Ett sammandrag av

ETT RIKT KRISTENLIV

av WatchMan Nee. (Orginalets titel - A Normal Christian Life)

 

 

Inledning

Guds norm för ett normalt kristet liv är:"Nu lever icke mera jag, utan Kristus lever i mig.",Gal. 2:20

Då det gäller vår andliga utveckling kan vi betrakta Romarbrevet på följande sätt: Våra synders förlåtelse (kap. 5), vår död med Kristus (kap. 6), vår naturliga hjälplöshet (kap. 7), förtröstan på Andens inneboende (kap. 8) och som en föld av detta är vi en kropp i Kristus (kap. 12).

Rom. 1:1-5:11 handlar om synder som jag begått inför Gud, vilka är många och kan uppräknas medan det i Rom. 5:12-8:39 är fråga om synden som en i mig verksam princip.

Blodet utverkar förlåtelse för vad jag gjort. Korset utverkar frigörelse från vad jag är.

När vi fått syndernas förlåtelse återstår tre steg. Den helige Andes uppenbarande eller kunskap, Rom. 6:6, troskrisen eller uppgörelsen, Rom. 6:11, och den fortsatta helgelseprocessen, då vi överlämnar oss själva åt Gud, Rom. 6:13, genom att vandra i ett nytt väsende, i liv.

Kristi blod.

Jag får nalkas Gud endast genom Jesu Kristi förtjänst. Aldrig genom något jag själv har förvärvat, Ef.2:13, Hebr. 10:19,22.

Genom blodet är Gud på min sida och jag kan möta Satan utan fruktan, 1Joh. 1:7. Vi skall aldrig försöka möta Satan med vår egen "förträfflighet" utan endast med Jesu Kristi blod

Kristi kors.

Vi dog i honom "såsom den siste Adam". Vi lever i honom "såsom den andra människan".

Vägen till framgång - kunskap.

Kunskapen om våra synders förlåtelse är inte intelektuell, utan kommer av en uppenbarelse från Gud, Ef. 1:17. Detsamma gäller kunskapen om frigörelsen, helgelsen. Rom. 6:6, "vi veta".

Helgelsen har samma grund som frälsningen. Den är en fri Guds gåva av nåd.

Vi kan ej bli helgade om om vi ej förstått att han bar oss upp på korset, Rom. 6:6.

Gud frigör oss inte från synden genom att stärka vår gamla människa. Han gör det genom att korsfästa henne och helt enkelt flytta bort henne från handlingsscenen.

Vägen till framgång - att hålla före.

Att hålla före och att tro är samma sak.

De flesta av oss kan minnas den dag när det för vårt inre blev verkligt att Kristus dog för oss. Det borde stå lika klart att vi också har dött med honom, Rom. 6:11.

Gud begär inte att jag skall hålla före att jag är död, om jag ännu lever.

Tron är den kraft, det "sinne", som kan förverkliga de eviga, andliga tingen.

Om vi uthålligt vägrar att acceptera det som motsäger Guds ord, om vi imtar trons attityd, skall vi finna att fiendens lögner upplöser sig som dimmor, och vår erfarenher kommer att överensstämma med Guds ord. Kristus blir verklig för oss på ett konkret sätt och vi mognar andligen.

Korsets skiljemärke.

Korset är skiljemärket mellan denna världs välde, koncentrerat i !denna världens furste", Joh. 12:31, och Guds rike, koncentrerat i Kristus, Kol. 1:16.

Ingenting av den förste Adam kan passera bortom korset, Gal. 6:14.

Om jag begär att bli döpt, så har jag proklamerat mig själv så som död. Orsaken till att vi stiger ner i vattnet är att vi erfarit, att vi i Guds ögon redan har dött.

Vägen till framgång - överlåtelse.

Rom. 6:12,13 visar helgelsens sanna natur.

Utan att ha passerat döden har jag ingenting att helga, ej heller finns något som Gud kan acceptera.

Gud pekar på punkt efter punkt av sådant som inte är av honom och han säger: Detta måste bort!

Genom att fortsätta på Guds väg och med glädje acceptera även det som köttet finner hårt vinner människan den verkliga rikedomen.

Den eviga avsikten.

Gud har inte för avsikt att reformera vårt gamla liv. Hans avsikt är att föra människan till härlighet. Då måste människan födas på nytt - födas av Gud.

När vi tar emor Guds Son, tar vi inte bara emot förlåtelse för våra synder. Vi tar också emot det gudomliga liv som i lustgården var representerat av livets träd.

Den helige Ande.

Jesu dog på korset,därför har vi fårr förlåtelse för våra synder. Jesus har uppstått från de döda, därför har vi mottagit nytt liv. Jesus har blivit upphöjd, därför har vi mottagit den utgjutna heliga Anden. All pga. Jesus, Apg. 2:32-36.

Skillnaden mellan segrande kristna och de som lider nederlag är inte att de förra har Anden medan de senare inte har honom. Skillnaden ligger i att de segrande vet, Ef. 1:17, att han bor där inne. De upplever det gudomliga ägandet, medan de som lider nederlag fortfarande är sina egna herrar, 1 Kor. 6:19,20.

Meningen med och värdet av Romarbrevets sjunde kapitel.

Sjunde kapitlet är ett förklarande supplement till Rom. 6:14.

I vårt köttsliga tillstånd är vi helt oförmögna till det goda, Rom. 8:8. Då den köttsliga människan försöker behaga Gud ställer hon sig under lagen och erfarenheten som tecknas i sjunde kapitlet blir hennes.

Frihet från lagen betyder att Gud inte längre begär något av mig. Han åstadkommer det själv istället.

Det fulla evngeliet: Jesus dog inte bara för synderna utan också för syndarna. Två saker följer av detta. Man räknar sig som död och uppstånden med Kristus och man får klart för sig att Gud har rättmätiga krav på en och att man inte längre är sin egen.

Hur dör vi? Vi har "genom Kristi kropp blivit dödade från lagen", Rom. 7:4. Hans död inkluderar min död.

Vägen till framgång - vandring i anden.

Vad menas med att vandra efter Anden? För det första är det inte ett arbete utan en vandring. För det andra är det vandring efter bestämd ledning.

För att uppleva välsignelsen av att vara i Kristus måste jag lära mig vad det vill säga att vandra i Anden.

Att leva i anden är att lita på att den helige Ande skall verka i mig det som jag inte kan göra av mig själv.

Frestelsens mål är alltid att få oss att göra något. Den gudomliga vägen till seger tillåter oss inte att göra någonting alls. Med någonting menas här något utanför Kristus.

Striden med kötte är inte vår utan den helige Andes, Gal. 5:17.

Gud är inte en detaljhandlare som distribuerar paketerade nådegåvor till oss. Han har givit oss en enda gåva som täcker alla våra behov. Den gåvan är hans Son, Jesus Kristus.

Den vanligaste uppfattningen om helgelse är att varje område i mitt liv skall vara heligt. Det är inte helighet, det är en frukt an heligheten som är Jesus Kristus.

Att uppmuntra dig att öva upp din vilja att vinna seger över din natur skulle vara det samma som att erbjuda dig världens religion och inte livet i Kristus.

Vad Fadern har beslutat ngående oss, det har Sonen gjort för oss och det förmedlar den helige Ande till oss.

En kropp i Kristus.

Fyra aspekter på korset:

• Kristi blod för vår synd och skuld.
• Kristi kors för vår synd, för köttet och den naturliga människan.
• Kristi liv som tar gestalt i oss för att nyskapa och ge gudomlig makt åt oss.
• Dödens verk i den naturliga människan för att det inneboende nya livet mer och mer må manifesteras.

De två första aspekterna gäller återställelsen. De två senare pekar hän mot det mål Gud satt sig före då det gäller oss. De två första gäller avslöjandet av det som Adam förlorade i fallet. De två sista handlar om det som vi förs in i och som förs in i oss, något som Adam aldrig ägde.

Den tredje aspekten representeras av Jesus som vetekornet. Den fjärde kan vi kalla att bära sitt kors.

Genom gemensam bön tillägnar sig hela kroppen Guds hjälp, Matt. 18:19,20. Vi måste förtrösta på honom gemensamt. Jag måste lära oss att bedja "Fader vår..." med tanke på min förening med kroppen, för utan Kristi kropp kan jag inte klara mig.

Bibeln säger inte att församlingen liknar en kropp utan att den är Kristi kropp.

Korset måste utföra sitt verk och påminna mig om att jag i Kristus har dött från det gamla självständiga livet som jag ärvt från Adam, och i uppståndelsen har jag blivit inte en individuell troende utan en lem i Kristi kropp. Det betyder då inte längre något vem som utför arbetet. Detsom betyder något är att kroppen växer till.

Vi har en kamp mot furstar, väldigheter och världshärskare, Rom. 8:38, Ef. 6:12, som försöker bekämpa och fördärva Guds verk i oss. Ensamma kanvi inte övervinna dessa makter, men det vi inte kan, det kan församlimgen, Kristi kropp. Synd, självförtröstan och individualism är de medel varmed satan söker nedslå Guds verk och omintetgöra hans plan med människan, men genom korset har Gud brutit udden av dessa satans försök.

Korset och själslivet.

Korset har en tvåfaldig verkan i oss. Å ena sidan verkar det så att Kristi liv kommer till uttryck i oss genom den inneboende helige Ande. Å andra sidan bereder det oss en möjlighet att bära korset. Med andra ord att varje dag samverka med honom i hans dödslidande, varvid det nya livet tar gestalt i oss och den naturliga människan succesivt förs till sin rätta plats, till lydnad under den helige Ande, Luk. 14:27

I 1 Mos. 2:7 står att Adam var en levande själ med en inneboende ande som hade förbindelse med Gud och med en kropp som hade förbindelse med den materiella världen. Se även 1 Tess. 5:23 & Hebr. 4:12.

Frukten från kunskapens träd gjorde Adam själsligt överutvecklad. Frukten förde själen fram till en hel och full utveckling, så att Adam inte bara förblev en levande själ utan kom att leva genom själen.

Vingårdsmannens beskärningsarbete: Å ena sidan vill Gud föra oss dit där vi lever genom hans Son. Å andra sidan utförhan ett verk direkt i våra hjärtan som går ut på att undanröja den naturliga människans självförtröstan, som är en följd av frukten från kunskapens träd, 2 Kor. 4:11.

Allt det som vi kan uträtta utan bön och förtröstan på Gud kommer från det naturliga livets källa, det liv som är besmittat av köttet.

Allt det vi gjort och kan göra utan Gud är ingenting värt, Matt. 5:13. Ursprunget bestämmer resultatet.

Gud är den ende skaparen i universum, 1 Mos. 1:1, och hans helige Ande är den ende som kan utföra nyskapelsens verk i våra hjärtan.

"I ditt ljus se vi ljus", Ps. 36:10. Det första ljuset tillhör Gud som lyser över oss. Det andra ljuset är den kunskap som det första ljuset skänker.

Ljuset kommer inte till oss ögonblickligen utan efter hand och då blir allt klarare, tills vi ser oss själva i Guds ljus. Då försvinner vår självförtröstan.

Det är Guds ord som prövar våra motiv och utrannsakar själ och ande,Hebr. 4:12.

Vägen till framgång - att bära korset.

Om Guds Son måste gå genom död och uppståndelse både symboliskt och verkligt för att kunna uträtta något för Gud, måste då inte vi göra det samma.

Den helige Ande är skeppet, med vilka alla värden av döden, uppståndelsen och upphöjelsen tillföres oss.

Knopparna, blommorna och frukten på Arons stav, 4Mos.17, visade att han stod på den rätta grunden. Gud erkänner som sina tjänare endast dem som från döden har nått fram till uppståndelsen.

Om vi skall vandra med Gud måste vi många gånger handla tvärt emot själens röst.

Frågan är inte om vi gör Guds vilja utan om vi älskar den? Den frågan går djupare än någon annan fråga.

Klart är att kallelsen att möta Jesus på skyarna inte kommer att förvandla oss på ett mirakulöst sätt utan hänsyn till vår föregående vandring med Herren.

Själen med dess krafter kommer att vara hos oss till vår död. Till dess kommer det att finnas ett oändligt behov för korset att utföra sitt verk i oss. Där är med andra ord det livslånga verk i oss som Jesus uttryckte med orden"...så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig." Matt.16:24. Se även 2Kor.4:11.

Den rätta tjänareandan, Ps.40;7,8, får vi endast när vår själ, sätet för vår naturliga kraft, vilja och känslor, genom korsets inflytande förts in under Guds spira.

När vi kommit därhän att vi lever i anden och genom Anden, använder vi våra själsförmögenheter alldeles så som vi brukade våra lemmar, men de är nu Andens tjänare. När vi nått så långt kan Herren börja använda oss.

Sedan Gud rört vid dig och din kraft är bruten, är du inte heller den samme. Herren vet vad han gör med det som är hans, och han bryr sig inte om våra behov som går vid sidan om korset.

Evangeliets målsättning.

Med sitt erkännande av Marias kärlekshandling, Mark.14:3-9, klargjorde Jesus vad som är grunden för all tjänst inför Gud. Det är att du ger honom allt vad du har, ja dig själv helt och hållet till honom. Den första frågan är inte om de fattiga har fått hjälp. Första frågan är: Har Herren blivit tillfredsställd?

Utgivandets lag är den lag Gud vill ska regerea över oss.

Du kan inte förmedla det gudomliga till andra utan att bryta sönder allt du har, även det dyrbaraste, vid Jesu fötter, Joh.12:3.

Gud har inte satt oss här först och främst för att vi skall predika eller arbeta för honom. Vår främsta uppgift är att hos andra skapa hunger efter Gud. Den hungern förbereder hjärtats åker för predikan.

Det var inte vad Elisa gjorde aller sa, som gjorde intryck på kvinnan, utan vad han var, 2Kon.4:9.

"Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag." När vi likt Paulus har detta som vårt högsta mål, har evangeliet nått sin fullkomning, 2Kor.5:9.