Man kan inte skaffa sig ödmjukhet eller utveckla den som ett karaktärsdrag. Ödmjukheten är något som Gud är i sig själv, och de enda som kan uppvisa den är de som uthålligt vistats i Guds närhet. Det är ödmjukande att befinna sig där. Mose kunde därför tala om det till Guds ära utan att se till sig själv. Gud fordrar att hans profetiska män ska vistas i hans närhet där sådan ödmjukhet etableras.

Jag behöver säga att det inte finns något som är svårare för någon av oss än detta krav. Allt motverkar det, allt står i motsats till det, tusentals saker och ting som kontinuerligt kräver uppmärksamhet. Även om så inte vore fallet, finns det något i köttets puls som motsätter sig sökandet efter Gud. Att söka Gud är en utomordentligt svår sak och få är de som bär tillräcklig motivation. Det innebär smärta ? om jag ska vara hänsynslöst exakt, det innebär ett döende.

Att leva på jorden, som människa mitt i denna tid och anförtro sig åt Gud och umgås med honom innefattar en extraordinär ansträngning. Det innebär att ge sig in i ett oöverträffat företag. Om du har lyckats erövra umgänget, underhåll det ? det kostar så mycket att börja från början igen. Klarar du att upprätthålla det och ändå låta världen underhålla dig med sin partyhållning? Kan du bevara din känslighet och din plats vid Jesu fötter mitt i förnöjelsen? Vi talar om något verkligt viktigt. Det är inte lätt att hitta de människor som verkligen befinner sig i denna position vid Jesu fötter.

Vad ska vi då säga om alla de profeter som har dykt upp på senare år ? många är de som menar sig vara profeter. Lyssnar de till Guds rådslut i hans rådslag. Guds dom över dem som inte skaffar sina ord i det sammanhanget är mättade med stort allvar:

Se, Herrens stormvind, full av vrede, bryter fram, en virvlande storm. Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner. Jer 23:19.

Ordet "ogudaktiga" används egentligen bara om sådana som borde veta bättre. Det beskriver dem som menar sig känna Gud eller som har alla förutsättningar att känna Gud, men som med vett och vilja agerar tvärs emot. Detta är ogudaktighet.

Herrens vrede skall inte vända åter, förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden skall ni inse och förstå det. Jer 23:20

Lägg märke till att domen hålls tillbaka. Den är inte omedelbar, den kommer så småningom för något som nu är till anstöt för Gud. I det här fallet över denna vidunderliga kompromiss som profeterna står för och den inverkan den har haft på nationen.

"Jag sände inte dessa profeter, ändå rusade de iväg. Jag talade inte till dem, ändå profeterade de. Om de haft tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar." Jer 23:21-22.

Vi vet när ett ord har hämtats från Guds rådslag, det visar sig genom dess hälsosamma inflytande. Det inverkar på ett sammanhang eller en nation genom att föra folket åter till Gud och bort från dess onda vägar och vanor. Jag minns en bönefrukost i vilken talaren kom från Sverige, en ledande evangelisk personlighet. Han bar en Gucci skjorta med slips och elegant kostym och började med att säga att han hört Herren tala på morgonen och gett honom ett ord. Jag lutade mig närmare honom för att få tag på varje stavelse i det han skulle överbringa från Guds hjärta. Men det som kom var inget annat än de vanliga klichéerna, evangeliskt omtugg utan udd.

Dessa män som lyssnade denna morgon med sitt nickande bifall och sina applåder och amen måste förstå att konsekvenserna är av allvarlig art när man tillåter lögnen att ta detta monumentala uttryck utan att bli motsagd. Det kommer att döva och döda vår känslighet så att vid nästa tillfälle kommer vi att bli ännu förnämligare och mottagligare kandidater för bedrägeriförsöken.

Det borde ha funnits någon i den samlingen som kunde stå upp och säga: "Jag är ledsen över att orsaka smärta och frustration, men jag kan inte tillåta att något sådant förs fram i vår samling utan att bli motsagt. Det här var inte ett ord från Gud och vi kan inte ge rum för sådant och för bifall av sådant för att helga det och ge det en äkthetens status." Hur ofta sker inte sådant och hur illa skadas inte församlingen av vår benägenhet att fortsätta i samma spår. Vi har betalat stora summor för dessa billiga, ytliga hänsyftningar på Gud som om vi kunde anropa honom för nöjes skull och säga att Gud gav när han inte alls gav.

Jag deltog i en konferens med temat "Hur man nedkallar Guds närvaro genom lovsång". Vi fick veta att om vår musik var av rätt sort och tillräcklig mängd skulle vi kunna utgestalta hans närvaro. Jag gav mig in och sa till den gången, och du kan vara säker på att jag inte har blivit inbjuden någon mer gång. Jag välte ikull en helig ko. Jag sa: "Det vore långt bättre att lära folk hur man håller på och håller fast i trohet till Gud oavsett känslan av hans närvaro. Detta ligger mycket närmare den verklighet som hör ändtiden till. Tro inte att vi kan räkna ut något om, iscensätta eller frambesvärja Guds närvaro efter vårt gottfinnande." Man sysslade med att manipulera Gud, som om han skulle ge sig till människors knep och påhitt.

Generellt kan sägas att när någon använder frasen "Så säger Herren" är det närmast ett vittnesbörd om att Gud inte säger något. Om han talar behöver vi inte förbättra det med någon slags auktorisering. Uttalandet kommer att bära med sig hans sannfärdighet. Det är en levande utsaga med Guds egen originalitet som vi så väl behöver på de krisernas platser där vi nu befinner oss. Men vi använder gudsordet som utsmyckning för att ge våra förehavanden en karismatisk aura. Det får till följd att det som är profetiskt förlorar sin integritet och förvandlas till något ytligt som vem som helst kan erbjuda. Det vore långt bättre med ett fåtal utsagor vilka verkligen kom från Gud.

När Israels profeter sa "Så säger Herren" visste man att det som skulle följa var dom av förskräckligaste slag. Gud gav täckning för sitt ord. Hans ord gick att känna igen. De var av oantastligt slag, dessa domsord. Det stod klart från första början att det inte var profeten som talade utifrån sitt eget. Allt detta har vi i text av en sort som format Israels historia. Men när man nu talar profetiskt måste vi få avgöra om det är Herren som talar, utifrån den tyngd ordet äger, utifrån dess inneboende auktoritet, inte med hjälp av diverse etiketter och förord.

De som bryskt avvisar Gud är ofta samma personer som åkallar honom lättvindigt. Profeter sänds in i sådana sammanhang med ett Herrens svärd för att föra in Herrens fruktan och hans sanning bland ett folk som har fördärvats av detta förbilligande av gudstilltalet ? vilket vi alla allt som oftast, allt för ofta har tvingats uppleva. Det är på grund av detta som vi har våndats, och Gud kommer att sätta stopp för det.

Härur springer falskprofetismen fram. Detta är anledningen till att man tvingas säga att den karismatiska rörelsen och dess släktingar till stor del bär med sig denna sjuka i det att den vill ståta med glansen från Anden, upprymdheten och uppståndelsen men undviker korset och nödvändigheten av trångmål och prövning, erfarenheter som bildar bas för Guds tröst och kraft given genom Anden. Vi kommer åter och åter tillbaka till korset. De falska profeterna talar tröst när Gud inte vill trösta men hellre skaka om.

Sanna profeter klarar av att ta den förkastelse och vedergällning som ordet verkar fram hos de ohörsamma. De tål att ge ut av ordet och sedan höra det sänkas av pianisten. Profetisk vånda är att bära fram ett gudsord för att sedan se det förkastas och kastas tillbaka i profetens ansikte. Det innebär döende och är raka motsatsen till den glädje som man kan uppleva när ordet strömmar genom en till personer som villigt lyssnar och tar emot. Det är som syra för benen. Man måste vara villig att ta det ena som det andra.

Profetens kallelse är en kallelse till korset. Det innebär en återkommande, om inte kontinuerlig smärta av påtagligaste och mest grundläggande slag. Kan man säga ett "Så säger Herren" utan att egentligen använda satsen, utom då orden verkligen kommer från korset? Detta är följden av ett döende. Det är inte dina ord, men hans, vilka alltid och enbart kommer från korsets utrymme. Detta var sant i fråga om de profeter som levde före Jesu korsdöd. Elia var verksam långt före golgatatillfället men han kände av döendet när han sa att "under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det". Jesus levde korset innan han lät sig korsfästas. Korset synliggjorde något som hans liv redan helt och hållet var överlämnat åt.

Kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: "Jag har haft en dröm. Jag har haft en dröm." Jer 23:24-25.

Själva kärnan i anstötligheten i att leva denna falskhet inför Gud är att allt detta äger rum som om han inte ser eller förstår eller är medveten om det som pågår. Denna väldiga förmätenhet noteras av Herren, även om vi inte tar den särskilt allvarligt. Man saknar gudsfruktan, man saknar förmåga att visa vördnad för Gud som Gud.

De tror verkligen att de hör från honom, och det de förmedlar är för dem Guds rådslut. De har nått till en sådan nivå i självbedrägeriet att de tror att när de använder formeln "så säger Herren" är det Herren som talar. Man når den nivån genom en segdragen utarmning, något lite dag för dag, nästan omärkligt, och när processen är klar är man inte bara falsk helt igenom men man tror sig vara genomsann.

Det fordras daglig vaksamhet och påpasslighet i fråga om dessa hjärtats ting för att förvillelsen inte ska få fäste och nå sitt syfte i det att man tror att man är rätt och därmed leder många i fördärvet. Därför uppmanar Gud oss att stödja och förmana varandra dagligen medan dagen ännu varar ? med morgondagen kommer kanhända ett "för sent".

"De tänker att de genom sina drömmar, som de berättar för varandra, skall få mitt folk att glömma mitt namn." Jer 23:27.

Detta innefattar att förmedla en känsla, ett intryck av gudsnärvaro som inte alls är av Gud och att låta lyssnarna tro att Herren ändå är i det därför att man har häktat på jesusnamnet. Profetism som bär falskhetens och bedräglighetens märken påverkar folkets sätt att uppfatta Gud, i synnerhet om de ges uppmuntran i sin ytlighet eller om det man förmedlar görs med lössläppthetens och tygellöshetens förtecken. Guds sak gör förlust och blir lidande. Man profeterar i Herrens namn, men falskheten gör att folket glömmer hans namn, förlorar känslan för Gud som Gud och för de karaktärsdrag som särskilt definierar hans namn.

Hur känner man igen Guds ord och hans rådslut? Vi finner en referenspunkt uttryckt i vers 29: " Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och likt en slägga som krossar klippan?" Med andra ord: "Mina ord är inget själiskt stryka medhårs. Mina ord är ämnade att nå djupen. Det slår sönder och bränner". Detta är ett första kriterium utifrån vilket man kan avgöra om ett ord är sant eller falskt.

Om du vill skilja mellan de profetiska ord som hör Gud till och de ord som människor gör anspråk på, de ord som är frambesvurna ur den egna fantasin då är detta den avgörande distinktionen: Guds ord är fyllda med eld. Hans ord är brännande, de är som hammare och slägga som knäcker och splittrar sten. Dess nedslag och tillslag bringar allt på skam, det innehåller en kraftfullhet som bryter och bränner sig igenom till avsedda resultat. Det ger sig aldrig till sirapssliskig blekhet som inte vill annat än att lämna bifall till och styrka åhörarna i deras tröghet och slapphet. Hans ord måste brinna i våra hjärtan och uppenbara för oss dess sanna tillstånd. Det bifaller aldrig den syn vi har på oss själva.

Varje sant ord bär med sig ett krav på gensvar. Om vår respons uteblir betyder det att vi inte egentligen har lyssnat. Om ni idag får höra hans röst, förhärda då inte era hjärtan ? Hebr 4:7. Om vi verkligen har hört, skulle det leda till ett bestämt gensvar. Att inte släppa fram ett sådant gensvar leder till ett förhärdande. Det finns inget som heter neutralitet inför gudsordet. Guds ord får och måste få konsekvens, på gott och ont, när det verkligen är ett Guds ord. Man kan inte lägga det åt sidan eller nicka bifall och säga att det var ett intressant ord. Det kräver sitt bestämda gensvar, annars verkar det förhärdelse. Detta är anledningen till att vi finner så många som har hårda hjärtan. Guds slutliga ord in i sådana lägen är ett profetiskt rop med ord som hammarslag mot hjärtats klippblock med omvändelse som grundtema och ackord.

Profeten måste tala sanning. De män som vill hålla sig väl med folk vågar inte ta konsekvenserna av detta faktum och det är dessa som blir falskprofeter. Vi blir ständigt genomlysta och testade på denna punkt. Det är inte bestämt och fastslaget en gång för alla, du tillhör inte automatiskt den ena eller andra kategorin. Det innebär en kontinuerlig anspänning att stå inför människor och om det fortfarande finns något där som söker efter godkännande och erkännande, kommer man att ge efter och kompromissa under den enorma press som ropar på anpassning och likformighet.

Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, dessa som stjäl mina ord från varandra. Jag är emot profeterna, säger Herren, de som bär fram sin egen tungas ord och säger "så säger Herren". Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dessa drömmar, för de mitt folk vilse med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har givit dem något uppdrag och de kan inte alls hjälpa detta folk, säger Herren. Jer 23:30-32.

Denna text lyfter fram den ytlighet som är så typisk för den falske profeten. Ett särskilt slags flyktighet, ett lättsinne vilar över de konferenser och sammanhang där de som inte blivit sända av Gud ges utrymme att tala som om de har mandat från Gud. Man kan märka att samma typ av ytlighet som vilar över det sammanhang som introducerar en talare som Guds orakel, som Guds man i Guds tid, följer den man som träder upp. Hans ord är en besvikelse även om de på sitt sätt har bibelton. De är präglade av ytlighet och substanslöshet, av löje och lynnighet. Åhörarnas sinnelag följer talarens och talarens uppträdande följer efter åhörarnas.

Vår olycka är att ett stort antal kristna aldrig har haft möjlighet att höra verkliga profetiska ord utsagda med Guds auktoritet. Det man har lyssnat till har blivit normgivande och man tror att det är den formen ett profetord ska ha. Man saknar jämförelseobjekt och referenspunkter. Men att en gång få höra ett äkta ord gör det omöjligt att sedan nöja sig med något annat. Därför är det oundgängligt att sådana ord och sådan auktoritet återigen får utrymme. Det är därför oundgängligt att församlingen genomgår en omvälvning och låter sig öppnas för sanningen.

Falska profeter tar varandras ord och bär fram likadana hälsningar. Jag har varit med bland de troende i långt mer än trettio år och måste konstatera att det mesta som hänt och dykt upp har varit en lång rad nymodigheter för nyhetens skull, universalbotemedel, knep och trick, flugor och trender som man hakat på för att inte verka efterbliven. Man sätter upp fingret i vinden och undrar åt vilket håll den blåser den här veckan. Vad är det senaste på marknaden? Vad är det som är mest populärt nu? Om jag talar om tro blir folk verkligt förtjusta. Eller bön. Eller församlingstillväxt. Eller evangelisation med under och tecken. Vi låter varje ämne ha sin period då alla talar om detta ena och man fiskar upp och säger vad alla andra säger. Man skaffar sig behörighet och samhörighet genom att ta upp och ta efter det som just för ögonblicket är aktuellt.

Det är emellertid en fundamental skillnad mellan att tala om ett särskilt ämne därför att det just för stunden är vad alla talar över och att dröja inför Herren för att skaffa sig hans uppenbarelse. Det ena som det andra kan innehålla ungefär samma ord och tankar men bärigheten och intrycket är fundametalt olika. Den ene kommunicerar information, den andre kommunicerar liv och uppenbarelse och genom att göra detta blir den senare bärare av omvälvning.

Det finns en livsstilens enkelhet och ett beroende av Herren som är sammanlänkat med den integritet och den kvalitet som hör till den profetiska utsagan. ts skull ger ut sådant som människor helst vill höra också försäkrar dem ekonomisk trygghet, De som väljer ett falskt budskap måste någonstans i själslivets korridorer och labyrinter veta att den som säger det som folk vill höra blir accepterad och uppskattad, vilket också ger ekonomiska resultat. Att tala ord som är obekväma innebär på sitt sätt en försäkran om att man blir avskuren från ett underhåll som skulle ligga till grund för en livsstil vilken man kanske tycker skulle passa.

Gud genomlyser och ser allt detta och det finns inget som han dömer med större allvar än de män som säger "Så säger Herren" när Gud inte har gett dem något att säga. Jag önskar att vi skulle kunna nå fram till gemensam position där våra hjärtan brister för denna saks skull. Vår vånda borde växa på ett sådant sätt att det som genomsyrat Kristi kropp med hjälp av billigt profetpladder och pseudoprofetior raderas bort från Guds folks sinnen och minnen och jungfruligheten återerövras för att man ska kunna återvända till det villiga väntandet, förväntandet och till den sanna uppskattningen av ett äkta ord när det äntligen anländer. När ett sådant ord kommer, äger det ? och det allena ? livsomvandlande kraft.

Det finns ett väntande som kräver lika mycket döende i församlingen som det kräver av den man som är sänd till den. Jag har redan sagt det; att kämpa sig igenom till en plats i Guds rådsförsamling och att vara stilla i hans närhet ? inte i en går-det-så-går-det-hålling för att eventuellt få tag i ett ord, men som en pågående, konsekvent umgängelse ur vilken ett ord växer fram när Gud så önskar ? är så smärtsamt och så svårt att köttet på allt sätt värjer sig. Det är så mycket lättare att ta ett ord som någon annan har förmedlat, imitera det och repetera det i vetskap om att det redan har skaffat sig popularitet och erkännande.

Vi är i desperat behov av att få höra vad som finns i Guds hjärta just nu, och den ende som kan få tag på det är den som befinner sig vid hans hjärta. Allt samverkar och arbetar mot detta, inklusive ditt eget kött tillsammans med allt som på ena eller andra sättet äger legitimitet ? din familj, arbete och vänskap. Det väntar ett döende för den som tar vägen in i Herrens rådsförsamling, men det är där som Herrens tilltal hörs och ges ? där och ingen annanstans.