Reading: Daniel 3:16-27 and I Peter 1:6-8 (ASV).

"Shadrach, Meshach, and Abednego, answered and said to the king, ?0 Nebuchadnezzar, we have no need to answer thee in this matter. If it be so, our God whom we serve is able to deliver us from the burning fiery furnace; and He will deliver us out of thine hand, 0 king. But if not, be it known unto thee, 0 king, that we will not serve thy gods, nor worship the golden image which thou hast set up.? Then was Nebuchadnezzar full of fury, and the form of his visage was changed against Shadrach, Meshach, and Abednego: therefore he spake, and commanded that they should heat the furnace seven times more than it was wont to be heated.

"And he commanded certain mighty men that were in his army to bind Shadrach, Meshach, and Abednego, and to cast them into the burning fiery furnace. Then these men were bound in their hosen, their tunics, and their mantles, and their other garments, and were cast into the midst of the burning fiery furnace. Therefore because the king's commandment was urgent, and the furnace exceeding hot, the flame of the fire slew those men that took up Shadrach, Meshach, and Abednego.

"And these three men, Shadrach, Meshach, and Abednego, fell down bound into the midst of the burning fiery furnace. Then Nebuchadnezzar the king was astonished, and rose up in haste: he spake, and said unto his counsellors, ?Did not we cast three men bound into the midst of the fire?? They answered and said unto the king, ?True, 0 king.? He answered and said, ?Lo, I see four men loose, walking in the midst of the fire, and they have no hurt; and the aspect of the fourth is like a son of the gods.?

"Then Nebuchadnezzar came near to the mouth of the burning fiery furnace: he spake and said, ?Shadrach, Meshach, and Abednego, ye servants of the Most High God, come forth, and come hither.? Then Shadrach, Meshach, and Abednego, came forth out of the midst of the fire. And the satraps, the deputies, and the governors, and the king's counsellors, being gathered together, saw these men, that the fire had no power upon their bodies, nor was the hair of their head singed, neither were their hosen changed, nor had the smell of fire passed on them" (Daniel 3:16-27).

"Wherein ye greatly rejoice, though now for a little while, if need be, ye have been put to grief in manifold trials, that the proof of your faith, being more precious than gold that perisheth though it is proved by fire, may be found unto praise and glory and honor at the revelation of Jesus Christ: whom not having seen ye love; on whom, though now ye see Him not, yet believing, ye rejoice greatly with joy unspeakable and full of glory" (I Peter 1:6-8).

"The trial of your faith." Let us consider four things that are the outcome of the trial.
The Outcome of Trial

(1) The Self-Destruction of the Enemy

How wonderfully above the situation these three men were! With the prospect of the trial, with the threat over their heads, how utterly careless about answering the king! "We have no need to answer thee in this matter." There was a settled confidence of heart, the outcome of an integrity of life and walk before God. Their concern was that they should not in any respect be found in compromise of their relationship to the Most High God. Threaten them with a fiery furnace, they are quite above it all. And the first effect of the bringing of these men into that trial justified their confidence, because the very means that were used of the enemy to compel them into the fire were consumed by the fire.

If our lives are in an utter position in relation to the Lord Whom we confess and serve, we have no need to fear the fire. We shall certainly be wise not to invite the fire; but in the course of our life and our testimony, if and as the fire comes we have no need to fear. The very means that the enemy uses to bring about the fiery condition will be consumed. That is a very solemn word for any who would be found creating fiery conditions for the saints. The saints' concern must be their relationship to the Lord.

(2) The Loosing of Bonds

Another outcome of the fire is the loosing of bonds. Are you in the fire? Have you got a satisfactory reason for being there? Here is one; it may apply to you; the fire is ordained of God for the very purpose of loosing you from bonds. Yes, the limitations that circumstances and conditions outside of us put upon us, the frustrations of which we are so conscious, they are dealt with in the fire.

But what about the limitations, the bonds, that are peculiarly ours, within us - the bonds of our makeup, the features of our temperaments? The same is true. Here is a loving God ordaining the fire and allowing the enemy to stoke it to a sevenfold heat, with the purpose, in the heart of God, of loosing us from bonds. Oh, is this happening with us? The fires are being heated to an intensity that we never thought possible for us to endure; are we being liberated by them? Are we coming into the glorious liberty of the children of God? Are we being rid of those things that have so marred our life, our testimony, our ministry?

Maybe you are feeling that you have not got any bonds. Well, some of us have, and some of us are satisfied that this is what God is doing in the fire. There is a loosing in the fire.

(3) Closer Fellowship with the Lord

Another thing that happens in the fire is that these three men are found with One with them in closer fellowship and company than they have ever known before. We know a little about that, do we not? - in the fire, coming to a knowledge of our Lord. We come through the phase of fire and say, "I would never have known the Lord in this way but for that; it was in the fire that I found Him in these terms. I knew all about the theory of it before, but I got hold of the reality there." One "like a son of the gods" so says Nebuchadnezzar in his ignorance, but, as far as we are concerned, it is "the Son of God"; all through the fire, in fellowship with our beloved Lord. Well, the fire is justified.

(4) The Supreme Glory - No Smell of Fire, but Joy Unspeakable

But to me, the crown of this whole matter is what follows after, and it is this that is the real burden on my heart. They came out of the fire, and there was not even the smell of fire upon them. I think that is wonderful. Yes, greater knowledge of the Lord; yes, a liberation and an emancipating; yes, but not even the smell of burning! What is the interpretation of that? Well, I think there is no doubt that one very great effort of the adversary in the fiery furnace, if he cannot stop us getting out and cannot consume us in the fire, is so to leave the marks and smell upon us that for all succeeding days people will associate with us the matter of suffering and trial.

You see what that does, it draws attention to us; and the devil does not mind that, because if attention is drawn to us, the Lord is hidden. Having a smell of burning about us means that the suffering and the trial that we have been through have beclouded the glory.

To come out of the fiery trial of our faith without the smell of burning means, I think, the fulfilling of that word in Peter, "Whom not having seen ye love; on whom, though now ye see Him not, yet believing, ye rejoice greatly with joy unspeakable and full of glory" (I Peter 1:8). That follows this word concerning the fiery trial of our faith, "joy unspeakable and full of glory." Here is the crown of a desperately dark time, of maybe years of suffering, of the testing of our faith, joy beyond speech, full of glory. The enemy ever seeks to rob us of our joy and frustrate the desire of the Lord that we should be radiators of His glory; and by the fiery trial all too often he succeeds.

I recently had occasion to see a brother who before the last war was on the Continent, and he was incarcerated for years in one of the big concentration camps. Without attempting to describe his harrowing experiences in detail, suffice to say that, by reason of the stand he took, at least three times he was trussed head downward over the bough of a tree and thrashed into unconsciousness. I was interested to see him and to note what were the effects of his suffering upon him. That man's faith is undimmed; he has waxed strong; and the outstanding mark is not the suffering, though you can see the traces in his face; the outstanding mark is not the suffering, it is the glory. He is full of joy. Yes, I think he knows something about this "joy unspeakable."

The Need for Watchfulness

Now the enemy is making a very big effort to rob us of our joy. If he cannot keep us in the furnace, he will bring us out so smelling of the fire that everywhere we go people will say, "Poor So-and-so! He is having a terrible time; I don't know how he goes through; I don't know what he will do." You see what the smell of fire is doing, it is drawing attention to ourselves.

I have been quite impressed with the amount that there is of joy and gladness relating to the Anointing. We are so familiar with the thought that the Anointing brings power and the exercise of the authority of the Throne, but you know the word in Psalm 45:7 quoted in Hebrews 1:9 "Thou lovest righteousness, and hatest wickedness: therefore God, thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows." Here is the One Who is supremely standing true to God, committed to a way of trial, of suffering, to the fiery furnace; yes, but this One is outstanding in gladness and joy.

Again, the Lord takes up the prophecy concerning Himself in Isa. 61, and says, "The Spirit of the Lord God is upon me; because the Lord hath anointed me...." Look at that prophecy, and see the amount of joy and gladness that follows that anointing; for mourning, the oil of joy; for ashes, beauty; for heaviness, praise. Because of the greatness of the pressure and adversity in which you are found, are you in danger of losing your joy? Are you as glad in the Lord now that you are well on the road as you were when you began?

Of course, we can disdainfully attribute the original joy to the superficiality of things at the beginning 'These young believers,' we say, 'do not know what suffering and trial and testing mean. if they did they would not be so radiant.' Ah, yes, but have we lost something? Have we 'gone on with the Lord' and lost the joy of the Lord? If we are conscious of having lost something of this, we must take steps to regain it. I was reading of an advertisement that had been put in the paper, "Wanted, Christian, cheerful, if possible." Yes, we smile at that, but evidently the advertiser did not think there was much chance!

True Godliness and glumness do not go together. We have got to watch, for the enemy is out to rob us and to keep us with the smell of fire upon us. Oh, that we can come through the darkest experiences and be those who are so full of what we have gained in the fire that the fire takes a secondary place, and all that meet us after the trial find us with "joy unspeakable and full of glory"!

It may be that some to whom these words come do not know what we are talking about, this trial of our faith. All I would say to such is, "Don't worry about that. Just store up the word, because if you are going on with the Lord, if you have any faith to purify, God will purify it, and somehow, some day, by some means, you will find yourself in the fire; you are not going to escape. It is not the experience of some special saints only. The Lord is after the purifying of the faith of all His people, and you will come to the day of the fire.

"When you do, remember the Lord wants these things to issue from it. Do not be too concerned about the enemy; he is not on top in the matter at all. In his fury and malice and hate he is doing certain things; but God is turning those things to account and using them to perfect that which concerns Him and concerns us, to bring about the end which He desires, even the glory of God in us."

From "A Witness and a Testimony" July-August 1949; pages 86,87.

The Importance of Sound Doctrine

A.W Tozer

   

IT WOULD BE IMPOSSIBLE to overemphasize the importance of sound doctrine in the life of a Christian. Right thinking about all spiritual matters is imperative if we would have right living. As men do not gather grapes of thorns nor figs of thistles, sound character does not grow out of unsound teaching.

   

The word doctrine means simply religious beliefs held and taught. It is the sacred task of all Christians, first as believers and then as teachers of religious beliefs, to be certain that these beliefs correspond exactly to truth. A precise agreement between belief and fact constitutes soundness in doctrine. We cannot afford to have less.

   

The apostles not only taught truth but contended for its purity against any who would corrupt it. The Pauline epistles resist every effort of false teachers to introduce doctrinal vagaries. John's epistles are sharp with condemnation of those teachers who harassed the young church by denying the incarnation and throwing doubts upon the doctrine of the Trinity; and Jude in his brief but powerful epistle rises to heights of burning eloquence as he pours scorn upon evil teachers who would mislead the saints.

   

Each generation of Christians must look to its beliefs. While truth itself is unchanging, the minds of men are porous vessels out of which truth can leak and into which error may seep to dilute the truth they contain. The human heart is heretical by nature and runs to error as naturally as a garden to weeds. All a man, a church or a denomination needs to guarantee deterioration of doctrine is to take everything for granted and do nothing. The unattended garden will soon be overrun with weeds; the heart that fails to cultivate truth and root out error will shortly be a theological wilderness; the church or denomination that grows careless on the highway of truth will before long find itself astray, bogged down in some mud flat from which there is no escape.

   

In every field of human thought and activity accuracy is considered a virtue. To err ever so slightly is to invite serious loss, if not death itself. Only in religious thought is faithfulness to truth looked upon as a fault. When men deal with things earthly and temporal they demand truth; when they come to the consideration of things heavenly and eternal they hedge and hesitate as if truth either could not be discovered or didn't matter anyway.

   

Montaigne said that a liar is one who is brave toward God and a coward toward men; for a liar faces God and shrinks from men. Is this not simply a proof of unbelief? Is it not to say that the liar believes in men but is not convinced of the existence of God, and is willing to risk the displeasure of a God who may not exist rather than that of man who obviously does?

   

I think also that deep, basic unbelief is back of human carelessness in religion. The scientist, the physician, the navigator deals with matters he knows are real; and because these things are real the world demands that both teacher and practitioner be skilled in the knowledge of them. The teacher of spiritual things only is required to be unsure in his beliefs, ambiguous in his remarks and tolerant of every religious opinion expressed by anyone, even by the man least qualified to hold an opinion.

   

Haziness of doctrine has always been the mark of the liberal. When the Holy Scriptures are rejected as the final authority on religious belief something must be found to take their place. Historically that something has been either reason or sentiment: if sentiment, it has been humanism. Sometimes there has been an admixture of the two, as may be seen in liberal churches today. These will not quite give up the Bible, neither will they quite believe it; the result is an unclear body of beliefs more like a fog than a mountain, where anything may be true but nothing may be trusted as being certainly true.

   

We have gotten accustomed to the blurred puffs of gray fog that pass for doctrine in modernistic churches and expect nothing better, but it is a cause for real alarm that the fog has begun of late to creep into many evangelical churches. From some previously unimpeachable sources are now coming vague statements consisting of a milky admixture of Scripture, science and human sentiment that is true to none of its ingredients because each one works to cancel the others out.

   

Certain of our evangelical brethren appear to be laboring under the impression that they are advanced thinkers because they are rethinking evolution and reevaluating various Bible doctrines or even divine inspiration itself; but so far are they from being advanced thinkers that they are merely timid followers of modernism-fifty years behind the parade.

   

Little by little evangelical Christians these days are being brainwashed. One evidence is that increasing numbers of them are becoming ashamed to be found unequivocally on the side of truth. They say they believe but their beliefs have been so diluted as to be impossible of clear definition.

   

Moral power has always accompanied definitive beliefs. Great saints have always been dogmatic. We need right now a return to a gentle dogmatism that smiles while it stands stubborn and firm on the Word of God that liveth and abideth forever.

 

Av Thomas Watson övs & bearbetad av C.Jelbring

 

1.     Avlägsna alla hinder (a) avlägsna all kärlek till all synd (b) avlägsna alla distraherande värdsliga bekymmer, speciellt begär och lusta (Matt 13:22) (c) skämta inte med skriften eller om den.

 

2.     Förbered ditt hjärta. (1 sam 7:3) Gör så genom att: (a) samla dina tankar (b) rena dig från orena begär och lustar (c) inte komma till Guds ord tanklöst och vårdslöst

 

3.     Läs Guds ord med vördnad, besinna att varje rad du läser är Gud som talar direkt till dig.

 

4.     Läs Guds ord i böckernas ordning, från pärm till pärm.

 

5.     Skaffa en rätt och sann förståelse av skriften (Ps 119:73) detta göres lättast med att jämnföra relevanta bibelställen med varandra.

 

6.     Läs Guds ord med all allvarsamhet (5 Mos 32:47) Det kristna livet skall tas på största allvar eftersom det kräver ?kamp? (Luk 13:24) Så att vi inte blir efter på vägen (Heb 4:1)

 

7.     Bevara vad du läser i ditt minne (Ps 119:52) Tänk över vad du läser , så att du inte blir bestulen på ordet (Matt 13:4,19) Om vad du läst inte förblir i ditt minne är det osannolikt att det är dig till nytta.

 

8.     Meditera/begrunda på vad det är du läser. (Ps 119:15) Det hebreiska ordet för begrunda betyder att vara intensiv i sinnet, Meditation utan läsning är fel och på förhand dömt att misslyckas; läsning utan meditation är naket och fruktlöst. Det betyder att röra upp dina känslor, att sätta ditt hjärta i brand (Ps 39:3)

 

9.     Läs Guds ord med ett ödmjukt hjärta. Bekänn att du är ovärdig att han skulle uppenbara sig för dig.(Jak 4:6)

 

10.Tro på att allt i bibeln är Guds heliga ord (2 Tim 3:16)

 

 

11. Värdesätt Guds ord högt(Ps 119:72) det är din livlina, du är född utav det(Jak 1:18) och du behöver växa utav det (1 Pet 2:2)

 

12.Ha Guds ord rikligt ?kärt? (Ps 119:159)

 

13.Läs Guds ord med ett ärligt hjärta,(Luk 8:15) (a) villig att ta emot Guds hela och perfekta vilja. (b) så att genom att läsa det kan du bli förändrad och helgad genom det (Joh17:17)

 

14.Tillämpa allt vad du läser till ditt liv, ta varje ord du läser som att det var talat till dig personligen

 

15.Lägg noga märke till Guds befallningar likavär som Guds löften. Tänk över att du behöver lika mycket vägledning, som tröst från Guds ord

 

16.Jämnför dig själv med Guds ord. Hur mäter du dig jämnfört med det? Är ditt hjärta en ritning utav det, eller inte?

 

17.Lägg extra noga uppmärksamhet på bibelställen som talar om din speciella situation, tex (a) Tuktan/tillrättavisning/prövningar (Heb 12:7 , Jes 27:9 , Joh 16:20, 2 Kor 4:17) (b) Synd (Gal 5:24 , Jak 1:15 , 1 Pe 2:11 , Ord 7:10&22-23, Ord 22:14)  (c) Otro (Jes 26:3 , 2 Sam 22:31 , Joh 3:15 , 1 Joh 5:10 , Joh 3:36)

 

18.Lägg extra noga märke till människors liv och hur deras liv är exempel till vår lärdom. (a) Bestraffning (Nebuchadnezzar, Herodes, 4 Mos 25:3-4&9, 1 Kun 14:9-10, Apo 5:5,10, 1 Kor 10:11, Jud 7] (b) Nåd och Befrielse (Daniel, Jeremiah, de tre i den brinnande ugnen)

 

19.Sluta aldrig att läsa din bibel förrens du känt ditt hjärta blivigt styrkt och livnärt [Ps 119:93] Låt inte bara Guds ord informera dig, låt det sätta dig i brand [Jer 23:29, Luk 24:32]

 

20.                               Lev vad du lär, praktisera i ditt liv vad Guds ord lär [Ps 119:66, Ps 119:105, 5 Mos 17:19].

 

 

 

2 Corinthians 13:5 ¶ Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.

 

Ordet Pröva er i grekiskan betyder att bevisa att något går att genomföra, och även att se om tron håller måttet. Så det går att testa att se om man är frälst eller om man inte lever i Jesus. Vi mins proven man fick i skolan, när läraren delade ut svaren så kunde man ana hur det hade gått för en själv, var man förbered så kunde man känna med viss säkerhet att man skulle klara det, om det hade gått dåligt så visste man med säkerhet det oxå. Nu kan vi på samma sätt testa vår tro om den håller måttet med Guds Ord.

 

Det finns ?religösa saker? aktiviteter som en människa kan göra utan att vara frälst eller känna Gud i sanning, här följer en lista på exempel på sådana hämtade ur skriften.

 

Lista nummer 1. (saker som verken bevisar eller motbevisar att man är ett Guds barn, det är möjligt göra dessa utan att vara född på nytt)

 

1. Synlig Moral (Matt 19:16-21, Matt 23:27)
2. Intellektuell Kunskap Om Bibeln (Rom 1:21, Rom 2:17)
3. Involverad i Religös Aktivitet (Matt 25:1-10)
4. Aktivt Kristen Tjänst (Matt 7:21-24)
5. Uppleva Syndanöd (Apo 24:25)
6. Försäkran (Matt 23)
7. Ett beslut att följa Herren en gång (Luk 8:13-14)

 

 

Lista nummer 2. (du är född på nytt)

 

1. Kärlek till Gud (Psalm 42:1, Psalm 73:25, Luk 10:27, Rom 8:7)
2. Omvändelse från synd (Psalm 32:5, Ord 28:13, Rom 7:14, 2 Kor 7:10, 1 Joh 1:8-10)
3. Äkta Ödmjukhet (Psalm 51:17, Matt 5:1-12, Jak 4:6, 9)
4. Iver för Guds ära (Psalm 105:3, Psalm 115:1, Jes 43:7, Jes 48:10, Jer 9:23-24, 1 Kor 10:31)
5. Fortgående Bön (Luk 18:1, Efe6:18, Fil 4:6, 1 Tim 2:1-4, Jak 5:16-18)
6. Osjälvisk Kärlek (1 Joh 2:9, 1 Joh 3:14, 1 Joh 4:7)
7. Avskilda från världen (1 Kor 2:12, Jak 4:4, 1 Joh 2:15-17, 1 Joh 5:5)
8. Fortsatt Andlig Mognad (Luk 8:15, Joh 15:1-6, Efe 4:12-16)
9. Lydnad (Matt 7:21, Joh 15:14, Rom 16:26, 1 Pe 1:2, 22, 1 Joh 2:3-5)
10. Hunger efter Guds Ord (1 Pe 2:1-3)
11. Förvandling av Livet (2 Kor 5:17)

Jesaja 64:1-3

O, att du lät himlen rämna och kom hit ner, så att bergen skakade inför dig, som när eld antänder ris och elden får vattnet att sjuda, så att ditt namn blir känt för dina ovänner och hednafolken darrar för dig. När du gjorde fruktansvärda gärningar, som vi inte kunde vänta oss, då steg du ner och bergen skälvde inför dig.

Varje gång jag läser den tredje versen söker sig min tanke tillbaka till det som verkligen hände i Barvas församling på ön Lewis. Låt mig redan från början göra klart att det inte var jag som förde väckelsen till Hebriderna. Jag hade förmånen att få vara där och i viss utsträckning leda rörelsen under tre år. Men Gud verkade i församlingen i Barvas innan jag satte min fot på ön.

Väckelse är fortfarande något som det argumenteras emot och man skall inte tro på alla berättelser som man hör om Uppvaknandet på Lewis. Under åren har det sagts saker som inte stämmer med fakta, men verkliga fakta är kraftfulla nog.

Definition av väckelse

Låt mig först berätta vad jag menar med väckelse. Evangelisationskampanjer eller särskilda möten är inte väckelse. I framgångsrika evangelisationskampanjer kan hundratals och till och med tusentals människor avgöra sig för Kristus, medan samhället förblir oberört och församlingarna till stor del fortsätter på samma sätt som de gjorde innan kampanjen.

Vid en väckelse rör Gud vid bygden. Plötsligt blir samhället Gudsmedvetet. Guds Ande griper män och kvinnor på ett sådant sätt att de till och med måste sluta arbeta medan de överlåter sig åt att vänta inför Gud.

Under Uppvaknandet på Lewis skrev pastorn i Barvas församling: "Herrens Ande vilade på ett underbart sätt över de olika orterna i området. Hans närvaro fanns i hem, över ängar och hedar, till och med på öppna gator." Denna Guds närvaro är det yttersta kännetecknet på en väckelse som är sänd av Gud. Av de hundratals människor som blev frälsta under den här tiden blev hela sjuttiofem procent frälsta innan de kom i närheten av ett möte eller hörde mig eller någon annan pastor i församlingen predika.

Guds kraft, Guds Ande, verkade och gudsfruktan grep människors själar ? detta är gudasänd väckelse, till skillnad från särskilda evangelisationsansträngningar.

Grundad på förbön och vision

Hur började då denna nåderika rörelse? 1949 sände den lokala distriktsstyrelsen ut en proklamation som en viss söndag skulle läsas upp i alla församlingar på Lewis som tillhörde den Fria Skotska Kyrkan (presbyteriansk). Denna proklamation uppmanade folket att betänka "den levande religionens ömkliga tillstånd ... över allt i landet ? det gudomliga missnöjet ... med den tilltagande nonchalansen gentemot de offentliga gudstjänsterna ... och det tilltagande inflytandet av njutningens ande som har fått ett allt starkare grepp om den yngre generationen." De uppmanade församlingarna att "... ta dessa angelägenheter till sitt hjärta och allvarligt fråga sig vad följden blir om det inte sker någon omvändelse. Vi uppmanar var och en att pröva sitt eget liv inför Gud i ljuset av det ansvar som vilar på oss alla och att vi genom gudomlig nåd måtte bli besökta med en ångerns ande och åter vända oss till den Herre som vi så djupt har bedrövat."

Jag kan inte säga vilken effekt uppläsningen av denna proklamation hade på öns pastorer eller befolkning i allmänhet. Men jag vet att ett antal män och kvinnor i Barvas församling tog den till sitt hjärta, särskilt två gamla kvinnor.

Jag skäms när jag tänker på det. Två systrar, den ena åttiotvå och den andra åttiofyra, den senare var blind. Dessa två kvinnor utvecklade en mäktig hjärtats nöd för att Gud skulle göra något i församlingen, och de ägnade sig helt åt att vänta på Gud i sin lilla stuga.

En natt gav Gud en av systrarna en uppenbarelse. Nu måste vi förstå att under en väckelse sker det anmärkningsvärda saker. Det är övernaturligt; man rör sig inte längre på ett mänskligt plan; man rör sig på ett gudomligt plan. I uppenbarelsen såg hon kyrkorna fyllda med unga människor och hon sade till sin syster: "Jag tror att det kommer väckelse till församlingen". Vid den tiden kom det inte en enda ung människa till de offentliga gudstjänsterna, ett faktum som är obestridligt.

Hon sände bud efter pastorn, hon berättade om sin upplevelse för honom och han tog hennes budskap som ett ord från Gud till sitt hjärta. Han vände sig till henne och frågade: "Vad tror du att vi bör göra?" "Vad?" svarade hon "Överlåt dig till bön, överlåt dig till att vänta inför Gud. Samla dina äldste och diakoner och tillbringa minst två nätter i veckan i väntan inför Gud i bön. Om du gör så i din del av församlingen, kommer jag och min syster att göra så i vår del av församlingen från klockan tio på kvällen till klockan två eller tre på morgonen."

Pastorn kallade samman sina ledare och under flera månader väntade de inför Gud bland halmstrån i en lada. Under denna tid lyfte de fram ett löfte: Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar (Jesaja 44:3)

Detta pågick under åtminstone tre månader. Ingenting hände. Men en kväll reste sig en ung diakon och började läsa från Psalm 24: Vem får gå upp på Herrens berg? Vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt. Han skall få välsignelse från Herren och rättfärdighet av sin frälsnings Gud. (Ps 24:3-5)

Han stängde sin Bibel och vände sig till pastorn och de andra äldste med ord som låter grova på engelska, men inte på vårt gaeliska språk: "Jag tycker att det verkar vara skojeri rätt igenom. Att vänta så som vi väntar, att be som vi ber, när vi själva inte har det rätt ställt med Gud". Sedan lyfte han sina händer mot himlen och bad, "O Gud, är mina händer rena? &Äuml;r mitt hjärta rent?" Sedan lade han sig på knä och föll i hänryckning.

Bed mig nu inte att förklara de yttre manifestationerna i denna rörelse, för det kan jag inte. Men ett vet jag, att någonting hände i ladan, i denne unge diakon, vid det ögonblicket. Det förlöstes en kraft som skakade himlarna och en medvetenhet om Guds närvaro grep dem som hade samlats.

Genombrott i Barvas

Nu var jag inte på ön vid detta tillfälle. Jag var i ett annat område när jag fick en förfrågan om att komma till Lewis i tio dagar. Jag hade andra möten inplanerade så jag skrev tillbaka att jag skulle skriva upp Barvas i min almanacka för nästa år. Men på grund av omständigheter som jag inte här går in på, blev mina andra möten inställda och jag fann det möjligt att åka till öarna som jag blivit ombedd.

När jag anlände med båt möttes jag av församlingens pastor och en av hans äldste. När jag gick i land kom äldstebrodern fram till mig och sade: "Mr Campbell, får jag fråga en sak? Vandrar ni med Gud?" Jag var glad att kunna svara, "Jag kan i alla fall säga att jag fruktar Gud."

De hade ordnat det så att jag skulle få tala till församlingen vid ett kort möte som skulle börja klockan nio samma kväll. Det var ett märkligt möte. Gud verkade mäktigt och där var ett medvetande om Guds närvaro på ett underbart sätt. Mötet varade till klockan fyra på morgonen och jag hade aldrig tidigare under min tjänst sett något liknande. Vid midnattstid kom en grupp med unga människor från ett dansställe och fyllde upp kyrkan. Det fanns människor som inte kunde gå och lägga sig därför att de var så gripna av Gud. Fastän där fanns ett medvetande om Guds närvaro och en ande som överbevisade om synd vid detta inledande möte, kom det verkliga genombrottet några dagar senare vid söndagskvällsmötet i församlingskyrkan.

Kyrkan var full och Guds Ande verkade så starkt att jag inte kunde predika. Jag stod bara stilla och stirrade på Guds förunderliga handlande. Män och kvinnor ropade i hela kyrkan till Gud om barmhärtighet. Det gavs inte ut någon inbjudan alls.

När mötet pågått i tre timmar uttalade jag välsignelsen och bad folk att gå ut, men nämnde också att om någon ville fortsätta mötet kunde de komma tillbaka senare. En diakon kom till mig och sade: "Mr Campbell, Gud kretsar över oss." Omkring denna tidpunkt kom mötesledaren och bad mig komma till bakdörren. Där utanför hade en skara om minst 600 människor samlats på gården. Någon gav ut Psalm 102 varefter skaran strömmade tillbaka in i kyrkan som inte längre kunde rymma alla.

En ung lärare kom fram och ropade ut: "O Gud finns det något kvar åt mig?" Hon är missionär i Nigeria idag. I mötet var det med en busslast människor från en plats 90 km bort. Guds kraft kom in i bussen så starkt att några inte kunde ta sig in i kyrkan när de anlände. Människor svimmade överallt i kyrkan, och jag kan inte minnas en enda person, som blev vidrörd av Gud den kvällen, som inte blev född på nytt.

När jag gick ut ur kyrkan klockan fyra på morgonen var det ett stort antal människor som bad längs med vägen. Förutom läraren, är många av de som föddes på nytt den kvällen idag i missionstjänst i främmande länder.

I kyrka, i hage och på hed

Från Barvas spreds Guds handlande till de intilliggande trakterna. Jag fick ett bud om att en närliggande kyrka var fullpackad klockan ett på natten och att de ville att jag skulle komma.

När jag kom dit var kyrkan full och det var skaror av människor utanför. När jag kom ut ur kyrkan två timmar senare såg jag 300 människor, som inte kunnat komma in i kyrkan, bedjande på ett intilliggande fält. En gammal kvinna klagade över oljudet från mötena eftersom hon inte kunde somna. En diakon tog tag i henne och sade, "Kvinna, du har sovit länge nog!".

Det var ett område på öarna som man ville att jag skulle komma till, men jag kände ingen ledning att anta deras inbjudan. Den blinda systern uppmuntrade mig att åka och sade till mig, "Om du levde så nära Gud som du borde, skulle han uppenbara sina hemligheter för dig." Jag gick med på att ägna en förmiddag åt bön tillsammans med henne i stugan. Medan vi bad sade systern: "Herre, du kommer ihåg vad du sade till mig i dag, att du skulle frälsa sju män i den här församlingen. Jag gav just detta vidare till Mr. Campbell och nu ber jag dig att ge honom vishet eftersom han är i så stort behov av det." Hon berättade för mig att om jag åkte till byn skulle Gud se till att där fanns folk.

Jag gick med på att åka dit, och när jag kom dit klockan sju, var där omkring 400 människor i kyrkan. Människorna kunde inte förklara vad som hade fått dem att komma dit, det hade styrts av Guds Ande. Jag talade några minuter över texten Apg 17:30: Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

En av pastorerna avbröt mig och sade, "Kom och titta här." I ena änden av byggnaden låg byns mest ökända typer på sina ansikten och ropade till Gud.

Under en resa till en närliggande ö fann jag människorna väldigt kalla och stela. När jag bad några män komma över för att be, bad jag särskilt att en ung man som hette Donald skulle följa med. Donald var en sjuttonårig pojke som nyligen hade blivit frälst och två veckor senare blivit döpt i den Helige Ande när han satt i en bergssluttning. Donald satt vänd framåt medan tårar rann från hans ansikte ner på golvet. Jag förstod att Donald var i kontakt med Gud på ett sätt som jag själv inte var. Jag avbröt därför min predikan och bad honom att be. Donald ställde sig upp och bad: "Jag tycker mig skåda in genom en öppen dörr och jag ser Lammet på tronen och nycklarna till döden och helvetet vid hans sida." Så tystnade han och började snyfta.

När han hade samlat sig lyfte han sina ögon mot himlen, sträckte upp sina händer och sade, "Gud, det finns kraft där uppe. Släpp den lös!" I det ögonblicket föll Guds kraft över de församlade.

I ena delen av rummet sträckte människor upp sina händer, böjde sina huvuden bakåt och förblev i den ställningen i två timmar. Det är svårt att vara det i tio minuter, ännu värre i två timmar. I andra delen av rummet sjönk människor ihop och ropade om barmhärtighet. I en by åtta kilometer bort svepte Guds kraft genom samhället och det fanns knappt något hus i byn där inte någon blev frälst den kvällen.

I en del av området förekom ett hårt motstånd mot rörelsen eftersom jag predikade dopet i den Helige Ande som en särskild och uttrycklig händelse som kom efter frälsningen. De som satte sig emot mig var så framgångsrika i sitt motstånd att det kom mycket få människor till mötena.

En kväll kom mötesledaren till mig och sade, "Det finns bara en sak att göra för att rätta till den rådande situationen. Vi måste ge oss hän till att vänta inför Gud i bön. Jag har fått reda på att det finns en lantbrukare här som sagt att vi kan träffas i hans hem. Han är inte kristen och hans fru är inte frälst, men de är människor som fruktar Gud".

Vi var ungefär trettio pastorer och äldste från området som samlades i lantbrukarens hem. Jag kände det mycket, mycket trögt. Jag bad. Alla pastorerna bad. Det kändes som om själva helvetets makter var lössläppta. Vid midnattstid vände jag mig till en av de äldste och berättade för honom att jag trodde det var dags att fatta tag i Gud. Denne man ställde sig upp och bad i omkring en halvtimme. (Ni måste förstå att vi talar om väckelse, och i väckelser upphör tiden att existera, ingen tittade på klockan.)

Mannen gjorde ett uppehåll, lyfte sin hand mot himlen och sade, "Gud, vet du om att din ära står på spel? Du gav löftet att du skulle utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra, men du gör inte det." Jag undrar hur många av oss som skulle närma oss Gud med sådana ord på våra läppar?

Sedan sade han: "Här finns fem pastorer, inklusive Mr. Campbell, och jag vet inte var i din närvaro någon av dem står. Men om det är något jag vet om mitt eget hjärta, så tror jag att jag kan säga att jag törstar efter en uppenbarelse av din kraft." Han gjorde ett nytt uppehåll och utropade sedan med hög röst: "Gud, din ära står på spel, och nu utmanar jag dig att utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra". I det ögonblicket skakade stenhuset bokstavligen som ett löv. Jag tänkte omedelbart på Apostlagärningarna, där det står att när de bad skakades platsen där de var samlade.

Så snart som denne gode man slutat be, uttalade jag välsignelsen, strax efter klockan två på morgonen, och gick ut och fann hela byn i lågor för Gud. Jag gick in i ett hus där jag fann nio kvinnor som låg på knä och ropade till Gud. En kvinna som blev frälst den natten har skrivit några av de finaste gaeliska psalmerna vi har i vår gaeliska psalmbok.

Följande söndag var vägen svart av människor som vandrade de tre kilometrarna till kyrkan. Krogen i just detta samhälle stängdes den natten och har inte öppnats igen sedan dess. Detta är Gud i arbete. En väckelse, sänd av Gud är alltid en helighetsväckelse.

Slutord

Det krävs det som är övernaturligt för att spränga gränserna för det naturliga. Du kan göra ett samhälle missionsmedvetet. Du kan göra ett samhälle kampanjmedvetet. Men bara Gud kan göra ett samhälle gudsmedvetet. Tänk bara på vad som skulle hända om Gud kom i kraft till vilket samhälle som helst. Jag tror att den dagen kommer. Må Gud förbereda oss alla för den. Amen.

Duncan Campbell (1898-1972) växte upp i Skotska högländerna. Han kom till Herren som tonåring och tjänade församlingar i den Förenade Fria Kyrkan - the United Free Church (presbyteriansk) och som kringresande evangelist. Förutom att han var engagerad i Uppvaknandet på Lewis var han en mycket efterfrågad talare på de brittiska öarna.

Här är en del av en predikan av Paul Washer från http://www.heartcrymissionary.com/
detta är del nummer fyra. För fler predikan och bibelundervisning gå till http://www.preachingtruth.com
Detta är en helt ny sida med mycket superbt andligt matrial för de som hungrar. Många många timmars underbar bibeltrogen förkunnelse!

                  

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                                     

                  

Losers!

(Thomas Watson, "Body of Practical Divinity")

"The hopes of the godly result in happiness, but
 the expectations of the wicked are all in vain."
    Proverbs 10:28

See the great difference between the death of
the godly?and the wicked. The godly are great
gainers at death?but the wicked are great
losers at death. They lose four things:

(1.) They lose the world?and that is a great
loss to the wicked. They laid up their treasure
upon earth, and to be turned out of it all at
once, is a great loss.

(2.) They lose their souls. Matthew 16:26-27.
The soul is more precious than the whole world!
But the sinner's soul is lost; not that the souls
of the wicked are annihilated at death?but
tormented!

(3.) They lose heaven. Heaven is the region
of happiness and bliss.

(4.) They lose all hope. Though they lived wickedly,
they hoped God would be merciful; and they hoped
they would go to heaven. Their hope was not an
anchor?but a spider's web! At death they lose their
hopes, and see they did but flatter themselves into
hell! "Such is the destiny of all who forget God; so
perishes the hope of the godless. What he trusts in
is fragile; what he relies on is a spider's web."
Job 8:13-14. It is dreadful to have life and hope
cut off together!

"When a wicked man dies, his hope perishes."
    Proverbs 11:7

"The desire of the righteous ends only in good,
 but the hope of the wicked only in wrath."
     Proverbs 11:23

här är en länk till helt gratis musik. Underbar musik och sång och texterna består mest av skriften! vilket e underbart bara det. Dessa sånger har välsignat mig otroligt. Och att brodern ger dem utan att ta betalt visar mig att han vandrar med Herren.

Vägen till frälsning

 

Inget avsnitt i hela bibeln angriper mer vår tids uppfattning om frälsningen att "det är lätt att bli frälst, det är bara att tro" än Matteus 7:13-14. Det är sammanfattningen av bergspredikan och är faktiskt Frälsarens egen framställning av vägen till frälsning. Så annorlunda den är jämfört med nutidens trendförkunnelse! Det finns inget uppmuntrande i dessa ord för dem som tror att de kan bli frälsta genom ett tillfälligt accepterande av fakta om Jesus Kristus: "Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång,och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den." Här för vår Herre bergspredikan till dess förkunnelses höjdpunkt.

Detta avsnitt krossar påståendet från dem som hävdar att bergspredikan inte är evangelium, utan lag. Dessa avslutande versar är de facto rent evangelium med en inbjudan som aldrig tidigare har givits. Den här avslutande undervisningen ser också igenom uppfattningen att bergspredikan bara är en predikan om moral, som vi kan beundra på avstånd. Jesus är helt klart inte intresserad av beundran för hans undervisning om moral. Och hans utmaning här undanröjer varje möjlighet för att bergspredikan är en sanning för någon profetisk framtid. Jesus predikar för människor här och nu, och hans budskap är angeläget.

Varje människa måste oundvikligen göra ett val. Bibeln framställer detta val på flera sätt. Men detta val är inte bara ett beslut för stunden. Det är ett utlåtande en gång för alla med fortlöpande följder och eviga konsekvenser - det slutgiltiga beslutet. Jesus själv står som stötestenen för varje människas öde och begär ett noga övervägt val till liv eller död, himmel eller helvete. Här, i avslutningen av allt han sagt i bergspredikan, kräver Herren att varje människa väljer mellan att följa världen på den lättframkomliga vägen eller att följa honom på den svåra vägen. Man kan inte hitta ett tydligare uttalande om evangelium enligt Jesus någonstans i bibeln.

Här finns två portar, den vida och den trånga; två vägar, den breda och den smala; två destinationer, liv och undergång; och två folkskaror, de få och de många. Herren identifierar också två slags träd och deras frukt, god och dålig; två slags män som bygger, en förståndig och en oförståndig; och två slags grunder, hälleberget och sanden (Matt 7:13-27). Valen är uppenbart tydliga. Han begär ett beslut. Vi står alla vid skiljevägen, och varje individ måste välja vilken väg han eller hon ska gå.

Två portar

"Gå in genom den trånga porten", säger Kristus och använder ett uppmanande verb som förmedlar en känsla av angelägenhet, en begäran om handling nu. Det är inte nog att stå och uppskatta porten - man måste gå in.

Det är också viktigt att gå in genom den rätta porten. Den finns bara en port, som öppnar för den smala vägen. Jesus sa: "Jag är dörren (porten); den som går in genom mig, han skall bliva frälst" (Joh 10:9) och "Den som icke går in....genom dörren (porten)...., han är en tjuv och en rövare" (Joh 10:1). "Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig", sa han i Joh 14:6. "Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta" (Apg 4:12). "En enda är medlare mellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus" (1 Tim 2:5). Kristus är porten. Han är vägen. Det finns ingen annan ingång till himmelen.

Varje annat val är fel. Det finns inget mitt emellan, inget tredje alternativ, ingen annan port. Valmöjligheterna är enkla och uppriktiga. Inget utrymme finns för det slag av bred ekumenisk tolerans, som vår humanistiska kultur föreställer sig. Som John Stott säger: "Jesus skär rakt igenom vår lättsinniga synkretism." Det finns inte många goda religioner, det finns bara en. Därför är valmöjligheterna bara två - den sanna och den falska, den rätta och den felaktiga, Guds väg och mänsklighetens väg.

Alla religioner i denna världen är grundade på mänsklig gärning. Endast biblisk kristendom erkänner gudomligt fullbordande - Kristi verk för mänsklighetens skull - som den enda grunden för frälsning. Kristi död på korset betalade priset för vår synd (1 Kor 15:3), och hans uppståndelse uppenbarade att han hade besegrat döden (v 20). Gud tillräknar troende Kristi rättfärdighet genom sin nåd (v 21-24). Endast på denna grund kan de stå framför honom.

Så det enda valet är mellan de mångfaldiga religionerna, som har sin grund i mänsklig gärning och den enda religionen med gudomligt fullbordande. Bibeln säger: "Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst. Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet" (Rom 4:4-5).

Den breda porten är inte märkt med "denna vägen till helvetet", den står "himmelen" på den, precis som på den trånga porten. Det är bara det att den inte leder dit. Satan är en mästare på religiös villfarelse. Han förskapar sig till en ljusets ängel (2 Kor 11:14). Han beskriver denna port, så att den ser ut som vägen till himmelen, och "många är de som går in genom den" (Matt 7:13, eng.bibeln, betoning tillagd). Men vår Herre beskriver den rätta porten som trång. Faktum är att många kommentatorer säger att det bästa nutida uttrycket för den trånga porten är ett vändkors. Endast en person kan passera igenom åt gången. Ingen kommer in i Kristi rike som del av en grupp. Många judar på Jesu tid grundade sitt hopp om himmelen på deras nationella härkomst. Och många av dagens människor som går i kyrkan grundar sitt hopp på samfundstillhörighet eller medlemsskap i församlingen. Jesus bortvisar här alla dessa uppfattningar. Porten släpper in endast en i taget, eftersom frälsningen är djupt personlig. Det räcker inte att vara född i en kristen familj eller att åka snålskjuts på en troende make/maka. Att tro är en individuell handling.

Att komma in genom den trånga porten är inte lätt. Lukas 13 skildrar att när Jesus undervisade i byarna, frågade någon honom: "Herre, är det allenast få, som bliva frälsta?" (v 23). Hans svar tillintetgör uppfattningen i vår tid att "det är lätt att bli frälst, det är bara att tro": "Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det" (betoning tillagd). Det grekiska ordet för "kämpa" är agonizomai , som antyder en strid med våldsam ansträngning, intensitet och målmedvetenhet. Det är samma ord som används i 1 Kor 9:25 om en idrottsman som kämpar för att vinna en seger. Det används också i 1 Tim 6:12 om den kristne som "kämpar trons goda kamp". Det är en strid, en drabbning, en extrem ansträngning. Det finns nästan en våldsamhet med i bilden. Och det är på sin plats, eftersom att vinna inträde i riket är som att gå ut i strid. I Matt 11:12 sa Jesus: "....himmelriket tränger fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig." Lukas 16:16 säger: "....evangelium om Guds rike förkunnas, och var man vill storma ditin" (jmfr Apg 14:22). Petrus skrev: "Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, huru skall det då gå med den ogudaktige och syndaren?" (1 Petr 4:18).

Hur passar detta in på den moderna uppfattningen om att det är lätt att bli frälst? Vad
innebär detta för den populära undervisningen om att det bara är att tro vissa saker, gå gången fram, lyfta din hand eller att be en förhandstillverkad bön för att bli kristen? Kan det vara så, att många av våra "omvända" är på fel väg, eftersom de tog den lätta vägen genom fel port?

Frälsning är inte lätt. "Den port är trång....och få äro de som finna den" (Matt 7:14). Innebörden är att om inte en människa söker ihärdigt efter porten, kommer han eller hon troligtvis inte att veta att den finns där. I Jer 29:13 säger Gud: "I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta."

Budskapet från Jesus kan inte anpassas till någon form av billig nåd eller uppfattning om att "det är lätt att bli frälst, det är bara att tro". Riket är inte till för människor som vill ha Jesus utan någon förändring av sina liv. Det finns bara för dem som söker det av hela sitt hjärta.

Många som närmar sig porten vänder faktiskt tillbaka när de upptäcker hur trång den är. Har du någonsin försökt att komma igenom ett vändkors med en massa resväskor i händerna? Det är den bild Jesu ord frammanar. Den trånga porten är inte bred nog för lyxlirare som vill komma igenom med alla sina värdesaker. Den rike unge mannen sökte tills han fann porten. Men när han insåg att det innebar att han måste lämna sitt bagage kvar för att komma in genom porten, gick han sin väg. Vilka vi än är, vad än vi än sätter högt värde på, kan vi förvänta oss när vi närmar oss den trånga porten, att vi måste släppa allt. Extra bagage - som självrättfärdighet, själviskhet, synd och materialism - kommer inte att komma igenom oskadat. De goda nyheterna är att fastän porten är trång, är den vid nog att lämna plats för den störste av syndare (jmfr 1 Tim 1:15).

För dem som insisterar på att ta med bagage, kan den breda porten vara mer tilltalande. Den är märkt med "himmelen" - den kan t.o.m. vara märkt med "Jesus" - men den leder inte till himmelen och den har ingenting med Jesus att göra. Den är porten för massornas religion, en vidöppen port genom vilken var och en kan passera utan att kasta självrättfärdighet, högmod, materiella ägodelar eller ens synd över bord. Men det finns ingen frälsning för dem som väljer denna port.

Att ta emot Kristus innebär inte att vi bara kan lägga till Jesus till avskrädet i våra liv. Frälsning är en total förvandling: "Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!" (2 Kor 5:17). Vad kan vara tydligare än det? Det gamla försvinner. Synd och själviskhet och världsliga nöjen ersätts av nya saker. Detta är hela poängen med frälsning: den medför ett förvandlat liv.

Två vägar

De två vägarna är nära anslutna till de två portarna. En är bred och öppen, och den andra är svår och smal (Matt 7:14). Psalm 1 talar också om dessa två vägar: "Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås." Valet är det samma som det alltid har varit: antingen den breda vägen med mycket människor, som är de ogudaktigas väg, eller den smala vägen, som är för dem som lyder Herren.

Den breda vägen är helt klart enklare. Där finns inget bråddjup. Där finns frihet för dem som vill pröva det moraliska smörgåsbord, som erbjuds av de många människorna på denna väg. Du kan bara vandra omkring. Där finns knappast några begränsningar, inget tvång, inga gränslinjer. Där finns överseende med varje upptänklig synd - bara du säger att du älskar Jesus. Eller så länge du är religiös. Eller vad än annat du vill vara.

Denna väg kräver ingen karaktär. Du kan vara som en fisk som flyter medströms, och driva fram av det som gäller för dagen. Detta är, som Ef 2:2 utrycker det "efter denna världs och tidsålders sätt." Det är "den väg som mången håller för den rätta, men som på sistone dock leder till döden" (Ords 16:25).

Guds väg är en begränsad väg, en smal väg som leder till livet. Här finns ingen plats för avvikelser. Och ännu en gång, det finns inget rum för massorna som själva vill styra sina liv.

Men Jesus söker inte massorna. Han söker och frälser endast dem som vet att de är förlorade. Som vi kan lägga märke till, trugade inte vår Herre människor att avgöra sig snabbt för att följa honom utan att beräkna kostnaden. Han verkade faktiskt ofta uppmuntra potentiella efterföljare att gå sin väg.

I Joh 6:64 t.ex. hade Jesus invändningar mot tron hos dem som kallade sig själva lärjungar: "Men bland eder finnas några som icke tro." Vers 66 säger: "För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom." Jesus vände sig till de tolv, och sa: "Icke viljen väl också I gå bort?" (v67). Han ville inte ha tillfälliga efterföljare, utan människor som var villiga att ge sina liv för honom.

Lukas 14 beskriver hur Jesus behandlade de inställsamma folkskarorna som följde honom överallt: "Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem: 'Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge. Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge....Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger'" (v 25-27,33). Herren gör den smala vägen så svår han någonsin kan, genom att kräva att de som verkligen vill efterfölja honom, går ut från folkmassan och tar upp korset - ett redskap för tortyr och död.

Försök att predika det på nästa "väckelse"möte och se hur många som kommer ut i gången! Men kanske människorna som skulle komma förstår överlåtelsen som krävs.

De som går på den smala vägen ska också förvänta sig förföljelse. "Den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud" (Joh 16:2). Det är svårt att vandra denna smala väg med bara fötter. Det är ingen tebjudning. Vägen är svår. Men Jesus presenterade aldrig kristendomen som en mjukt alternativ för kraftlösa själar med svaga knän. När en människa blir kristen, förklarar den direkt krig mot helvetet. Och helvetet slår tillbaka. Att efterfölja Kristus kan kosta dig själva livet - helt klart kostar det ditt liv i andligt hänseende. De fega och kompromissande behöver inte anmäla sig.

Låter detta som en fruktansvärd väg att vandra? Det är det inte. Kristus själv leder oss på vägen och förser med den styrka vi behöver för att fullfölja loppet. (jmfr Fil 4:12-13). Hans ok är milt och hans börda är lätt (Matt 11:30).

Två mål

Valet mellan de två portarna och de två vägarna är ett val för evigheten. Den breda vägen som börjar så lätt blir besynnerligt svår på slutet. Den slutar i helvetet. Det som ser så inbjudande ut från denna sidan leder endast till undergång.

Den trånga porten och den begränsade vägen kanske inte ser säskilt tilltalande ut, men de ger färdriktningen mot evigt liv. Denna väg som börjar med svårigheter öppnar upp sig mot himmelens eviga välsignelse.

Två folkskaror

Slutligen finns det två grupper av människor som färdas på olika vägar. Matt 7:13 talar om de folkskaror som passerar in genom den breda porten: "Många är de som går in genom den" (eng.bibeln). Vad beträffar den trånga porten, så är det "få som finna den" (v 14). Det är ett tragiskt faktum att massor av religiösa människor är på väg till helvetet, inte himmelen. Även i gamla testamentet var troende människor endast en kvarleva, aldrig i majoritet. I Matt 22:14 sa Jesus: "Många äro kallade, men få utvalda." I Luk 12:32 såg Jesus på sina lärjungar och sa: "Frukta icke, du lilla hjord." Ordet som är översatt med "lilla" i den versen är micron , från vilket vi får prefixet micro , vilket betyder något mycket litet. Det är samma ord som används i Matt 13:32 om senapskornet, ett av de minsta fröna. Den troende kvarlevan har alltid varit en liten skara, själar som verkar i Guds kraft i vetskap om sin egen mänskliga oförmåga, men som är villiga att betala priset. Den övriga mänskligheten tar den breda vägen. Men majoriteten har sällan rätt.

Den breda vägen är det naturliga valet, sett ur mänsklig synpunkt. Människor föredrar synd framför rättfärdighet. Jesus sa: "Människorna älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda" (Joh 3:19). Det är lätt att falla in i folkmassans riktning. Du kan aldrig lägga till Jesus till de synder och ägodelar som du uppskattar för att känna dig religiös. Du kan gå i kyrkan och vara så aktiv eller passiv som du önskar. Du behöver aldrig förneka dig själv och ta upp korset. Det enda problemet är att den naturliga vägen slutar i förödelse. Den stora tragedin är att massor av människor vandrar på fel väg - och de flesta tror att de är på väg till himmelen. I stället kommer de att gå under och bli dömda, eftersom de är offer för satanisk förförelse.

Jag är övertygad om att vår tids populära evangeliska förkunnelse de facto lurar människor in i detta bedrägeri. Det utlovar en underbar, behaglig plan för var och ens liv. Den utlämnar korsets anstöt (jmfr 1 Kor 1:23, Gal 5:11). Fastän den presenterar Kristus som vägen, sanningen och livet, säger den ingenting om den trånga porten eller den smala vägen. Dess ämne är Guds kärlek, men man nämner inte om Guds vrede. Den ser människor som utestängda och berövade (eng. deprived), inte fördärvade (eng. depraved). Den är full med kärlek och förståelse, men ingenting nämns om en helig Gud som hatar synd. Det finns ingen uppmaning till sinnesändring, ingen varning för domen, inget rop på förkrosselse, ingen förväntan på ett botfärdigt hjärta och ingen anledning till djup sorg över synden. Det är ett budskap om lättvindig frälsning, en kallelse till ett snabbt beslut, ofta åtföljt av falska löften om hälsa, lycka och materiell välsignelse. Detta är inte evangelium enligt Jesus.

"Den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den." På vilket sätt kunde Jesus ha uttryckt det tydligare? Detta är den väg hans evangelium pekar på. Det är inte en lätt eller populär väg, men den är den enda som leder till evig härlighet.

 

John F. MacArthur, Jr.

Guds Lag



A.W Pink


Efter vad som påpekats i föregående del av denna artikel, finns föga behov av att ägna mycket utrymme åt att visa på det misstag de gör, som slår fast att den moraliska lagen endast blev given till och för nationen Israel. Ett tydligt bibelcitat är fullt tillräckligt för att avslöja en sådan villfarelse. I Romarbrevet 3:19 läser vi ?Nu veta vi, att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud?. Lägg märke till ?lagen talar ? , inte ?talade?: den talar fortfarande med gudomlig auktoritet, befaller och hotar. Den talar till ?dem som hava lagen?, och vilka dessa är, förklaras tydligt vara ?hela världen?. Ingenting kan vara mer enkelt eller mer avgörande, och inga av våra argument kan på något sätt förstärka dess kraft. Inte heller kan andras förnekande trubba av dess skarpa egg.

Vi fortsätter därför med att pröva enligt bibeln den tredje stora villfarelsen, vilken ?dispensationalisterna? har fört fram i denna fråga, nämligen att kristna inte är ?under lagen? på något sätt, så att den inte är en levnadsregel för dem, som bestämmer hur man ska leva. Beträffande detta råder nu den största förvirring i många läger, och eftersom det är en viktig delÅ av det verk som anförtrotts Guds tjänare, att fästa avseende vid bibelordet ?skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg? (Jes 57:14), ska vi försöka att ta itu med denna punkt med stor omsorg och ganska utförligt. Utan tvekan kommer en del av våra läsare att beklaga detta och skulle föredra att vi skrev om andra saker. Vi ber alla dessa att vara vänliga att betänka behoven hos andra, som absolut behöver bli befriade från denna villfarelses fördärvliga följder.

?Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen...Men nu äro vi lösta från lagen? (Rom 7:4.6); ?Ty jag för min del har genom lagen dött bort från lagen? (Gal 2:19). Dessa versar framhålls ivrigt av dem som förklarar, att lagen inte har någon påverkan på den kristne, för att vara till stöd för denna tanke. Ändå måste det påpekas, att just dessa versar uttryckligen motsäger deras andra påstående, Çatt lagen aldrig blev given till någon utom nationen Israel. Hur kunde de kristna i Rom vara ?lösta från lagen? om de aldrig var under den ? och hur kunde de hedniska galaterna ha ?dött bort från lagen?, om de aldrig hade varit medvetna om den? Alltså verkar just de versar, som dessa som svävar i villfarelse är så måna om att citera, direkt mot deras egna uppfattningar. De är sannerligen ?lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned? (Ordspr 26:7).

?Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden? (Rom 6:14). Ändå försäkras vi uttryckligen vara ?icke utan Guds lag, men i Kristi lag (1 Kor 9:21). Uppenbarligen behöver dessa två versar utläggas och tolkas på ett riktigt sätt, om inte Nya Testamentet ska motsäga sig självt. Och här kan vi urskilja det verkliga behovet av en smord lärare, eftersom den som arbetar hårt för sitt uppehälle hela dagen och bara ägnar ett par minuter på kvällen eller på söndagen åt att flyktigt läsa bibeln, knappast kan förväntas få den förmåga som behövs för att skåda in i mysterierna och lösa svårigheterna i Guds Ord. Nej, ett livslångt ihärdigt, tålmodigt studium i bön behövs, om man ska bli ?skicklig att vara tjänare åt ett nytt förbund? (2 Kor 3:6), och ett sådant studium är inte möjligt om man är i talarstolen eller på plattformen nästan varje dag i veckan.

För att förstå ovanstående versar behöver en fyra-faldig åtskillnad göras med avseende på den kristnes relation till lagen. För det första, som han var i förbundet representerad genom Adam, när han var under lagen som ett gärningarnas förbund, när livet utlovades till honom om hans rättsliga huvud lydde det. För det andra, som en fallen avkomling till Adam, en personlig överträdare av lagen, när han som icke omvänd var under dess förbannelse. För det tredje, som han var i förbundet representerad genom Kristus, som var ställd under lagen, fullbordade alla dess krav genom fullkomlig lydnad, och utstod dess straff i hans folks ställe. För det fjärde, som omvänd, när den helige Ande förenat honom med Kristus, så att Gud nu förklarar honom fri från lagens förbannelse och tillräknar honom hans Borgensmans fullkomliga lydnad och när han, genom att Anden verkat i honom en längtan och beslutsamhet att älska och tjäna Gud, gläder sig i lagen och brukar den som sin levnadsregel eller sätt att få ledning.

Den kristne är frigjord från lagen som den utverkande grunden för hans rättfärdighet och som grunden för hans fällande dom inför Gud, eftersom Kristus i hans ställe har framställt den fullkomliga lydnad som lagen krävde, och också utstått dess straff. Därför är han befriad från lagen som ett gärningarnas förbund, för att uppnå liv och härlighet genom detta, men inte från den lydnad som dess villkor medför. Den kristne har blivit friköpt från lagens förbannelse (Gal 3:13), men inte från dess krav. Den kristne har blivit befriad från lagens fördömande makt, men inte från dess bud - i annat fall skulle han ha frihet att leva i synd, vilket är det enda övriga möjliga alternativet. Den kristne har blivit befriad från lagens skräckvälde, men inte från lydnaden till den. Den kristne dog i förhållande till lagens straff, när hans Borgensman utstod det i hans ställe, men han är under Kristi lag som en levnadsregel eller rådgivare för att få ledning.

Man tycker att denna fråga skulle bil klarlagd en gång för alla genom en stilla genomläsning av 2 Mosebok 20. Tillåts en kristen, i någon grad mer än en icke kristen, att ha fler Gudar än en? Kan en kristen göra åt sig själv en avbild och falla ner och tillbe den? Kommer Herren att anse honom vara utan skuld om han missbrukar hans namn? Har han frihet att vara en skam för sina föräldrar, döda sin nästa, begå äktenskapsbrott, stjäla eller ha begärelse till något som tillhör en annan? Helt säkert godkänns just de saker som lagen kräver av varje uppriktig människas samvete. Vilket hjärtats tillstånd de måste vara i som hatar lagen! Vi vädjar ðallvarligt till varje kristen förälder som läser dessa sidor, att ihärdigt undervisa de tio budorden till hans eller hennes barn. Om du inte gör det, är du en fiende till Gud, en fiende till din avkomma, en fiende till staten. Vilken rätt har du att fördöma laglösheten, som är så utbredd över hela landet, om du underlåter att framhålla lagen i ditt hem?

Många hävdar, att eftersom Guds lag kräver fullkomlig lydnad i hjärtat och livet, och eftersom människan är fördärvad och inte kan lyda den, eller få liv genom den, att Kristus därför har infört en ny ordning med lättare villkor, en ordning som föreskriver villkor som är i den fallna människans makt att hålla, och genom vilka hon kan försäkra sig om evigt liv. Men lägg noga märke till vad en sådan teori innebär. Den ställer Sonen mot Fadern : den ställer Kristus i motsatsställning till den moraliske Härskaren av himmel och jord, Den framställer Återlösaren som att han sviker Faderns ära och intressen - vördnaden för hans lag och makt, och menar att Han ýutgjöt sitt dyrbara blod i syfte att förmå Härskaren över denna världen att släppa regeringstömmarna och bevilja en ogudaktig tillåtelse till orättfärdighet. Att mena detta skulle göra den helige Frälsaren till en syndens vän och Guds fiende. Från en sådan fruktansvärd hädelse må gudomlig nåd bevara både författare och läsare.

Så långt var Kristus från att åsidosätta lagen, eller ens försvaga dess höga krav, att han i sin första predikan (som framställs i Nya Testamentet) sa: ?I skolen icke mena, att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats? (Matt 5:17,18). I samma predikan fördömde han fariséerna för deras synd att försvaga lagen. De undervisade att, fastän lagen förbjöd vissa yttre och stora synder, så var det inte så med det första fördärvets uppväckande i hjärtat.ð De påstod att en människa inte får mörda, men att det inte var något ont i att bli arg utan orsak, i att tala förebrående och att hysa en hemlig missunnsamheti hjärtat (Matt 5:21,22).

Fariséerna undervisade att en människa inte får begå äktenskapsbrott, men att hon skulle ursäktas för hemliga lystna tankar (Matt 5:27,29). De påstod att en människa inte får göra sig skyldig till mened, men att obetydliga eder i vanligt samtal var helt tillåtna (v. 33-37). De hävdade att en människa inte skulle hata sina vänner, men menade att det var helt riktigt för henne att hata en fiende (v.43,44). Dessa och sådana liknande eftergifter inbillade sig fariséerna att lagen gjorde, och att sådana saker därför inte var syndiga. Men Herren Jesus fördömde deras doktriner som falska och avskyvärda, och insisterade på att lagens höga och heliga krav inte försvagades i minsta grad och inte heller kommer att bli det, utan att lagen i stället krävde av oss att vi skulle bli ?fullkomliga? som vår himmelska Fader (v 48). Han förk¼unnade: ?Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket? (5:20). Inte undra på att ?dispensationalisterna? så bittert hatar bergspredikan!

Men den som småaktigt protesterar, kommer att svara: ?Är det hederligt och rättvist av Gud att begära mer av sina skapelser än de möjligtvis kan göra?? När vi svarar, låt oss vederbörligen betänkavad det är som Gud begär av oss. I Matteus 22:37-40 finner vi att Jesus förkunnar: ?Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: Du skall älska din nästa såsom dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna?. Vi vänder oss då till den som protesterar och frågar: ?Är det fel att Härskaren över himmel och jord begär att människor ska älska honom av hela sina hjärtan? Är det för mycket att begära av dem? Är det mer än vad han förtjänar av oss?? En sådan skam! En sådan skam! Är inte sanningen i stället, att den som protesterar hatar Gud så mycket, att han inte skulle kunna förmå sig att älska honom, och därför säger: ?Han får inte kräva det, och om han gör det är han orättvis och mycket hård mot oss?. Vad är detta, om inte att den som protesterar säger: ?Vi vilja icke, att denne skall bliva konung över oss? (Luk 19:14).

Oavsett allt som har påpekats ovan, finns det många som högljutt vidhåller att Kristi död fullständigt upphäver Guds lag, och att den nu helt har upphört att vara en levnadsregel för den troende, medan ett stort och uttryckligt syfte med Kristi ankomst till världen var att återföra sitt folk till lydnad, att föra deras hjärtan och liv tillbaka till Gud: ?Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar? (Luk 1:74,75). Herren Jesus kom inte för att upphäva våra skyldigheter mot Gud, utan i stället för att befordra dem. Kristus dog för att återupprätta sitt folk till att rätta sig efter lagen: Titus 2:11,12. Men att befria någon människa från lagen, skulle vara att göra henne suverän, oberoende! Hur kan det finnas ett ?rike? (Kol 1:13) utan någon lag för att styra dess undersåtar?

Nej, tvärtemot att Kristi död skulle ha upphävt Guds lag, är det som psalmisten förkunnade: ?Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen ...Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd, att du har stadgat dem för evig tid ...Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen ? (Ps 119:144, 152, 160). Och åter ?Hans händers verk är trofasthet och rätt, oryggliga äro alla hans ordningar. De stå fasta för alltid och för evigt ? (Ps 111:7,8). Å, hur människor älskar sitt eget fördärv och hatar Gud och hans heliga lag, fastän de naturligtvis försöker att gömma detsamma under en religiös maskering som Kain och Judas gjorde. Inte dess mindre ?tronar Herren såsom konung evinnerligen ? (Ps 29:10), ja, och han kommer likväl att ta ut sin kronas rättigheter , upprätthålla sitt majestäts ära, förhärliga sitt stora namn och vidmakthålla sin förorättade lag, fastän det kommer att betyda den eviga fördömelsen av miljoner av hans skapelser: ?Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig , fören dem hit och huggen ned dem här inför mig? (Luk 19:27).

Från det sistnämnda bibelordet kan den sanna kristne inse vilken motvilja människor har mot rätta tankar om Gud och gudomliga ting, och p.g.a.det (och Joh 7:47, 1 Kor 2:14 os.v.) bli övertygade om den absoluta nödvändigheten av att en övernaturlig och oövervinnelig kraft är verksam i dem, om deras förutfattade meningar ska undanröjas och deras hjärtan förmås att verkligen älska sanningen. En helig Gud framstår inte som oändligt härlig för ett oheligt hjärta, och de icke pånyttfödda som inte ser orsaken till att älska Gud av hela sina hjärtan, ser inte det förnuftiga i och anledningen till lagen, inte heller ser de hur ?helig, rättfärdig och god? lagen är. Eftersom köttets sinne är fiendskap mot Gud , är det samtidigt fiendskap mot hans lag, vilken är ett återgivande av den gudomliga naturen (Rom 8:7). Alltså vill syndare varken tro att Gud eller hans lag är det som de verkligen är, och deras fördärvade böjelser gör dem blinda för det som bibeln så tydligt säger, och leder dem till att tänka ut en falsk bild av Gud och fullständigt felaktiga föreställningar om hans lag, för att de ska få en Gud och en lag som passar deras egna sinnelag.

Från Lukas 19:27 inser vi också vad som är kännetecknet på äkta pånyttfödelse och omvändelse: den är ett underverk av gudomlig nåd, som förvandlar en laglös rebell till en kärleksfull person som underordnar sig lagen. Med en ?laglös rebell? menar vi någon som är inställd på att behaga sig själv, få sin egen väg, följa sina egna planer och tillfredsställa sina egna begär. Med en ?kärleksfull person som underordnar sig lagen? menar vi någon som förmås att inse Guds anspråk på honom, och som erkänner dessa anspråk, någon som överlämnar sig till Gud för att ära, behaga och tjäna honom: inte av tvång, utan med glädje, inte av rädsla för helvetet, utan av tacksamhet och kärlek. Men en sådan förvandling av karaktär och levnadssätt åstadkoms endast genom den helige Andes övernaturliga kraft. Den gudomliga nådens stora seger är att vinna hjärtat för Gud, så att den som mottager denna ynnest uppriktigt förklarar: ?Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag? (Rom 7:22).

Av det som vi just har gått igenom, kan vi tydligt inse hur värdelös vår fördävade tids religion är. De stackars vilseledda människorna i de flesta ?församlingarna? älskar innerligt de pastorer och ledare som utropar ?fred, fred? till dem, men hatar bittert alla som avslöjar deras ?fristad av lögner?. De Lstora massornas religion består i föga mer än en bestämd övertygelse om att deras synder är förlåtna och att deras själar för evigt är räddade. De anser det vara ett allvarligt misstag att tvivla på sin frälsning, och hela deras upplevelse utgörs av ?tro? och ?glädje?: tro på att deras synder är utplånade, glädje i deras säkra förväntningar på evig lycksalighet. Men man vill inte foga sig efter och underkasta sig Guds heliga lag , det finns inget sörjande inför honom p.g.a. kärlek till sig själva och att man söker sitt eget, ingen ödmjukhet och hjärtats förkrosselse. Låt oss be dem att ?rannsaka sig själva?, pröva sin grund, ta på sig Kristi ok och de kommer direkt att börja skrika vilt om ?lagiskhet, farlig undervisning?! Å, vilket hårt uppvaknande som väntar alla sådana de första fem minuterna efter döden!

A.W. Pink

Av David Wilkerson
16 juli, 2001
__________

Kvällen före Jesu död satt Han tillsammans med sina lärjungar för att dela påskmåltiden. Gruppen hade en intim nattvardsstund tillsammans. Då, vid slutet av måltiden sade Kristus högtidligt: "Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet." (Luk. 22:21) Vilken fruktansvärd sanning att inse vid ett så intimt tillfälle. Satan hade helt fräckt intagit Judas, en av Jesu egna lärjungar.

Något annat otroligt hade redan inträffat vid bordet. Jesus hade tagit en bit bröd en bild på sin brutna kropp doppat den i vin och gett till Judas. Lärjungen som var full av onda planer räckte då ut en demonbesatt hand för att ta emot det. Det var som om Satan själv tog Jesu kropp i sina händer för att krossa den.

Du kanske undrar liksom jag: Hur kunde Djävulen besätta Judas? Ingen människa kan falla så djupt över en natt. Ingen kan plötsligt bli så intagen av synd att han avsiktligt förråder Guds Son med vetskapen att det leder till Hans död. Sorgligt nog var sanningen att Judas var ett lätt byte för Satan. Evangelierna visar att Judas sedan länge var girig. I hemlighet nallade han från gruppens kassa för egen del. Och eftersom han gav rum åt denna girighetens ande, kunde Satan tids nog bedra honom.

Samma sak har hänt kristna gång på gång genom århundradena. Satan har sänkt massor av troende som aldrig tillät sig bli befriade från en vanesynd. Jag har sett många gudfruktiga tjänare falla åt höger och vänster, män som en gång varit mäktigt använda av Gud. När åren gick blev dessa predikanter insnärjda i en lust de inte ville släppa taget om. De föll tungt, och förlorade allt.

Judas var själv mäktigt använd av Gud. Han utförde mirakler tillsammans med de andra lärjungarna, han helade de sjuka och kastade ut demoner. Och precis som de vandrade han nära Jesus, det levande Ordet. Folket kände igen Judas som en överlåten Guds tjänare.

Ändå är Bibeln tydlig: Från första början var Judas en orättfärdig tjänare. Hans hemliga lust låg alltid och lurade alldeles under ytan. Och inget denne välsignade man såg eller hörde i Jesu liv kunde vidröra synden i hans hjärta. Judas hade fullständigt gett sig hän åt sin lust. Som resultat blev han helt besegrad av Djävulen.

Jag mötte en gång en predikant som haft denna erfarenhet. Han berättade: "Min far var predikant i femtio år, och han var alltid fattig. När han pensionerades levde han och mamma i fattigdom och kunde knappt klara sig. För några år sedan när jag besökte dem i deras husbil reste sig en röst inom mig. Jag sade till mig själv att jag inte skulle sluta mitt liv i fattigdom, som de. Jag skulle smussla i affärer om det blev nödvändigt, vad som krävdes för att vara trygg."

Denne man var en ledare i sitt samfund med ansvar för många pastorer. Men snart investerade han i skumma fastighetsaffärer. Han visste att det var fel, men han kunde inte bryta sig loss från den ande som drev på honom. Han var fortfarande bunden av en fruktan för att sluta sitt liv i fattigdom. Liksom Judas var denne man ett lätt byte för Satan som invaderade hans giriga hjärta.

För flera år sedan avslöjades en välkänd evangelist som levde i sexuell synd, vilket chockade världen. Massor av kristna undrade: "Hur kunde en så gudfruktig man falla i sådan synd?" Innan denne predikant avslöjades ringde jag honom angående vad som var på gång. Han bekände att han hållit på med pornografi sedan han var barn. "Jag har varit ansatt i åratal" berättade han. "Och jag har burit på denna börda genom hela min tjänst." Med andra ord, även när han predikade mäktigt gled han tillbaks i sin vana. Uppenbarligen kom inte denne mans bojor över en natt. Han hade märkts av djävulen tidigt, och han hade aldrig kunnat njuta av fullständig seger.

Jag tror att massor av kristna idag har det som denne man. De används av Gud, de tillber innerligt och de tjänar Gud uppriktigt. Men de har tillåtit en synd i sina liv, och med tiden har den förskansat sig djupt. Nu har de blivit ett lätt byte för Satan, och han har invaderat deras svaga område och överbemannat dem.

Vid påsken visste Satan att Jesu rike skulle komma. Så när han väl hade intagit Judas beslöt han att sikta in sig på näste lärjunge. Jag tror att hans närvaro kändes runt bordet, eftersom "det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst." (Luk. 22:24) Kan du föreställa dig denna diskussion? Lärjungarna hade just haft en intim gemenskapsstund med sin Herre, som berättade att Han snart skulle dö. Men de förstod uppenbarligen inte något av vad Jesus sade. De började i stället argumentera om vem som skulle bestämma när Han försvann.

Detta måste ha varit ett riktigt smörgåsbord för Satan. Han mätte förmodligen lärjungarna en efter en och undrade: "Vem kommer härnäst? Inte Nathanael, Jesus sade att han var utan svek. Men Johannes då? Nej, han står Mästaren för nära, han lutar sig alltid mot Hans bröst. Ah, där sitter ju Petrus. Jesus kallade honom en klippa. Faktum är att Jesus sade att han skulle bygga sin församling på Petrus' proklamation att Han var Messias. Ja, Petrus är det. Om jag bara kan komma åt honom, kan jag försvaga grunden för den kommande församlingen."

---

Satan bad om tillstånd
att testa Petrus' lojalitet

---

Du känner förmodligen till Jobs historia från Gamla Testamentet. I så fall kommer du ihåg att Satan inte kunde röra denne gudfruktige tjänare utan att först utverka tillstånd från himlen. Herren sade till Djävulen hur långt han fick gå med Job. Han kunde plåga hans kropp, han kunde ta honom genom gåtfulla prövningar, men han kunde inte döda honom.

Nu bedrev Satan lobbyverksamhet för att göra Petrus till måltavla. Han sade: "Jesus, du sade att du skulle bygga din församling på denne mans vittnesbörd. Nå, om du är så säker på att Petrus är en klippa, så låt mig sålla honom ett tag. Du skall se att han inte duger som sten i någon sorts grund. Djupt inombords är han inget annat än sand. Du vet, jag har redan kommit åt en av dina tolv grundledare. Jag lovar dig, att Petrus kommer att krokna precis som Judas gjorde."

Vi vet redan att Herren tillät att Petrus blev sållad. Men ändå, varför var detta nödvändigt? Jag tror att påskscenen ger oss insikt. Jesus lovade sina lärjungar: "Jag överlämnar riket åt er Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar." (Luk. 22:29-30) Jesu efterföljare måste blivit extatiska av att höra detta. Deras framtid var säkrad. Herren själv sade att de var på väg mot himlen. Han skulle till och med reservera plats för dem vid sitt bord. Och de skulle alla bära kronor, regera och härska med Honom i evighet.

Vilket otroligt löfte om trygghet. Jesu ord var nog för att bära vem som helst genom ett helt liv, i total tro och tillförsikt. När Petrus lyssnade måste han känt sig djupt älskad och tänkt: "Jag har ett bepansrat löfte från Jesus. Han skall använda mig genom hela evigheten. Och det gör mig fullständigt fri för att tjäna Honom nu, utan oro."

Men Petrus glädje och stilla förundran avbröts abrupt. Plötsligt vände sig Jesus till honom med denna konstiga varning: "Simon, se, Satan har begärt att få sålla dig som vete." (22:31) Jag kan föreställa mig Petrus förvåning. Förmodligen utbrast han: "Varför skulle Satan vilja ha mig, Herre? Är mitt hjärta ont? Vad har jag gjort för att bli utvald? Jag var ju ändå den förste att erkänna din gudomlighet. När de andra tvivlade, gjorde inte jag det. Jag gick till och med på vattnet med dig. Så vad menar du, skall jag bli sållad? Menar du att Satan frågade om han fick göra detta mot mig, och Du sade ja? Var finns ditt beskydd över mig, Jesus? Vad är det som händer?"

Vid den här tiden var Israel en jordbrukskultur, så alla var införstådda med sållningsprocessen. Bönder skyfflade upp högar av säd på ett såll, vanligtvis en ram ca 1,20 x 1,20 stor, med en grov väv i botten. Arbetarna skakade sedan sållet kraftigt så att allt skräp och alla agnar föll genom väven ner på marken. Bara de rena sädeskornen blev kvar.

Sållning är tydligen en reningsprocess då man skiljer det dåliga och oanvändbara från det goda och fruktbärande. Du kanske frågar: "Varför skulle Satan vilja sålla Petrus, om det skulle komma god frukt av det?" Min gissning är att Satan inte trodde att Petrus' tro skulle bestå provet. Han planerade att sålla Petrus så våldsamt att hans tros säd bara skulle visa sig vara agnar.

---

Den alltför självsäkre Petrus
hade ingen aning om
vad han stod inför

---

Petrus svarade Jesus: "Herre, jag är redo för vad som helst. Jag är villig att följa dig i fängelse, att bli korsfäst med dig, att dö jämte dig. Du har redan berättat för mig vad som väntar i evigheten. Vad kan en liten sållning göra mig för ont?" (Se Luk. 22:33) Sanningen är dock att ingen någonsin är redo för sållningen. Det finns inget vi kan göra i vårt kött för att förbereda oss för den sorts fruktansvärda skakning Petrus stod inför.

Jag tror att Herren tillåter Satan att särskilt sålla alltför självsäkra kristna, fulla av självtillit. Sådana vältränade troende är övertygade om att de kan hantera allt Satan slänger emot dem. De skryter: "Om fienden någonsin försöker sänka mig, trampar jag på honom i Guds kraft. Jag jagar ut honom ur mitt liv med Ordet. Djävulen kan inte röra mig."

Jag hör denna sorts skryt från predikstolar över hela Amerika. Naturligtvis håller jag med om att vi har seger över Satan genom tron på Jesu verk på korset. Men förr eller senare står varje kristen inför plötsliga, överraskande sållningar och inser inte att Djävulen står bakom dem. Det sker rörelser i den andliga världen hela tiden som vi vet väldigt lite om. Vi ska inte vara okunniga om fiendens planer, men, som Paulus säger: "Nu ser vi en gåtfull spegelbild." (1 Kor. 13:12)

Kanske står du just nu inför en djup prövning, det skakar oförklarligt. Du vänds upp och ner, in och ut, och du tror att det beror på något ont i dig. Men hela tiden är det Satan som sållar dig som vete med Guds tillåtelse.

Missförstå inte detta: Djävulen kan inte komma åt Guds folk när han vill. Han kan inte bara sänka oss när han vill. Vi kan snarare leva i den vissheten att de enda människor Herren tillåter att bli sållade är de han valt för att återuppbygga Hans fallna församling. Våra sållningstider är avsedda för att föra fram vår tro intakt och ren. Sedan kan Jesus använda oss i arbetet att återuppbygga Hans församling i den sista tiden. Som det står skrivet: "Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning." (Apg. 15:16)

Jesus pekade inför lärjungarna på skillnaden mellan sållning och andlig krigföring. Han sade till dem: "Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd." (Luk. 22:36) Essensen av vad Kristus sade var: "Jag skall lämna er, och ni kommer att stå inför ett intensivt andligt krig. Hela denna tid har jag varit med er och jag har beskyddat er. Men nu måste ni leva av tro. Ni måste ta upp ert andliga svärd och kämpa den goda trons kamp."

"Ändå finns det en mycket större prövning än andligt krig. Det är sållningsprocessen. Sållningen är strid man mot man med Satan själv, en strid få människor någonsin upplever. Petrus, du kommer att läggas i fiendens hand en tid, och svärdet kommer inte att göra någon nytta. Djävulen kommer att sända en attack avsedd att förstöra din tro. Han vill beröva dig på allt hopp jag gett dig."

När du blir sållad injicerar Satan in i ditt sinne allt tänkbart han har i sin demoniska arsenal. Och han får oss att tro att dessa fruktansvärda tankar kommer från våra egna hjärtan i stället för från helvetet. Det är en prövning så helvetisk och förfärlig, att Kristus inte skulle låta oss gå in i den utan att ge oss sin ed på att be oss igenom. Han försäkrade för Petrus: "Jag har bett för dig, att din tro inte skall bli om intet." (Luk. 22:32) Han sade: "Petrus, jag vet mycket väl att detta är en strid där din tro står på spel, och jag kommer att be för dig varje stund du är angripen. Jag säger detta i förväg; du kommer inte att förlora din tro."

---

Jesus profeterade om
en svår prövning för Petrus

---

Jesus varnade Petrus att prövningen skulle bli svår. "Tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig." (22:34) Ändå trodde Petrus att han var redo. Några timmar senare när folkmassan kom för att arrestera Jesus, stod lärjungen upp för att slåss för sin Mästare. Han drog djärvt sitt svärd och högg av en mans öra.

Men Petrus' sållning började egentligen inte förrän senare. Den började när Jesus stod inför sina anklagare i rättssalen. Petrus var utanför och värmde sig vid en eld, när en ung flicka kände igen honom: "En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: Den där mannen var också med honom.'" (22:56) När flickan stirrade, började Petrus darra av skräck. Han svarade snabbt: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." (22:57)

Nu hade Satan Petrus i sållet, och han började skaka honom våldsamt. Bibeln säger: "Strax därefter fick en man syn på honom och sade: Du är också en av dem.' Men Petrus svarade: Människa, det är jag inte.'" (22:58) Nu var Petrus skakad, och visste inte var hans ord kom ifrån. Till slut, en timme senare, kände en tredje person igen honom och sade: "Visst var den här mannen med honom Men Petrus sade: Människa, jag förstår inte vad du menar'" (22:59-60) Vid den tidpunkten, enligt ett annat evangelium, började Petrus svära.

Försök föreställa dig scenen. Bara timmar tidigare hade denne trogne lärjunge varit Jesu djärvaste försvarare och svingat sitt svärd mot alla odds. Men nu var Petrus helt nerbruten, och förnekade att han ens kände Jesus. Satan måste triumferande ha sett på och tänkt: "Jag har Petrus. Han är slut, som Judas. Nu tar vi näste lärjunge."

Precis vid Petrus' tredje förnekelse säger skriften: "Då gol tuppen. Då vände sig Herren om och såg på Petrus." (22:60-61) Tänk dig hur Petrus måste ha känt det när hans Mästare såg på honom. Ändå kan jag försäkra dig att den blick Jesus gav honom inte var förebrående. Kristus sade inte: "Hur kunde du göra så här mot mig, Petrus? Du har smädat mig, förnekat mig, även om dessa människor vet att du är min. Hur kunde du falla så lågt efter allt jag gjort för dig?"

Jesus hade snarare förutsagt dessa händelser för Petrus' skull. Och nu såg Han på honom för att åter lugna honom, som för att säga: "Håll fast, min vän. Jag varnade dig för att Satan skulle sålla dig, minns du? Han vill sänka dig och förstöra min församling. Men jag påminner dig nu Petrus, att du kommer att bli återupprättad. Du är viktig för mig, så spring inte ifrån mig. Den här striden kommer att ta slut. Och det ligger fortfarande ett stort arbete framför dig."

Jesus hade faktiskt sagt till Petrus: "När du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." (22:32) Den bokstavliga betydelsen på grekiska är: "När du återvänder, var en styrka för dina bröder och systrar." Jesus sade med andra ord: "Du kommer att förneka mig, Petrus. Men, jag säger dig, du kommer att bli upprättad. Och efteråt kommer du att ha något viktigt att ge till andra. Du kommer att vara en välsignelse genom det du lärt dig."

Detta är orsaken till att Gud tillåter sållningen. Aposteln Paulus skriver: "Välsignad är barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får." (2 Kor. 1:3-7)

Det är helt klart att Gud tillåter att Hans tjänare går igenom djupa vatten, utstår kriser de inte kan omfatta, så att de skall bli ett vittnesbörd och tröst för andra. På detta sätt kan sållade kristna hjälpa till att återuppbygga de delar av Guds hus som fallit ner.

Tänk på det: Petrus' sållning hade ingenting att göra med köttsliga frestelser som lust, girighet eller begär. Nej, Satans attack var ämnad att underminera Guds löften till denne man. Han ville att Petrus skulle vara övertygad om att han var fullständigt ovärdig Jesu löfte om himlen. Och till en början lyckades Djävulen. Efter det att Jesus sett på Petrus, gick lärjungen ut och grät bittert. Tänk dig de lögner Satan ropade mot denne brutne man:

"Så du är Jesu klippa, va? Så du är den som skulle resa upp en raserad kyrka? Se på dig, Petrus. Du är en vekling, en lipsill, en hädare. Du förnekade den som kallat dig och älskat dig. Om du tror att du skall få sitta vid Jesu bord i paradiset, kan du glömma det. Du har syndat mot världens ljus. Du är inte värdig Hans löften. Du är rakt igenom ond, värdelös. Ditt liv är slut."

Men Petrus förstod inte att han utrustades med ett viktigt budskap till den nya kyrkan: "Jag har varit i djupare nöd och hopplöshet än ni någonsin kan ana. Och min Herre förde mig ut ur det för att trösta er."

---

En av bibelns
mest rörande scener
finns i Johannes 21

---

I Johannes 21 har Jesus redan uppstått från de döda och visat sig flera gånger för sina efterföljare. När Kristus gick genom väggen i den övre salen tittade han helt säkert på allihop, inklusive Petrus, med Faderns ömma kärlek.

Trots det led Petrus tydligen av sin upplevelse. En dag sade han till de andra: "Jag går och fiskar" (Joh. 21:3) Med andra ord, han återvände till sin karriär som fiskare. Petrus såg inte längre sig själv som lämplig för andligt ledarskap. Han tänkte förmodligen: "Gud kan inte använda någon som mig. Jag har syndat värre än någon i historien. Det finns inget kvar för mig."

Du kanske kan historien. Petrus övertalade några av de andra lärjungarna att följa med honom. De fiskade hela natten, men fick inte någonting. Då, fram på småtimmarna, stod där en figur på stranden och kallade på dem. Han sade till dem att kasta ut näten på andra sidan av båten. När de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk, att näten höll på att brista.

Petrus förstod att figuren måste vara Jesus. Omedelbart hoppade han i vattnet och simmade mot stranden. Han fann Jesus som lagade frukost åt allihop. När alla kommit fram bjöd Jesus in dem: "Kom och ät." (21:12) Herren sträckte ut sin hand mot sina utvalda och längtade efter att föra tillbaks dem i full gemenskap med Honom. Och han tänkte speciellt på Petrus.

Under måltiden frågade Jesus lärjungen tre gånger: "Petrus, älskar du mig?" Varje gång svarade Petrus: "Herre, du vet att jag älskar dig." (Se 21:15-16) Du måste förstå, att Jesus inte frågade för att övertygas om sin lärjunges överlåtelse. Han frågade inte heller för de andra lärjungarnas skull. Alltihop var för Petrus' skull. Kristus sade till Petrus: "Jag vet att du är trygg i min kärlek till dig. Du är övertygad om att jag älskar dig fullständigt och förbehållslöst, trots dina misslyckanden. Men jag vill att du skall vara övertygad om något annat också, och det är att JAG VET ATT DU ÄLSKAR MIG."

"Du har återvänt helt och fullt till mig, Petrus, och jag vet att du inte kommer att förråda mig igen. Jag känner ditt hjärta, och jag är övertygad om att du älskar mig av hela din varelse. Så låt inte Satan beröva dig på det. Du är uppenbarligen trygg i min kärlek till dig. Var nu trygg i din kärlek till mig. Detta kommer att förbereda dig för den tjänst jag har för dig i framtiden. Och det är att föda mina får." (Se Joh. 21:17)

Älskade, vår sållning slutar när vi kan säga till Djävulen: "Min frälsare älskar mig villkorslöst, genom alla mina synder, för jag har återvänt till Hans kärlek. Dessutom har Han övertygat mig om att även om jag misslyckats, vet Han att jag fortfarande älskar Honom av hela mitt hjärta. Så du kan inte stjäla det från mig längre, djävul. Jag tillåter dig inte att lura i mig något annat. Jag älskar Jesus, och det vet Han."

---

Jag vet vad det innebär
att uppleva det Petrus upplevde

---

Precis som Petrus har jag känt Jesu speciella vidrörande i mitt liv. Jag har hållit fast vid ett dyrbart löfte Han gett mig, att mina sista dagar skall bli mina mest fruktbärande. Jag har också tagit emot Livets bröd av Honom i djup gemenskap. Och jag har trott på Hans löfte att en krona väntar mig i härligheten.

Men jag har också, likt Petrus, varit i plötsliga andliga strider som låg över min fattningsförmåga. Jag har uthärdat djävulska plågor och lögnaktiga anklagelser. Och i varje prövning har jag inte vetat om orsaken var mitt eget kött, Djävulen eller Guds luttring för att rena mig från någon okänd synd. Jag har identifierat mig med Job som frågade Gud: "Varför anklagar du mig?" (Job 10:2) Job sade: "Herre, jag vet inte vad som händer. Vad handlar denna djupa prövning om?"

Jag tror att våra sållningserfarenheter ligger instoppade mellan tider av kraftfull uppenbarelse och perioder av ännu större användbarhet för Guds rike. Lägg märke till vad Paulus lärde sig genom sina prövningar: "Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken." (2 Kor. 4:5-6)

Paulus säger att genom sina prövningar har han lärt sig att inte predika sig själv, utan endast Kristus. Vid det här laget i sitt liv har han slutat fokusera på sig själv. Nu var hans undervisning, vittnesbörd och liv helt överlåtet till att upphöja Jesus. Dessutom tog Paulus emot ett ökat mått av uppenbarelse. Han berättar för oss att Den Helige Ande hade lyst upp hans hjärta och fört in ännu mer ljus för att han skulle kunna uppenbara Kristus för andra. Vilken underbar plats att vara på: totalt förödmjukad, men ändå full av uppenbarelse, ljus och en vision av Guds härlighet.

Till sist förklarar Paulus vad som följde på alla hans uppenbarelser: "Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. Så verkar döden i oss, och livet i er." (4:8-12)

Lägg märke till alla tunga ord Paulus använder här: trängd, rådvill, förföljd, nerslagen, han bär Jesu död i sin kropp. Enkelt uttryckt beskriver Paulus sållningsprocessen. Först kunde han inte förstå varför allt det underbara verk Guds Ande gjorde följdes av en turbulent tid då allt skakade. Då uppenbarade Den Helige Ande orsaken för honom: det var inte för att avslöja synd i honom, eller för att disciplinera och korrigera honom. Paulus säger att det snarare var för andras skull: "Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära och bereder en härlighet som väger tungt." (4:15-17)

Paulus förstod klart varför en del troende lider under större prövningar, upplever större skakningar och står inför större prov: "Det är för Kristi kropps skull. Och i förlängningen är det för Guds ära. Du förstår, när andra ser efter hur du gensvarar i den hetaste av eldar inser de att Gud inte kommer att lämna dem i deras prövning heller."

Käre helige, den sållning du går igenom just nu är för din familj, dina vänner, dina medarbetare, de runt omkring dig som älskar Jesus. Så var inte rädd för din prövning. Jesus känner till utgången, och Han säger till dig som Han sade till Petrus: "Håll ut, min vän. Jag ber för dig. När dammet lägger sig kommer du att bli upprättad. Och jag skall använda dig för att återuppbygga min församling. Jag har ett evigt syfte bakom din sållning. Det sker för min härlighets skull."

Ett kärl lämpat till återupprättelse
T. Austin-Sparks

 

Hur ser det kärl ut, hurudan är dess natur, hurudant är dess tillstånd, det kärl som kan användas av Herren till att återupprätta ett fullständigt vittnesbörd om honom? Ett sådant kärl, ett sådant verktyg, är och måste vara något på vars hjärta det tingens tillstånd som så klart står i motsats till Guds tanke pressar med stor tyngd.
Det är en sak att skapa ett allmänt intresse för någon sak och sedan öka volymen allteftersom med hjälp av reklamkampanjer och uppvisningar och ge det form bland folk med organisatoriska ansträngningar och många ord. Det är en sak att sluta upp bakom något som ser ut att vara väsentligt, att binda en särskild företeelse till sig och för denna saks skull låta allt annat fara.
Det är något helt annat att låta Herren i hemlighet lägga ner i våra hjärtan en näst intill outhärdlig börda, hans eget hjärtas börda. Det är något helt annat att bära en sådan börda i våra hjärtan med vånda och bedja i det undanskymda inför Gud. Det är helt annorlunda att ta del i Herrens sak på detta sätt.

Det är en sak att nalkas en företeelse i det yttre och låta sig knytas till den, ta den till sig och göra den till sitt arbete ? sitt livsintresse. Det finns mycket folk vilka man kan göra intresserade av en sak, till vilka man kan komma för att be om hjälp och engagera i arbete. Men det är något helt annat att äga en sådan andlig gemenskap med Gud vilken resulterar i att Gud lägger ner sin vånda i ens själ.
Hur ser det kärl ut vilket Herren måste skaffa sig för att kunna verka? Han behöver inte ?arbetare? som tar sig an en uppgift. Han vill ha sådana som kan bära på vånda för hans Andes verk. Han behöver inga anställda. Han vill ha söner. Han behöver inte experterna. Han söker efter brinnande hjärtan. Han söker efter sådan vilkas hjärtan kommit så nära och har berörts så intensivt att de böjts inför honom i vånda, sådana som trängt så djupt in att det blivit deras sak inför Gud, det har blivit ett med dem. Det handlar inte om ett enkelt inhämtande av någon lärosats, det innebär en hjärtebörda, en desperation inför Herren på grund av tillståndet bland Guds folk.

Har vi tagit oss an en uppgift för Herren? Har vi låtit oss associeras med Kristi sak? Eller, har vi begynt uppleva Guds egen börda och vånda i vårt inre på ett sådant sätt att det gör anspråk på vårt liv, på vår kraft, på själva den inre livspulsen? Har det blivit en sak för vilken vi låter vårt hjärteblod flyta, en sak som på allvar kostar och kostar på? Har det blivit så att trots att det har börjat kräva allt kan vi ändå inte lämna det. Det blir inte tal om att ge upp, hans börda och sak har blivit ett med oss. Om han ska kunna nå sina syften måste han få tag på något sådant till slut.
Låt oss göra rent hus med alla dessa andra tankar om att organisera något, få något att rulla igång, skapa en rörelse. Må vi upptäcka att Gud föder sitt genom vånda.

Han döper en själ in i våndan, han lägger sin egen djupa besvikelses mantel över en individ ? eller en liten vänkrets. Han bär och ger denna otillfredställelsens och sorgens mantel på grund av vad han ser hos sitt eget folk. Det är så Gud bringar något att födas fram. Människor gör det på andra sätt, men detta sätt har alltid varit Guds sätt. Det har kostat kärlet dess liv vid varje tillfälle, (inte nödvändigtvis så att kärlet har behövt genomgå en för tidig död, eller en martyrs död, men det har kostat instrumentet des liv).
Må Herren frälsa oss från att vara stora och betydande inför människor för att i stället kunna vara av värde inför honom. Må allt det vi kan vara inför människor växa fram ur vad vi är inför Gud. Må vi öva oss i detta, och vi borde be Herren om att vårt fördolda liv med honom gott och väl håller jämna steg med vad vi företar oss i det yttre. Om det väger över till förmån för vad vi gör inför människor infinner sig snart misslyckandet. Styrka och effektivitet är ett yttre mått på gudsumgängets djup och historia. Man måste kunna säga: ?Här finns det inget som saknar täckning, inget som bara bär det professionellas dress, ett vanemässigt beteende, något som hanteras som ett intresse. Här är det fråga om liv eller död. Detta springer fram ur deras hjärtans djup.?
Människor har känslighet nog att avgöra om det är så eller inte. De vet, kanske bättre än vi tror, om vi är äkta eller det vi menar oss ha är påklistrat, om vi talar på basis av inlärning eller om vi talar med hjärtat, om det vi har är ihopsamlat eller om det fötts i vånda.

Låt mig få inpränta detta; se till att du låter ditt hjärta vara väl övat i de ting du vill säga offentligt. Det kommer att kosta på, det kommer att vålla vånda, det kommer att orsaka sorg, det har sitt pris, men detta är den väg som leder till mognad och fruktbärande. Herren kan göra dig till en budbärare, en bärare av hans budskap, ett tecken, ett vittnesbörd inför folk om det du säger. Man kommer att kunna säga: ?Detta är inte något som han har läst och studerat, det är något som har verkats fram mitt i livet och det har kostat något.? Det kommer att kosta, men det är den väg som leder till ett fruktbart tjänande.
Det som är sant i fråga om det offentliga tjänandet är också sant i relation till alla de kärl som Herren kommer att använda till speciella ändamål. Ett sådant kärl måste låta sig formas till sitt syfte, det får inte vara något som man bara har tagit till sig.
Må Herren skydda oss från att just bara ta fatt sådant som ser intressant ut. Må det finnas utrymme för honom att verka fram ett kärl för sina syften.

Originalets titel:
A Vessel of Recovery

Jesus Kristus befallningar/Bud

Jesus sa att om någon älskar honom så håller han hans bud (Joh 14:15) ¶ Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. I vilka jag har inkluderat apostlarnas befallningar grundat på (Luk 10:16) och Paulus ord i (1 Kor 14:37)

 

1)     "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd  (Matt 22:37)

 

2)     Frukta honom som kan fördärva både själ och kropp i Helvetet.( Matt10:28,,,)

 

3)     Ingen skall berömma sig av människor, (1 Kor 3:21) , utan av Herren( 2 Kor 10:17)

 

4)     Var fullkomlig såsom Gud är fullkomlig, var lik Jesus (Matt 5:45-48 ,  Ef 5:1)

 

5)     Bed alltid och sluta inte, (Luk 18:1 , Matt. 7:7; 26:41 , Ef. 6:18; Fil. 4:6, Kol. 4:2; 1 Thess. 5:17; 1 Tim. 2:8; Heb. 4:16) be med enkelhet (Matt  6:7) och i hemlighet (Matt 6:6)

 

6)     Ha tro på Gud, kasta dina bekymmer på honom, han vet dina behov och kommer ta hand om dem(Mark 11:22; Matt. 6:25; Fil. 4:6, 1 Pet 5:7).

 

7)     Hänge dig själv åt Guds tjänst utan att hålla något tillbaka, medveten om att det är omöljigt tjäna både Gud och mammon. (Matt. 6:24; Rom. 12:1).

 

8)     Tillräkna dig hans vilja i alla dina vägar, säg angående alla dina angelägenheter i livet ?Om herren vill? (Jak. 4:15; Ord. 3:6).

9)     I allt ge tacksägelse och lov till Gud för det är hans vilja för oss och välbehagligt för honom  (Ef. 5:20 ; Kol. 3:15, 17; 1 Thess. 5:18; Heb. 13:15).

10)Kom ut ifrån världen, separera dig och var söner och döttrar åt Gud (2 Kor. 6:14-17).

11)Låt Jesus bo i ditt hjärta genom tro (Ef 3:17).

12)Gud har högre prioritet än, Fader , Moder, Make , Hustru, Barn eller syskon andra relationer och ägodelar. (Luk 14 26; Matt 10:37).   

13)Sätt högre värde på honom och inte på något på denna jord. Kol 3:1-4 , 1 Joh 2:15

14)Ta Jesus som ditt exempel och förebild och följ honom 1 Pet 2:21-23 , Joh 13:15

15)Förbli i honom: Låt aldrig Jesus lämna dina sinnen eller dina vägar Joh 15:7 , Heb 2:1

16)Skäms inte för att bekänna Jesus framför ALLA männsikor Luk 12:8 , Mar 8:38 , 2 Tim 1:8, men på samma gång inte ge det som är ?heligt åt hundarna? Matt 7:6

17)Sikta på att alltid vara redo för Jesus återkomst, med detta i åtanke vakta alltid på ?falska Messias? Matt 24:24, Livets förnöjelser och vara för uppatagen med det vardagliga livet och allehanda ?aktiviteter? Luk 12:35-37, 14:26 , 2 Pe 3:14

18)Håll ut till slutet, även om det betyder lidande och förföljelse och andra svårigheter. Matt 24:13 , 2 Tim 2:3

19)Håll fast vid vår första tillförsikt Heb 3:14 och glädja oss i honom tills vi dör eller han kommer tillbaka Upp 2:10-25

20)Älska Varandra med uppriktigt och ivrig kärlek (brödrar och systrar i Jesus) Joh 13:34,  Rom 12:10 , Ef 5:2, Kol 3:14 , 1 Thess 4:9 , Heb 13:1 , 1 Pet 1:22, 1 Pet 4:8 , 1 Joh 3:14-19

21)Bli aldrig arg utan rättfärdig orsak, och i sådant fall se till att vreden inte leder till synd. (Matt. 5:22; Ef. 4:26; Kol. 3:8).

22)Vid tvister eller bråk sök frid så snabbt som möjligt, utöva förlåtelse så långt det är möjligt(Matt. 5:24; 18:35; Kol. 3:13).

23)Vid fråga om andras synd(känd eller misstänkt) berätta inte för andra, men tala med brodern eller systern enskilt med sikte på att föra dem tillbaka på rätt väg. (Matt. 18:15; Gal. 6:1; Jak. 5:19-20).

24)Klaga aldrig, Gnäll aldrig. Fördöm inte varandra (Matt. 7:1; Rom. 14:13; 1 Kor. 4:5; Jak. 4:11).

25)Stäng inte ditt öra för de behövande, hjälp de  utsatta . (Apo 20:35; Rom. 12:13; Jak. 2:16; Gal. 6:10; 1 Joh 3:17).

26)Sök inte bara din egen välfärd, bär heller inte bara din egen börda, utan sök att hjälpa andra (Fil. 2:4; 1 Kor. 10:24; Gal. 6:2).

27)Var ett i sinnet och följ efter frid så långt det är möjligt (1 Kor. 1:10; 2 Kor. 13:11; 1 Pet. 3:8; Rom. 14:19).

28)Bekänn era fel till varandra Jak 5:16

29)Låt ert ?ljus? lysa för alla männsikor, (Matt. 5:16; 10:32-33). Håll fast vid Guds ord till alla männsikor Fil 2:16 Säg ?kom? till de som går förlorade Upp 22:17

30)Kom överens med din motståndare så snabbt det går,Matt 5:25 till och med lida oförrätt för fridens skull 1 Kor 6:7 , Rom 12:18-19

31)Gör gott till alla människor när du kan, Jesus sa vi ska göra ?likadant? som den barmhärtige samariten, Om vår fiende är hungrig ge honom att äta. (Gal. 6:10; Luk 6:27-28; 10:37; Rom. 12:20; Matt. 5:44).

32)Be för dem som uttnyttjar er och förföljer er Matt 5:44

33)Om någon gör ont mot oss vi gör inte ont tillbaka Rom. 12:17; 1 Thess. 5:15 om någon förbannar oss så välsignar vi (1 Pet. 3:9)

34)Om någon stjäler från oss ska vi inte ta tillbaka det eller försöka ta det tillbaka. Vi ska inte hämnas själva utan lämna plats åt Guds vrede (Matt. 5:39-40; Luk 6:29-30; Rom. 12:19).

35)Bekämpa inte ondska med onska, utan bekämpa ondska med det goda (Rom. 12:21).

36)Vad du vill människor ska göra mot dig gör du mot dem. (Matt. 7:12; Luke 6:31).

37)Vandra inte som de otroende Ef 4:17 ha ingen gemenskap med mörkrets ofruktbara gärningar Ef 5:7-11  bli inte formad efter denna världen Rom 12:2 kom ut från dem och var separerad 2 Kor 6:17

38)Vandra på ett sådant sätt att ingen kan säga något ont om oss, vandra som Guds söner mitt ibland en pervers och ondskefull generation (1 Thess. 4:12; 1 Tim. 5:14; Fil. 2:15).

39)Var helig i allt ditt tal till alla människor alltid (1 Pet. 1:15-16): utan helgelse skall ingen människa se Herren . (Heb. 12:14).

40)Var visa som ormar, oskyldiga som duvor, (Matt. 10:16; Phil. 2:15): inte dårar (Ef. 5:15-17) utan var ödmjuka, ömsinta, vänliga, nådefulla, förlåtande, kärleksfulla (2 Tim. 2:24; Tit. 2:2; Ef. 4:32; Kol 3:12; Matt. 18:35).

41)Gamla och unga var nyktra,  vänliga , behärskade , uppträd värdigt (Fil. 4:5; Tit. 2:2,7; 1 Pet. 1:13; 5:8).

42)Vad vi än görså gör vi det av hjärtat,och vi gör det för att behaga Herren och inte människor Rom12:1-2 , Kol. 3:23

43)Var vakande, ivriga , modiga, manliga (1 Kor. 16:13; Fil. 4:4; 1 Thess. 5:6,8,10; 2 Pet. 1:5-7).

44)Var sympatiska med andra i deras lidande och även i deras glädje Rom 12:5

45)Ikläda oss ödmjukhet (Luk 14:11-13; Rom. 11:20; 12:3-16; Fil. 2:3; Kol. 3:12; 1 Pet. 5:5-6).

46)Ha tålamod med alla, speciellt de svaga och felande (Rom. 12:10; 14:1; 15:1; 1 Thess. 5:14)

47)Lägg bort ilska, vrede , bitterhet och ont tal (Ef. 4:31; 1 Pet. 2:1).

48)Följ efter allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. (Phil. 4:8);

49)Avsky, Hata det som är ont, hålla oss borta från all ondska (Rom. 12:9; 1 Thess. 5:22).

50)Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland oss, (Ef. 5:3-4; Gal. 5:19-21).

51)Vad vi än gör så gör vi det till Guds ära. . (1 Cor. 10:3; Col. 3:17).

52)Lev inte längre för att tillfredställa ditt kött och dess lustar och begär, utan för att göra Guds vilja (1 Pet. 4:2): se er själva som döda för synden men levandes för rättfärdigheten (Rom. 6:11) görandes Guds vilja från hjärtat (Ef 6:6) , hädanefter lever vi inte för oss själva, utan för han som dog och uppstått 2Kor 5:15

53)Akta oss för falska lärare (Matt. 7:15; Fil. 3:2; 1 Joh 4:1)

54)Akta er för girighet ; samla inte skatter på jorden, utan nöj dig med vad du har. (Luke 12:15; Matt. 6:19; Titus 3:1; Heb. 13:5).

55)Ge till dem som frågar dig, besök de faderlösa och änkor, ge fritt och med glädje, kom ihåg att Herren älskar en glad givare(Matt. 5:42; Rom. 12:13; 2 Kor. 9:6-8; Heb. 13:16; Jak. 1:27).

56)Ge inte din gåva framför människor att se, . (Matt. 6:1-4).

57)Arbeta inte för att skaffa mer pengar, var nöjd om du har mat och kläder (1 Tim. 6:8; John 6:27; Matt. 6:19).

58)Rikedom är farligt i vår hand, ge frimodigt för Herrens tjänst (1 Tim. 6:10,17-19; Luk 12:18-21; 16:9-13; 1 Pet. 4:10).

59)Vandra i anden, vandra värdigt, klä av oss den gamla människan, ta på oss den nya männsikan, förnyad i kunskap och insikt om hur vi ska leva vårt liv. (Gal. 5:16-26; Ef. 4:24; 5:8-19; Kol. 3:9).

60)Rena oss från all orenhet i köttet och anden, vi är Guds tempel. Den som orenar Guds tempel ska Gud förstöra (2 Kor. 7:1; 1 Thess. 4:3; 1 Kor. 3:16- 17; 6:15-20).

61)Följ efter frid med alla människor och Helgelse utan vilken ingen skall få se Herren (Heb. 12:14; Rom. 12:18; 14:19; 2 Kor. 13:11; Ef. 4:3).

62)Gör allt utan att gnälla och klaga (Fil. 2:14).

63)Tala inte illa om någon utan var ödmjuk mot alla (Tit. 3:2).

64)Var snabb till att lyssna, sen till att tala, sen till vrede Jak 1:19

65)Avlägsna dig från all orättfärdighet (2 Tim. 2:19; 1 Pet. 4:15).

66)Fly från ungdomens lustar, följ efter rättfärdighet , Gudsfruktan, Tro , Frid (1 Tim. 6:11; 2 Tim. 2:22).

67)Låt Jesus ord bo rikligt i er, längta efter bibeln som nyfödda barn efter moderns mjölk (Kol. 3:16; 1 Pet. 2:2; 1 Tim. 4:15).

68)Betala dina skulder, gör rätt för dig, var inte skyldig någon människa någonting. (Rom. 13:7-8).

69)Lyd myndigheter och följ alla lagar som inte är i konflikt med Guds ord (Tit. 3:1; 1 Pet. 2:13-17; Rom. 13:6; Apo 4:19).

70)Synd i tanken är lika allvarlig som synd i handling och är förbjudet (Matt. 5:27-28).

71)Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. . (Kol. 3:5; Gal. 5:24; 1 Kor. 9:27).

72)Avlägsna allt från våra liv som kan göra att vi vid något tillfälle kan falla i synd. Även fast det kan bli smärtsamt och skapa lidande och bli kostsamt.  (Matt. 5:29; Heb. 12:1).

73)Låt allt tal vara kryddat med salt, oklanderlig och sund i allt tal, inget orent tal skall komma från våra läppar.  (Matt. 5:37; Ef. 4:29; Kol. 3:8; 4:6; Titus 2:7-8).

74)Ljug inte (Ef. 4:25; Kol. 3:9).

75)Svär inte, lova inte, utan låt ert Ja vara Ja och Nej vara Nej. (Matt. 5:34; Jak. 5:12).

76)Det får inte komma välsignelse och förbannelse från samma mun(Jak. 3:10).

77)Män och hustrur får inte skiljas på annan grund än otrohet(Matt. 19:6-9; 1 Kor. 7:10) som utesluter dem ur Guds rike (1 Kor. 6:9).

78)Män ska älska och ära sina hustrur och på rätt sätt uppskatta dem  (Ef. 5:25; Kol. 3:19; 1 Pet. 3:7).

79)Hustrur ska älska, underkasta sig sin man och lyda dem som huvud i familjen (Ef. 5:23-24; Kol. 3:18; 1 Pet. 3:1).

80)Föräldrar ska uppfostra barnen med all förmaning i Herren (Ef. 6:4; Kol. 3:21; 1 Tim. 3:3-4).

81)Barn ska lyda sina föräldrar i allt som inte är i konflikt med Guds ord (Ef. 6:1; Kol. 3:20).

82)Om någon inte lyder de bud apostlarna gett, ha inget umgänge med den personen. (2 Thess. 3:14). (2 Thess. 3:6).

Det finns många fler Bud att finna, må dessa inspirera oss att söka vara i Guds vilja i allt vad han sagt oss i hans heliga ord,  Heb 6:1 ¶ Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud,
Låt oss pressa framåt till att bli lika hans son Jesus,

Rom 8:29 det är Guds vilja med våra liv

Samanfattat och delvis övs från engelska av Christian Jelbring

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det vore till hjälp för oss att låta oss påminnas om denna tidsålders särskilda natur, vilken omfattar avsnittet från Herren Jesu himmelsfärd till hans återkomst. Det hjälper oss att bli påminda om att Guds huvudsyfte med denna värld är att föra något ut ur den. Den finns inte där för att Fadern vill göra något särskilt med den eller för att bygga något av sitt i den med dess väsen som bas.

Att återigen se tingen från denna synpunkt är till stor hjälp i synnerhet utifrån det tragiska faktum att Herrens folk gång efter annan lagt hans syfte åt sidan. Stora delar av den förvirring som råder bland oss kommer att kvarstå tills vi hanterar detta faktum rätt, isynnerhet i relation till Herrens mål och arbete och vårt liv i gemenskap med honom.

 

Herren är allra främst sysselsatt med att föra något ut ur denna värld.

Allt övrigt är endast en förberedelse för den dom som ska övergå jorden.  När Guds arbete med att tömma världen är färdigt tar domen vid. Varje tanke att förbättra denna värld och att etablera och bygga något för Guds räkning i den med dess väsen som grund för med sig en mängd felslut, meningslöst agerande och besvikelser.

 

I samband med detta Guds primära handlande i denna tid gör vi också väl i att minnas att detta utskiljande från det jordiska är framför allt av andlig art. Naturligtvis tar Herren bokstavligen sitt folk ut ur generation efter generation och det kommer att - vid änden - äga rum ett märkligt bokstavligt utplockande av återstoden av dem som väntar på hans återkomst. Men utskiljandet är främst ett andligt faktum. Dess fysiska uttryck är inget annat än den avslutande fasen.

 

I detta andliga utskiljande används krisen som första verktyg - nyfödelsens kris - under vilken vi kommer till insikt om hur födelsen för oss bort från kända områden. Födandet verkar över tillhörigheten till det jordiska och i det allra innersta av vår varelse görs vi till något som har sin tillhörighet ovanifrån, inte längre med samhörighet i det jordiska. Detta är den kris som utskiljer oss från världen.

 

Sedan, när denna födandets kris är genomgången följer frigörandet, utdragandet, åtskiljandet som ett pågående förlopp. Det ter sig som en pilgrimsfärd - en resa bort från, och under sant vandrande med Herren dras vi andligen allt längre bort ur denna värld.  Detta är enkel och elementär sanning, inga nyheter för någon men nödvändig att understryka för att bygga grund.  Det som lämnats kvar i denna värld och som hör Herren till finns här för tre syften. Vi talar nu om sådant som gått genom sin kris och befinner sig i Guds omformande process, sådant som fortfarande är här - här men ändå inte är av denna värld. Detta som har lämnats kvar dröjer sig kvar med tre syften i tre olika riktningar: först gentemot Gud, sedan gentemot sig själv och sist mot världen.

 

Det första målet för detta kvardröjande gäller Guds konungsliga skaparrätt till jorden. På samma sätt som David sände prästen Sadok tillbaka till Jerusalem när han drivits bort från sitt rike så placeras gudsfolket i denna värld som vittnen. Sadok bar Guds arks vittnesbörd till det faktum att tronen tillhörde David och att han skulle återvända.  På samma sätt bär gudsfolket vittnesbörd om Guds konungsliga skaparrätt till sin skapelse och till att han kommer att återvända. Gudsfolkets närvaro representerar detta faktum.

Gudsfolket bär denna kallelse och uppgift att stå som tecken och som utmaning gentemot uppkomlingens krav och fordran att få spela rollen som denna världens furste. Guds folk är ställda mitt i världen mot honom för detta syfte.

 

Den andra aspekten av detta kvardröjande rör vid det som hör Gud till, i syfte att lägga ner insikt om den sanna naturen hos det som är av Gud.  Vi har lämnats för att vistas mitt i all detta andra för fostrans skull och denna fostran för oss till att se och förstå den natur som bärs av det som tillhör Gud. Vi har många lektioner att gå igenom - många saker att lära om skillnaden mellan det som hör människa till och det som hör Gud till, mellan det som kommer från Adam och det som är av Kristus, mellan det jordiska och det som har ursprung i himlen, mellan kött och Ande.... vår skolning bär av i den riktningen.

 

Allt detta är av erfarenhetsmässig och praktisk karaktär. Om ni och jag plötsligen togs till himlen, om vi genast efter nyfödelsen blev förflyttade till himlen skulle vi ha kännedom om allt som hör Gud till på ett omedelbart och fullständigt vis - men vi skulle uppleva det på ett sätt som vi inte gör nu. Omvänt, vi känner dessa ting nu på ett sätt som vi inte skulle kunna om vi togs till himlen utan skolning som pilgrimer.

Vi skulle känna till det som fakta, som något som omger oss och som något som vi blivit placerade i. Men genom att ha blivit kvarlämnade här i konfliktens element lär vi oss himlens väsen utifrån erfarenhet - den läggs ner i oss genom lidande, genom motsägelser och motsättningar, genom disciplin och fostran, genom ett stort mått inre historia. Den är inskriven i vårt väsen och det är Guds sätt att fostra sitt folk. Det är den mest fruktbärande metoden, han hade valt annan väg om så inte vore fallet.

 

Den tredje aspekten av detta kvardröjande uttrycker sig inför människor i form av vittnesbörd och vittnen. Dessa två ord har inte exakt samma innehåll. Vittnet är ett instrument, ett kärl. Vittnesbördet är de ord och erfarenheter som vittnet har att förmedla. Herren skaffar sig något här som kan förkroppsliga sanningen och som kärl härbärgerar och förmedlar det sanningen. Vi finns kvar här för människors räkning för detta syfte - att förkroppsliga och uttrycka sanningen.  När nu Herren lämnar kvar något en tid, något som väsentligen och i strikt mening är av honom själv tänker han sig inte att detta ska göra sig hemmastatt och konsolidera sig och bli en del av det härvarande; det är här med gudomligt syfte. När dessa syften har nått den punkt då Herren utifrån sin visdom och suveränitet ser att kärlet far bäst av att föras till himlen ordnar han för trygg övergång.

 

Allt detta samlat i två huvuddrag i Kristi liv

I världen, ändå inte av den. I hans korta vistelse här koncentrerades och demonstrerades alla de regler och bestämmelser som gäller för ett liv som levs i relation till himlen. Hans utgångspunkt var fadersfamnen - med Gud, inte av denna värld. Han levde efter den standard som styr en sådan relation, och han levde så för att visa att människan är kallad att leva inför och utifrån Gud. Det är naturligtvis sant att han var - och är - Gud. Vi framhäver den andra sidan för att se varför det var nödvändigt för honom att leva med oss här. Han visade på möjligheten för var och en att leva i världen och ändå låta sig styras av regler som gör dem till något annat än människor av denna värld.  Det som verkar komplicerat låter sig samlas i ett enkelt faktum. Han levde som människa i denna värld, men ändå inte av den och för att kunna göra det lät han sig styras av regler som inte var denna världens lagar utan är himlens regler. Detta är ett drag i hans liv i vilket det vi har sökt säga låter sig summeras.

 

Som i himlen. Hans himmelska liv kommet till uttryck i församlingen genom den Helige Ande. Allt låter sig samlas i detta. Den Helige Ande är sänd med huvudsyfte att Kristus ska leva i sin församling och sålunda konstituera församlingen som den himmelska människan enligt Kristus.  Därför är det nödvändigt att lära sig förstå hurudant livet i Anden ser ut, hur ett liv styrt av Anden ter sig.

Det Herren främst söker i denna tidsålder är ett folk som vandrar i Anden med kunskap och förståelse, med insikt om honom - en insikt som är helt och hållet annorlunda jämfört med den naturliga människans... och som därför är det som kommer att förbli när allt annat försvinner, som håller genom alla svårigheter och prövotillfällen. Detta är den invärtes vilande insikten om Guds väsen och natur, en insikt som ständigt tilltar.

 

Herrens bekymmer för oss i innevarande tid rör vår förmåga att fatta tag i Guds tanke med ett andligt sinne, sådan den kommer till uttryck i Kristus i det himmelska genom den Helige Ande. Anden är redo att reproducera i oss Kristi liv, hans sinne och intelligens efter Guds bild av den Himmelska människan, Jesus Kristus.

Det verkliga uttrycket för andlighet är andlig klarsynthet och intelligens som har lärt känna och förstå Herrens hjärtas inre väg och tanke. Gud jagar efter detta därför att sådant har en hållbarhet och varaktighet som räcker bortom tiden. Detta är att befinna sig mitt i det främsta och förnämsta gudsagerandet i denna tidsålder.  Denna värld och allt som relaterar till den kommer inte att förbli.  Därför vill vi inte sträcka våra rötter ner i den. Vi lägger ingen grund för något i den. Vi bygger inget i samarbete med den - med Guds namn på det, inte ens på religiositetens plan.

Ni och jag måste söka oss in i den förnämsta delen av Guds handlande i denna tid, vilket är att plocka ut ur denna värld det som förblir för evigt när allt annat är borta.

 

Original: God?s Present purpose.

Ur The Witness and Testimony, March 1938.

Guds Andes kontrovers

A. W. Tozer

 

Det existerar ett slags dualism, en kluvenhet, i vår fallna värld vilken har varit orsak till många av de förföljelser som de kristna har tvingats uthärda ända sedan Kains och Abels dagar.

Två slags ande verkar på vår jord, Guds Ande och Satans ande, och dessa två står som eviga fiender. De yttre, skenbara anledningarna till religiöst motiverat hat kan finna rot i nästan vad som helst. Den verkliga anledningen är alltid densamma: den urgamla förbittring som Satan allt sedan sitt nesliga fall burit på mot Gud och hans rike. Denne fiende brinner av begär efter obegränsad makt över människosläktet. Och varhelst denna ondskefulla ambition utmanas av Guds Ande slår fienden tillbaka i grymmaste ursinne.

 

Världen formulerade sitt hat mot Jesus utan att ange orsak. Trots de fantastiska anklagelser som man riktade mot Kristus kunde man inte finna något, varken i hans lära eller i hans handlande vilket tvingade fram den oresonliga vrede som man utan uppehåll riktade mot honom. De hatade honom, inte för något som han sa eller gjorde, men för vad han var.

Det är fullt möjligt att inom ramen för nåd och återlösning föras till en sådan fullödig samhörighet med Kristus att världen instinktivt reagerar på precis samma sätt mot oss som man gjorde då när han vandrade på Israels dammiga vägar.

 

Det är oss kristna till stor vanära att vi inte förmår verka fram mycket annat än uttråkade gäspningar bland de många som inte tror. De struntar i oss eller möter oss med ett tolererande litet leende och deras tystnad är ett förebrående och förebådande tecken. Om det vore så väl att detta orsakade sömnlösa nätter i tårar och långa timmar i bön och självprövning bland oss.

 

Det är Kristi Ande i oss som drar på sig fiendens eld. Världens människor bryr sig inte särskilt om vad vi tror på och de stirrar tomt på våra religiösa former. Men det finns en sak de inte kommer att ta lätt på ? närvaron av Guds Ande i våra hjärtan. De förstår kanske inte orsaken till den känsla av antagonism som stiger upp i deras inre, men den är högst påtaglig och farlig.

Satan kommer aldrig att upphöra att strida mot gudsfolket och den själ i vilken Guds Ande bor kommer att fortsätta att vara mål för hans attacker.

 

Ur Guds Andes kontrovers

Att mogna andligen

A. W. Tozer

 

The Warfare of the Spirit

Developing Spiritual Maturity

A. W. Tozer

Jag fick i förra veckan min Newberry study bible, jag har inte satt mig in i den helt än men jag vill lyfta fram den till de som är hängivna studenter av Guds Heliga Ord!

Vad är då en Newberry studie bibel? ja den har mycket som är väldigt bra, men vad man i kort kan säga är att den lyfter fram de gramatiska egenskaperna i det grekiska språket som vid översättning till engelska eller svenska går förlorade i översättningen.

Här är en scannad bild



Denna bibel finns som vanlig och även Wide margin, Jag har den vanliga och den duger bra, men skriver du mycket anteckningar i din bibel är nog Wide margin att föredra.

den går att få till sverige med frakt o allt runt tusenlappen, det tog ca 10 dagar så hade jag den och av de jag talat med som har haft den så är de alla överens om att den är bra på det viset att ju mer du lär dig desto mer användbar blir den, den växer med dig samtidigt som dina kunskaper växer.

beställ den här http://www.penfoldbooks.com/product/74/425