Kapitel 2
Att lära in sanningen
Läsestycken:
Joh 8:31-36, Joh 8:44, Joh 8:55, Joh 14:6, Joh 14:17, Joh 15:26, Rom 1:18, Rom 1:25,
Ef 4:21, Ef 4:24, Upp 3:7, Upp 3:14.

Under vår första samling talade vi tillsammans om Kristi skola, och vi nämnde att varje sannskyldigt Guds barn förs in i denna Kristi fostran under den Helige Andes hand ? han som är smörjelsens Ande. Vi sa att den första delen i denna fostran består i att den Helige Ande presenterar Kristus för våra hjärtan som Guds mål för allt som den Helige Ande kommer att föra oss igenom. Sålunda förs Kristus fram och får vittnesbörd av Gud som den som är ämnet för hans glädje och välbehag. Sedan låter den Helige Ande det bli känt att Guds syfte med denna inre uppenbarelse av Herren Jesus Kristus är att vi ska formas i överensstämmelse med Guds Sons avbild.
Därefter sa vi något om ett par grundläggande lektioner i denna skola, saker som vår fostran vilar på. Den Helige Ande gör först stora ansträngningar för att se till att alla som ställts under denna disciplin ? detta är innebörden av ordet lärjunge ? för att dessa ska förstå genom erfarenhet, på ett inre sätt i sina hjärtan, den fullständiga väsensolikhet som existerar mellan dem och Kristus. Han arbetar också på att föra oss till en position där vi inser hur omöjlig situationen är, undantaget Guds ingripande, i fråga om att i egen kraft bli lika Kristus. Den enda tänkbara möjligheten är att detta kommer till oss utifrån genom Guds eget handlande.

Nå, allt detta hör nu till begynnelserna i Kristi skola, än om det tycks mig som om dessa stycken av fostrandet fortsätter till våra dagars slut. Det ser i alla fall ut att vara utspritt över stora delar av våra liv. Men man förs tveklöst fram till en punkt vilken representerar en definitiv kris i denna sak, vid vilken en grund läggs och då dessa tre ting erkänns och accepteras och vi kommer inte särskilt långt utan denna särskilda erfarenhet.
Den person som verkligen kommer i rörelse är den person som har genomgått ett slutgiltigt, med förtvivlan mättat, tillkortakommande ifråga om sig själv och som nu ser klart genom den Helige Andes upplysning att det ?inte längre är jag, men Kristus? ? ?inte vad jag är, Herre, men vad du är, det, och endast det kan vara min själs sanna vila?: Din kärlek, inte min; Din frid, inte min; Din vila, inte min; Ditt allt, inget av mitt; Du själv! Detta är i allt väsentligt grunden för andlig växt och mognad, andlig insikt, andlig fostran.

?Jag är sanningen?
Vi ska nu se lite närmare på Herren Jesus som den som är Guds mål och mall för den Helige Andes verk i oss, detta väsen och denna hållning vilka han representerar, han som är så helt annorlunda. Vi har läst en rad stycken som alla, vilket du ser, säger något om sanningen. Med all visshet spelade dessa stycken i evangelierna en särskild roll i lärjungarnas fostran. Först står en deklaration, ett uttalande gjort inför judarna ? oerhörda ord uttalade i lärjungarnas närvaro.
Där fanns judar som hade bekänt sin tro. Herren Jesus lade fram frågan om lärjungaskap inför dem. Till dessa judar som trodde honom sa Jesus: ?Om ni förblir i mitt ord, så är ni verkligen mina lärjungar, och ni kommer då att förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.? De svarade omedelbart med ett motpåstående: ?Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon.?
Han fortsatte med frågan om sanningen, sanning satt i relation till honom själv. ?Om nu Sonen gör er fria, så blir ni verkligen fria.? ?Ni kommer då att förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.? Frågan om vilkens avkomlingar de var uppstod och sammanlänkat med det följde dessa ord: ?Om nu Sonen gör er fria, så blir ni verkligen fria.? Följer du mig här? Att känna sanningen är att känna Sonen. Den frihet som sanningen åstadkommer följer av att man känner honom.
Han tilltalade sedan de judar som kanske tillhörde den mera hårdföra sorten med följande ord, vilka som inga andra bär på en oerhörd styrka: ?Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.? Förfärande kraftfullt sagt, och allt detta sagt i förhållande till frågan om sanningen, och sanning som varande oavvisligt bunden till honom själv.

När vi sedan kommer till kapitel 14 finner vi honom ensam med sina lärjungar och Filippus som säger: ?Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss.? Jesu svar lyder: ?Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern.? Ytterligare en fråga i skolan: ?Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?? ?Jag är vägen och sanningen?? Jag är sanningen.? Sanning är inte ett fristående föremål, sanningen är en person. Allt detta finns att lära i denna Kristi skola, när det gäller Kristus som sanningen.
Jag vet inte vad du känner inför dessa saker, men vårt mål är att se till att vi alla ska kunna bära på ett starkt medvetande om dessa ting. Hur uppfattar du nödvändigheten av att äga ett sant fundament? När allt kommer omkring är ju sanningen den förnämsta faktorn i en fast och stabil grund, för att fundamentet ska vara välgjort, för att det ska vara välgrundat och säkert.
Denna grund bär ett solitt och tungt ansvar ? detta ansvar omfattar inget mindre än vår eviga destination och välgång, och än mer: den berör Guds egen ställning. Därför måste den vara fullkomligt sann, ja, själv vara sanningen och det höves oss sannerligen att se till att vi vet var vi befinner oss i denna sak. Med andra ord, vi måste ha gjort upp med all osanning och brist på verklighetsförankring, vi måste ha gjort slut på allt som inte hör till det genuina och sanningsenliga i vår hållning. Det är just detta som vi kommer att driva och analysera nu. Konsekvenserna är så påtagliga och så stora att vi inte har råd att bära med oss något tvivelaktigt i vår hållning.

Så här står saken. Du och jag kommer att stå inför Guds ansikte en dag. Vi kommer bokstavligen att ställas ansikte mot ansikte med Gud i evigheten och då kommer frågan att resas: Har Herren vid något enda tillfälle svikit oss? Kommer vi att kunna hitta ens en liten historia, vilken vi skulle kunna använda för att säga ?Herre, du svek?. ?Du stod inte sann mot ditt ord.?
En sådan situation är otänkbar i vilken någon enda varelse skulle finna möjlighet att föra sak mot Herren och kunna ifrågasätta hans sanning, hans trofasthet, hans verklighet. Den Helige Ande har sänts till oss som Sanningens Ande med mål att leda oss in i hela sanningen för att det inte ska finnas någon tillstymmelse till skugga mellan oss och Gud i fråga om hans absoluta trofasthet, i fråga om hans sannfärdighet i relation till sig själv och till allt sitt ord.
Den Helige Ande är här för denna sak. Om detta är sant kommer den Helige Ande att ta itu med alla lärjungar i Kristi skola för att skära bort allt som inte är genuint och se till att varje sådan lärjunge står på en grund som kan bestå inför Gud på rättens och reningens dag, den dag då han slutgiltigt kommer att bevisas vara sann, den dag då Gud får rätt.

Behovet av en sann grund
För att nå fram till dessa ting måste du och jag mycket noggrant tas itu med under den Helige Andes skolning för att kunna nå fram till en hållning utifrån vilken vi fullt ut kan böjas och formas så som Gud vill. Denna hållning innebär ett fullständigt gensvar till den Helige Ande där allt motstånd mot och avvisande av honom har upphört, där vi är helt och hållet öppna och redo för de vidaste konsekvenser då den Helige Ande sätter sitt finger på någon punkt i våra liv där förändring är nödvändig. Han har kommit för att utföra detta.
Alternativet till att vi tillåter att ett sådant Andens arbete blir utfört i våra liv är att vi finner oss stå i en falsk position och det är oerhört kostsamt att befinna sig i en sådan ställning även om det bara är på en eller två enkla punkter. Den värld vi lever i är falsk, den bärs upp av lögner. Hela dess konstitution är en lögn, och den är skriven i människans natur. De flesta förstår inte det, men tror sig vara sanna. De arbetar med att bygga denna värld på falsk grund. Guds rike är fullständigt annorlunda. Det är grundat på Jesus Kristus, Sanningen.

Betoningen ligger för ögonblicket på behovet av en sann grund för oss att stå på. Vi längtar och söker intensivt efter män och kvinnor i vilka Kristi sanning har formats och vilka kommer att fortsätta samman med Gud utan att bry sig om vad det kommer att kosta. ?Vem får bo på ditt heliga berg?? ?Den som talar sanning av hjärtat.? ?Den som inte bryter sin ed, om än det blir till egen skada.? Ps 15. Detta tecknar en person som intar en position i sannfärdighet, även om det kostar honom mycket.
Vi är influerade av alla sorters falska föreställningar och hänsynstagande, påverkade av vad andra kommer att tänka och säga - särskilt sådana som tillhör våra egna religiösa kretsar, vår tradition. Det är inget annat än snedvriden påverkan och falska hänsynstaganden. De binder och håller många män och kvinnor borta från att vandra vidare med Gud på ljusets väg. Det hela handlar sist och slutligen om en ställning grundad på falska premisser.

Kommer du att hålla med mig när jag säger att det inte bor någon sanning i oss? Detta är en av de saker som vi kommer att upptäcka under den Helige Andes hand ? det finns ingen sanning i vårt sinne utifrån det naturliga. Vi må bära på de starkaste övertygelser och vara redo att lägga ner våra liv för dessa övertygelser, sätta allt på spel ifråga om vad vi med hela vår varelse tror vara sant och ändå just på denna ena punkt vara helt och hållet vilsegången.
Så förhöll det sig med Saulus från Tarsus ? ?Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn.? Apg 26:9. Så ock, ?Den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud.? Joh 16:2, Så brinnande för en övertygelse ? Detta är Guds vilja, Guds vilja, ingen tvekan om vad som är Guds vilja. Somliga är redo att ge sina egna liv för vad de håller som sanning, somliga är redo att röja andras liv ur vägen för saken och övertygelsen.
Man kan gå långt, mycket långt för en saks skull och trots allt ha fel, grundligt fel, ha fel i lika stort mått som man kan mäta sin ärlighet och uppriktighet. En felaktig övertygelse, och det finns inte en enda som inte kan hamna i en sådan situation. Fröet till detta vilar i den mänskliga naturen, i var och en av oss, i våra sinnen beträffande övertygelsen, i våra hjärtan med dess öppning för begärelsen. Vi må tro att vår längtan, våra ambitioner och vår åtrå är av renaste slag och ändå finner man att allt är falskt. Likadant förhåller det sig med vår vilja och beslutsamhet. Det finns inget sant hos oss utifrån det naturliga.

Att leva genom sanningen
Jag tänker ge mig in på insidan av denna sak. Vem är kristen? En kristen är en person som bar på ett obalanserat temperament, men som nu är välbalanserad. Tidigare var han inte särskilt vänlig och varm, men nu har hans sinnelag ändrats. Han var inte särskilt engagerad, men nu arbetar han ivrigt. Kort sagt har hans disposition förändrats i förhållande till hur den såg ut tidigare. Är detta en sann definition av en kristen?
Ge mig ett medicinkabinett. Plocka fram en ångestfylld och irritabel person. Vi ger honom en dos av något lugnande medel och får en lugn och balanserad individ efter en stund. Är han plötsligen en kristen? Vi kan stoppa i honom något annat och skruva upp honom till att vara hyperkänslig. Var han kristen i ena läget och avfälling i det andra? Med hjälp av droger kan man ändra en individs temperament på en kort stund. Från att vara en slö, likgiltig, liknöjd person kan man förändras till att vara livfylld, energisk och aktiv, från att vara olycklig, missnöjd, butter, melankolisk, vresig och irriterad förvandlas man till att vara vänskaplig och trevlig, fri från all den nervösa spänning som verkade fram denna negativa attityd, och fri från den matsmältning i olag vilken skapade tölpen som ingen kunde bo samman med. Det tog ingen tid att skaffa fram en kristen med hjälp av medicinering. Du förstår poängen.

Var finner man sanningen? Om sanningen om min frälsning vilar inom ramen för mina känslor, eller med förankring i mitt matsmältningssystem eller i nervbanornas vindlingar kommer jag att vara oduglig som kristen därför att dessa system ger olika utslag från dag till dag med vädrets ändringar och all annan påverkan. Detta håller inte. Sanningen, var finns sanningen? ?Inte vad jag är, men det du är.? Där finner man sanningen. ?Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.? Friade från vad? Träldomens bojor. Vad för slags träldom? Satan slår dig i sin fördömelses kedjor därför att du inte känner dig på topp idag. Du mår inte alldeles bra, känner dig ur slag, känner dig deprimerad, irriterad, döden pressar på och själafienden kommer in och talar om för dig att du inte kan vara kristen sådan du är. ?Just en fin kristen.? Och du lyssnar och tar in det. Är detta en sanning? Lögn är vad det är.
Det enda svaret som för till befrielse och frihet är: ?Inte vad jag är, men vad du är; Kristus är alltid den samme.? Han är inte som jag är, föränderlig från timme till timme och från dag till dag liksom allt mänskligt liv. Han är annorlunda. Förlåt mig för att jag lägger så stor vikt vid detta, men jag tror att det här är det enda sättet på vilket man blir verkligt frälst. Jesus säger ju som du vet: ?Jag är sanningen.? Vad är sanning? Det är allt sådant som håller när fienden kommer med sina argument, han är en lögnare, ja, lögnens fader. Det är allt sådant som befriar oss från detta falska jag som vi alla bär på, som vi alla är. Vi är alla fulla av motsägelser. Vi kan aldrig vara säkra på att vi kommer att ha samma gemensamma hållning och inställning särskilt länge, eller att vår övertygelse inte kommer att göra en u-sväng. Det står inte om oss, det är Kristus det handlar om. Du inser vilken vrång och falsk ställning vi hamnar i om vi blev kvar på det naturligas plan. Vilket spel fienden kunde bedriva med oss.

Jag använder dessa illustrationer för att försöka komma till kärnan i dessa ting. Vad är sanningen? Vad är sant? Den finns inte i oss. Vi är inte sanna i någon del av vår varelse. Endast Kristus är sann och du och jag måste lära oss hur man lever utifrån honom. Inte förrän vi har lärt oss det kan den Helige Ande gå till nästa steg. Kanske du säger: ?Har inte en sann kristen ett mindre obalanserat temperament? Finns det ingen skillnad? Har en kristen rätt att vara irriterad med allt som följer därav?? Det är inte det jag pratar om. Mitt resonemang ger dig inte sådan frihet.
Vad jag säger är att i denna skola har inte den Helige Ande någon stadig grund för sitt arbete med att forma oss till likhet med Kristus tills vi har lärt oss att hålla fast vid Kristus i tro. Om vi fortsätter våra liv på den falska grund som vi själva utgör, lämnar den Helige Ande oss ensamma. När vi på allvar börjar leva i tro på Kristus kan den Helige Ande gå in och göra Kristus till en verklig faktor i våra liv, gå in och lära oss vad segern och herraväldet innebär, gå in och genom befrielsen lära oss hur man undviker att falla offer för känslolivets förändringar och hur man kan leva på en fullständigt annorlunda nivå. Jag menar att mycket förändras och frigörs när man låter Kristus vara bas och fundament.

Låt oss ta irritation som exempel. En del av er har inga bekymmer med sådant, men andra vet mycket väl vad den kampen innebär. Låt oss ta ett sådant fall. Vi känner oss på det sättet idag, allt verkar enerverande, man är spänd, kärv och kort. Vad ska man göra med det? Ska vi låta detta bestämma om vi är kristna eller ej. Om vi ger oss ut på den grunden är fienden alltid kvick att göra mesta möjliga av det och föra oss in i ett förfärligt slavande för att snart nog ta död på allt andligt liv. Men om vi intar en annan hållning: ?Ja, så mår jag just nu. Detta är min svaghet just nu, men du Herre är olik mig och annorlunda. Jag tar till mig av din vila, tar tag i dig och gör dig till mitt liv.? ? du ser genast vad vi har gjort. Vi har ryckt undan fiendens fotfäste, och du kommer att finna att det finns frid längs detta spår, och vila, och fastän du kanske fortfarande inte mår så bra i det yttre har vilan infunnit sig i ditt inre. Fienden är utestängd från ditt inre, han har inget utrymme där. Guds frid står som vakttorn över hjärta och sinne genom Kristus Jesus, borgen står säkrad och trygg.

Fienden försöker alltid komma åt anden, den inre människan, via kroppen eller sinnet för att belägra och belägga den med fångenskapens fjättrar. Men vi kan förbli fria i vårt inre även om vi mår aldrig så illa i det yttre. Detta är den frihet som sanningen ger. Detta är sanningen! Inte ett ting, inte en fråga om bekännelseteknik, men en person. Det handlar om vad Kristus är, och han är fullständigt annorlunda i jämförelse med vad vi är. Den Helige Ande lär oss detta som Sanningens Ande, detta att förblivandet i Kristus betyder allt. Alternativen är att ge oss in i oss själva eller söka hos andra människor, söka ute i världen, på sinnets plan. Bliv kvar hos, förbliv i Kristus där vilan, friden och befrielsen är ett faktum.
Men kom ihåg detta att om vi menar allvar inför Anden, kommer han inte att tillåta att vi blir bedragna. Jag menar att den Helige Ande kommer att röja och blotta vårt verkliga jag. Han kommer att klä av oss och grundligt visa oss att det inte finns något verkligt sunt i oss, inget som man kan lita på, bara för att på samma distinkta sätt göra klart att det endast i Kristus, Guds Son, finns trygghet och liv.

Det känns som om jag inte riktigt lyckas meddela er vad som egentligen finns i mitt hjärta. Så många människor tror att det andliga livet, livet som Guds barn, handlar om ting och saker. Det finns en sak som kallas ?korsets budskap?. En annan sak kallas ?helgelse?. Det finns en tingest som kallas ?befrielse?. Man hittar en företeelse som kallas ?att dö med Kristus? ? alltid någon-?ting?. Man försöker få tag på det, lägga beslag på det, men det finns ingen frihet alls på den vägen. Det fungerar inte. Dessa ?Det? fungerar inte. Allt handlar om personen, Herren Jesus, och den Helige Ande kommer aldrig att frälsa oss genom en sak, ett ?det?. Han kommer alltid att föra oss till Personen, och göra Kristus till bas för våra liv, för vår befrielse, för vårt allt. Ordet är ?Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning?. 1 Kor 1:30.

Det ständiga behovet av tro
Jag måste strax avsluta. Den Helige Andes arbete har som mål att göra oss lika Kristus, att forma oss efter Kristus, att forma Kristus i oss. Men Kristus kommer alltid att förbli annorlunda i jämförelse med oss, vilket innebär att det aldrig kommer att upphöra att finnas en maning till tro. Förväntar du att nå en punkt i pilgrimsvandringen här på denna jord då du kan göra dig av med tron. Det är en allt igenom falsk förhoppning. Tro är något som kommer att behövas intill de sista ögonblicken av ditt liv, om inte mera då än vid någon annan tidpunkt. Tro är en förblivande nödvändighet genom hela livet. Om detta är sant, omintetgör det varje slags hopp om att vi skulle finna något av detta inom oss själva. Detta var Adams begynnelsesynd, detta val att inte ha allting i Gud men att ha det i sig själv i oberoende och därmed omintetgöra trons princip. Så begick han synd genom otro och all synd som har vältrat in sedan dess kan spåras till detta ena ? otro.
Tro är den verkliga faktorn i återlösning, i frälsning, i helgelse, i förhärligandet ? allt kommer av tro. Den gör omintet fiendens verk. Och tron innebär helt enkelt att vi placeras i den ställning där vi inte finner något av allt detta i oss själva. Vi äger det bara i den Andre, och kan bara komma till kännedom om det och ta del av det genom tro på den Andre. Således kommer Gal 2:20 alltid in här med förnyad styrka ? ?Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.? Mitt liv, det jag nu lever i min kropp, lever jag i tro på Guds son.
Må Herren tolka sitt ord för oss.