Det Nya Livet - H.Bonar
av
Horatius Bonar 
(från boken "God´s Way of Holiness" 1864)
Horatius Bonar (1808-1889) var född i Skotland. Där levde han och verkade som evangelisk förkunnare under många år. Han är speciellt ihågkommen för sina hymner, men han har också fått en del böcker publicerade.
Gud kallar oss till ett nytt liv; inte till några nya steg i våra liv, eller nya vanor, motiv, eller nya vyer i livet. Nej, Han kallar oss till ett nytt liv. Guds Son kom och klädde sig i mänsklig skepnad, dog, begravdes och uppstod, för att kunna skapa detta nya liv. Det var inte ett liv som kom ur ett annat liv, ett lägre liv som uppslukades av ett högre. Det var ett liv som hade sina rötter i motsatsen, det var liv som kom ur död, genom att "Livets Herre" dog. Han är skaparen av både den gamla och den nya skapelsen. Den helige Ande kom ner till jorden i kraft, träder in i människors själar och tar sin boning där, så blir ett nytt liv till ur ett gammalt.
Det som Gud kallar för nytt, är verkligen nytt. Bibeln menar det som står skrivet. Den är ju den mest sanna och riktiga bok som någonsin funnits. Det måste verkligen vara både stort och äkta, detta nya som Gud skapar på jorden och kallar oss till. Det har ju kostat Honom så mycket. Det gamla livet måste Gud hata mycket eftersom Han offrade Sin Son för att utplåna det. Vi måste ju också vara väldigt dyrbara i Guds ögon eftersom Han använt alla sina himmelska tillgångar av kärlek, kraft och nåd för att göra det möjligt att befria oss ifrån det gamla livet, och göra oss delaktiga av det nya.
Den människa som fått del av detta nya liv och blivit befriad ifrån det gamla, är fortfarande samma individ. Samma varelse som tidigare stod under lagen, står nu under nåden. Hans kropp är fortfarande densamma, det är också hans intellekt, fantasi, kapacitet och hans ansvars. Men trots detta så har det gamla försvunnit och allting har blivit nytt. Den gamla människan är slagen och den nya lever. Det är inte bara det gamla livet som blivit bättre och putsats upp. Det är mycket mer än det, annars skulle inte Gud kalla det för en ny skapelse. Herren Jesus skulle inte ha påpekat för Nicodemus hur fruktansvärda följder det får om man inte blir född på nytt, att man då är utesluten ur Guds rike (Joh. 3:3). Ändå är det så få som verkligen tror att "Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande." (Joh.3:6).
Hör vad Gud säger! Han kallar oss för "nyfödda barn" (1 Petr. 2:2), "nya skapelser" (Gal.6:15), "en ny människa" (Ef.2:15), "att vi håller hans bud" (1 Joh. 2:3), arvtagare av "ett nytt namn" och "en ny stad" (Upp.2:17; 3:12), väntande på "nya himlar och en ny jord" (2 Petr 3:13). Detta nya väsen har börjat i en ny födelse och vi "tjänar i Andens nya väsende" (Rom. 7:6), enligt "ett nytt förbund" (Hebr. 8:8) då vi vandrar på "en ny och levande väg"(Hebr. 10:20) vilken slutar med en "ny sång" i "det nya Jerusalem" (Upp. 5:9; 21:2).
Det är ingen yttre företeelse såsom en uppvisning i god moral, eller att man utför vissa rituella saker av hängivelse, sentimentalitet, eller religiösa yttringar inför vissa saker såsom, sakramenten, eller skapelsens storhet, eller mänsklighetens storhet eller att Gud är universums Fader. Det är något mycket djupare, sannare och mer genialt, än det som kallas för djupt och sant och genialt inom modern religiös filosofi. Det är släkt med tingen där ovan och det sympatiserar med det himmelska: det står på Guds sida i allting. Det har ingenting, förutom några få uttrycksformer gemensamt med det ytliga och falska som går under namnet religion, och som är så vanligt ibland många som kallar Kristus för "Herre" och "Mästare".
En kristen, är en människa som blivit "korsfäst med Kristus", som har dött med Honom, blivit begraven med Honom, uppstått med Honom och stigit upp till himmelen, och nu sitter på Faderns högra sida med Honom (Rom. 6:3-8; Gal. 2:20; Ef. 2:5, 6; Kol. 3:1-3). En kristen människa ser sig själv såsom död från synden, men levande inför Gud (Rom. 6:11). Som sådan låter han inte sina lemmar bli använda på ett orättfärdigt sätt till synd, utan han överlåter sig själv till Gud. Han ser sig som levande ifrån att ha varit död, och att hans lemmar är till för att verka rättfärdighet inför Gud. Som sådan söker han det som är där ovan och han dras till det som är där ovan. Han dödar det i sina lemmar som hör till jorden, otukt, orenhet, lusten att döda, onda lustar och girigheten, vilken är avgudadyrkan. (Kol.. 3:1-5).
Den här förnyelsen innebär både att det onda utesluts och det goda kommer in istället. Aposteln sammanfattar det med två ord: rättfärdighet och helighet. "Avkläden eder" säger han, "den gamla människan" som är korrumperad enligt sina onda lustar, och förnyas i anden. "Ikläden eder den nya människan" som Gud skapat i helighet och rättfärdighet efter sin sanning. Den nya människan är menad att vara rättfärdig och helig, både till det yttre och det inre inför Gud och människor. Hon är skapad till att respektera både lag och evangelium i sanning. Det som är falskt (orätten v.25) kan bara producera orättfärdighet och ohelighet, under det att sanningen producerar rättfärdighet och helighet i den Helige Andes kraft. Falskhet skadar, sanningen helar. Falskhet är syndens rot, under det att sanningen är roten till renhet och fullkomlighet.
Det är alltså till en ny ställning, en ny moralisk karaktär, ett nytt liv, en ny glädje, ett nytt arbete, ett nytt hopp, som vi är kallade. Den som tror att religion består av något annat än allt detta vet mycket mindre än han eller hon borde veta. Till det som människor kallar gudsfruktan kanske det räcker med mindre än detta. Men det som kallas religion och inte till någon grad har med det vi skrivit om här, kan inte räkna med att ha Guds uppmärksamhet. Aposteln skriver att vi är hans verk. Av Honom, genom Honom och till Honom är allting. Utvalda, kallade, fått liv, tvättade, helgade och rättfärdigade, av Gud själv, så är vi på intet sätt våra egna befriare. Det är Guds eget stenbrott som marmorn kommer ifrån. Själva marmorn är Hans, det är Han som gräver och formar och polerar. Han är skulptören och vi är statyn.
Vi är Hans verk, säger aposteln. Men det är inte allt. Han tillägger "skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett , för att vi skola vandra i dem" (Ef. 2:10). Planen, utväljandet av materialet, modellen, arbetaren, verket, ja, allt är gudomligt, och även om det inte ännu är uppenbart vad vi ska bli så vet vi att vi ska bli "en avbild av Honom som har skapat henne." (Kol.3:10).