Anabaptismen

Anabaptismen var en kristen väckelserörelse, samtida med reformationen som anabaptisterna kritiserade för sin feghet, med Balthasar Hübmaier som ledande teolog. Själva kallade sig anabaptisterna för kristna eller syskon, anabaptister betyder omdöpare och var ett skällsord eftersom anabaptismen praktiserade troendedop istället för barndop, och redan barndöpta anabaptister därmed blev döpta två gånger. Anabaptister godkände inte barndop som dop utan endast troendedop, andedop, av egen personlig övertygelse.

Anabaptister var främst spridda i centraleuropa: i Nederländerna, Schweiz, Tjeckien, Alsace och Bayern. Efter ett tag sattes ett blodbad på anapatister igång vilket ledde till att de flydde dels österut mot Ryssland och senare även västerut. De som stannade kvar höll tyst om sin tro och höll möten i hemlighet. I USA utvecklades anabaptismen till baptismen.

Anabaptismen var den fattiges religionsinriktelse, en dåtida gräsrotsrörelse, utan akademiska teologer, som starkt kritiserade reformerta och katoliker, som anabaptisterna tyckte utgick från traditionell religionsutövelse för att sedan passa in Jesus och Bibeln i det.

Anabaptismen karakteriserades av den utgick från Jesus och Nya Testamentet och att alla traditioner som inte passade in kastades ut.

  • Anabaptister praktiserade endast troendedop.
  • Anabaptister var mer radikala än reformerta, vilket de gärna och ofta påminde lutheraner om.
  • Anabaptister krävde att kyrkan och staten skulle var åtskilda, kyrkan skulle inte vara en del av samhället och staten skulle ha absolut noll inflytande över den, likaså skulle inte kyrkan ha inflytande över staten. Medlemskap i kyrkan skulle vara frivilligt.
  • Många anabaptister var arvtagare av traditioner som fösvunnit redan på 300-talet men som funnits kvar i små isolerade öar.
  • Anabaptismen predikade lärljungaskapet och återfödelsen i dopet.
  • Helt outbildade anabaptister reste runt och förkunnade sin lära och avbröt de etablerade kyrkornas gudstjänster för att sprida predika och starta nya konkurrerande kyrkor, något som inte gillades av de statliga kyrkorna.
  • De ifrågasatte den personlig egendomen och ansåg att man ekonomiskt skulle leva gemensamt, så som de först kristna beskrevitis ha gjort i Bibeln.
  • Anabaptister var våldsvägrare.
  • Anabaptister vägrade svära eder. Något som orsakade problem eftersom det var ett väldogt viktigt inslag i 1500-talets Europa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0