Ett kärl lämpat till återupprättelse
T. Austin-Sparks

Hur ser det kärl ut, hurudan är dess natur, hurudant är dess tillstånd, det kärl som kan användas av Herren till att återupprätta ett fullständigt vittnesbörd om honom? Ett sådant kärl, ett sådant verktyg, är och måste vara något på vars hjärta det tingens tillstånd som så klart står i motsats till Guds tanke pressar med stor tyngd.
Det är en sak att skapa ett allmänt intresse för någon sak och sedan öka volymen allteftersom med hjälp av reklamkampanjer och uppvisningar och ge det form bland folk med organisatoriska ansträngningar och många ord. Det är en sak att sluta upp bakom något som ser ut att vara väsentligt, att binda en särskild företeelse till sig och för denna saks skull låta allt annat fara.
Det är något helt annat att låta Herren i hemlighet lägga ner i våra hjärtan en näst intill outhärdlig börda, hans eget hjärtas börda. Det är något helt annat att bära en sådan börda i våra hjärtan med vånda och bedja i det undanskymda inför Gud. Det är helt annorlunda att ta del i Herrens sak på detta sätt.

Det är en sak att nalkas en företeelse i det yttre och låta sig knytas till den, ta den till sig och göra den till sitt arbete ? sitt livsintresse. Det finns mycket folk vilka man kan göra intresserade av en sak, till vilka man kan komma för att be om hjälp och engagera i arbete. Men det är något helt annat att äga en sådan andlig gemenskap med Gud vilken resulterar i att Gud lägger ner sin vånda i ens själ.
Hur ser det kärl ut vilket Herren måste skaffa sig för att kunna verka? Han behöver inte ?arbetare? som tar sig an en uppgift. Han vill ha sådana som kan bära på vånda för hans Andes verk. Han behöver inga anställda. Han vill ha söner. Han behöver inte experterna. Han söker efter brinnande hjärtan. Han söker efter sådan vilkas hjärtan kommit så nära och har berörts så intensivt att de böjts inför honom i vånda, sådana som trängt så djupt in att det blivit deras sak inför Gud, det har blivit ett med dem. Det handlar inte om ett enkelt inhämtande av någon lärosats, det innebär en hjärtebörda, en desperation inför Herren på grund av tillståndet bland Guds folk.

Har vi tagit oss an en uppgift för Herren? Har vi låtit oss associeras med Kristi sak? Eller, har vi begynt uppleva Guds egen börda och vånda i vårt inre på ett sådant sätt att det gör anspråk på vårt liv, på vår kraft, på själva den inre livspulsen? Har det blivit en sak för vilken vi låter vårt hjärteblod flyta, en sak som på allvar kostar och kostar på? Har det blivit så att trots att det har börjat kräva allt kan vi ändå inte lämna det. Det blir inte tal om att ge upp, hans börda och sak har blivit ett med oss. Om han ska kunna nå sina syften måste han få tag på något sådant till slut.
Låt oss göra rent hus med alla dessa andra tankar om att organisera något, få något att rulla igång, skapa en rörelse. Må vi upptäcka att Gud föder sitt genom vånda.

Han döper en själ in i våndan, han lägger sin egen djupa besvikelses mantel över en individ ? eller en liten vänkrets. Han bär och ger denna otillfredställelsens och sorgens mantel på grund av vad han ser hos sitt eget folk. Det är så Gud bringar något att födas fram. Människor gör det på andra sätt, men detta sätt har alltid varit Guds sätt. Det har kostat kärlet dess liv vid varje tillfälle, (inte nödvändigtvis så att kärlet har behövt genomgå en för tidig död, eller en martyrs död, men det har kostat instrumentet des liv).
Må Herren frälsa oss från att vara stora och betydande inför människor för att i stället kunna vara av värde inför honom. Må allt det vi kan vara inför människor växa fram ur vad vi är inför Gud. Må vi öva oss i detta, och vi borde be Herren om att vårt fördolda liv med honom gott och väl håller jämna steg med vad vi företar oss i det yttre. Om det väger över till förmån för vad vi gör inför människor infinner sig snart misslyckandet. Styrka och effektivitet är ett yttre mått på gudsumgängets djup och historia. Man måste kunna säga: ?Här finns det inget som saknar täckning, inget som bara bär det professionellas dress, ett vanemässigt beteende, något som hanteras som ett intresse. Här är det fråga om liv eller död. Detta springer fram ur deras hjärtans djup.?
Människor har känslighet nog att avgöra om det är så eller inte. De vet, kanske bättre än vi tror, om vi är äkta eller det vi menar oss ha är påklistrat, om vi talar på basis av inlärning eller om vi talar med hjärtat, om det vi har är ihopsamlat eller om det fötts i vånda.

Låt mig få inpränta detta; se till att du låter ditt hjärta vara väl övat i de ting du vill säga offentligt. Det kommer att kosta på, det kommer att vålla vånda, det kommer att orsaka sorg, det har sitt pris, men detta är den väg som leder till mognad och fruktbärande. Herren kan göra dig till en budbärare, en bärare av hans budskap, ett tecken, ett vittnesbörd inför folk om det du säger. Man kommer att kunna säga: ?Detta är inte något som han har läst och studerat, det är något som har verkats fram mitt i livet och det har kostat något.? Det kommer att kosta, men det är den väg som leder till ett fruktbart tjänande.
Det som är sant i fråga om det offentliga tjänandet är också sant i relation till alla de kärl som Herren kommer att använda till speciella ändamål. Ett sådant kärl måste låta sig formas till sitt syfte, det får inte vara något som man bara har tagit till sig.
Må Herren skydda oss från att just bara ta fatt sådant som ser intressant ut. Må det finnas utrymme för honom att verka fram ett kärl för sina syften.

Originalets titel:
A Vessel of Recovery