Vad ligger bakom den ?Tredje vågen?
och vart är den på väg? Del 2
En biblisk inriktning?

Trots att deras rörelse bygger starkt på upplevelse, verkar ledare inom tredje vågen angelägna om att försäkra huvudströmmen av evangelikaler, att deras inriktning i grunden är biblisk. Som vi lagt märke till verkar Wimbers senaste bok, Power Points , vara ett försök att besvara de många anmärkningarna om att Tredje vågen saknar bibliska förtöjningar. Här tar Wimber till sist med en del som avhandlar vissa grundläggande doktrinära frågor, som har att göra med bibeln. Han bekräftar att han tar ställning för Guds ord som verbalinspirerat, ofelbart, och den högsta auktoriteten för andlig sanning som har att göra med kristen doktrin och livsstil. (33)

I praktiken avslöjar emellertid Wimber och andra ledare inom Tredje vågen, att deras inriktning är mer pragmatisk än biblisk. Fastän de är snabba att försäkra bekymrade kritiker att deras rörelse är helt biblisk, avslöjar fakta att detta bara är ännu ett löfte som Tredje vågen misslyckas med att hålla.

Om ledare inom Tredje vågen ibland verkar sända förvirrande signaler, så kan det mycket väl vara så att de är högst förvirrade om vad de verkligen tror. Undervisningen inom Tredje vågen förnekar uttryckligen bibelns tillräcklighet. Att påstå att Gud ger församlingen ny uppenbarelse i vår tid, är i själva verket att förneka att bibeln är fullkomlig och tillräcklig. Ledare inom Tredje vågen verkar emellertid inte förstå den saken.

Jack Deere, t. ex., är John Wimbers medhjälpare i The Vineyard Christian Fellowship i Anaheim. Deeres bakgrund som f.d. professor i Gamla testamentet på ett ledande evangeliskt seminarium, vittnar om att han är en av de mest teologiskt kvalificerade ledarna inom Tredje vågen-rörelsen. Deere försäkrade mig nyligen i ett privat sammanträffande, att han tror på och alltid har bejakat bibeln tillräcklighet. Vid the 1990 Spiritual Warfare Conference (1990 års konferens om andlig krigföring ) i Sydney delade han emellertid ut sitt tryckta manuskript, som innehöll en del med rubriken ?A Demonic Doctrine Illustrated? (En demonisk doktrin förtydligad), som löd:

?För att fullborda Guds högsta avsikter för våra liv, måste vi kunna höra hans röst både i det skrivna ordet och i det nya ord som uttalas från himlen... Satan förstår den strategiska betydelsen av att kristna hör Guds röst, så han har satt igång med olika attacker mot oss på detta område... Ytterst sett är denna doktrin (bibelns tillräcklighet) demonisk, även om kristna teologer har använts för att fullkomna den.? (34)

Vi behöver inte ?det nya ordet som uttalas från himlen?, p.g.a. att vi i bibeln har Guds ord som förblir i evighet (Jes. 40:8), den ?tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga? (Jud. 3). I det finner vi ?allt som hör till liv och gudsfruktan? (2 Petr. 1:3). Det är fullkomligt och absolut, och innehåller alla rikedomar vi behöver för att leva det kristna livet (Ps. 19:7-11). (35) Alla ordningar som förnekar en så grundläggande sanning, kan inte rättmätigt göra anspråk på att vara bibliska.

Den längtan efter ny uppenbarelse som kännetecknar Tredje vågen, inför i själva verket en lågt stående uppfattning om bibelns tillräcklighet i rörelsen. Genom att framställa utombibliska upplevelser som väsentliga för att ta emot Guds fulla välsignelse, har förespråkarna för Tredje vågen uppfunnit en ordning som aldrig kan bli sant biblisk, utan som alltid kommer att vara i hög grad subjektiv och pragmatisk.

Wimber erkänner sin starkt pragmatiska dragning. Han säger att han påverkades medan han var på Fuller Seminary: ?Dr. Donald McGavran, känd över hela världen för att ha gett sitt enorma bidrag till ämnet om församlingstillväxt, gav mig inspiration till vild pragmatism. Jag visste efter att jag utsatt mig för honom, att jag aldrig mer skulle vara tillfredsställd med församlingslivet som jag hade lärt känna det.? (36)

Förvisso har den skenande pragmatismen inom rörelsen för församlingstillväxt angett tonen för Tredje vågen. Rörelsen för församlingstillväxt studerar alla växande församlingar, doktrinärt sunda eller andra, och tenderar att innesluta vilka kännetecken som helst som bidrar till att de växer till, ofta utan avseende på om metoden som förespråkas är biblisk. Detta är utilitarism , filosofin att åtgärder är riktiga eftersom de är användbara. En författare beskriver Peter Wagners utilitariska synsätt:

?Wagner gör inte negativa utvärderingar om någon. Han har gjort karriär genom att finna ut vad som är bra i växande kyrkor och bejakat det - utan att ställa många kritiska frågor. Detta får honom att framställa som förebilder på församlingsliv inte bara Wimbers Vineyard, utan Schullers kristallkyrka, hela sydstatsbaptisternas kyrkosamfund och nästan varje annan kyrka som växer?. (37)

Wagner är uppriktig angående sin pragmatiska inställning:

?Jag är stolt över att vara bland dem som förespråkar kraftförkunnelse som ett viktigt medel för att slutföra missionsbefallningen i vår tid. En av orsakerna till att jag är så entusiastisk är att den fungerar. Över hela linjen är den mest effektiva förkunnelsen i världen idag åtföljd av manifestationer av övernaturlig kraft?. (38)

Walter Chantry framhåller: ?Det verkar som om allt för mycket uppmärksamhet på statistik om församlingstillväxt har fört kraftevangelister bort från just den teologi som människomassorna behöver?. (39)

Å ena sidan gör anhängare av Tredje vågen anspråk på att vara bibliska, men å andra sidan medger de att de är pragmatiska. Kan båda sakerna vara sanna? Absolut inte. Pragmatikern bryr sig först och främst omvad som verkar fungera . Den bibliske tänkaren bryr sig bara omvad bibeln säger . De inställningarna är vanligtvis i grunden motstridiga. Och när det som fungerar strider mot den bibliska förebilden, får i Tredje vågen nästan alltid det pragmatiska argumentet företräde. Alltså bestämmer upplevelsen både det praktiska och det teologiska programmet inom rörelsen.

Wimber säger: ?Jag har talat med många evangelikala teologer som har gått igenom betydande förändringar i sin teologi p.g.a. en upplevelse. Vi påverkas alla av våra upplevelser och behöver ödmjukhet att erkänna det... Vissa sanningar i bibeln kan inte förstås förrän vi har fått vissa upplevelser.? (40) Men sant bibeltrogna ändrar inte sin teologi, om man inte ställs inför en mer exakt förståelse av bibeln.

Wimber försöker sammanfoga den sanningen med sin metod: ?Gud använder våra upplevelser för att mer fullkomligt visa oss vad han undervisar i bibeln, och han omkullkastar eller ändrar delar av vår teologi och världsbild.? (41) Problemet som Wimber undgår att inse, är att upplevelsen kan vara falsk, medan Guds ord inte kan vara det. Målet med ett biblisk synsätt är att underställa våra upplevelser bibelns ljus, så att Guds ord formar vår förståelse. Om vi bedömer bibeln genom upplevelse, kommer vi förvisso att komma in i villfarelse.

Trots deras uttryckliga önskan att vara bibliska, har Tredje vågen-anhängarnas upplevelse-centrerade bibeltolkning - kombinerad med en utilitarisk förkärlek för vad som helst som verkar fungera - fört dem långt bort från biblisk teologi. T. ex. omfattar John Wimber romersk-katolsk undervisning om kraften i reliker. I ett helandeseminarium som sponsrades av Vineyard 1981 sa Wimber: ?Det har varit en ganska vanlig företeelse i den katolska kyrkan under en tidsperiod på omkring tolvhundra år, att människor blir helade som en följd av att man berör helgonens reliker. Vi protestanter har problem med detta, men vi som helar borde inte ha det, eftersom det inte finns något teologiskt som inte är i linje med det. För allt som vi gör är att vi ger dem en kontaktpunkt för deras tro.? (42) Wimber har också tänkt ut en del underliga uppfattningar om demonologi:

?Det finns många onda andar som inte har en kropp. Att ha en kropp (för en ond ande) är som att ha en bil. De vill ha en bil så att de kan förflytta sig. Om de inte har en kropp, är de en andra klassens demon. De är inte första klassens. Jag skämtar inte med er. Det är så det fungerar. Och därför är att ha en kropp (för dem) en stor sak. Det är därför som de inte vill lämna den ifrån sig.? (43)

Detta är fantasirikt, inte bibliskt. Men det fungerar i Tredje vågen, därför att en undervisning inte behöver hämtas från bibeln för att den ska kallas biblisk . Den måste bara undvika uppenbar motsättning mot välkända bibelställen.

Ibland följs inte ens denna princip. Wimbers undervisning om Jesu Kristi person är obetänksam som bäst, hädisk som sämst, men i varje fall uppenbart i strid mot bibeln. På sitt bandinspelade helandeseminarium säger Wimber: ?Har du inte fått lära dig att Jesus känner till allt? Det är många gånger i evangelierna när Jesus inte vet, och när han måste ställa frågor.? (44) Det uttalandet förnekar Kristi allvetande. Lika skrämmande är detta: ?Jesus betjänade ofta i förhållande till andras tro. Jesus fick ofta vind i seglen genom andras tro. Jag tror att det fanns tillfällen, när Jesus hade liten eller ingen tro till att hela en människa. Jag tror att det fanns tillfällen när han flödade i tro mer än vid andra tillfällen?. (45)

Bilden av Jesus som kämpar med en brist på tro, står i fullständig motsättning till hur evangelierna framställer vår Herre. Utifrån sin egen fantasi och upplevelse, har Wimber fixat till en uppfattning om en Jesus som har mer gemensamt med John Wimber, än med Jesus i Nya testamentet.

Wimber hävdar att olika yttre fenomen äger rum, när den helige Ande kommer över en person. Dessa inkluderar skakande och darrande, att man faller ner (?faller i Anden?), ett euforiskt tillstånd som liknar fylleri, att man hoppar upp och ner, en sammandragning av händerna som gör att de liknar klor, förvridningar i ansiktet, kroppslig stelhet, att man darrar, att man fladdrar med ögonlocken, tung andning, förnimmelser av värme, svettningar och en känsla av tyngd på bröstkorgen. (46) Naturligtvis associerar bibeln ingenstans dessa förnimmelser med att den helige Ande verkar i en människas liv. De låter mer som ockulta fenomen eller upplevelser som man själv framkallat än Andens frukt (jmfr. Gal. 5:22-23).

Trots att ledare inom Tredje vågen vill övertyga kristna utanför deras rörelse, att de grundligt har tagit ställning för bibeln som den absoluta normen för tron och hur man tillämpar den, bygger de vanligtvis sin undervisning på upplevelser, och bryr sig senare om att finna bibliskt stöd för att underbygga saken. Ken Sarles, docent i teologi vid The Masters Seminary, framhåller helt riktigt att: ?Wimbers två mest betydande böcker, Power Evangelism och Power Healing , är fyllda med berättelser, anekdoter och belysande exempel. Ibland blir själva berättelserna grunden för det som lärs ut. Det finns flera hänvisningar till bibeln, men undantagslöst förklaras de genom ett belysande exempel.? (47) Det mesta som skrivs inom Tredje vågen blir obestridligen lidande av denna tendens. Böcker som rörelsen bjuder ut förlitar sig starkt på personliga skildringar. Ibland vävs bibelhänvisningar in, men de är sällan eller aldrig hörnstenen i någon undervisning inom Tredje vågen. Bibelställen behandlas sällan i deras riktiga sammanhang. Istället förs isolerade bibelberättelser och versar in där det är möjligt som bevisande texter och för belysande syften.

Power Encounters , utgiven av Kevin Springer, påvisar denna tendens rakt igenom. Den är en samling vittnesbörd av människor som drivits in i rörelsen genom dramatiska, mystiska upplevelser. Ingen av de människor som presenteras i boken kom in i Tredje vågen, p.g.a. att studier i bibeln övertygade honom eller henne att rörelsen var ett Guds verk. Alla sveptes in genom en upplevelse, eller genom en rad upplevelser.

Mike Flynn, t. ex., en episkopal kyrkoherde, beskriver sin upplevelse under en gudstjänst medan han var på prästseminariet:

?Jag hade bestämt mig för att lägga av. Jag är inte säker på vad eller hur mycket jag gett upp - säkerligen prästseminariet, kanske mitt äktenskap, antagligen religionen - därför att jag aldrig fick en chans att få reda på det, för när jag gick fram till altarringen hände något oväntat och alarmerande när prästen lade brödet i min hand. Plötsligt började något som elektricitet att verka inom mig.
Jag hade inte mycket tid att fundera på det, eftersom förnimmelsen ökade dramatiskt när den andra prästen närmade sig med kalken. När han räckte kalken till personen intill mig, var den nästan outhärdlig och extremt alarmerande. Den enda orsaken till att jag inte rusade iväg var blyghet. När han rörde med kalken vid mina läppar, nådde alltihop sin höjdpunkt: Jag kände det som om en sorts Vesuvius spydde rakt ut ur hjässan på mitt huvud. Jag var säker på att jag strålade ut ett lysande vitt ljus och att alla stod och gapade åt mig. Och i mitt inre var ett våldsamt utbrott av den elektriska förnimmelsen.? (48)

Flynn säger att han inte förstod den upplevelsen och fastän han sökte om och om igen efter den, gav han till sist upp, ?placerade upplevelsen i ett hörn?, och blev cynisk, fientligt stämd till det kyrkliga etablissemanget och moraliskt dekadent. (49)

Frustrerad sökte Flynn förnyelse. ?Jag kommer ihåg att jag sa ungefär så här: ?OK, om det krävs att jag blir en emotionell idiot för att jag ska få denna gemenskap med Gud, då får det bli så??. Plötsligt kom han ihåg upplevelsen som han fick vid altarringen: ?Och när jag erinrade mig den upplevelsen, hände samma sak igen! Jag visste, och jag visste att jag visste, att mitt liv hade förvandlats. Det var den 22 augusti, 1972.? (50)

Men den upplevelsen förbleknade också efter omkring sex månader. Till sist begav sig Flynn iväg till en kvinna som bad för honom.

?När hon stod bakom stolen som jag satt på, förvarnade hon mig att hon skakade när hon bad och att jag inte skulle bry mig om det. Så lade hon händerna på mitt huvud och var tyst ett tag. Sedan bad hon att Gud skulle ge mig hennes smörjelse för minnenas helande (inre helande som det kallas idag). Jag var helt säker på att jag inte ville ha ett helande för det , men var alltför hövlig för att säga det till henne. Jag körde hem och tänkte att sammankomsten hade varit värdelös.
Men några veckor senare kom en kvinna in på mitt kontor, satte sig ner och förklarade sina allvarliga äktenskapsproblem, som härrörde från makens missbruk. Hon var i behov av helande för känslomässiga skador. Efter ett kort meningsutbyte med Gud i mitt sinne, samtyckte jag till att be för henne. Men jag insåg med en chock att jag inte hade den minsta aning om hur jag skulle göra det. Jag hade hållit på med att visualisera Kristi närvaro, att se Jesus på tronen vart jag än gick. Så jag såg på Jesus. Han steg ner från sin tron, knäböjde bredvid kvinnan, lade sin arm runt hennes axlar, och med sin vänstra hand utsträckt rätt in i hennes hjärta drog han ut något som liknade svart gelé. Detta stoppade han in i sitt eget hjärta där det krympte ihop tills det försvann. Sedan sträckte han ut handen in i sitt eget hjärta igen och tog ut en liten klump med vit gelé, som han omsorgsfullt lade in i kvinnans hjärta där mörkret hade varit. Till sist vände han sig till mig och sa: ?Gör så.? Jag kände mig ganska dum, men jag beskrev högt i bön det som jag hade sett Jesus göra, och kvinnan blev utan tvekan härligt och omedelbart helad.? (51)

Inre helande, visualisering, förnimmelser av värme och elektricitet - detta är vokabulären inom New Age och ockulta utövanden och har i sig ingenting att göra med biblisk kristendom. I själva verket hänvisar Flynn i hela sitt vittnesbörd bara en gång till bibeln. Flera gånger citerar han Johannes 15:5: ?Utan mig kan ni ingenting göra.?

Nära slutet av sitt vittnesbörd uttalar sig Flynn träffande: ?Jag vet inte hur kunskapens ord fungerar för dig, men för mig är det nästan alltid bara som ett klick genom mitt inre öga. Jag tycker om att säga att Anden talar med en ?visk?, som är en halv viskning. På ett känslomässigt plan känns det som jag ljuger, när jag uttalar ett kunskapens ord.? (52) Uppenbarligen är inte Flynn själv helt övertygad om att dessa budskap är från Gud. Min bedömning är att om han känner att han ljuger, gör han antagligen det. Hans inställning verkar emellertid skrämmande fräck. Han återger en lektion som han en gång undervisade på Fuller Seminary: ?Vid slutet av undervisningen, nedkallade jag Anden. När min kompis Lloyd Harris och jag steg in i bilen efter den händelsen, skämtade jag: ?Jag tror att jag måste ha ljugit omkring tjugofem gånger ikväll?. Lloyd skrattade och visste vad jag menade, för jag hade uttalat kunskapens ord omkring tjugofem gånger.? (53)