Vad ligger bakom den ?Tredje vågen?
och vart är den på väg? Del 1 När han tillfrågades av sina lärjungar om hur han förbereder sig för att be för övernaturliga helanden, svarade John Wimber: ?Jag dricker en Cola light?. (1) Enligt lärjungen var det inget nonchalant svar - bara en normal reaktion från en som lever i det övernaturligas sfär. (2)

Wimber är ledaren och fadersgestalten för den nyaste förgreningen av den karismatiska rörelsen, som är känd som ?den helige Andes tredje våg?, också kallad the Signs and Wonders movement (rörelsen med tecken och under). Denna senaste karismatiska strömning verkar ha svept över jorden under det senaste årtiondet. Är detta äkta vara eller bara ett konstlat surrogat, lika tomt på verkligt innehåll som en sockerfri läskedryck?

Uttrycket Tredje vågen myntades av C. Peter Wagner, professor vid Fuller Theological Seminary School of World Mission, författare till flera böcker om församlingstillväxt - och ledande förespråkare för Tredje vågens metod. (3) Enligt Wagner ?var den första vågen pingströrelsen, den andra den karismatiska rörelsen och nu förs den tredje vågen tillsammans med dem?. (4)

Fastän han erkänner den Tredje vågens andliga arv, avvisar Wagner inte desto mindre beteckningarna karismatisk och pentekostal (pingstinriktad).

?Den Tredje vågen är ett nytt verk av den helige Ande bland evangelikala, som av en eller annan orsak har valt att inte identifiera sig med varken pingstvännerna eller karismatikerna. Dess ursprung ligger lite längre tillbaka i tiden, men jag uppfattar den huvudsakligen som en rörelse, som börjar på 1980-talet och samlar kraft under de sista åren av det tjugonde århundradet... Jag uppfattar Tredje vågen som skild från, men på samma gång mycket lik den första och andra vågen. De måste likna varandra eftersom det är samma Guds Ande som utför verket... Den stora förändringen framstår i uppfattningen om innebörden av dopet i den helige Ande och den roll som tungotalet spelar i verifieringen av detta. Jag själv t. ex., skulle inte vilja att människor kallar mig karismatiker. Jag uppfattar inte mig själv som karismatiker. Jag är bara en evangelikal församlingsmedlem, som är öppen för att den helige Ande verkar genom mig och min församling på alla sätt som han önskar.?

Wagner tillstår senare att han avvisar beteckningen karismatisk inte precis p.g.a. någon doktrinell betydelse, utan först och främst p.g.a. den stämpel som är förknippad med den benämningen:

?Vi tillåter inte att 120 Fellowship (Wagners söndagsskoleklass) kallas ?karismatisk?, inte heller accepterar jag den beteckningen personligen. Jag har ingenting utom beundran och lovord för den karismatiska rörelsen och för karismatiker. Jag föredrar bara att inte vara det... På denna punkt är orsaken till vår semantiska preferens till stora delar social. Vare sig man tycker om det eller inte, har många ledande evangelikaler utvecklat en starkt negativ inställning till den karismatiska rörelsen under de senaste tjugo åren. Mycket av detta har orsakats av överdrifter, med vilka de flesta karismatiker inte vill identifiera sig. Men inställningen har tyvärr spridit sig till att omfatta hela rörelsen. Många av dessa evangelikaler är emellertid inte negativa till att den helige Ande är i verksamhet. Detta är en orsak till att jag tror, att han nu kommer i en tredje våg, som skiljer sig från de två tidigare vågorna med pingstvänner och karismatiker som kraftigt går vidare.?(6)

Är det då inte helt riktigt att uppfatta Tredje vågen som en del av den mer omfattande karismatiska rörelsen? Fastän det är sant att många som identifierar sig med den Tredje vågen undviker den vanliga karismatiska jargongen, när man skriver eller talar om dopet i den helige Ande, betraktar få om ens några lärare inom Tredje vågen detta som något mer är en skillnad i terminologin. (7) Wagners differentiering mellan den karismatiska rörelsen och den Tredje vågen verkar därför vara föga mer än en semantisk skenmanöver. (8)

Förvisso är det mesta av Tredje vågens läror och förkunnelse ett eko av vanlig karismatisk doktrin. (9) Det centrala är en fixering vid sensationella upplevelser och att man är upptagen med de apostoliska nådegåvorna: tungotal, helanden, profetisk uppenbarelse, kunskapens ord och syner. Liksom pingstvänner och karismatiker jagar Tredjevågen-anhängarna agressivt efter mystiska fenomen, mirakulösa krafter och övernaturliga under - medan man tenderar att underbetona de vanliga sätten för andlig tillväxt: bön, bibelstudium, undervisning i Guds ord, att hålla ut i lydnad och gemenskapen med andra troende.

Dessutom har inte Tredje vågen, som Wagner vill påstå, lyckats att undvika ?utsvävningarna? inom de pentekostala och karismatiska rörelserna. Tvärtom har Tredje vågen-riktningar välkomnat vissa av de värsta villfarelserna och mest problematiska extremisterna från dessa tidigare rörelser. Kansas City-profeterna är ett typiskt fall. Wimbers böcker är fyllda med liknande exempel från länder i tredje världen. (10) Chuck Smith, pastor i Calvary Chapel, Costa Mesa (som Wimber tidigare samarbetade med), förklarade för en person som höll på med en bakgrundsundersökning, att han är övertygad om att ?John Wimber har införlivat alla vilseledande läror som uppstått hos pingstvännerna i sin undervisning.? Förvisso är den bedömningen inte långt från sanningen.

Några män som är anställda i vår kyrka besökte nyligen Wimbers Vineyard i Anaheim. Den kvällen de var där, fick de se ett verkligt tumultartat möte. Wimber försökte få alla att tala i tungor på samma gång. Kvinnor skakade våldsamt på golvet; en man låg på rygg i ett katatoniskt tillstånd; och överallt dansade hundratals människor, sprang omkring och skrek och stod på stolarna.

Trots alla tydliga bevis på motsatsen, har Tredje vågens apologeter haft en häpnadsväckande framgång med att skapa intresse för sin rörelse som ett icke-karismatiskt fenomen. Intet ont anande kyrkor och samfund har öppnat sina dörrar - och sina talarstolar - för lärare inom Tredje vågen, av vilka många ståtar med imponerande akademiska betyg. Den Tredje vågen kommer nu som en ödeläggande tsunami (väldig flodvåg) som lämnar kaos och förvirring i sina spår.

Försöket att saluföra den tredje vågen som icke-karismatisk passar in i ett mönster av listig marknadsföring och sematiska rökridåer som genomsyrar Tredje vågens undervisning. I själva verket visar sig praktiskt taget varje särdrag inom Tredje vågen vara ett falskt löfte. Vi ska se på fyra av dem.

Tecken och under?

Anhängare av Tredje vågen tror att fantastiska tecken och under visar att deras rörelse är äkta. Övernaturliga fenomen är själva hjärtat i Tredje vågen-credot. Människor inom Tredje vågen är övertygade om att underverk, syner, tungotal, profetior och helanden är väsentliga tillägg till evangeliet. De uppfattar kristendom utan detta som kraftlös, besmittad av det västerländska, materialistiska tänkesättet. (12)

Tecken och under är nyckeln till Tredje vågens evangelisation. Vissa personer inom Tredje vågen säger t.o.m. att icke-troende måste få uppleva det övernaturliga för att kunna föras till fullkomlig tro. Att bara förkunna evangeliets budskap, tror man, kommer aldrig att nå världen för Kristus. De flesta människor kommer inte att tro utan att se underverk, säger man, och de som gör det kommer att bli otillräckligt omvända och därför hämmade i utvecklingen av sin andliga tillväxt. (13)

Wimber citerar Elias kraftmätning med Baalsprofeterna på berget Karmel som ett klassiskt exempel på ett ?kraftmöte?, där Guds kraft besegrar ondskans kraft. (14) Liknande tecken och under, säger förespråkarna för Tredje vågen, är de viktigaste medlen vi borde använda för att sprida evangeliet.

De som utför underverk i vår tid har ännu inte kallat ner eld från himlen, men Tredje vågen-fantaster berättar om en del otroliga tecken och under som sker inom rörelsen. Wimber, t. ex. återgav en händelse där en kvinnas tå, som hade blivit avskuren, antas ha växt ihop. (15) Han skildrade en annan kvinna i Australien, vars gomspalt drog ihop sig övernaturligt tre dagar efter att Gud gav honom ett ?kunskapens ord? om att hon skulle bli helad. (16) Wagner återgav en berättelse av den argentinske helbrägdagöraren Carlos Annacondia, som sa till Wagner att

?Två speciella manifestationer av den helige Ande verkar göra intryck på icke-troende mer än något annat i hans kampanjer: att falla i den helige Andes kraft och att få sina tänder fyllda. Ganska regelbundet blir kariesangripna tänder fyllda och nya tänder växer upp där det inte fanns någon tidigare. Intressant nog, enligt Annacondia, är det oftast icke-troendes tänder som blir fyllda; mycket få hos troende.? (17)

Som vi har sett är både Wagner och Wimber övertygade om att många döda människor blir uppväckta.

Uppriktigt sagt finner jag dessa redogörelser befängda. Det är svårt att motstå slutsatsen att de antingen är rena lögner eller skrönor, som har utvecklats när de berättas. I varje fall förblir människorna anonyma som antas ha fått se detta inträffa. I de två fall som rapporteras av Wimber, påstår han att läkare var vittnen till händelserna. Han framställer dock ingen dokumentation.

Om de som utför underverk inom Tredje vågen uppriktigt tror att deras väldiga gärningar skall vara tecken för icke-troende, varför framställer man då inte bevis för att dessa händelser verkligen ägde rum? Fenomen som återställande av ett finger och en arm, helandet av skador vid födseln, övernaturlig tandläkarekonst och uppväckandet av döda borde vara lätta att dokumentera, speciellt om läkare finns närvarande. En oberoende bekräftelse av sådana under skulle skapa internationellt förstasidestoff. Detta skulle förvisso bidra till att åstadkomma det slag av världsvid respons, som personer inom Tredje vågen säger att de hoppas få se en dag.

Men ett mönster börjar att framträda av litteraturen inom Tredje vågen: de verkligt spektakulära underverken verkar alltid innefatta människor utan namn. Verkliga människors underverk har en benägenhet att vara vardagliga och svåra att bevisa - tillfrisknanden som innefattar smärtor i ryggen, ?inre helande?, lindring av migrän, emotionell befrielse, att det ringer i öronen, o.s.v. De enda utförliga berättelserna som innefattar kända människor beskriver i själva verket tillfällen när helandet inte sker.

Ett av de främsta exemplen är Wagners redogörelse för hans vän Tom Brewster, en förlamad som trodde på helande. Brewster var så förhoppningsfull om att Gud skulle hela honom, han t.o.m. gav ut en ?förväntningsförklaring? till sina vänner - ett uttryck för hans tro att han en dag skulle gå. Den tron vacklade aldrig, säger Wagner, fastän det var nästan trettio år sedan en dykolycka gjorde honom rullstolsbunden. Men underverket inräffade aldrig. Brewster dog efter en misslyckad operation av urinblåsan. (19)

Det är svårt att läsa den berättelsen, utan att lägga märke till hur tydligt den bildar en motsats till de många förmenta underverken, som Wagner, Wimber och andra författare inom Tredje vågen återger. De mest dramatiska underverken tas upp med knapphändiga detaljer och är nästan alltid anonyma. Sällan gäller de ens människor som är personligen kända för dem som redogör för underverken. Redogörelser med ögonvittnen som bekräftar det hela återges ibland, men är aldrig dokumenterade. De flesta UFO-iakttagelser finns att få med mer övertygande bevis.

En grupp på fem kristna läkare besökte en konferens som nyligen hölls av John Wimber i Sydney, Australien. Dessa män hoppades kunna fastställa sanningen i Wimbers påståenden, att övernaturliga helanden ägde rum i hans möten. En av dem, Dr. Philip Selden rapporterade:

?Det faktum att John Wimber visste att vi var närvarande och iakttog, kan ha bidragit till att ?tona ner? anspråken, som vi förstår gjordes vid tidigare konferenser... Mr. Wimber själv omnämnde skadade ryggar och tillkännagav att människor kunde förvänta sig smärtlindring, men ingen förändring som kunde dokumenteras av en läkare. Han medgav att han aldrig hade sett en fördärvad ryggkota återställd till normal form...

Som jag misstänkte var de flesta av tillstånden som man bad för i de psykosomatiska, triviala eller medicinskt svåra-att-dokumentera kategorierna:

problem med vänster stortå
nervösa besvär
andningsproblem
andlig torka
olika benlängder (min favorit - jag kan inte mäta ben på ett exakt sätt)
sjuka ryggar och nacke, o.s.v. (20)

Läkaren drog slutsatsen: ?I det här stadiet känner vi inte till några organiska helanden som kan bevisas.? (21)

Vilken förklaring ges för människor som inte blir helade? Wimber verkar först klar på denna punkt:

?Det finns många orsaker till att människor inte blir helade när de får förbön. De flesta av orsakerna innebär någon form av synd och otro:

Vissa människor har inte tro på Gud för helande (Jak. 5:15).
Personliga, obekända synder skapar en barriär för Guds nåd (Jak. 5:16).
Ihållande och omfattande oenighet, synd och otro i grupper av troende och familjer hindrar helande i enskilda lemmar av kroppen (1 Kor. 11:30).
P.g.a. ofullständiga och felaktiga diagnoser av vad som orsakar deras problem, vet inte människor hur de ska be på rätt sätt.
Vissa människor förutsätter att Gud alltid helar direkt och när han inte helar omedelbart slutar de att be.? (22)

Konstigt nog förklarar Wimber senare: ?Jag lägger aldrig skulden på den sjuka personen, för att han har bristande tro om helandet inte sker.? (23)

Kanske har Wimber inte ännu tänkt igenom sin egen teologi om helande. Uppenbarligen förkastar han den bibliska principen, att kroppsliga sjukdomar kan vara en del av Guds suveräna plan. Men han har svårt att förklara varför så många inte blir helade. ?Jag har ständigt växande grupper av missnöjda människor som har kommit för att bli helade, och inte har blivit det?, har Wimber medgett. (24)