(Horatius Bonar i fri övs)

Kanske syns dig en sådan bekännelse alltför skrämmande. Tvekar du att göra den till din? Men vågar du förneka att den är sann? du blir inte av med din skuld, förren du erkänner den. Korsets kraft tvingar mig att först erkänna min själviskhet och befriar mig sedan ifrån den. Och då slutar jag upp med att tala delvis om mig själv och delvis om Kristus. Då är det inte bara fråga om att knappa in på jaglivet utan att helt skära bort det. Förbindelsen med det gamla självlivet blir då helt avskuren. Mitt gamla jag utlämnas utan barmhärtighet åt fördömelsen. I Kristus har jag mitt jag helt enkelt i kraft av lagen blivit dömd till döden, fått ett avskyvärt slut och överlämnats åt evigt fördärv.

Denna fullt juridiska handling kräver mitt samtycke. Och låt mig godkänna domen och sätta mittnamn under domsakten. Det är ju inte meningen, att jag skall korsfästa mig själv. Den oerhörda och gudomliga uppgiften går jag inte iland med. Men jag är redan överlämnad åt döden. "Korsfäst med Kristus". Detta har redan skett, men jag måste likväl underteckna min egen dödsdom och godkänna vad Gud har gjort, Jag måste i kraft av hans död frivilligt välja att avsätta och förneka mitt eget jag. Korset är i sanning Guds bästa vapen. Men Kristi döds kraft kan skilja oss från det gamla självlivet, endast om vi genom tron är förenade med hans kors, så att hans död blir vår död.

Ett sådant förnekande av självlivet är inte bara ett avstående från den eller den njutningen, utan det är att sätta korsets yxa till roten av självlivets träd och hugga bort det. Gud säger: "försök inte att beskära det utan hugg bort det!" All egenrättfärdighet, all självuppskattning, allt självförsvar, allt självförhärligande, allt självmedlidande, och tusende andra liknande saker är löv på de otaliga grenarna på själviskhetens djupt rotade träd. Att beskära det innebär allenast att stärka dess rötter, så att farise'en inom oss utvecklas och växer till.

Då någon frågade George Muller om hemligheten till hans framgångsrika arbete , svarade han: "Det hände sig en dag att jag dog", och så fortsatte han, i det han böjde sig framåt., så att han nästan rörde vid golvet, "dog från George Muller, hans åsikter, sympatier, smak och vilja, dog från världen, dess ynnest och kritik, dog från mina bröders och vänners erkännanden och klander, och sedan dess har jag försökt behaga Gud allena."

från boken Korsfäst med Kristus (Born Crucified)