I vår senaste artikel uppehöll vi oss något vid det allmänna och mindre verket som den helige Ande verkar i de icke utvalda, som aldrig blir förda till en frälsande kunskap om sanningen. Vid detta tillfälle ska vi betänka hans speciella och frälsande verk bland Guds folk och uppehålla oss huvudsakligen vid den absoluta nödvändigheten av detsamma. Det bör göra det lättare för den kristne läsaren att att inse verkligheten av denna nödvändighet, när vi säger att hela Andens verk i den troende är att grundlägga i hjärtat ett hat och avsky för synden som synd, och en kärlek till och längtan efter helighet som helighet. Detta är något som ingen mänsklig kraft kan åstadkomma. Det är något som det mest trovärdiga predikande som sådant inte kan frambringa. Det är något som bara periodisk läsning i bibeln inte ger. Det är ett nådens underverk, ett gudomligt under, som ingen annan än Gud kan utföra.

Om människorna är bara delvis fördärvade (vilket i själva verket är den övertygelse som i vår tid den stora majoriteten av förkunnarna och deras åhörare har, eftersom de aldrig har fått insikt från Gud om deras eget fördärv), om människorna djupt inne i sina hjärtan verkligen älskade Gud, om de är så goda i deras natur så att de lätt kan övertalas att bli kristna, då finns inget behov av att den helige Ande ska sända sin allsmäktiga kraft och göra det för dem, som de själva är fullständigt oförmögna att göra. Och återigen: om att ?bli frälst? bara består i att tro att jag är en förlorad syndare och på väg till helvetet, och att helt enkelt tro att Gud älskar mig, att Kristus dog för mig, och att han kommer att frälsa mig nu på det enda villkoret att jag ?tar emot honom som min personlige Frälsare? och ?vilar i hans fullbordade verk?, då behövs naturligtvis ingen övernaturlig den helige Andes kraft för att beveka och förmå mig att uppfylla villkoret - egenintresse driver mig att göra det, och min viljas beslut är allt som behövs.

Men om, å andra sidan, alla människor hatar Gud (Joh 15:23,25), och deras sinnen är i ?fiendskap mot Gud? (Rom 8:7), så att ?ingen finnes, som söker Gud? (Rom 3:11), utan man föredrar och beslutar sig för att följa sina egna böjelser och sin egen vilja, om man istället för att vara benägen till det som är gott, ?få människors barn dristighet att göra det (helt och hållet engelsk översättning) ont är? (Predikaren 8:11), och om de får visshet om att Gud i sin nåd söker dem och att de inbjuds fritt och för intet att ta emot denna nåd, de ?alla begynte strax ursäkta sig? (Luk 14:18) - då är det helt uppenbart, att den helige Andes oövervinneliga kraft och förvandlande verk är absolut nödvändigt för att syndarens hjärta i grunden ska förändras, så att upproret får ge plats för ödmjukhet och hatet till kärlek. Det är därför som Kristus sa: ?Ingen kan komma till mig, om icke Fadern (genom Anden), som har sänt mig, drager honom (Joh 6:44).

Ännu en gång, om Herren Jesus Kristus kom hit för att vidmakthålla och framhäva Guds höga krav, snarare än att sänka dem eller sätta dem åt sidan, om han förkunnade att ?den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den? (Matt 7:14), snarare än att peka på en lätt och bred väg, som alla kunde finna lätt att gå på, om den frälsning som han har ombesörjt är en befrielse från synd och jagets tillfredsställelse, från världslighet och efterlåtenhet mot köttets lustar och förlänandet av en natur, som önskar och beslutar sig för att leva till Guds ära och att behaga honom i alla detaljer av våra nu pågående liv - då är det helt obestridligt att ingen utom Guds Ande kan ge en äkta längtan efter en sådan frälsning. Och om han, istället för att de enda villkoren för frälsning är att ?ta emot Kristus? och ?vila i hans fullbordade verk?, kräver att syndaren lägger ner sina trotsiga vapen, överger alla avgudar, utan förbehåll överlämnar sig själv och sitt liv och tar emot honom som sin ende Herre och Mästare, då kan ingenting utom ett nådens underverk förmå en Satans fånge att uppfylla sådana krav.

Mot det jag har sagt ovan, kan det invändas att inget sådant hat mot Gud som vi har påstått, finns den stora majoriteten av våra medmänniskors hjärtan, att fastän det kan finnas vissa fördärvade, som har sålt sig själva till djävulen och är grundligt förhärdade i synd, är ändå återstoden av mänskligheten vänligt inställd till Gud, vilket är uppenbart genom de oräkneliga miljoner som har en eller annan form av religion. Till den som invänder detta, svarar vi att faktum är, käre vän, att de som du syftar på är nästan helt ovetande om bibelns Gud . De har hört att han älskar alla, är välvilligt inställd mot sina skapelser och är så medgörlig, att han som tack för deras religiösa uppförande kommer att överse med deras synder. Naturligtvis har de inget hat mot en sådan ?gud?! Men berätta något för dem om den sanne Gudens egenskaper, att han hatar dem som utövar orättfärdighet (Ps. 5:5, engelsk översättning), att han är obevekligt rättfärdig och outsägligt helig, att han är en oemotståndlig Suverän, som ?är barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han? (Rom 9:18), så kommer deras fiendskap mot honom snart att visa sig - en fiendskap som ingen annan än den helige Ande kan övervinna.

Det kan även invändas att tvärtemot den dystra bild, som vi har utmålat ovan, är korrekt, vill den stora majoriteten människor bli frälsta, och kan mer eller mindre sträva efter sin frälsning. Detta medges gärna. Det finns i varje mänskligt hjärta en önskan om befrielse från elände och en längtan efter lycka och trygghet, och de som får höra Guds ord är av naturen benägna att bli befriade från den kommande vreden och vill få visshet om att himmeln kommer att bli deras eviga vistelseplats - vem vill uthärda den eviga elden? Men den önskan och benägenheten är helt förenlig och i överensstämmelse med den största kärlek till synden och det största motstånd i hjärtat till den helighet, utan vilken ingen människa kommer att se Gud (Hebr 12:14). Men det den som invänder här syftar på, är något som är oerhört skilt från att önska sig himmeln på Guds villkor, och att vara villig att gå in på den enda väg som leder dit!

Den naturliga självbevarelsedriften är tillräckligt stark för att förmå massor av människor att vidtaga många fullgöranden och botgöringar, i förhoppning om att de därigenom ska undkomma helvetet. Ju starkare människornas övertygelse om sanningen i den gudomliga uppenbarelsen är, desto mer orubbligt övertygade blir de om att det finns en domens dag, när de måste träda fram inför sin Skapare och avlägga räkenskap för sina begär, tankar, ord och gärningar, desto mer allvarligt sinnade och nyktra kommer de att bli. Låt samvetet överbevisa dem om deras förspillda liv, så är de beredda att börja ett nytt liv. Låt dem bli övertygade om att Kristus står redo som en brandstege och är villig att rädda dem, fastän världen fortfarande gör anspråk på deras hjärtan , så är tusentals redo att ?tro på honom?. Ja, detta görs av massor av människor som fortfarande hatar Frälsarens sanna egenskaper och som av hela sitt hjärta förkastar den frälsning som han har. Detta är någonting helt annat än en icke pånyttfödd person, som längtar efter befrielse från jaget och synden , och förlänandet av den helighet som Kristus köpte åt sitt folk.

Runt omkring oss finns de som är villiga att ta emot Kristus som sin Frälsare, som är fullständigt ovilliga att underkasta sig honom som deras Herre. De skulle vilja ha hans frid, men de förkastar hans ?ok?, utan vilket hans frid inte kan finnas (Matt 11:29). De uppskattar hans löften, men har inget hjärta för hans bud. De vill vila i hans prästerliga verk, men vill inte underkasta sig hans konungsliga spira. De vill tro på en ?Kristus?, som passar deras egen ruttna smak eller sentimentala drömmar, men de föraktar och förkastar Guds Kristus. Liksom massorna fordom, vill de ha hans bröd och fiskar, men hans undervisning som rannsakar hjärtat, tillintegör köttet och fördömer synden tycker de inte om. De godkänner honom som läkaren för sina kroppar, men som läkaren för sina fördärvade själar vill de inte ha honom. Och ingenting utom den helige Andes kraft som verkar under, kan förändra denna böjelse och benägenhet i någon själ.

Det är just p.g.a. att nutida kristendom har en sådan otillräcklig uppfattning om den fruktansvärda och allomfattande innebörden av det som syndafallet har medfört, som man så litet inser det nödvändiga behovet av den övernaturliga kraften i den helige Ande. Det är p.g.a. att sådana falska uppfattningar om det mänskliga fördärvet är så allmänt förhärskande, som man på de flesta platser förutsätter att allt som behövs för att frälsa halva befolkningen, är att anlita någon populär evangelist och attraktiv sångare. Och orsaken till att så få är medvetna om de väldiga djupen i det mänskliga syndafördärvet, det köttsliga sinnets fruktansvärda fiendskap mot Gud och hjärtats medfödda och ingrodda hat mot honom, är att hans egenskaper nu så sällan förkunnas från talarstolen. Om predikanterna skulle förmedla samma slags budskap som Jeremia gjorde i sin degenererade tid, eller som Johannes döparen gjorde, skulle de snart upptäcka hur deras åhörare verkligen var stämda mot Gud. Och då skulle de inse att om inte Andens kraft fanns i deras predikan, kunde de lika gärna vara tysta.

A.W. Pink