat ett nytt hjärta i dig, ett som hatar och fasar för allt som inte behagar Kristus? Vill du att Kristus regerar över dig (Luk.19:14). Förströstar du enbart på Hans rättfärdighet och blod som grund för att du är accepterad av Gud?

Religion - eller - tro?

De människor som har sin förtröstan på de yttre formerna för gudsfruktan, såsom dopet eller konfirmationen, de som är religiösa för att få respekt, de som går i kyrkan för att "man ska göra det" och de som tillhör något samfund för att de tror att de på så sätt blir kristna, är alla på den väg som leder till döden - andligt och för evigheten. Hur ärliga motiv vi än har, hur nitiska vi än är eller hur uthålliga vi än är, så kommer Gud aldrig acceptera oss som sina barn förrän vi accepterar Hans Son.

En ytlig tro - eller - en tro som leder till omvändelse?

Ännu en förförisk form av Satans evangelium är när predikanter först presentera Kristi försoning och sedan säger till sina lyssnare att allt Gud kräver ifrån dem är att de ska tro på Hans Son. Genom detta har många tusen själar blivit lurade att de är frälsta. Men Kristus säger "..om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås." (Luk.13:3). Att göra bättring är att hata synden och vända sig bort ifrån den. Det blir resultatet när Anden gör hjärtat förkrossat inför Gud. Ingen, förutom ett förkrossat hjärta kan ha en frälsande tro på Herren Jesus Kristus.

Återigen, det finns tusentals människor som lurats att tro att de har "tagit emot" Kristus som deras "personlige Frälsare", utan att först ha "tagit emot" Honom som HERRE. Guds Son kom inte hit ner för att frälsa Sitt folk i deras synder, utan "ifrån deras synder"(Matt.1:21). Att bli frälst ifrån synden, är detsamma som att bli frälst ifrån att vara likgiltig över Guds auktoritet, det är att överge egenviljan och självtillfredsställelsens väg, det är att överge vår egen väg (Jes.55:7). Det är att ge upp inför Guds auktoritet, att gå in under Hans styre, att gå in under Guds herravälde. Den som aldrig tagit på sig Kristi ok och som inte verkligen gör allt för att tillfredsställa Honom i alla detaljer av sitt liv, och som ändå tror sig vila på Kristi fullbordade verk - är bedragen av Djävulen.

Sammanfattning

I Matt.7 har vi två skriftställen som talar om rätt och fel väg och vad resultatet blir av dessa båda vägar d v s, Kristi evangelium eller Satans efterapning. Om vi läser v. 13 och 14 så står det: "Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den." I versarna 22 och 23 läser vi sedan "Många skola på den dagen säga till mig: Herre, Herre, hava vi icke profeterat (predikat) i ditt namn och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem; Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän." Ja, det är faktiskt möjligt att verka i Kristi namn, t o m att predika i Hans namn, att vara kända inför världen och inför församlingen, utan att Gud känner oss! Hur viktigt är det inte därför, att verkligen rannsaka oss för att finna var vi står. Att vi rannsakar oss inför Guds Ord och ser om vi verkligen är i tron eller om vi blivit förförda av vår sluge fiende. Vi bör se efter om vi byggt vårt hus på sand, eller om det är fast förankrat på Klippan Kristus Jesus. Må den Helige Ande genomskåda våra hjärtan, bryta ned vår egenvilja och vår fiendskap mot Gud. Må Han få verka i oss en djup omvändelse och rikta vår blick på Guds Lamm som tar bort världens synd.