OMVÄNDELSE: EN NÖDVÄNDIGHET FÖR ATT BLI FRÄLST? 1
I INLEDNING
II. OMVÄNDELSE: EN NÖDVÄNDIGHET FÖR ATT BLI FRÄLST?
A. Bakgrund
1. Tre uppfattningar om omvändelse
2. Betydelsen av omvändelse
B. Användningen av omvändelse i Gamla testamentet
C. Användningen av omvändelse i Nya testamentet
1. I evangelierna
a I Johannes döparens undervisning
b I Jesu undervisning
c I Jesu möten med människor
d Ingen skillnad mellan en sant troende och en lärjunge
e Ett svar på argumenten av Johannes
2. I Apostlagärningarna
3. I breven
4. Sann tro kommer att medföra uthållighet och en förändrad livsstil
D. Sammanfattning av hur man behandlat omvändelse i kyrkohistorien
E. En maning till att återvända till den historiska, klassiska uppfattningen om omvändelse
III. AVSLUTNING
INLEDNING
Varför förkunnas omvändelse knappast längre i predikstolarna? Tendensen i dagens sökarvänliga rörelse i kyrkan är att ta bort korset och allt som är stötande i evangeliets budskap. Varför ersätts bibelns budskap med underhållning och urvattnad förkunnelse? Har pastorerna blivit mer intresserade av att få de största möjliga kyrkorna, istället för att förkunna sanningen och bry sig om var människor ska hamna i evigheten? A.W. Tozer sa:
?Jag är helt säker på att läran om frälsning utan omvändelse har sänkt församlingens moraliska standard och skapat massvis av bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta, när de faktiskt är förgiftade av bitter galla och bundna med orättfärdighetens band.? (1)
Det är inte bara så att de flesta kyrkor har slutat med att förkunna omvändelse, utan många teologer har också börjat att bestrida den klassiska läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst, genom att antingen förneka dess nödvändighet eller att omdefiniera innebörden av den. Paulus uppmaning till de troende i Rom att ?anpassa er inte efter den här världen? (Rom. 12:2), är lika tillämplig på dagens kristenhet. (2) Kristna bör återvända till den bibliska läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst!
OMVÄNDELSE: EN NÖDVÄNDIGHET FÖR ATT BLI FRÄLST?
Bakgrund
Tre uppfattningar om omvändelse
När Jesus vandrade på jorden uppmanade han människor: ?Omvänd er och tro evangelium!? (Mark. 1:15). Förkunnade Jesus ett falskt evangelium? Naturligtvis inte! På nittonhundratalet började en grupp teologer att bestrida den klassiska, historiska kristna läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst. Lewis Sperry Chafer, som började att göra denna uppfattning allmänt känd, sa: ?Nya testamentet tvingar inte omvändelse på den ofrälste som ett villkor för att han ska bli frälst.? (3) Denna nya doktrin som kallas ?easy believism? (?det är lätt att bli frälst, det är bara att tro?) av dess motståndare, påstår att det enda villkoret för att bli frälst är att tro. I slutet av 1980-talet gav John F. MacArthur ut boken The Gospel According to Jesus, i vilken han försvarade den klassiska kristna uppfattningen om omvändelse. Detta startade en stor debatt, ?The Lordship debate? (debatten om Jesu herravälde), där MacArthurs motståndare började att kalla hans och den klassiska kristna läran om omvändelse ?Lordship salvation? (frälsning genom Jesu herravälde). I denna debatt finns det tre uppfattningar om omvändelse, Lordship (Jesu herravälde), No-lordship (nej till Jesu herravälde) och radical No-lordship (radikalt nej till Jesu herravälde).
Jesu herravälde eller den klassiska, historiska kristna uppfattningen om omvändelse sammanfattas på ett bra sätt av MacArthur: ?Omvändelse är att vända sig bort från synden. Det är inte en gärning utan en nåd som Gud ger. Omvändelse är en förändring i hjärtat, men sann omvändelse kommer också att leda till ett förändrat liv?. (4) Det är denna uppfattning som kommer att försvaras i denna avhandling.
Uppfattningen nej till Jesu herravälde förespråkar att omvändelse inte är en del i människans frälsning, utan bara är ett förändrat sätt att tänka om Kristus. De som hävdar denna uppfattning påstår att tro är en synonym till omvändelse, och att omvändelse inte är avsedd att vara en del av evangeliets budskap. En av dess mest berömda anhängare, Charles C. Ryrie, har sagt angående Jesu uppdrag till lärjungarna att predika omvändelse och syndernas förlåtelse (Luk. 24:47): ?När Lukas framställer den stora missionsbefallningen använder han omvändelse som liktydigt med att tro på Kristus.? (5) Uppfattningen nej till Jesu herravälde är den vanligaste bland dem som bestrider den klassiska kristna uppfattningen om omvändelse.
Uppfattningen radikalt nej till Jesu herravälde går ett steg längre, genom att påstå att omvändelse absolut inte har något att göra med frälsning. Denna uppfattning anförs av Zane Hodge som har sagt:
?Även om sann omvändelse kan föregå frälsning... behöver det inte vara så. Och därför att den inte är nödvändig för frälsningen som sådan, är den inte på något sätt ett villkor för att denna ska äga rum.? (6)
Förespråkarna för denna uppfattning säger att omvändelse inte har något att göra med tro.
Omvändelsens innebörd
Om omvändelse bara vore en synonym till tro, då skulle inte alla de bibelställen som talar om både omvändelse och tro tillsammans vara begripliga. Jesus skulle t.ex. i Markus 1:15 ha sagt: ?Tro och tro evangelium!?, i stället för: ?Omvänd er och tro?. Historisk kristendom har alltid gjort en skillnad mellan omvändelse och tro. Det finns två aspekter av bibelns undervisning om omvändelse som hör ihop som siamesiska tvillingar. De är olika men oskiljaktiga. Wayne Grudem har sagt:
?Bibeln framställer omvändelse och tro tillsammans som olika aspekter av att man kommer till Kristus för att bli frälst. Det är inte så att en människa först vänder sig bort från synden och sedan tror på Kristus, eller först tror på Kristus och sedan vänder sig bort från synden, utan snarare att båda handlingarna inträffar samtidigt. När vi vänder oss till Kristus för att vi ska bli frälsta från våra synder, vänder vi oss på samma gång bort från de synder som vi ber att Kristus ska frälsa oss från.? (7)
De som bestrider att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst, brukar vanligtvis anklaga dem som undervisar om detta, att de predikar frälsning genom gärningar, när bibeln i själva verket lär att omvändelse är en gåva från Gud. De hävdar oftast att om omvändelse inte är samma sak som tro, då föregår omvändelsen tron och frälsningen skulle vara baserad på gärningar. Omvändelsen skulle då ske i den gamla syndanaturen och den fallna människan har ingen förmåga att omvända sig. Detta är felaktigt, därför att bibeln lär att både omvändelse (Apg. 5:31; 11:18; 2 Tim. 2:25) och tro (Apg. 13:48; 14:27; Ef. 2:8-9; Fil. 1:29; Hebr. 12:2; 2 Petr. 1:1) är Guds gåvor av nåd och utan att Gud gör det möjligt kan ingen komma till honom (Joh. 6:44; Rom. 3:11; 1 Kor. 2:14; Ef. 2:1-5).
Å andra sidan uppmanar bibeln icke-kristna att omvända sig från sina synder (Apg. 8:22; 14:15; 17:30; 26:20) och tro på evangeliet (Mark. 1:15; Apg. 16:31). Augustus H. Strong har på ett bra sätt beskrivit frälsningen i följande uttalande:
?Frälsningen är den frivilliga handling som äger rum i syndarens sinne, i vilken han, å ena sidan, vänder sig bort från synden, och å andra sidan till Kristus. Den förra eller negativa delen i frälsningen, att man vänder sig från synden, kallar vi omvändelse. Den senare eller den positiva delen i frälsningen, att man vänder sig till Kristus, kallar vi tro.? (8)
Omvändelse innebär inte att en människa ska förändra sitt liv, innan hon kan komma till Gud, men följden av omvändelsen kommer att innebära ett förändrat liv. Omvändelse är något som äger rum vid ett tillfälle, när en människa, genom att Gud i sin nåd gör det möjligt, släpper taget om de synder som hon håller fast vid och på samma gång griper tag i Kristus som sitt enda hopp för att bli frälst. Men det slutar inte med det. Sann omvändelse är inte något som bara sker vid ett tillfälle, utan den fortsätter genom hela livet hos den som är en sant troende (jfr. Kol. 1:23; Hebr. 3:6,14; 1 Joh. 1:9). Wayne Grudem har på ett bra sätt beskrivit omvändelse som ?en uppriktig sorg över synden, att man ger upp den, och en ärlig utfästelse att överge den och vandra i lydnad för Kristus.? (9) Utan den klassiska förkunnelsen om omvändelse blir evangeliet förvrängt!
Användningen av omvändelse i Gamla testamentet
Undervisningen i Gamla testamentet bekräftar tydligt att omvändelse är mer, än att man bara inser sin synd. Den innebär också att man vänder sig från synden. I Gamla testamentet används huvudsakligen två ord för omvändelse, naham och shuwb. Naham innebär att ?sörja, omvända sig, ångra sig, låta trösta sig och trösta? (10) och följs ofta av en förändrad inriktning och livsstil. Shuwb innebär att vända om eller vända åter, och används i Gamla testamentet för att vända sig från synden och att vända sig till Gud. Gamla testamentet är fullt av ställen som lär att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst. Jesaja 55:1-8 undervisar tydligt om detta. I vers sju står det: ?Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.? Gamla testamentet undervisar både att Gud omvänder människor från synden till sig själv (Ps. 80:7; Jer. 31:18; Klag. 5:21), och att människor omvänder sig själva från synden till Gud (Ordspr. 28:13; Jes. 59:20; Hes. 14:6; 33:9,11; Joel 2:12-14). Ett bra exempel på omvändelse i Gamla testamentet är Jonas förkunnelse för folket i Nineve (Jona 3:1-10). Som en följd av Jonas förkunnelse uppmanade kungen i Nineve var och en i folket, att ?vända om (shuwb) från sin onda väg och från den orätt han gör (Jona 3:8). När Gamla testamentet talar om omvändelse, talar det inte bara om ett förändrat sätt att tänka på Gud, utan att man vänder sig från synden till honom.
Användningen av omvändelse i Nya testamentet
I Nya testamentet används tre ord för att undervisa om omvändelse, metanoia (verb. metanoeo), metamelomai , och epistrophe (verb. epistrepho ). Metanoia kommer av meta och nous och betyder bokstavligen sinnesändring, men mer än det uttrycker det en förändring av mål och mening. Enligt W.E. Vine uttrycker det, utom i några få verser, alltid omvändelse från synd. (11) Den grekiske forskaren Spiros Zodhiates har sagt att metanoia ?i ett religiöst avseende innebär gudfruktig sorg över otro och synd och att man vänder sig från detta till Gud och Kristi evangelium? (12) Kenneth S. Wuest har sagt angående metanoia : ?Detta innebär inte bara att man förändrar sin inställning till och uppfattning om synd, utan också att man överger den.? (13) Metanoia är mer än ett förändrat sätt att tänka, det innefattar intellektet (2 Tim. 2:25), känslan (2 Kor. 7:9-10) och viljan (Apg. 8:22). (14) Metamelomai innebär att sörja, att känna ånger och att man ändrar sitt sätt att tänka. Det förekommer bara i fem verser i Nya testamentet och betonar känslomässig ånger. Ordet används för att beskriva Judas ånger (Matt. 27:3) och innebär inte nödvändigtvis sann omvändelse. Det tredje ordet epistrophe innebär att vända om och att återvända och används i Nya testamentet med avseende på oomvända människor, för att de både skulle vända sig bort från synden och vända sig till Gud (Apg. 3:19, 26; 14:15; 16:20; 1 Tess. 1:9).
Som vi kan förstå av betydelsen av orden för omvändelse i både Gamla och Nya testamentet och hur de används, är det omöjligt att komma fram till slutsatsen nej till Jesu herravälde (att omvändelse inte är en nödvändighet för att bli frälst), utan att förvränga bibeln. Både i Gamla och Nya testamentets språkbruk är det tydligt, att det är omöjligt att tala om att vända sig till Gud, utan att man vänder sig från synden.
I evangelierna
Undervisningen om omvändelse är central i evangelierna. Johannes döparen, Jesus och lärjungarna uppmanade alla att omvända sig. Omvändelse är kärnpunkten i evangeliets budskap. När lärjungarna fick sitt uppdrag av Jesus, uppmanade han dem att predika omvändelse (Luk. 24:46-47, jfr. Mark. 6:12; Luk. 10:13-16).
Johannes döparens undervisning
Johannes döparen var en föregångare som kom för att bereda vägen för Messias (Mark. 1:2-3). Hans förkunnelse och dop till omvändelse avsåg att förbereda folket för Kristi ankomst. Han sa: ?Omvänd er, ty himmelriket är nära? (Matt. 3:2)! Hans maning till omvändelse innebar inte bara att människorna skulle ändra uppfattning om vem Kristus är, utan innebar en förändring av hur de levde, att de skulle vända sig bort från sina synder. Han sa: ?Bär då sådan frukt som tillhör omvändelsen? (Matt. 3:8; Luk. 3:8). Johannes döparen utropade att yxan redan var satt till roten på träden, och att varje träd som inte bär god frukt skulle bli nerhugget och kastat i elden (Matt. 3:10; Luk. 3:9). När folket hörde detta, frågade de Johannes vad de skulle göra. Johannes gav dem i de följande verserna exempel på vad de skulle omvända sig från (Luk. 3:10-14).
I Jesu undervisning
Omvändelse var ett centralt tema i Jesu undervisning. Han konfronterade människor med att säga: ?Omvänd er och tro evangelium!? (Mark. 1:15). Det står klart från Jesu undervisning, att när han uppmanade människor att omvända sig, så menade han mer än att de bara skulle förändra sitt sätt att tänka om honom. I Lukas 10:13 sa han: ?Ve dig Korasin! Ve dig Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade utförts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig (omvänt sig, David Hedegårds översättning)) och suttit i säck och aska.? Detta visar tydligt att omvändelse är mer än ett förändrat sätt att tänka. Det en förvandling i hjärtat som medför ett förändrat liv. Jesus gav ett annat exempel i Lukas 11:32, när han talade om hur folket i Nineve omvände sig, inte bara ändrade sitt sätt att tänka, utan vände sig bort från sina synder (jfr. Jona 3:1-10). Han sa att de vid domen ska träda upp mot detta släkte därför att de omvände sig, i motsats till många av dem som lyssnade på Jesus. I Matt. 18:3 sa Jesus, när lärjungarna hade tvistat om vem som var den störste: ?Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.? Ordet för omvänder är strepho som betyder just att vända om. Jesus sa här att om inte människor vänder om (förändras) och blir som små barn, så kan de inte komma in i himmelriket. Detta innebär att man vänder om från att vara högmodig till att bli ödmjuk (Matt. 18:4; jfr. Ordspr. 3:33-34; Jak. 4:6).
Jesus kom inte för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare (Luk. 5:32). När han sa detta använde han ordet rättfärdiga ironiskt om de självrättfärdiga fariséerna, som inte ville omvända sig. Det är uppenbart av redogörelserna i evangeliet, att Jesus inte bara kallade syndare till att tänka på ett annat sätt om honom, utan också att vända om från deras inriktning på livet till honom. Efter att Jesus hade uttalat sina verop över Korasin, Betsaida och Kapernaum för att de inte omvände sig (Matt. 11:20-24), gav han en inbjudan till människorna: ?Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt? (Matt. 11:28-30). Här uppmanar Jesus judarna, som var under lagen och försvarade lagiskhet, att vända om 180 grader från sin börda av lagiskhet och synd och att komma till honom, men han stannade inte där. Han bad dem också att byta ut sin börda mot hans ok, som gav uttryck åt hans herravälde och lärjungaskap. (15)
I Lukas 13:1 fick Jesus höra om några galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Jesus svarade:
?Menar ni att alla dess galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt? (Luk. 13:2-5).
Här uppmanar Jesus tydligt sina åhörare att omvända sig från sina synder. Dessutom fortsatte Jesus att förklara sina ord med en liknelse om fikonträdet som inte bar någon frukt. När dess ägare såg detta, lät han det stå kvar ännu ett år, med påbudet att det skulle huggas ner om det inte bar någon frukt (Luk. 13:6-9). Utan att helt förvränga bibeln, är det omöjligt att tänka sig något annat, än att Jesu åhörare skulle omvända sig från sina synder och bära den frukt som hör till omvändelsen.
Även om ordet omvändelse inte används i bergspredikan, är den ett av de ställen där Jesus tydligast undervisar om omvändelse. i Matt 7:13-14 sa han: ?Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.? Detta är en uppmaning att gå in genom den trånga porten och att vandra på den smala vägen. Alla människor är på ?motorvägen till helvetet?, och uppmanas att vända om och gå in på den smala vägen. I Luk. 13:24 sa Jesus: ?Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.? Ordet för kämpa är agonizomai , som används i Joh. 18:36 för att kämpa och i 1 Kor. 9:24-25 innebär det att tävla för att försöka vinna en löpartävling. Detta innebär tydligt omvändelse. Jesus fortsatte i sin predikan att tala om den sant kristne som kommer att kännas igen på sin frukt, och att varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden (Matt. 7:15-20). Sann omvändelse kommer att kännetecknas av ett förändrat liv. Ingen blir frälst genom gärningar, men sann tro kommer att medföra gärningar, därför att tron utan gärningar är död (Ef. 2:8-10; Jak. 2:26). Det är uppenbart av det som följer i detta avsnitt, att många själva tror att de är frälsta, när de är på väg till helvetet. Jesus sa:
?Inte skall var och en som säger ?Herre, Herre? till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!? (Matt. 7:21-23).
II. OMVÄNDELSE: EN NÖDVÄNDIGHET FÖR ATT BLI FRÄLST?
A. Bakgrund
1. Tre uppfattningar om omvändelse
2. Betydelsen av omvändelse
B. Användningen av omvändelse i Gamla testamentet
C. Användningen av omvändelse i Nya testamentet
1. I evangelierna
a I Johannes döparens undervisning
b I Jesu undervisning
c I Jesu möten med människor
d Ingen skillnad mellan en sant troende och en lärjunge
e Ett svar på argumenten av Johannes
2. I Apostlagärningarna
3. I breven
4. Sann tro kommer att medföra uthållighet och en förändrad livsstil
D. Sammanfattning av hur man behandlat omvändelse i kyrkohistorien
E. En maning till att återvända till den historiska, klassiska uppfattningen om omvändelse
III. AVSLUTNING
INLEDNING
Varför förkunnas omvändelse knappast längre i predikstolarna? Tendensen i dagens sökarvänliga rörelse i kyrkan är att ta bort korset och allt som är stötande i evangeliets budskap. Varför ersätts bibelns budskap med underhållning och urvattnad förkunnelse? Har pastorerna blivit mer intresserade av att få de största möjliga kyrkorna, istället för att förkunna sanningen och bry sig om var människor ska hamna i evigheten? A.W. Tozer sa:
?Jag är helt säker på att läran om frälsning utan omvändelse har sänkt församlingens moraliska standard och skapat massvis av bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta, när de faktiskt är förgiftade av bitter galla och bundna med orättfärdighetens band.? (1)
Det är inte bara så att de flesta kyrkor har slutat med att förkunna omvändelse, utan många teologer har också börjat att bestrida den klassiska läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst, genom att antingen förneka dess nödvändighet eller att omdefiniera innebörden av den. Paulus uppmaning till de troende i Rom att ?anpassa er inte efter den här världen? (Rom. 12:2), är lika tillämplig på dagens kristenhet. (2) Kristna bör återvända till den bibliska läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst!
OMVÄNDELSE: EN NÖDVÄNDIGHET FÖR ATT BLI FRÄLST?
Bakgrund
Tre uppfattningar om omvändelse
När Jesus vandrade på jorden uppmanade han människor: ?Omvänd er och tro evangelium!? (Mark. 1:15). Förkunnade Jesus ett falskt evangelium? Naturligtvis inte! På nittonhundratalet började en grupp teologer att bestrida den klassiska, historiska kristna läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst. Lewis Sperry Chafer, som började att göra denna uppfattning allmänt känd, sa: ?Nya testamentet tvingar inte omvändelse på den ofrälste som ett villkor för att han ska bli frälst.? (3) Denna nya doktrin som kallas ?easy believism? (?det är lätt att bli frälst, det är bara att tro?) av dess motståndare, påstår att det enda villkoret för att bli frälst är att tro. I slutet av 1980-talet gav John F. MacArthur ut boken The Gospel According to Jesus, i vilken han försvarade den klassiska kristna uppfattningen om omvändelse. Detta startade en stor debatt, ?The Lordship debate? (debatten om Jesu herravälde), där MacArthurs motståndare började att kalla hans och den klassiska kristna läran om omvändelse ?Lordship salvation? (frälsning genom Jesu herravälde). I denna debatt finns det tre uppfattningar om omvändelse, Lordship (Jesu herravälde), No-lordship (nej till Jesu herravälde) och radical No-lordship (radikalt nej till Jesu herravälde).
Jesu herravälde eller den klassiska, historiska kristna uppfattningen om omvändelse sammanfattas på ett bra sätt av MacArthur: ?Omvändelse är att vända sig bort från synden. Det är inte en gärning utan en nåd som Gud ger. Omvändelse är en förändring i hjärtat, men sann omvändelse kommer också att leda till ett förändrat liv?. (4) Det är denna uppfattning som kommer att försvaras i denna avhandling.
Uppfattningen nej till Jesu herravälde förespråkar att omvändelse inte är en del i människans frälsning, utan bara är ett förändrat sätt att tänka om Kristus. De som hävdar denna uppfattning påstår att tro är en synonym till omvändelse, och att omvändelse inte är avsedd att vara en del av evangeliets budskap. En av dess mest berömda anhängare, Charles C. Ryrie, har sagt angående Jesu uppdrag till lärjungarna att predika omvändelse och syndernas förlåtelse (Luk. 24:47): ?När Lukas framställer den stora missionsbefallningen använder han omvändelse som liktydigt med att tro på Kristus.? (5) Uppfattningen nej till Jesu herravälde är den vanligaste bland dem som bestrider den klassiska kristna uppfattningen om omvändelse.
Uppfattningen radikalt nej till Jesu herravälde går ett steg längre, genom att påstå att omvändelse absolut inte har något att göra med frälsning. Denna uppfattning anförs av Zane Hodge som har sagt:
?Även om sann omvändelse kan föregå frälsning... behöver det inte vara så. Och därför att den inte är nödvändig för frälsningen som sådan, är den inte på något sätt ett villkor för att denna ska äga rum.? (6)
Förespråkarna för denna uppfattning säger att omvändelse inte har något att göra med tro.
Omvändelsens innebörd
Om omvändelse bara vore en synonym till tro, då skulle inte alla de bibelställen som talar om både omvändelse och tro tillsammans vara begripliga. Jesus skulle t.ex. i Markus 1:15 ha sagt: ?Tro och tro evangelium!?, i stället för: ?Omvänd er och tro?. Historisk kristendom har alltid gjort en skillnad mellan omvändelse och tro. Det finns två aspekter av bibelns undervisning om omvändelse som hör ihop som siamesiska tvillingar. De är olika men oskiljaktiga. Wayne Grudem har sagt:
?Bibeln framställer omvändelse och tro tillsammans som olika aspekter av att man kommer till Kristus för att bli frälst. Det är inte så att en människa först vänder sig bort från synden och sedan tror på Kristus, eller först tror på Kristus och sedan vänder sig bort från synden, utan snarare att båda handlingarna inträffar samtidigt. När vi vänder oss till Kristus för att vi ska bli frälsta från våra synder, vänder vi oss på samma gång bort från de synder som vi ber att Kristus ska frälsa oss från.? (7)
De som bestrider att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst, brukar vanligtvis anklaga dem som undervisar om detta, att de predikar frälsning genom gärningar, när bibeln i själva verket lär att omvändelse är en gåva från Gud. De hävdar oftast att om omvändelse inte är samma sak som tro, då föregår omvändelsen tron och frälsningen skulle vara baserad på gärningar. Omvändelsen skulle då ske i den gamla syndanaturen och den fallna människan har ingen förmåga att omvända sig. Detta är felaktigt, därför att bibeln lär att både omvändelse (Apg. 5:31; 11:18; 2 Tim. 2:25) och tro (Apg. 13:48; 14:27; Ef. 2:8-9; Fil. 1:29; Hebr. 12:2; 2 Petr. 1:1) är Guds gåvor av nåd och utan att Gud gör det möjligt kan ingen komma till honom (Joh. 6:44; Rom. 3:11; 1 Kor. 2:14; Ef. 2:1-5).
Å andra sidan uppmanar bibeln icke-kristna att omvända sig från sina synder (Apg. 8:22; 14:15; 17:30; 26:20) och tro på evangeliet (Mark. 1:15; Apg. 16:31). Augustus H. Strong har på ett bra sätt beskrivit frälsningen i följande uttalande:
?Frälsningen är den frivilliga handling som äger rum i syndarens sinne, i vilken han, å ena sidan, vänder sig bort från synden, och å andra sidan till Kristus. Den förra eller negativa delen i frälsningen, att man vänder sig från synden, kallar vi omvändelse. Den senare eller den positiva delen i frälsningen, att man vänder sig till Kristus, kallar vi tro.? (8)
Omvändelse innebär inte att en människa ska förändra sitt liv, innan hon kan komma till Gud, men följden av omvändelsen kommer att innebära ett förändrat liv. Omvändelse är något som äger rum vid ett tillfälle, när en människa, genom att Gud i sin nåd gör det möjligt, släpper taget om de synder som hon håller fast vid och på samma gång griper tag i Kristus som sitt enda hopp för att bli frälst. Men det slutar inte med det. Sann omvändelse är inte något som bara sker vid ett tillfälle, utan den fortsätter genom hela livet hos den som är en sant troende (jfr. Kol. 1:23; Hebr. 3:6,14; 1 Joh. 1:9). Wayne Grudem har på ett bra sätt beskrivit omvändelse som ?en uppriktig sorg över synden, att man ger upp den, och en ärlig utfästelse att överge den och vandra i lydnad för Kristus.? (9) Utan den klassiska förkunnelsen om omvändelse blir evangeliet förvrängt!
Användningen av omvändelse i Gamla testamentet
Undervisningen i Gamla testamentet bekräftar tydligt att omvändelse är mer, än att man bara inser sin synd. Den innebär också att man vänder sig från synden. I Gamla testamentet används huvudsakligen två ord för omvändelse, naham och shuwb. Naham innebär att ?sörja, omvända sig, ångra sig, låta trösta sig och trösta? (10) och följs ofta av en förändrad inriktning och livsstil. Shuwb innebär att vända om eller vända åter, och används i Gamla testamentet för att vända sig från synden och att vända sig till Gud. Gamla testamentet är fullt av ställen som lär att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst. Jesaja 55:1-8 undervisar tydligt om detta. I vers sju står det: ?Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.? Gamla testamentet undervisar både att Gud omvänder människor från synden till sig själv (Ps. 80:7; Jer. 31:18; Klag. 5:21), och att människor omvänder sig själva från synden till Gud (Ordspr. 28:13; Jes. 59:20; Hes. 14:6; 33:9,11; Joel 2:12-14). Ett bra exempel på omvändelse i Gamla testamentet är Jonas förkunnelse för folket i Nineve (Jona 3:1-10). Som en följd av Jonas förkunnelse uppmanade kungen i Nineve var och en i folket, att ?vända om (shuwb) från sin onda väg och från den orätt han gör (Jona 3:8). När Gamla testamentet talar om omvändelse, talar det inte bara om ett förändrat sätt att tänka på Gud, utan att man vänder sig från synden till honom.
Användningen av omvändelse i Nya testamentet
I Nya testamentet används tre ord för att undervisa om omvändelse, metanoia (verb. metanoeo), metamelomai , och epistrophe (verb. epistrepho ). Metanoia kommer av meta och nous och betyder bokstavligen sinnesändring, men mer än det uttrycker det en förändring av mål och mening. Enligt W.E. Vine uttrycker det, utom i några få verser, alltid omvändelse från synd. (11) Den grekiske forskaren Spiros Zodhiates har sagt att metanoia ?i ett religiöst avseende innebär gudfruktig sorg över otro och synd och att man vänder sig från detta till Gud och Kristi evangelium? (12) Kenneth S. Wuest har sagt angående metanoia : ?Detta innebär inte bara att man förändrar sin inställning till och uppfattning om synd, utan också att man överger den.? (13) Metanoia är mer än ett förändrat sätt att tänka, det innefattar intellektet (2 Tim. 2:25), känslan (2 Kor. 7:9-10) och viljan (Apg. 8:22). (14) Metamelomai innebär att sörja, att känna ånger och att man ändrar sitt sätt att tänka. Det förekommer bara i fem verser i Nya testamentet och betonar känslomässig ånger. Ordet används för att beskriva Judas ånger (Matt. 27:3) och innebär inte nödvändigtvis sann omvändelse. Det tredje ordet epistrophe innebär att vända om och att återvända och används i Nya testamentet med avseende på oomvända människor, för att de både skulle vända sig bort från synden och vända sig till Gud (Apg. 3:19, 26; 14:15; 16:20; 1 Tess. 1:9).
Som vi kan förstå av betydelsen av orden för omvändelse i både Gamla och Nya testamentet och hur de används, är det omöjligt att komma fram till slutsatsen nej till Jesu herravälde (att omvändelse inte är en nödvändighet för att bli frälst), utan att förvränga bibeln. Både i Gamla och Nya testamentets språkbruk är det tydligt, att det är omöjligt att tala om att vända sig till Gud, utan att man vänder sig från synden.
I evangelierna
Undervisningen om omvändelse är central i evangelierna. Johannes döparen, Jesus och lärjungarna uppmanade alla att omvända sig. Omvändelse är kärnpunkten i evangeliets budskap. När lärjungarna fick sitt uppdrag av Jesus, uppmanade han dem att predika omvändelse (Luk. 24:46-47, jfr. Mark. 6:12; Luk. 10:13-16).
Johannes döparens undervisning
Johannes döparen var en föregångare som kom för att bereda vägen för Messias (Mark. 1:2-3). Hans förkunnelse och dop till omvändelse avsåg att förbereda folket för Kristi ankomst. Han sa: ?Omvänd er, ty himmelriket är nära? (Matt. 3:2)! Hans maning till omvändelse innebar inte bara att människorna skulle ändra uppfattning om vem Kristus är, utan innebar en förändring av hur de levde, att de skulle vända sig bort från sina synder. Han sa: ?Bär då sådan frukt som tillhör omvändelsen? (Matt. 3:8; Luk. 3:8). Johannes döparen utropade att yxan redan var satt till roten på träden, och att varje träd som inte bär god frukt skulle bli nerhugget och kastat i elden (Matt. 3:10; Luk. 3:9). När folket hörde detta, frågade de Johannes vad de skulle göra. Johannes gav dem i de följande verserna exempel på vad de skulle omvända sig från (Luk. 3:10-14).
I Jesu undervisning
Omvändelse var ett centralt tema i Jesu undervisning. Han konfronterade människor med att säga: ?Omvänd er och tro evangelium!? (Mark. 1:15). Det står klart från Jesu undervisning, att när han uppmanade människor att omvända sig, så menade han mer än att de bara skulle förändra sitt sätt att tänka om honom. I Lukas 10:13 sa han: ?Ve dig Korasin! Ve dig Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade utförts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig (omvänt sig, David Hedegårds översättning)) och suttit i säck och aska.? Detta visar tydligt att omvändelse är mer än ett förändrat sätt att tänka. Det en förvandling i hjärtat som medför ett förändrat liv. Jesus gav ett annat exempel i Lukas 11:32, när han talade om hur folket i Nineve omvände sig, inte bara ändrade sitt sätt att tänka, utan vände sig bort från sina synder (jfr. Jona 3:1-10). Han sa att de vid domen ska träda upp mot detta släkte därför att de omvände sig, i motsats till många av dem som lyssnade på Jesus. I Matt. 18:3 sa Jesus, när lärjungarna hade tvistat om vem som var den störste: ?Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.? Ordet för omvänder är strepho som betyder just att vända om. Jesus sa här att om inte människor vänder om (förändras) och blir som små barn, så kan de inte komma in i himmelriket. Detta innebär att man vänder om från att vara högmodig till att bli ödmjuk (Matt. 18:4; jfr. Ordspr. 3:33-34; Jak. 4:6).
Jesus kom inte för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare (Luk. 5:32). När han sa detta använde han ordet rättfärdiga ironiskt om de självrättfärdiga fariséerna, som inte ville omvända sig. Det är uppenbart av redogörelserna i evangeliet, att Jesus inte bara kallade syndare till att tänka på ett annat sätt om honom, utan också att vända om från deras inriktning på livet till honom. Efter att Jesus hade uttalat sina verop över Korasin, Betsaida och Kapernaum för att de inte omvände sig (Matt. 11:20-24), gav han en inbjudan till människorna: ?Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt? (Matt. 11:28-30). Här uppmanar Jesus judarna, som var under lagen och försvarade lagiskhet, att vända om 180 grader från sin börda av lagiskhet och synd och att komma till honom, men han stannade inte där. Han bad dem också att byta ut sin börda mot hans ok, som gav uttryck åt hans herravälde och lärjungaskap. (15)
I Lukas 13:1 fick Jesus höra om några galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Jesus svarade:
?Menar ni att alla dess galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de. Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt? (Luk. 13:2-5).
Här uppmanar Jesus tydligt sina åhörare att omvända sig från sina synder. Dessutom fortsatte Jesus att förklara sina ord med en liknelse om fikonträdet som inte bar någon frukt. När dess ägare såg detta, lät han det stå kvar ännu ett år, med påbudet att det skulle huggas ner om det inte bar någon frukt (Luk. 13:6-9). Utan att helt förvränga bibeln, är det omöjligt att tänka sig något annat, än att Jesu åhörare skulle omvända sig från sina synder och bära den frukt som hör till omvändelsen.
Även om ordet omvändelse inte används i bergspredikan, är den ett av de ställen där Jesus tydligast undervisar om omvändelse. i Matt 7:13-14 sa han: ?Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.? Detta är en uppmaning att gå in genom den trånga porten och att vandra på den smala vägen. Alla människor är på ?motorvägen till helvetet?, och uppmanas att vända om och gå in på den smala vägen. I Luk. 13:24 sa Jesus: ?Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.? Ordet för kämpa är agonizomai , som används i Joh. 18:36 för att kämpa och i 1 Kor. 9:24-25 innebär det att tävla för att försöka vinna en löpartävling. Detta innebär tydligt omvändelse. Jesus fortsatte i sin predikan att tala om den sant kristne som kommer att kännas igen på sin frukt, och att varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden (Matt. 7:15-20). Sann omvändelse kommer att kännetecknas av ett förändrat liv. Ingen blir frälst genom gärningar, men sann tro kommer att medföra gärningar, därför att tron utan gärningar är död (Ef. 2:8-10; Jak. 2:26). Det är uppenbart av det som följer i detta avsnitt, att många själva tror att de är frälsta, när de är på väg till helvetet. Jesus sa:
?Inte skall var och en som säger ?Herre, Herre? till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!? (Matt. 7:21-23).
Kommentarer
Trackback
