Om vi vid slutet av vårt liv kan säga med Paulus: "Jag har fullbordat mitt lopp", då är vi i sanning lyckliga. Det finns inget  mera tragiskt än när en människa kommer till slutet av sitt liv och förstår, att hon varit på fel väg. Vi har bara ett liv att leva härnere, och vi är fria att göra som vi vill med det, men om vi söker vårt eget nöje, kommer aldrig vårt liv att förhärliga Gud.

Jag hörde en kristen säga:"jag önskar ingenting för mig själv, jag önskar allt för Gud." Önskar du någonting vid sidan om Gud eller är all din önskan koncentrerad i hans vilja? Kan du i sanning säga, att Guds vilja är "GOD OCH VÄLBEHAGLIG OCH FULLKOMLIG"(rom12:2) ? Ty det är vår vilja som ifrågasättes här. Denna starka, själviska vilja som är min måste korsfästas och jag själv ge mig helt åt Herren. Vi kan inte vänta att Herren skall leva sitt liv i oss, om vi inte ger honom vårt liv.
Utan reservationer, utan polimik måste vi ge oss själva åt Honom så att Han får göra som han behagar ned oss

Watchman Nee