Francis Chan

2009-09-14 @ 14:14:49 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


En fin sång

2009-06-04 @ 19:59:29 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()


ett liv i undangömd gemenskap med Gud

Det svaga, den öppna dörren och staden
av T. Austin-Sparks

 

 

Himlen söker ett kärl i denna värld genom vilket allmakten kan komma till uttryck. Du och jag kan, utifrån ett fullständigt avskiljande från den maktsfär som hör det jordiska till med dess förfärliga inflytande, i innerlig gemenskap och harmoni med Herren, vi kan utifrån detta fortfara att vara redskap åt Gud i fullföljandet av hans syften trots allt motstånd.

Människor stänger ofta dörrar, men Gud kan säga: ”Jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga.” Människor sätter upp sina förbud för det ena och det andra. De förbjuder kanske Ordets predikan; de förbjuder oss kanske att trycka våra texter; de förbjuder oss kanske att samlas men ändå kan vi verka. Gud har sina egna, oftast fördolda sätt att utföra sitt arbete – genom bedjandet och sann andlig gemenskap med honom.

Vilken oerhörd betydelse det har att, när allt hindras och snörs av i det naturliga, befinna sig i det utrymme där arbetet fortsätter obehindrat. Jag kan tänka mig att länder stängs, att regeringar ställer upp sina hinder och förbud, att missionärer och predikanter tvingas tystna. Jag kan föreställa mig hur fienden frenetiskt mobiliserar människor och deras institutioner i ett sista försök att störa och strypa allt andligt verk och så försöka hindra Gud att nå sina syften. Men jag äger en absolut visshet om att Guds tanke inte går i stöpet genom något av detta. Jag tror inte heller att Gud kommer att driva igenom sina syften från sin allmakts position utan att sätta dessa syften i relation till sitt folk.

Jag är övertygad om att dessa syften kommer att slutföras genom dem som står i andlig samverkan med Herren. Vi kanske aldrig kommer att besöka de platser som Herren lagt på våra hjärtan, men arbetet kommer att bli utfört. Gud har sina egna sätt. Men om vi reser, vad kan vi hoppas på i fråga om verklig, evig effektivitet och duglighet om vi inte står i full enighet med Himlen och om vi inte fullt ut har brutit med allt jordiskt – också det som bär kristen etikett? Vilken oerhörd styrka finns det inte i det som hör Himlen och det sant andliga till!

All detta hör den himmelska staden till, allt detta hör Sion till. Denna stad, denna gemenskap bär på kallelse att i andligt avseende stå som styre i denna tid på samma sätt som den ska stå styrande i de tidsåldrar som kommer. Du och jag hör den staden till. Vi kanske räknas bland det som är ringa och svagt, vi betraktas kanhända som dåraktiga, några av oss föraktas och sopas undan tillsammans med det som inget är. Men Gud har knutit upp oerhörda rikedomar till dessa små, förutsatt att de låter sig förbli i sådan ställning i den Helige Ande; förutsatt att de fortfar att vara förenade med Himlen, sammanknutna med den regerande Herren Kristus.

Stora ting kan åstadkommas i det fördolda. Himlens välde skaffas bäring och får utrymme genom dessa små och deras bedjande. Tider kommer då inget annat kan göras än att uppehålla en levande kontakt med Herren. Orden har fått sin ände. Alla yttre uttryck hindras och avbryts. Att leva i umgängelse med Gud är en oerhörd sak. För min egen del hungrar jag långt mer efter detta än att stå i en tjänst inför människor.

Alla former av verksamhet och allt tjänande inför människor är av sekundär betydelse jämfört med ett liv i undangömd gemenskap med Gud och all verksamhet och allt tjänande inför människor saknar värde om det inte har sin upprinnelse i den sortens gemenskap.
Ur detta fördolda liv med Gud springer allt gott verk och många märkliga ting, långt mera och långt fler än vi ser och förstår. Man kan kanske inte se något eller höra något av det, men dess verkan är noterad i Himlen.
Må Herren se till att vi blir hemmastadda i staden med de fasta grundvalarna.


Ett avsnitt ur ”The City wich hath foundations”
2009-06-02 @ 15:07:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Hell / Helvetet är nödvändigt av Tim Conway

2009-05-23 @ 15:20:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


En predikan om vem som borde lära utbilda våra barn.

Om vi skickar våra barn till "Ceasar" för att få en utbildning, varför blir vi överaskade när dom kommer hem som romare?

broder Voddie slår huvet på spiken i denna predikan angående vårt skolsystem och utbildning och vad Guds ord säger.

http://wordnverse.com/pilgrim/Whoever%20Controls%20the%20Schools%20Controls%20the%20World.mp3
2009-05-18 @ 17:27:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


En uppskattning av Art Katz

Av alla de förkunnare jag lyssnat på senaste åren, har få haft en sådan stark inverkan på mig som Art Katz, hans profetiska förkunnelse är så skarp och går rakt igenom ens hjärta själ och ande, hans böcker är också starkt rekomenderade, men att lyssna på Katz är som att läggaq sig på operationsbordet frivilligt sa en broder jag känner.

 Katz förkunnelse skär bort allt hyckleri, allt som inte är sant och han går på djupet, Katz är för dig som känner att den "allmäna" förkunnelsen i dagens kristendom inte berör din ande på djupet, den lämnar dig inte med en brinnande desperation efter att få tag i Gud såsom Han verkligen är. Då är Katz något för dig.

NoneHär är några direkt linkar till några utav hans budskap.


To God by glory in the Church

one thing you lack


2009-05-17 @ 22:28:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Den är återuppstånden!

efter en lång period av inget skrivande ska jag försöka återuppliva bloggen igen!

börjar med en video som välsignat mig mycket och skapar en känsla utav vår ovärdighet utav att Jesus skulle ens vilja frälsa oss, en mycket bra bild.

2009-05-16 @ 20:58:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


TrueGospelMessage.com

2008-06-07 @ 21:24:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Varning för falska profeter

http://lazerbrody.typepad.com/photos/uncategorized/blowing_the_shophar_by_theodor_jon.jpg

 

"Jag säger till dig nu, att om du kan lyssna till det som jag har att säga dig, utan att du blir bedrövad, då är du blind, du är andligt blind. Du har ett hårt hjärta. Ett hjärta med ett skydd på, så att det rena evangeliet inte kan tränga igenom det".

 

"Vågar dessa män ta skrattevangeliet till Balkan nu?"

 

"Uttala inte en dom över någon - det är inte vad bibeln säger"

 

"Kenneth Copeland, Hagin "


"Den Helige Andes bartender"
(Rodney Howard-Browne)

 

"Om du har några av dessa banden eller böckerna, se till att få dem ut ur huset. Ge inte bort dom, bränn upp dom".

 

(Utdrag från predikan i Times Square Church, bandupptagning)

 

Enligt Sefanja, ska Guds Hus i de yttersta dagarna vara i vanära. Vi talar inte om den avfallna, liberala nutida församlingen...Herren sa, att på domens dag ska han ta itu med den församlingen. Vi kan be för dom, men vi ska inte sörja över det som inte verkligen är församlingen. Gud söker efter ett folk som sörjer över den vanära, som Jesu Kristi församling är utsatt för i denna sena tid. Jag talar om den församling som föddes vid pingsten. Jag talar om den församling som föddes genom Aposteln Paulus och de andra apostlarnas undervisning. Församlingen som föddes i läran om att Jesus Kristus är Gud. Den pånyttfödda församlingen är attackerad. Den församlingen lider av vanära. Det har profeterats om att i denna vanärans och skammens tid, ska Gud resa upp en helig kvarleva, som skasörja och gråta över detta förorenande...

 

Gud kommer att ha en kvarleva som inte lutar sig tillbaka, när allt detta väller in i församlingen. Gud säger: "Jag kommer att ha ett folk som inte kommer att vara nöjda med sitt trevliga liv och bara strunta i vad som händer när bedragare och penning-galna falska profeter kommer in i Guds hus och förstör allt dom ser." Gud kommer att församla ett folk som sörjer över detta...Om du verkligen älskar Herren och du älskar hans församling, kan du inte uppriktigt se på vad som händer idag (och jag kommer att nämna dessa skamfläckar vid namn den här morgonen). Om du efter det du hört vad jag sagt om denna vanära, du går ut ur kyrkan och säger: "Jag bara tar till mig Matteus 16 'dödsrikets portar skall inte bli henne övermäktiga', jag bekymrar mig inte, Gud har allting under kontroll" - så är det inte nog. Gud använder människor. Han sänder inte änglar. Änglarna gråter över det, men Gud använder inte änglar för att utföra sina avsikter. Han brukar förkrossade män och kvinnor som gråter...Domen står för dörren, Jesus kommer, Herrens Dag är nära. Vakna upp äldste. Vakna upp pastorer. Vakna upp herdar. Se på församlingen. Ta emot bördan. Bär den. Varför ska vi ta på oss bördan? Joel sa "därför att rutten säd har planterats".

 

Ett evangelium predikas som förtorkar allt i sikte. Allt som är grönt och av Gud och rent förtorkas. Säden är rutten...Det finns en stor brist på att få höra det rena Herrens Ord...Det finns ingen grönska. Hjorden är bedrövad och hungrig. Floderna torkar ut. En främmande eld förtär pastorerna. Hesekiel säger att herdarna trampar ner den goda grödan och äter upp det bästa själva. Vilka är de skamliga saker som händer i Jesu Kristi församling idag?

 

Först av allt är det den ruttna säd som predikas av giriga herdar. Denna är känd som FRAMGÅNGSEVANGELIET. Detta är en av de största illgärningar som sänt vanära över Jesu Kristi församling någonsin sedan Kristus. Detta perversa evangelium förgiftar massor av människor - t.o.m. i Kina, Afrika och över hela världen. Det är ett amerikanskt evangelium, uppfunnet och spritt av rika amerikanska evangelister och pastorer. Rika! Det skrämmer mig, att så många kan se videobanden från dessa framgångskonferenser och inte gråta över dem. Detta gift har spridit sig över hela världen.

 

Under förra veckan fick jag ett videoband, som var nyligen inspelat från ett av Kenneth Copelands möten. Jag lyssnade till talarna och blev förstummad. Ni vet att i NT finner ni att aposteln Paulus nämnde namnen på dem som han trodde var falska profeter. Han varnade och han nämnde deras namn. Jag säger nu till er, att om ni kan lyssna till det som jag har att säga er och inte bli bedrövade, då är ni blinda. Ni är andligen blinda. Ni har ett hårt hjärta. Ett hjärta med ett skydd på, så att det rena evangeliet inte kan tränga igenom det. Sinnet har blivit så fyllt med detta obalanserade evangelium, att du inte kan nå många av dem. Du kan inte predika sanningen. Du kan inte visa dem någonting annat i bibeln, eftersom de har ett skydd över sina hjärtan - hårdhjärtade.

 

Vissa av er kommer inte att ta emot detta. Om du har matat din själ med Copelands eller Hagins band, kommer du inte att tycka om det som du hör. Jag är en herde, jag har blivit kallad av Gud. Jag har givit denna församling ett löfte. Så länge som vi står i denna talarstol, om vi får se vargar i fåraklädsel komma för att röva bort hjorden, kommer vi att ställa oss upp och ropa ut mot detta. Det är upp till er att handla efter detta.


Jag satt denna vecka och lyssnade till talarna på denna konferens och jag blev så chockad och sårad. Herrens börda kom över mig. En talare sa: "Jag vill att ni ska veta att när folket i den stad jag bor ser min Rolls Royce, då vet de att det finns en Gud i himmelen". Kan du säga till mig att detta är evangelium? Kan du säga till mig att du inte gråter över detta?

 

Det här är det som bedrövar mig mest. Det här predikades: "Den Helige Ande kan inte utgjutas över dig, förrän du har kommit in i penningflödet. Inte förrän du har framgång, kan den Helige Ande utföra sitt verk". Tänk över detta! Hur påverkar detta din ande när du ser fattiga människor som måste överleva från dag till dag?


Sedan ser jag människor som faller som ormar till marken från sina platser. Jag ser evangelisten resa sig upp och väsa som en orm och människor som faller överallt. Vad är det som händer? Om ni hade Guds hjärta och Herrens börda, skulle ni ropa ut som Jesaja: "Väktarna här äro allasammans blinda, de hava intet förstånd; de äro allasammans stumma hundar, som icke kunna skälla; de ligga och drömma och vilja gärna slumra. Men de hundarna äro ock glupska och kunna ej bliva mätta".

 

Jag ska rädda min hjord från käftarna på dessa människor. För det andra, den oriktiga framställningen av den välsignade Helige Ande. Detta är den värsta vanäran. Det sättet på vilket den Helige Ande framställs för hela världen. Tråkigt nog finns så lite urskiljning kvar i församlingen hos pastorerna. De känner inte ens igen när den Helige Ande förtalas eller blir hädad. Det finns tusentals kristna som går på möten och de ser saker som de tror är från den Helige Ande och de vet inte ens vad de deltar i. De klappar händerna och prisar Gud medan en man står upp och hädar och förtalar den Helige Ande och de vet inte ens om det.

 

Hela karismatiska församlingar slits sönder, bokstavligen slits sönder av falska väckelser. Allting som händer - det är något nytt som förs fram nästan varje vecka. Ledarna vet inte om de ska ta emot det eller fördöma det. Dom vet inte vad dom ska göra.

 

Det vi ser idag i det som kallas väckelse och som tillskrivs den Helige Ande kan man inte finna i bibeln. Allt som inte kan finnas i bibeln måste avvisas direkt. Totalt förkastas! Jag gråter när jag ser dessa videoband som skickas till mig från hela landet. En massa kroppar som hoppar okontrollerat, skrattar hysteriskt, raglar runt som druckna, väser som ormar, ylar som vilda djur. Vi har evangelister som står och blåser på människor för att dom ska falla, som om den helige Andes andedräkt nu är inkarnerad i dem.

 

Nu har ett nytt evangelium just nått Sydamerika. Jag kan säga er, att detta är rått och ohyfsat, men jag måste säga det till er. När du fjärmar dig från bibelns riktlinjer, när du säger: "Ja, det är något nytt, Gud gör något nytt, jag förstår det inte, det finns inte i bibeln, men jag vill inte stå emot den helige Ande". Om det inte finns i bibeln, måste du resa dig upp mot det. Det senaste är nu att du inte kan komma in i Guds rike, utan att du kommer som en liten baby. Människorna kommer med blöjor under sina kläder, så att de kan kissa och bajsa på mötena. Var ska det sluta någonstans?

 

En pastor sa:"Det har gått så långt att en dag kommer en evangelist att säga:'Jag har fått uppenbarelse från Herren, tiden är inne för att vi ska börja tillbedja Maria. Det här kommer att inträffa. En annan evangelist kallar sig den helige Andes bartender (Rodney Howard-Browne). Han säger: "Masa er fram till baren och ta en drink av den helige Ande". Dom kallar det att dricka det nya vinet.

 

Jesus kommer snart. Massorna är onådda. När jag ser kristna masa sig fram till vad som kallas "den helige Andes bar", raglande som druckna, kommer Joels ord till mig klart och tydligt:"Vaknen upp, I druckne, och gråten, ja, jämren eder, alla I som dricken vin, ty skörden på marken är förstörd".

 

Själar dör i tusental, vad är det ni skrattar åt? Allting av den helige Ande måste vara verksamt överallt på jordens yta. Du måste kunna ta det till de mest avskyvärda onda ställen. Du måste kunna ta det till fattiga länder. Du måste kunna ta det till mänsklighetens drägg och det måste kunna vara verksamt där. Vågar dessa män ta detta evangelium,skrattevangeliet, till Balkan nu. Gå in i flyktinglägren där kvinnor gråter för att de sett sina män bli skjutna. Deras döttrar har blivit våldtagna. Barnen är hungriga. De har förlorat sina hem. Gå in där och bed dem att "masa sig fram till baren" - den helige Ande vill att du skrattar.

 

Låt mig säga dig vem det är som skrattar. Världen. De ogudaktiga, hedningarna. I en tid med Herrens ankomst så nära förestående, borde Jesu Kristi församling gå undan i stillhet och bedja och gråta över de förlorade. Försaka allt och följa Jesus. Vi skulle aldrig nämna dollarsedlarna. Den amerikanska guden. Det amerikanska avguderiet. Världen ser på den här dårskapen och vet du vad de tänker nu - att den helige Ande är cirkusdirektör. Det är en amerikansk cirkus.

 

Jag bryr mig inte om längre vad folk tycker. Jag är förpliktigad inför Gud som har kallat mig att varna er.

 

Du kan veta om en människa känner Gud. Gud säger om de andra: "Jag sände dem inte, jag talade inte till dem. De talar utifrån sina egna hjärtan, utifrån sina egna fantasier. Utifrån ondska i sina egna hjärtan".Varje Guds barn behöver be att alla som fastnat i denna snara blir befriad. Rör inte vid detta, gå inte nära det, om du går in av ren nyfikenhet, fångar det dig eftersom det tilltalar allt i köttet.

 

Det kommer att finnas en "kärleksfälla". Du kommer att få höra det här:"Vi älskar alla. Det spelar ingen roll vad du predikar. Det spelar ingen roll om du har tagit till dig framgångsevangeliet. Det spelar ingen roll vad ditt evangelium är. Gud är kärlek. Låt oss alla komma tillsammans och omfamna varandra". Hur kan två vandra tillsammans om de inte är överens. Hur kan du ha gemenskap med dem när du inte samtycker till deras obibliska tillämpningar. Det går inte. Det är en kärleksfälla. Dom säger:"Uttala inte en dom över någon". Det är inte vad bibeln säger. Den säger att vi ska döma rättfärdiga domar. Tillrättavisa, förmana med allt tålamod. Vilka är Guds rikedomar i Kristus Jesus? Guds frid, Guds visdom, Kristi närhet, allt det som är i Kristus är vårt...


Se upp! Se upp! Har jag skrämt er? Är ni villiga att ta på er Herrens börda. Ni kan inte göra det i ert eget kött. Gå undan i stillhet med Gud!

 

Om ni har dessa banden eller böckerna, se till att få dom ut ur huset. Ge inte bort dom. Bränn upp dom. Om någon bjuder in dig till dessa saker, säg då: "Jag är ledsen, jag vill inte bli utsvält på Ordet och jag vill inte att mitt inre ska torka ut. Jag vill ha Guds rena ord som får mig att växa. Jag vill inte ha något budskap som tilltalar mitt kött eller som fostrar girighet i min ande"


Gud ser till våra behov och Han gör underverk, men Han gör det endast på sitt sätt. Inte genom att missbruka bibeln. Abraham såg inte på det jordiska, han sökte efter en stad, vars byggmästare och skapare är Gud.

 

David Wilkerson

2008-06-07 @ 14:00:26 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Ministerial Confessions

Ministerial Confessions



by Horatius Bonar


 


We have been carnal and unspiritual. The tone of our life has been low and earthly. Associating too much and too intimately with the world, we have in a great measure become accustomed to its ways. Hence our spiritual tastes have been vitiated, our consciences blunted, and that sensitive tenderness of feeling has worn off and given place to an amount of callousness of which we once, in fresher days, believed ourselves incapable.


We have been selfish. We have shrunk from toil, difficulty and endurance. We have counted only our lives, and our temporal ease and comfort dear unto us. We have sought to please ourselves. We have been worldly and covetous. We have not presented ourselves unto God as "living sacrifices," laying ourselves, our lives, our substance, our time, our strength, our faculties, our all, upon His altar. We seem altogether to have lost sight of this self sacrificing principle on which even as Christians, but much more as ministers, we are called upon to act. We have had little idea of anything like sacrifice at all. Up to the point where a sacrifice was demanded, we may have been willing to go, but there we stood; counting it unnecessary, perhaps calling it imprudent and unadvised, to proceed further. Yet ought not the life of every Christian, especially of every minister, to be a life of self sacrifice and self denial throughout, even as was the life of Him who "pleased not himself"?


We have been slothful. We have been sparing of our toil. We have not endured hardship as good soldiers of Jesus Christ. We have not sought to gather up the fragments of our time, that not a moment might be thrown idly or unprofitably away. Precious hours and days have been wasted in sloth, in idle company, in pleasure, in idle or worthless reading, that might have been devoted to the closet, the study, the pulpit or the meeting! Indolence, self indulgence, fickleness, flesh pleasing, have eaten like a canker into our ministry, arresting the blessing and marring our success. We have manifested but little of the unwearied, self denying love with which, as shepherds, we ought to have watched over the flocks committed to our care. We have fed ourselves, and not the flock. We have dealt deceitfully with God, whose servants we profess to be.


We have been cold. Even when diligent, how little warmth and glow! The whole soul is not poured into the duty, and hence it wears too often the repulsive air of 'routine' and 'form'. We do not speak and act like men in earnest. Our words are feeble, even when sound and true; our looks are careless, even when our words are weighty; and our tones betray the apathy which both words and looks disguise. Love is lacking, deep love, love strong as death, love such as made Jeremiah weep in secret places. In preaching and visiting, in counseling and reproving, what formality, what coldness, how little tenderness and affection!


We have been timid. Fear has often led us to smooth down or generalize truths which if broadly stated must have brought hatred and reproach upon us. We have thus often failed to declare to our people the whole counsel of God. We have shrunk from reproving, rebuking and exhorting with all patience and doctrine. We have feared to alienate friends, or to awaken the wrath of enemies.


We have been lacking in solemnity. How deeply ought we to be abased at our levity, frivolity, flippancy, vain mirth, foolish talking and jesting, by which grievous injury has been done to souls, the progress of the saints retarded, and the world countenanced in its wretched vanities.


We have preached ourselves, not Christ. We have sought applause, courted honor, been avaricious of fame and jealous of our reputation. We have preached too often so as to exalt ourselves instead of magnifying Christ, so as to draw men's eyes to ourselves instead of fixing them on Him and His cross. Have we not often preached Christ for the very purpose of getting honor to ourselves? Christ, in the sufferings of His first coming and the glory of His second, has not been the Alpha and Omega, the first and the last, of all our sermons.


We have not duly studied and honored the Word of God. We have given a greater prominence to man's writings, man's opinions, man's systems in our studies than to the Word. We have drunk more out of human cisterns than divine. We have held more communion with man than God. Hence the mold and fashion of our spirits, our lives, our words, have been derived more from man than God. We must study the Bible more. We must steep our souls in it. We must not only lay it up within us, but transfuse it through the whole texture of the soul. The study of truth in its academic more than in its devotional form has robbed it of its freshness and power, engendering formality and coldness.


We have not been men of prayer. The spirit of prayer has slumbered among us. The closet has been too little frequented and delighted in. We have allowed business, study or active labor to interfere with our closet hours. A feverish atmosphere has found its way into our closet, disturbing the sweet calm of its blessed solitude. Sleep, company, idle visiting, foolish talking and jesting, idle reading, unprofitable occupations, engross time that might have been redeemed for prayer. Why is there so little concern to get time to pray? Why is there so much speaking, yet so little prayer? Why is there so much running to and fro, yet so little prayer? Why so much bustle and business, yet so little prayer? Why so many meetings with our fellow men, yet so few meetings with God? Why so little being alone, so little thirsting of the soul for the calm, sweet hours of unbroken solitude, when God and His child hold fellowship together as if they could never part? It is the lack of these solitary hours that not only injures our own growth in grace, but makes us such unprofitable members of the church of Christ, and that renders our lives useless. In order to grow in grace, we must be much alone with God. It is not in society, even Christian society that the soul grows most rapidly and vigorously. In one single quiet hour of prayer it will often make more progress than in whole days of company with others. It is in the 'desert' that the dew falls freshest and the air is purest. So with the soul. It is when none but God is near; when His presence alone, like the desert air in which there is mingled no noxious breath of man, surrounds and pervades the soul; it is then that the eye gets the clearest, simplest view of eternal certainties; it is then that the soul gathers in wondrous refreshment and power and energy. Nearness to God, fellowship with God, waiting upon God, resting in God, have been too little the characteristic either of our private or our ministerial walk. Hence our example has been so powerless, our labors so unsuccessful, our sermons so meager, our whole ministry so fruitless and feeble.


We have not honored the Holy Spirit. We have not sought His teaching or His anointing. "But you have an anointing from the Holy One, and all of you know the truth." (1 John 2:20). Neither in the study of the Word nor the preaching of it to others, have we duly acknowledged His office as the Enlightener of the understanding, the Revealer of the truth, the Testifier and Glorifier of Christ. We have grieved Him by the slight put upon Him as the Teacher, the Convincer, the Comforter, the Sanctifier. Hence He has almost departed from us, and left us to reap the fruit of our own perversity and unbelief. Besides, we have grieved Him by our inconsistent walk, by our lack of circumspection, by our worldly mindedness, by our unholiness, by our prayerlessness, by our unfaithfulness, by our lack of solemnity, by a life and conversation so little in conformity with the character of a disciple or the office of ambassador.


We have had little of the mind of Christ. We have come far short of the example of the Master. We have had little of the grace, the compassion, the meekness, the lowliness, the love of Jesus. His weeping over Jerusalem is a feeling in which we have but little heartfelt sympathy. His seeking of the lost is little imitated by us. His unwearied teaching of the multitudes we shrink from as too much for flesh and blood. His days of fasting, His nights of watchfulness and prayer, are not fully realized as models for us to copy. His counting not His own life dear unto Him that He might glorify the Father and finish the work given Him to do, is but little remembered by us as the principle on which we are to act. Yet surely we are to follow His steps; the servant is to walk where his Master has led the way; the under shepherd is to be what the Chief Shepherd was. We must not seek rest or ease in a world where He whom we love had none.


We have been unbelieving. It is unbelief that makes us so cold in our preaching, so slothful in visiting, and so remiss in all our sacred duties. It is unbelief that chills our life and straitens our heart. It is unbelief that makes us handle eternal realities with such irreverence. It is unbelief that makes us ascend with so light a step into the pulpit to deal with immortal beings about heaven and hell.


We have not been sincere in our preaching. If we were, could we be so cold, so prayerless, so inconsistent, so slothful, so worldly, so unlike men whose business is all about eternity? We must be more in earnest if we would win souls. We must be more in earnest if we would walk in the footsteps of our beloved Lord, or if we would fulfill the vows that are upon us. We must be more in earnest if we would be less than hypocrites. We must be more in earnest if we would finish our course with joy, and obtain the crown at the Master's coming. We must work while it is day; the night comes when no man can work.


We have been unfaithful. The fear of man and the love of his applause have often made us afraid. We have been unfaithful to our own souls, to our flocks, and to our brethren; unfaithful in the pulpit, in visiting, in discipline in the church. In the discharge of every one of the duties of our stewardship there has been grievous unfaithfulness. Instead of the special particularization of the sin reproved, there has been the vague allusion. Instead of the bold reproof, there has been the timid hint. Instead of the uncompromising condemnation, there has been the feeble disapproval. Instead of the unswerving consistency of a holy life whose uniform tenor should be a protest against the world and a rebuke of sin, there has been such an amount of unfaithfulness in our walk and conversation, in our daily deportment and talking with others, that any degree of faithfulness we have been enabled to manifest on the Lord's Day is almost neutralized by the lack of circumspection which our weekday life exhibits.


We need men that will spend and be spent, that will labor and pray, that will watch and weep for souls!

2008-06-04 @ 22:05:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


"Id rather die then fail Christ"

2008-06-03 @ 22:58:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Cosmic Evangelism

Cosmic Evangelism



Ephesians 3:7 ... I was made a minister, according to the gift of God's grace which was given to me according to the working of His power. 8 To me, the very least of all saints, this grace was given, to preach to the Gentiles the unfathomable riches of Christ, and to bring to light what is the administration of the mystery which for ages has been hidden in God who created all things; 10 so that the manifold wisdom of God might now be made known through the church to the rulers and the authorities in the heavenly places.
There is something horribly lacking in our evangelism today. Indeed, it is a consciousness that many generations of Christians have lacked, but something of which the apostle Paul was entirely conscious of. Indeed, Paul saw a purpose in evangelism and world missions much greater than trying to convince sinners that they were in need of a Savior. Read the above passage again. Do you see it?

Don't feel bad if you don't. I must say, until about a year or two ago, I never saw it nor was I even remotely aware of it. And I say this as one who has read many books and web-sites on evangelism. I say this as one who sat in on a class in Bible college dedicated to evangelism. I say this as one who sat in on a class in Bible college on Ephesians, having gone through it verse by verse with a very godly professor and outstanding Bible expositor. I say this as one who has read the book of Ephesians dozens upon dozens of times. I say this as one who has knocked on hundreds of doors, and preached to thousands of people in the open-air. Yet, I never saw it, let alone incorporated it into my ministry.

Let's flash this passage up again:
Ephesians 3:7 ... I was made a minister, according to the gift of God's grace which was given to me according to the working of His power. 8 To me, the very least of all saints, this grace was given, to preach to the Gentiles the unfathomable riches of Christ, and to bring to light what is the administration of the mystery which for ages has been hidden in God who created all things; 10 so that the manifold wisdom of God might now be made known through the church to the rulers and the authorities in the heavenly places.
Paul saw his purpose as a missionary, not simply to preach the gospel to all of creation so that the Great Commission might be carried out, nor to save souls from hell. Rather, Paul saw his apostolic role entirely in a cosmic dimension. That is, he saw himself not merely preaching to men. Rather, he saw himself preaching to the wicked demonic forces that rule this world: the principalities and powers... wicked forces in heavenly places.

For God has a purpose in evangelism greater than seeing souls saved and revival breaking out. God's purpose in evangelism is ultimately not to testify to the world about Christ's death, burial, and resurrection. Rather, His ultimate purpose is to announce to the demonic forces that rule this world that the wisdom of God has prevailed, and their tyrannical rule on the souls of men is about to come to an end. And this ultimate end is demonstrated and pronounced "through the church." For if it is not pronounced through the Church, it will not be pronounced at all.

It's pronouncement through the Church comes both in word and deed. Be encouraged brethren. Your witness is not in vain! Even if your words seem to fall on deaf ears, and people don't seem to be turning to the Lord as a result of your outreach, be encouraged... the effectiveness of your witness is greater than you know! For even if nobody should respond to your testimony and the gospel you so boldly preach, there are wicked and unseen spiritual forces in this world who have heard what you said! And they tremble!

But with this new understanding you now have, take care in how you witness. Indeed, if you truly grasp and have a revelation of this, you will begin to understand that evangelism is so much more than handing out gospel tracts, or modeling Ray Comfort's "Hell's Best Kept Secrets." Indeed, evangelism may incorporate these things. But what is important is that whatever means or method you employ in evangelism, that it be "according to the working of His power," (3:7) and not your own. For if it is not according to the working of His power, that is, the demonstration of the resurrected life of Christ, then no demonstration is being made of God's manifold wisdom to the principalities and powers. Without an accompanying demonstration of that power, then your witness is in vain.

Indeed, so much evangelism today, even by street preachers, is in vain. Just because you stand up before a crowd and rebuke them for their sin, tell them of hell, and tell them of Jesus, doesn't mean you have accomplished anything for the Lord. Indeed, you may have only set back the progress of the gospel by years! For the principalities and powers love to see nothing more than a hypocrite who has a form of godliness but denies the power thereof acting out for all to see. Indeed, over such men the principalities and powers rule! And when such a man takes up preaching before others, he only makes the veil between sinners and God all the thicker to pierce, for the hearers are given the impression that the man who is preaching thinks he is at least the real thing, when he is in actuality a fake. He pretends to demonstrate the power of God, when in fact he does not. And so men further believe the lie, and are further damned because of it.

Therefore, there is a necessity that an authentic expression of God's power and authority be manifested in order for the principalities and powers to take notice. "Jesus I know, and Paul I know, but who are you?" (Acts 19:15) Indeed, the principalities and powers will recognize nothing less than the authentic, for nothing else intimidates them nor causes them to tremble. For what else can move these wicked forces in heavenly places but a demonstration of Him who conquered hell and death?

Therefore, in whatever witness we give to men, we must take care that is according the very same power that raised Jesus Christ from the grave. For our ultimate concern is not to be our witness to men, but our witness to the satanic forces that rule this present world. Such ought to give you a lump in your throat and make it hard for you to swallow. No more should your evangelism consist of mere formulas and programs such as Four Spiritual Laws, Hell's Best Kept Secret, Evangelism Explosion, etc. While one might utilize such tools, they are to only be that. The backbone of our ministry is not to be the tools, but rather, the power of God through the Holy Spirit.


Jimmy Humphrey


2008-06-01 @ 23:17:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Ravenhill on Way of the master radio

2008-05-30 @ 21:08:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


ANDLIG MOGNAD


T. Austin-Sparks

 

Kapitel 7
Den Helige Andes roll och arbete

Tvärs igenom hela detta brev till galaterna löper ett spår som uppenbarar den främsta faktorn till den andliga mognaden, nämligen den Helige Andes plats och verk. Vi gör väl i att följa detta spår ett stycke. Det finns mer än tiotalet referenser till den Helige Ande i detta brev. Vi kommer inte att lyfta fram alla. I stället ska vi avgränsa några distinkta huvuddrag länkade till denna sak.
Det står klart utifrån detta brev och påvisas i andra delar av Skriften att den Helige Ande inte kan skiljas från framverkandet av Guds syften i den enskilde kristnes liv eller i församlingen i dess helhet. En enkel presentation av denna sanning sådan den växer fram i detta brev blir oss till stor hjälp.

Mottagandet av Anden
Låt oss se på Gal 3:1-2: ?Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro?
Orden i vers två rör vid ämnet i dess begynnelsepunkt, i dess enklaste och mest elementära form. De talar om mottagandet av den Helige Ande. Vi måste stoppa upp ett ögonblick för att påminna om sambandet mellan denna skarpa utfrågning och brevets övergripande syfte. Det verkar som om aposteln arbetar med dem ungefär så här: ?Ni galater lämnade gensvar till evangeliet och därigenom tog ni ett oerhört steg från ett rike till ett annat. Ni steg ut ur detta hedniska välde med dess religiösa former och yttre uttryck. Ni övergav allt detta och lät er genom lika enkel som bestämd tro placeras i Jesus Kristus. När detta ägde rum satte Gud märke på er tro, han beseglade ert mottagande. Det märke han använde för att visa att ni blivit nya skapelser i Kristus var Andens sigill. Och ni mottog Anden från Gud för att hela innehållet i Guds syften skulle nå fullbordan nu när ni placerats i en levande relation till honom och hans Son, Jesus Kristus.

Detta mottagande av den Helige Ande är grundläggande och allomfattande. Det är ett insegel, en pant, ett garantibevis, en försmak. Med den Helige Ande har ni en försäkran om fullheten, ni har helheten verkande, det finns inget att oroa sig för. Genom mottagandet av Anden säkras ert arv, ni bär ett märke som garanterar utgången. Det är en oerhörd sak att få ta emot den Helige Ande därför att det betyder att Gud har begynt sitt verk och har lagt grunden i er, vilket också betyder att han kommer att föra allt till fullbordan. Den Helige Ande betyder och är allt i fråga om Guds eviga syften.?
?Hur tog ni emot Anden?? Ni vet att ni inte kunde ta emot Guds Ande genom någon av alla era religiösa övningar inom ramen för hednatron. Inget sådant kunde bära er igenom till den erfarenheten. Det skedde istället när ni lyssnade till evangeliets budskap om Guds Son, när ni upphörde med detta religiösa systems alla aktiviteter genom en definitiv troshandling och därmed fann ro genom att förtrösta på Jesus Kristus. Det var då ni mottog den Helige Ande; inte genom att hålla er till religiösa förordningar. Det var inte genom riter och lagbundet agerande som ni öppnade för ett mottagande av Anden - varken av hedniskt, judiskt eller något annat slag ? men genom ett respektfull lyssnande i tro till trons budskap. Det var en oerhörd upplevelse, detta att ta emot Anden ? allt var inneslutet i detta ena.?

?Här kommer då dessa representanter för de judaiserande grupperingarna och talar om för er att ni måste hålla hela den Mosaiska lagen; att ni måste återvända, inte till hednatron med dess riter och lagbundenhet men till den judiska lagen. Att ta fasta på deras ord är att stänga för Andens verk, att ge upp Andens gåva, att backa tillbaka som om Anden aldrig blivit given.?
Detta är bakgrunden till Paulus skarpa fråga. Du anar hur vittomfattande denna fråga är, hur mycket som står på spel. Här står detta enkla faktum: Mottagandet av den Helige Ande innefattar allt som Gud har fastställt som syfte, inklusive styrkan att genomföra detta syfte: allt ljus, all ledning, all insikt och förståelse och allt annat som verkar mognad. Ta emot Anden, och allt finns där i honom. Det måste verkas fram, men det ligger redan till hands. Den som tar emot Anden kan inte göra det utifrån förtjänst. Detta är grundläggande.
Vi får del av den Helige Ande på exakt samma sätt som vi får ta emot rättfärdiggörelse, på samma sätt som vi får förlåtelse nämligen genom tro, genom att lyssna till trons budskap. Hur går det till att ta emot förlåtelse? Vi vet att man inte kan kämpa sig till den eller förtjäna den genom prestation. Hur nådde vi fram till rättfärdiggörelsens välsignade ställning? Alls icke genom något vi kunde åstadkomma, men genom förtröstan på Guds nåd. Inte förrän vi placerade oss i denna enkla, positiva och definitiva trons position under Guds nåd i Jesus Kristus kunde vi ta emot förlåtelse och rättfärdiggörelse. Precis på samma sätt tar man emot den Helige Ande. Det gör begynnelsen av detta mycket enkel; alldeles för enkelt för många människor, alldeles för enkelt för denna aktiva, praktiska inställning hos oss.

Vi finner oss så ofta med den attityd vilken är redo att försöka betala för att få ta emot den Helige Ande. Låt oss då lämna gensvar till apostelns utmaning. Anden, denne person, är själv fundament och den som bär allt för Guds syftens genomförande; man kan inte tänka sig något bättre eller större. Med den Helige Ande har man allt, och det genom enkel och definitiv tro på Guds nåd.
Vi måste komma ihåg att på samma sätt som det eviga livet är beskrivet som en Guds gåva till tron så är också Anden en gåva till samma tro. Var det inte så att när du satte tilltro till Guds ord om förlåtelse gav Herren dig ett inre vittnesbörd om förlåtelsens faktum, och om den nya skapelsens under? Prövades du inte huruvida det var verklig tro eller just bara känslor? Blev du inte tvungen att stå fast utan att överhuvudtaget uppleva något inre bifall? ?Gud har för Kristi skull förlåtit dig din synd, rättfärdiggjort dig och lagt ner Kristi rättfärdighet i ditt inre; han har välkomnat och gett dig sitt bifall.? Mitt under all slags anstormning och utmaning var du tvungen att hålla denna postering. Du fann att allt reste sig till förnekelse men tron satt i verksamhet blev den fasta grund och försäkran ur vilka livet självt sprang upp och som idag låter dig förstå att du tillhör Herren. På alldeles samma sätt tas den Helige Ande emot, inte under känslosvallande omständigheter men i tro.

Detta är elementärt, men det är så detta brev begynner för att beskriva Andens uppgift och du ser genast hur mycket som är sammanlänkat med detta. Vi har lagt ner så mycket tid i dessa samlingar på att poängtera och understryka den oerhörda betydelse som vilar över detta. Så vittomfattande denna sak är! Himmel och helvete levererar förfärlig batalj mot varandra för dessa människor och deras roll i Guds sak. Se hur aposteln våndas inför allt som står på spel.
Om du verkligen har lärt känna den grund utifrån vilken Gud ger av sin Ande kan du inte återvända till lagen, till regler och förordningar som låter köttet yvas, till handlande som är ämnat att vinna meriter. Du kan inte återvända till en position där religiositetens yttre uttryck i rit och form utgör grund för ditt tillträde till Gud. Det har sin begynnelse i tro, det uppehålles och har sitt fortbestånd genom tro.
Vi måste ta fasta på begynnelsernas faktum ? tro, och låta allt i dess fortsättning bero härpå. Det är kanske nödvändigt också för veteranerna i Kristus att återvända till begynnelserna. Jag är inte alls säker på att det följande stycket inte kommer att röra vid oss på ett betydande sätt

Att färdas vidare i Anden
?Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?? Gal 3:3
Ni begynte i Anden, ska ni nu försöka avsluta på egen hand? Aposteln säger med största skärpa att livet måste fortsätta i och uppehållas av den Helige Ande genom tro, på samma sätt som begynnelsen skedde genom tro i den Helige Ande. Faktum är att vi inte byter ställning från att vara trängda och behövande till att vara dugliga och oberoende när vi blir Guds barn. Vi har inte större kompetens och kunnighet för fortsättningen av loppet jämfört med vad vi hade när vi påbörjade det. Möjligheten att nå en avslutning utifrån oss själva är lika liten som den var att skapa en ny begynnelse. Att byta grund och utgångspunkt för verket är rent ut sagt fatalt och förödande. Det var detta som höll på att hända bland galaterna. Ordet blir detsamma till oss; på samma sätt som vi begynte med Anden genom tro, så kommer vi också att nå slutpunkten genom Andens försorg i tro, men endast på detta sätt. Den Helige Ande måste få lov att verka fram allt; vi kan inte bistå med det enklaste fragment. Vår ståndpunkt och ställning måste vara förblivande, förbidande tro på att denne Ande verkar allt som ska verkas ända till fullhet. Ingen del av allt som Fadern presenterar som sitt syfte för oss ligger vid sidan av Andens uppgift att verka och arbeta fram, inget av allt detta kan nås och förverkligas utan Guds Andes närvaro och livskraft.

Vad har du fått presenterat för dig? En standard, en kvalité vilken inte kan nås? Detta liv i Gud är något långt bortom, ett ideal som vi inte kan nå upp till, detta liv i Gud är ouppnåeligt. Det är i sanning underbart, men det är inte ämnat för sådana som vi. Är det så du resonerar? Då gör du dig skyldig till otro och sätter stopp för Guds Andes verk. Om Gud har satt upp ett mål för oss, ett övermåttan högt mål, ett underbart mål, då är Andens gåva given för att vi ska kunna nå detta mål och för att inte behöva misslyckas i något stycke i fråga om detta gudomliga mål och syfte. Vår hållning får inte bestämmas av ett. ?Det är för stort för mig, för högt, för långt borta?; vår ståndpunkt måste vara denna: ?Jag bär Guds Ande, han kan verka fram detta. Jag förlitar mig på denne Ande.? Vi begynner i Anden, vi låter allt fortgå och fullbordas i honom. Vi kan inte övergå till att förlita oss på köttet. Vi kunde inte begynna livet, vi kan inte uppehålla det. Allt beror av denne Helige Ande.

Anden; hans styrka till att tjäna
?När nu Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er, gör han det som en följd av era laggärningar eller därför att ni lyssnar i tro.? Gal 3:5, Giertz.
Med denna sekvens finner vi oss förda bortom begynnelsen av den kristna tron och bortom frågan om hur det kristna livet ska uppehållas, till tjänandet och till det verkliga tjänandets resurskälla. Vilken är grunden för sådant? Jag hittar inget stycke som ger oss mera hjälp än det följande: ?Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er.? Det är Gud som skänker Anden och utför sitt verk bland oss. Det är Guds Andes kraft som är verksam bland oss och i oss. Det är Guds handlande genom Anden som vittnar om hans närvaro och tjänande. Han förser med och skänker oss Anden; och på vilket sätt? Hur kan vi skaffa kraft till tjänande? Hur tar man emot? Aldrig genom något som en människa kan uträtta. Många är de människor som kämpar för att få ork och kraft till att tjäna i Guds rike, kämpar med stor energi och stort tålamod, med sitt sinnes fulla kraft för att Gud ska få utrymme. De gör ibland mycket stor affär av det, vilket i sig är vådligt. Här förklarar aposteln att kraft till tjänst får man på precis samma sätt som i de två föregående sammanhangen ? det vill säga Anden som insegel på vår rättfärdiggörelse och samme Ande som den som uppehåller oss i dagligt kristet liv. Herren förser oss inte med Anden som gensvar på något som vi företar oss. Herren ger av Anden som gensvar på vår tro, samma sorts tro som för oss till frälsning, samma tro som vi ska bära för att nå Guds slutmål.

Guds Andes verk bland oss är en gåva, och Anden ges som gensvar på vår tro. Får du tag på detta? Det besparar oss mycket besvär och oro. Det befriar oss från mycken förvillelse. En sak står helt klar: det uppskruvade, stressade själslivet, själv-fixeringen och prestationsångesten i relation till Andens manifestationer öppnar utrymme för andra kraftkällor, vilka gärna uttrycker sig genom vårt självliv. Man hamnar härigenom på de själiska, psykiska, spiritistiska krafternas områden, vilka kräver att mycken själskraft sätts in för att nå resultat. Allt detta är mycket farligt, och våra hjärtan är i stor vånda inför hur själafienden styr i vår värld genom dessa medel. Om man söker en förklaring till diktatorsmakt, kan man inte finna den på det naturligas plan. Dessa män är inte kapabla att göra det de nu gör utifrån naturliga förutsättningar. Som ynglingar har de oftast varit obetydliga figurer ? till exempel som kanslist, korpral eller sekreterare, men något börjar verka samman med dem och släpper loss en väldig kraft till att påverka och styra den stora massan och för att förslava hela nationer. Historen berättar om dessa mäns oerhörda själskraft vilken projiceras med våldsam intensitet och vilken blir till plattform för det ondas fulla styrka.

Detta beskriver en bit av verkligheten i stora svep, men man finner samma funktioner verksamma bland kristna. Någon börjar koncentrera sin själs styrka på andliga ting vilket resulterar i tecken och under lika dem som följer den Helige Ande. Sådant hör till det psykiska planet, själafienden verkar detta där köttsligheten söker det andliga. Sökandet och frågandet efter kraft till tjänande är i själva verket mycket enklare än så: ?När nu Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er, gör han det som en följd av era laggärningar eller därför att ni lyssnar i tro?? Står ditt tjänande på självlivets bas eller hämtar du styrka hos Herren genom tro? Ett tjänande inför Gud och inför människor måste vara grundat på tro. Detta för tron till en ställning framför och över allt annat. Och det visar att allt måste vila i den Helige Andes händer; inget får hanteras av mänsklig hand på människors villkor. Allt som hör Gud till måste ledas av hans hand, aldrig av vår. Låt oss troget hålla fast vid denna lilla sats ?När nu Gud skänker er Anden?. Det är Herren som verkar allt, och han gör det som gensvar på vår tro. Han gör det som gensvar på den tro som renats från själisk styrka.

Anden och arvet
?Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev till en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.? Gal 3:13-14.
Detta är ett underbart uttalande. Abrahams välsignelse ligger tillreds för oss i Kristus. Det är en oerhörd sak, detta att vi som hedningar skulle få del av denna välsignelse i Kristus. Detta löfte innehåller två moment. Det ena; de som tror är Abrahams säd. Kristus är Abrahams säd. ?Det heter inte: ?och åt dina avkomlingar? ? din säd ? som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus.? Sålunda, tron gör oss till ett med Kristus som avkomma till Abraham, till att få del av förbundslöftena. Det andra momentet i uppfyllelsen är ?för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden?. Här ser vi att givandet av den Helige Ande till fullo är säkrat för oss genom tron ända sedan Abraham. Detta mottagande av Anden omfattar alla löften i Kristus; därför att ?alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud ska bli ärad genom oss.? Omfattningen av detta löfte till Abraham poängteras i Rom 4:13: ?Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.?

Hur skall detta löfte om att få ärva världen uppfyllas? Genom vilka medel? Genom den Helige Ande. I Kristus, genom Anden förs vi in i det som först utlovades till Abraham, detta att få världen till arvedel. Detta mål formuleras och kommer i sikte genom den Helige Ande och vi rör oss i detta steg för steg. Progressiviteten i detta brev är rent ut sagt märklig. Här står vi till sist med full utblick över Guds syfte: Arvingar till världen.
Förbundet slöts med Abraham och fullbordades i Kristus. Detta förbunds garant är den Helige Ande och vi står som mottagare av Anden. Vad är det då vi tar emot? Löftet om arvedelen är vårt, ett arv som ligger till reds i de tidsåldrar som kommer. På ett annat ställe talar aposteln om Anden som en handpenning, en underpant på arvet. Abraham. . . fick löftet att ärva världen ? vilket oerhört löfte detta är, och vi är delaktiga i det.

Hur kommer detta att utgestaltas, hur ärver vi världen? Gud har kallat oss till detta. Hur får vi del av det? Genom laggärningar, genom egna ansträngningar, genom yttre agerande efter religiöst sätt? Nej, vi måste återvända till trons enkla grund. Den Helige Ande har kommit för att föra oss in i arvlandet. Den värld som skall komma ska ställas under människors välde enligt Guds tanke och Anden har som huvuduppgift att göra oss redo för denna roll.
Detta är en överväldigande tanke, alltför omfattande för oss, att vi ska ärva världen, att vi ska styra världen, att vi ska ingå i en regerande enhet med Kristus i den värld som ska komma. Kan det verkligen vara så? Herrens svar är att han har givit Anden och denne Ande är en handpenning på allt detta. Fäst din tro vid honom, han kommer att genomföra sin sak.
Herravälde innehåller inte alls något av den kärvhet och krampaktighet som man ofta lägger in i begreppet. Det är istället en fråga om tro på den Helige Andes roll. Anden är summan av alla löften och alla välsignelser utlovade till Abraham och hans efterkommande.

Andens vittnesbörd
?Eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar : ?Abba! Fader!? Gal 4:6.
Här ser vi något av progressiviteten igen. Vi har sett slutmålet, arvet. Vilka är de som ärver? Arvingar. Vilka är dessa arvingar? Söner, förstfödda söner. Hur förs vi till söners rätt, till arvingens position? Han har sänt sin Helige Ande till våra hjärtan, Sonens Ande, Sonen som är arvinge till allt. När Anden lägger detta rop i våra hjärtan ? Fader ? konstituerar detta uttryck, av Anden nedlagt och fött i våra inre, delaktigheten i arvet. Det betecknar inte bara detta att vi har blivit en del av familjen, det är knutet till arvet. Det relaterar till den Ande som ger oss söners rätt, fullheten som följer föreningen med Kristus.

Att vandra i Anden
?Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.? Gal 5:16.
Du ser hur allt detta är kopplat till den andliga mognaden. Här är hela hemligheten till helgelsen. Man säger: ?Möt dina anfäktelser som en man och visa mod i kampen. Låt dig inte övermannas; se till att mästra dem.? Detta är ett verkligt dåligt råd. Den som följer det ställs snart inför tragedi efter tragedi. Allt är verkligen mycket enklare: ?Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.? Vi kanske behöver något ännu mera kraftfullt. Här följer något som kanske passar: ?Köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två ligger ju i strid med varandra för att hindra er att göra det ni vill.? Gal 5:17. Allt beror således på vem som är den starkaste, Guds Ande eller köttet. Köttet söker alltså det som är emot Anden. Innehåller detta goda framtidsutsikter för köttsligheten? Ingalunda, Anden är helt och hållet emot allt som hör till köttet och arbetar i direkt motsättning till köttsligheten.
Hur verkar detta till seger för oss? Anden söker det som är emot köttet. Vi vandrar i Ande. Vad betyder detta? Att vandra i Ande innebär att välja att stå med Anden, att samarbeta med Anden, att låta Anden vara verksam i det du företar dig. På detta sätt stänger man ute köttsligheten. Den Helige Ande kommer att stå som segrare mot köttet och dess begärelser när du ställer dig på hans sida, inte när du själv strider mot dessa lustar men när du begynner samarbeta men honom. När vi väljer köttslighetens väg förlorar vi striden. Till vår hjälp har vi en kraft, en energi, och om vi medvetet ställer oss samman med denna kraft, denna person når vi befrielse. Allt vore hopplöst om så inte vore, men detta är helgelsens hemlighet och vägen till andlig mognad. Att låta den Helige Ande få utrymme gör hela skillnaden: ?Köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet.? Istället för att binda samman de båda satserna med ett ?och? borde man använda ett ?men?. Det gör ytterligare skillnad. Det förstärker det hopp som hela sammanhanget är ämnat att förmedla.

Andens frukt
?Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. Gal 5:22-23.
Vi måste lägga märke till dessa ords egendomliga form ?Andens frukt är? ? detta står i singular; en enda frukt ? och sedan följer en beskrivning av denna frukt i plural. Den mera korrekta grammattiska formen borde vara: ?Andens frukter är kärlek? och denna kärlek omfattar allt det övriga, allt det övriga är olika uttryck för denna kärlek. Du kan pröva detta. Om du verkligen äger Guds kärlek verksam i ditt hjärta, vad har du då? Du finner glädje där ? jublande kärlek; frid ? balanserad och tillitsfull kärlek; tålamod ? kärlek som uthärdar; godhet ? luttrad kärlek; mildhet ? kärlek med böjt huvud; vänlighet ? kärlek som tar sig an; självbehärskning ? kärlek som satt gräns; tro ? kärlek med förtroende.
Alla dessa ting bor i kärleken. Andens frukt är kärlek. Om du vill veta något om kärleken, finner du allt detta i dess famn. Detta är den Helige Andes sätt att uttrycka sig. Har dessa ting något med det andliga mognandet att göra? Naturligtvis! Andlig mognad är Guds Andes frukt växande i våra liv. Kärlekens frukt kommer till uttryck i glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Att bevara Anden
?Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.? Gal 5:25
Detta är vår aktiva, frivilliga och pågående relation till Anden. Om vi har liv genom Anden ? allt kristet liv är av Anden, från dess början till dess slut ? låt oss då också vandra i Anden. Detta innebär en frivillig överlåtelse till Den Helige Ande och en fortsatt färd samman med honom. När allt kommer omkring äger vi allt i Anden, från början till slut. När vi förstår att det är så, låt oss då gå vidare med Anden. Notera att detta inte är ett passivt liv, det är i hög grad ett aktivt, disciplinerat liv. Anden eftersträvar att vi ska växa till vår andliga och moraliska karaktär. Han fråntar oss inte ansvar och uträttar allt helt skilt från vår medverkan så att vi kan luta oss tillbaka och säga: ?Vi har Anden, vi behöver därför varken tänka eller agera, allt kommer att bli utfört för vår räkning.? Allt är verkligen av Anden i våra liv, men låt oss söka detta på ett aktivt sätt, inte på ett passivt ? låt oss vandra i Ande. Han eftersträvar att kunna producera andlig karaktär och det kan ske endast genom vår disciplinerade medverkan. Denna vår aktiva medverkan måste helt och fullt vara riktad mot honom, den Helige Ande. Så når vi Guds syfte, mognandets fullhet.
2008-05-29 @ 20:12:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


quotes....

"The Primary qualification for a missionary is not love for souls, as we so often hear, but love for Christ." - Vance Havner

"The same church members who yell like Comanche Indians at a ball game on Saturday sit like wooden Indians in church on Sunday." -
Vance Havner

God never intended His Church to be a refrigerator in which to preserve perishable piety. He intended it to be an incubator in which to hatch out converts." - F. Lincicome

"There can be no revival when Mr. Amen and Mr. Wet-Eyes are not found in the audience." - Charles G. Finney

"A well-grounded assurance is always attended with three fair handmaids: love, humility and holy joy." - Thomas Brooks

"Come as the fire, and purge our hearts with sacrificial flame; Let our whole soul an offering be To our Redeemer's Name." - Andrew Reed

Give me the love that leads the way, The faith that nothing can dismay, The hope no disappointments tire, The passion that will burn like fire, Let me not sink to be a clod: Make me Thy fuel, Flame of God. - Amy Carmichael

"I cannot work my soul to save, For that my Lord hath done; But I will work like any slave, For the love of God's dear Son." ? Unknown

Oswald Chambers "We are not built for ourselves, but for God. Not for service for God, but for God." - Oswald Chambers

"Let me burn out for God. After all, whatever God may appoint, prayer is the great thing. Oh, that I may be a man of prayer!" - Henry Martyn

"Love is kindled in a flame, and ardency is its life. Flame is the air which true Christian experience breathes. It feeds on fire; it can withstand anything rather than a feeble flame; but when the surrounding atmosphere is frigid or lukewarm, it dies, chilled and starved to its vitals. True prayer MUST be aflame."  - E. M. Bounds

"Revival and evangelism, although closely linked, are not to be confused. Revival is an experience in the Church; evangelism is an expression of the Church." - Paul S. Rees

"Apostolic preaching is not marked by its beautiful diction, or literary polish, or Cleverness of expression, but Operates "in demonstration of the Spirit and of power." - Arthur Wallis

"No man is ever fully accepted until he has, first of all, been utterly rejected." - Author unknown

"Keep us little and unknown, prized and loved by God alone." ? Charles Wesley

"The only saving faith is that which casts itself on God for life or death." -Martin Luther

"Tearless hearts can never be the heralds of the Passion." - J. H. Jowett

"Brethren, it is just so much humbug to be waiting for this night after night, month after month, if we ourselves are not right with God. I must ask myself "Is my heart pure? Are my hands clean?" - Comment from the Hebrides' Revival

"God's cause is committed to men; God commits Himself to men. Praying men are the vice-regents of God; they do His work and carry out His plans." - E. M. Bounds

"Prayer is the acid test of devotion." - Samuel Chadwick

"It is well to get rid of the idea that faith is a matter of spiritual heroism only for a few select spirits. There are heroes of faith, but faith is not only for heroes. It is a matter of spiritual manhood. It is a matter of maturity." - P. T. Forsyth

"Revival comes from heaven when heroic souls enter the conflict determined to win or die-or if need be, to win and die! "The kingdom of heaven suffereth violence, and the violent take it by force." - Charles G. Finney

"What are Christians put into the world for except to do the impossible in the strength of God."  - General S. C. Armstrong

"All the resources of the Godhead are at our disposal!" - Jonathan Goforth

"Prayer and Pains, through faith in Jesus Christ will do anything." - John Elliot

"God loves with a great love the man whose heart is bursting with a passion for the IMPOSSIBLE." - William Booth

"I have found that there are three stages in every great work of God: first, it is impossible, then it is difficult, then it is done." - Hudson Taylor

"Faith sees the invisible, believes the unbelievable, and receives the impossible."- Corrie ten Boom

"We never test the resources of God until we attempt the IMPOSSIBLE." - F. B. Meyer

"Until we reach for the IMPOSSIBLE through fervent, faith-filled prayer, we will NEVER fulfill our created purpose!" - David Smithers

" Nothing is IMPOSSIBLE with GOD." - Luke 1: 37

"The least sin should humble the soul, but certainly the greatest sin should never discourage the soul, much less should it work the soul to despair. Despairing Judas perished, whereas the murderers of Christ, believing on Him, were saved."- Thomas Brooks

"A church without an intelligent, well-organized, and systematic prayer program is simply operating a religious treadmill." - Paul E. Billheimer

"God will do nothing but in answer to prayer." - John Wesley

"The greatest thing anyone can do for God and for man is to pray. You can do more than pray after you have prayed, but you cannot do more than pray until you have prayed. Prayer is striking the winning blow ... service is gathering up the results." - S. D. Gordon

Corrie ten Boom "Don?t pray when you feel like it. Have an appointment with the Lord and keep it. A man is powerful on his knees." - Corrie ten Boom

 "Is prayer your steering wheel or your spare tire?" -
Corrie ten Boom

"Prayerlessness is a sin." -
Corrie ten Boom

"God never ceases to speak to us, but the noise of the world without and the tumult of our passions within bewilder us and prevent us from listening to him." - Fenelon

"God will either give you what you ask, or something far better." - Robert Murray McCheyne

"Jesus Christ carries on intercession for us in heaven; the Holy Ghost carries on intercession in us on earth; and we the saints have to carry on intercession for all men." - Oswald Chambers

"Our prayers lay the track down which God?s power can come. Like a mighty locomotive, his power is irresistible, but it cannot reach us without rails." - Watchman Nee

"Pray not for crutches but for wings." - Phillips Brooks

"Prayer does not enable us to do a greater work for God. Prayer is a greater work for God." - Thomas Chalmers

"Prayer is not learned in a classroom but in the closet." - E. M. Bounds

"Prayer is not monologue, but dialogue. God?s voice in response to mine is its most essential part." - Andrew Murray

"Prayer is weakness leaning on omnipotence." - W. S. Bowden

"Satan trembles when he sees the weakest saint upon his knees." - William Cowper

"Some men will spin out a long prayer telling God who and what he is, or they pray out a whole system of divinity. Some people preach, others exhort the people, till everybody wishes they would stop, and God wishes so, too, most undoubtedly." - Charles G. Finney

"Some people think God does not like to be troubled with our constant coming and asking. The way to trouble God is not to come at all." - D. L. Moody

"Talking to men for God is a great thing, but talking to God for men is greater still." - E. M. Bounds

"The Christian on his knees sees more than the philosopher on tiptoe." - D. L. Moody

"The one concern of the devil is to keep Christians from praying. He fears nothing from prayerless studies, prayerless work, and prayerless religion. He laughs at our toil, mocks at our wisdom, but trembles when we pray." - Samuel Chadwick

"There is nothing that makes us love a man so much as praying for him." - William Law

"We are too busy to pray, and so we are too busy to have power. We have a great deal of activity, but we accomplish little; many services but few conversions; much machinery but few results." - R. A. Torrey

"You shall find this to be God?s usual course: not to give his children the taste of his delights till they begin to sweat in seeking after them." - Richard Baxter

2008-05-28 @ 10:03:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


En maning till omvändelse

En maning till att återvända till den historiska, klassiska uppfattningen om omvändelse

Varför är skilsmässor, aborter och omoral nästan lika vanligt inom församlingen som utanför den? Varför återvänder åttio till nittio procent av dem som gör en bekännelse av tro på ett möte aldrig till församlingen igen?

Trenden inom den sökarvänliga rörelsen är att ta bort allting som är stötande från evangeliet, och därigenom ta bort själva dess själ. I vår tid framställer vi inte evangeliet på samma sätt som Jesus, apostlarna och de heliga genom hela församlingens historia har förkunnat det. Standardmodellen för hur man ska presentera evangeliet i dagens kyrkor, är att ta bort allting som är stötande och försöka att manipulera människor att avgöra sig för Kristus ?medan alla ögon är slutna.? Detta görs genom att vädja till människors känslor med softad musik i bakgrunden och ett sätt att uttrycka sig som är präglat av försäljarmentalitet, för att få de oomvända att upprepa en bön och som ett tecken på detta lyfta sina händer. Dessa människor får sedan en falsk förvissning om att de är frälsta. Detta är så obibliskt som det kan vara! Den s.k. frälsningsbönen finns inte nämnd i bibeln. Vissa citerar Rom. 10:8-10 för att försvara den, men munnens bekännelse är bara en reaktion på att den nyomvända personen har blivit rättfärdiggjord (jfr. Rom. 10:14). Denna bekännelse är inte ett verk av predikanten utan av den helige Ande (1 Kor. 12:3, jfr. 1 Joh. 4:2).

Apostlarna, Jesus och de heliga genom hela kyrkohistorien har alltid predikat om lag, synd och helvete, och uppmanat människor att vända om från sina synder till Jesus, som deras enda hopp för att bli frälsta. De manipulerade inte människor, utan lämnade dem för att den helige Ande skulle verka i dem! Varför litar inte predikanter på att den Ende som är värd att lita på ska utföra verket? Varför måste de manipulera människor till falska bekännelser som inte kommer att bestå? Leonard Ravenhill sa: ?Vi predikar ett behagligt evangelium i vår tid, och gör det så smärtfritt som vi kan. Och allt vi gör är att vi ger människor en spruta så att de somnar, för att de ska komma till helvetet fortare. Vi behöver predikningar om omvändelse, och som varnar för det brinnande Gehenna.? Botemedlet för församlingen är inte en ny metod för att förbättra sig själv eller en lista på ?hur man gör det?, utan att vi vänder åter till den bibliska förkunnelsen om omvändelse. Kristna borde omvända sig från att predika ett falskt evangelium och återvända till sina biblar!




Det är märkligt att någon kan komma till slutsatsen, att bibeln inte undervisar att omvändelse från synd är en nödvändighet för att man ska bli frälst, när beviset för det är så uppenbart.

Frågan är om de inte vill att bibeln ska ha denna undervisning? Både Gamla och Nya testamentet undervisar att omvändelse är en gudomlig nåd, genom vilken Gud vänder människor bort från synden till sig själv. (Ps. 80:7; Jer. 31:18; Apg. 5:31; 11:18; 2 Tim. 2:25) och på samma gång att människan vänder sig bort från synden till Gud (Jes. 55:7; Hes. 33:9-11; Luk. 13:1-9; Apg. 3:26; 8:22; 14:15; 26:18, 20; 1 Tess. 1:9). Det är omöjligt att tala om att man vänder sig till Gud, utan att man vänder sig bort från något annat.

Genom att ta bort omvändelsen från evangeliet har församlingen gjort sig skyldig till att förkunna ett falskt evangelium, som ger människor falsk frälsningsvisshet. J. I. Packer har med rätta sagt:

?Kallelsen till omvändelse var den viktigaste och grundläggande maningen i förkunnelsen hos Johannes döparen (Matt. 3:2), Jesus (Matt. 4:17), de tolv (Mark. 6:12), Petrus på pingstdagen (Apg. 2.38), Paulus till hedningarna (Apg. 17:30; 26:20), och den förhärligade Kristus till fem av de sju församlingarna i Asien (Upp. 2:5, 16, 22; 3:3, 19).?

Den västerländska kyrkan bör omvända sig och återvända till den bibliska undervisningen om omvändelse, för annars kan dess ljusstake bli flyttad (Upp.2:5). Församling, var beredd ?ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?? (1 Petr. 4:17).



Daniel Norén


http://www.solascriptura.se/kts/necess.html
2008-05-23 @ 11:39:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


"Embarrassment To A Holy God" - Leonard Ravenhill

2008-05-23 @ 07:46:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Drömmen om församlingens maktposition i ändens tid.

Drömmen om församlingens
maktposition i ändens tid.



En av vår tids stora religiösa illusioner är utan tvekan den s.k. ?herradömesförkunnelsen.? Inom vissa förgreningar av den nykarismatiska rörelsen, besläktade med trosrörelsen, har man börjat proklamera att en jättestor andlig väckelse står för dörren. Det gäller hela världen. Den kristna församlingens inflytande skall bli utan motstycke i historien.

De troende skall ta herraväldet över både det andliga och politiska livet hos världens nationer. Bakom denna tro på den förestående jättestora väckelsen ligger en bestämd lära, en teologi, som egentligen är en del eller en gren av trosrörelsens s.k. ?framgångsteologi.? Ofta kallas den ?herradömesteologi? och den kan sammanfattas på följande sätt:

Då Adam föll i synd förlorade han det herravälde över jorden som Gud ursprungligen hade gett honom. Nu ser vi att den kristna församlingen håller på att att växa sig så stark att den med Guds hjälp kan återta herraväldet över jorden. Guds herradöme återupprättas i vår tid genom sanna kristna som fått en speciell Andens smörjelse. I praktiken sker då detta genom stora och omfattande väckelser och genom att kristna tar kontroll över media, skolor och politik. När så den segrande, återupprättade församlingen upprättat paradisiska förhållanden på jorden kan Jesus komma tillbaka.

Herradömesteologins rötter

Redan hos Kenneth Hagin, ofta benämnd ?trosrörelsens far?, finner vi detta synsätt. ?Synd, sjukdom och lidanden, andlig död, fattigdom och allt annat som är från djävulen härskade en gång över oss. Men nu, Gud vare tack, härskar vi över detta. Detta är herradöme (dominion) .? Eljest är det den s.k. ?profetrörelsen? från Kansas City med Paul Cain i spetsen som starkast fört fram denna herradömesteologi. Man citerar då från början av kapitel 2 i profeten Joels bok, där det talas om en mäktig här, som ingen kan stoppa och som intar landet. Denna armé betraktas som en bild av och en profetia om den återupprättade, andesmorda församlingen som i de yttersta dagarna skall inta hela jorden.

De som låter sig ryckas med av den karismatiska vågen blir en del av denna segrande här. Paul Cain säger själv att det tidigare aldrig har funnits någon profet eller apostel i historien som haft en sådan kraft och smörjelse, som dessa ändetidsprofeter kommer att ha. Hela nationer kommer att vända sig till Gud på en dag.

Dessa teorier framfördes egentligen först av den s.k. ?särlaregnsrörelsen? (Latter Rain) som vi skall behandla i nästa artikel. Idag är de speciellt aktuella igen. Robert Tilton, en framstående figur inom trosrörelsen, sade vid ett tillfälle:

?Vi måste bli våldsamma för Gud och använda andligt våld som en positiv kraft. Vi kommer att invadera allt. Vi kommer att styra världen. Då Gud befriade Israels barn blev de överlastade med guld och silver. Han har gett oss makt att skapa rikedom och vi ser redan att det sker. Jag tror att i de yttersta dagarna kommer inte de troende att sitta i baksätet på bussen längre.?

En del av dessa tankar har nästan obemärkt trängt in också bland skandinaviska pingstvänner och nykarismatiker. En ledande person från den rörelsen yttrade nyligen på en större konferens: ?Vi skall inte vara nöjda med att sitta i baksätet då Gud har placerat pingstkristendomen i förarsätet.? Det verkar nästan som ett eko från Robert Tilton, som vi just nu citerade.

Elittänkande och superkristna

Är detta verkligen något att varna för? Är inte allt detta ett uttryck för levande och erövrande tro? Ja, det är den stora frågan. Vi har inte rätt att fälla någon dom över enskilda personer, för vi kan inte läsa deras innersta tankar. Men personligen kan jag inte varken säga ?amen? eller ropa ?halleluja? till dessa yttranden. Jag tror det är oerhört farligt när det som kallas ?pingstkristendom?, det vill säga våra erfarenheter av Andens liv, på något sätt betraktas som ett sorts diplom som ger oss en framskjuten och ärofull plats i Guds rike. Allt som vi får av Gud är ju nåd och ingenting annat. Alla Guds gåvor är uteslutande nådegåvor. Att motta och uppleva dem ger oss ingen högre status. Inga andliga välsignelser kan betraktas som troféer, förtjänsttecken, meriter eller bevis på att vi tillhör en andlig elit. Det kan inte finnas utrymme för ett enda milligram av egen berömmelse på grund av det vi fått från Gud. Är man inte på väg att hamna i ett farligt elittänkande då man menar sig tillhöra den fraktion av kristenheten som Gud har placerat i förarsätet? Tänk, om det behagar Herren att sätta andra i förarsätet, helt enkelt därför att de som ansåg sig självskrivna för den platsen är för ?stora?? Vanligtvis är det ju större plats i baksätet, så det är möjligt att de ?största? hamnar där. Osökt kommer jag att tänka på bibelordet som säger: ?Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva? ? (l Kor. 4:7)

Är det inte alltid så att det är de ?ödmjuka som får nåd? ? Och var i Bibeln finner vi att Guds församling skall sträva efter denna typ av herradöme som nu proklameras? Paulus tycks ha en rakt motsatt uppfattning. Han skriver lite ironiskt till korintierna: ?Ni är redan mätta. Ni har recfan blivit rika. Ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade regerat som kungar så att vi kunde regera tillsammans med er. ? (l Kor. 4:8) Ja, detta är faktiskt ironi, för aposteln fortsätter: ?Det förefaller mig som om Gud hade ställt oss apostlar sist av alla. Vi är dårar för Kristi skull, ni är förståndiga kristna. Vi är svaga, ni är starka. Ni är ansedda, vi är föraktade. ? (l Kor. 4:9-10)

I urkristen tid var de kristna förföljda och föraktade. Apostlarna var behandlade som världens avskum. Idag förkunnar man att den sista tidens församling skall uppnå en nästan total maktposition i världen, men utan att utstå varken förföljelse eller förakt.


Falska profetior

Allt detta har naturligtvis fört med sig, att vi med jämna mellanrum får höra särskilda profetior om den stora väckelsen, som står för dörren i vår egen del av världen. Det är företrädesvis predikanter från Amerika som dyker upp i Norden och som låter oss veta att Gud har talat till dem, om den fantastiska väckelsen som är just bakom hörnet. Några av dem har uppenbarat både år och datum då detta väldiga skulle ske.

Jag besparar läsarna från konkreta exempel som kunde mångfaldigas. Jag bara undrar hur många sådana profetior våra dagars andliga ledare och karismatiska toppfigurer måste höra, förrän de begriper att det hela knappast är något annat än munväder eller i bästa fall ett naivt önsketänkande hos svärmiska fanatiker. Profetiorna går nämligen inte i uppfyllelse. Ibland kommer profeterna med förklaringar till detta. ?Gud vill sända väckelse, men vi vill inte ta emot den?, säger de. Så går många kristna hem med dåligt samvete, övertygade om att de ännu inte äger de kvalifikationer som Gud kräver för den jättestora ändetidsväckelsen.

Men det är inte bara genom direkta profetbudskap som den stora väckelsen förkunnas. Den kristna pressen följer samma linje. ?Nu är tiden inne.Skandinavien moget för väckelse,? skrev en kristen tidning efter en av de senaste årens stora ?väckelsekonferenser? i Norge. De flesta kristna rörelser kämpar emellertid med samma problem både före och efter sådana konferenser. Tänk om kristenheten istället för att drömma om den framtida ändetidsväckelsen började tänka över varför det nordiska väckelsearvet till stor del gått förlorat!

Det är särskilt allvarligt att flera av den stora väckelsens profeter ibland visat sig mycket hotfulla. Några av dem har sagt att sjukdom och död kommer att drabba dem som vågar kritisera de ?andesmorda tjänare? som förkunnar församlingens storhetstid i tidsålderns avslutning. Denna hotfullhet är knappast ett kännetecken på ett kristet sinnelag. En annan sak som gör det svårt att framföra kritiska synpunkter på herradömesteologin, är att man automatiskt blir stämplad som en fiende till väckelse. Trots detta vågar jag komma med några anmärkningar och en hänvisning till Bibelns enhetliga budskap.

Historiens lärdomar och Bibelns budskap ger oss klarsyn

Först vill jag bara ställa en mycket enkel fråga: När uppstod det väckelse någonstans därför att någon kom och predikade: ?Nu blir det väckelse?? Hans Nielsen Hauge var redskapet till ett stort andligt uppvaknande i Norge. Men han reste inte omkring och förutsade att en väldig väckelse skulle komma. Han predikade Guds Ord till omvändelse och frälsning för sin samtids människor. Charles Finney reste inte omkring i amerikanska städer och nybyggarområden och profeterade om en kommande stor väckelse. Han predikade evangelium och många vaknade ur syndasömnen och blev frälsta. Tusentals Herrens vittnen, som inte fått samma framskjutna plats som dessa män, har upplevt detsamma inom sina givna arbetsområden. Människor blev vunna för Gud och kristna församlingar växte fram - inte därför att man hade en speciell teologi om ändetidsförsamlingens stora framgång - utan helt enkelt därför att man släppte evangeliet löst.

Vi har all orsak att förvänta oss andeutgjutelse. Bibelns löfte härom gäller de yttersta dagarna som vi utan tvekan lever i. Men läser vi Bibeln noggrant finner vi att den yttersta tiden omfattar hela perioden mellan Jesu första och andra ankomst. Av utrymmesskäl kan vi inte nu göra ett utförligt bibelstudium om detta. Men enligt Bibeln har Gud inte förändrat sitt sätt att behandla mänskligheten från pingstdagen och till idag. Gud har alltid velat och vill fortfarande att alla människor skall bli frälsta. Det ville han i urkristen tid. Det ville han på medeltiden. Det vill han varken mer eller mindre också idag.

Men på grund av att religion och kultur är mycket annorlunda i olika delar av världen, kommer den andliga väckelsen alltid att variera både i djup och bredd från tid till annan och från land till land. Så har det alltid varit. I Korint sade Herren till Paulus: ?Jag har mycket folk i denna stad.? Framgången för evangelium blev där ganska stor. Men i Aten var det bara några få som tog emot frälsningens budskap. Orsakerna lämnar vi därhän.

Idag är det likadant. Det är lättare att grunda en ny församling i Kalifornien än bland muslimer i Turkiet. Hur stor väckelsen blir på det ställe där Herren har placerat oss är vi inte herrar över. Vad Gud söker hos oss är trohet i uppgiften. Men det är klart att vi skall räkna med att han skall verka med sin Ande där Ordet förkunnas.

Bibelns bild av ändetiden är emellertid inte entydig. Den talar inte bara om andeutgjutelse utan också om avfall från tron, tilltagande laglöshet och svåra tider. Den talar även om dom och katastrof.

Vari består församlingens saliga hopp?

Är det att vi som Guds församling skall få makt och herradöme över hela jorden genom att Guds kraft i oss blir helt oemotståndlig? Detta är innebörden av herradömesteologin. Den skiljer sig förresten inte nämnvärt från den gamla liberala teologin, enligt vilken Guds rike skulle komma till vår jord genom kyrkornas sociala och filantropiska verksamhet.

Visst skall vi satsa både på nödhjälp och evangelisation. Men församlingens saliga hopp består inte i tron på sin egen framgång i tidsålderns avslutning. Nej, det saliga hoppet är och förblir Jesu återkomst. Han skall komma för att hämta sin brud och sedan för att upprätta sitt fridsrike på jorden. Herradömesteologins stora misstag är att man tillämpar Bibelns bild av fridsriket, alltså l000-årsriket, på vår nuvarande tidsålder.

Målet för församlingens arbete i vår tidsålder är inte hela världens omvändelse och pånyttfödelse, utan förkunnelsen av evangelium till alla folk. Det är sant att det skall komma en tid då ?jorden skall bli full av kunskap om Guds härlighet, så som vatten täcker havets djup. ? (Hab.2: 14) Men detta blir verklighet, inte genom församlingens verksamhet i denna tidsålder, utan genom Jesu återkomst.

Frälsaren själv gav sina lärjungar löfte om att de skulle få vara med i den nya tidsåldern ?...när världen födes på nytt, då när människosonen sätter sig på sin härlighets tron. ? (Matt. 19:28) Det ord som här brukas är ?palingenesia?, som egentligen betyder ?den nya världen.? Jesus talade då om den nya världsordningen, hela världens pånyttfödelse. När skall detta ske? Jesus säger tydligt att det skall ske i samband med att han sätter sig på sin härlighets tron. Gudsrikets fulla seger blir alltså inte verklighet förrän Konungen själv kommer tillbaka.


Stig Andreasson
2008-05-21 @ 09:30:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Revival conferance 2008 video

2008-05-19 @ 12:11:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Revival Conference 2008 - Lilburn, GA, USA

image115

Revival Conference 2008 - Lilburn, GA, USA

                     

                                                                                                         Tuesday, October 21, 2008 at 12:00 am ET                                                                                       - Thursday, October 23, 2008 at 10:00 pm ET                                                        
                                                                                                                               Lilburn (Atlanta suburb), GA                                                                     



                                                                                                                                                                                   
                     

                                               
Event Details
                                                                                                                                   "There is no cost to attend the conference, registration is free!"


http://revivalconference.eventbrite.com/

Will God send another great awakening? Can revival still change nations? There are over 10,000 conferences that happen every year. This 'Revival Conference' is not to be just another conference but a honest, sincere, earnest plea for the desperate need of revival. There is no cost to attend the event. No materials will be sold. There will be no big bands. The conference chief object is to be God-glorifying. The speakers come on their own accord trusting God for provision. There will be no emphasis on money during the event. The event will be a simple, apostolic, yearning for a genuine biblical revival in our day. The conference is hosted by the ministry of sermonindex.net and is a inter-denominational event.


INFORMATION BROCHURE -

Accommodations - The recommended hotels that are close by the venue are: Comfort Suites, 3700 Shackleford Rd. Duluth, ph. 770-931-9299. Marriott, 1775 Pleasant Hill Rd. Duluth, ph. 866-339-3132. Simply mention that you are attending the ?Revival Conference 2008? event for a discount. (Shuttle service available as needed.)




SPEAKERS -

Henry Blackaby Henry Blackaby - Dr. Henry Blackaby, founder and president emeritus of Blackaby Ministries International, provides consultative leadership worldwide in the life of the Christian community. Today, Dr. Blackaby sends an urgent call for revival in America and Christian leadership focused on God-centered integrity.


Paul Washer Paul Washer - Paul ministered as a missionary in Peru for 10 years, during which time he founded the HeartCry Missionary Society to support Peruvian Church planters. HeartCry's work now supports over 80 indigenous missionaries in 15 different countries throughout the world.


Denny Kenaston Denny Kenaston - saved in 1972 out of the "Hippy culture." The Lord Jesus delivered them from drugs, drinking, and many other things that go along with that life style. Helped to form the Charity Christian Fellowship church where he serves as an elder. He also travels extensively in a church planting, and preaching ministry.


Al Whittinghill Al Whittinghill - The Late Dr. Leonard Ravenhill said of Al: "My friend and brother Al Whittinghill has been touched with a live coal. He truly points the way and also leads the way. A man whose heart the Lord has touched? 1 Sam.10:26. Hear him." He is in itinerant preaching ministry with the Ambassadors For Christ organization and has a burden for prayer and genuine revival in our day.


Bill McLeod Bill McLeod - Former pastor of Ebenezer Baptist Church in Saskatoon, Saskatchewan, where the Canadian Revival begain in 1971. Powerful Word-centred preaching God has greatly blessed on several continents. Holds revival crusades, ministers at Bible colleges, pastors' retreats, camp meetings, prayer rallies, etc.


Roger Ellsworth Roger Ellsworth - has been pastor of Immanuel Baptist Church in Benton, Ill., since 1988. He is a former president of Illinois Baptist State Association and a former trustee at Southeastern Baptist Theological Seminary in Wake Forest, N.C. Author of book "Come, Down Lord" an exposition on Isaiah relating to revival.


Ralph Sutera Ralph Sutera - One of the human instruments God used in the Canadian Revival of 1971, which resulted in the founding of Canadian Revival Fellowship. Out of his ministry the HeartCry for Revival, U.S.A. Conference was born. He continues in itinerant revival crusades with his twin brother and teaching sessions on revival. He also has written various articles, booklets, and study materials relating to the subject.


Don Currin Don Currin - Don has a balanced ministry challenging believers with solid Biblical preaching while reaching out to the lost. He has conducted hundreds of evangelistic and revival meetings, men's retreats, camp ministries, and sponsoring life-issues related conferences. He is also a desired conference and Bible college speaker.


Brent Williamson Brent Williamson - Brent Williamson has been a pastor in the Church of God in Ohio and Indiana. Mr. Williamson has preached and served for revival in the Church at large spanning many states across denominational lines. He has been a student of historical accounts of revival for many years. Currently Mr. Williamson is not pastoring but feels called to the Church abroad to see genuine revival.


Dean Taylor Dean Taylor - is the current editor of the "Heartbeat of the Remnant" magazine which is distributed throughout the world through the Charity Gospel Ministries outreach. Dean has a burden and passion for revival and desires to see the Church be all that God intends it to be. He is the associate pastor of Living Hope Christian Fellowship, in Terre Hill, PA.


Ron Owens Ron Owens - Born in Nova Scotia, Canada. Reared in eastern Canada and Switzerland. Music studies and language diplomas from Europe. Music and theology degrees, USA. He has ministered with and traveled with many men of Revival such as: Leonard Ravenhill, Henry Blackaby, etc. He ministers in song and has a tremendous heart for genuine revival to occur.


Alan Martin Alan Martin - Alan Martin lives in Southeast Missouri. Their six children were all born at home and schooled at home. Their goal as a family is to encourage other believers in the faith, and further the kingdom of God in the earth. Alan's passion is to see believers furthered in their faith into a perfect man, the fulness of the stature of Christ.


Gareth Evans Gareth Evans - is an itinerant pastor/teacher with a burden to minister to the hurting church. Formerly a Physics teacher in the UK and Canada, he became a pastor with the Christian And Missionary Alliance in Canada in 1979. Gareth has traveled to many countries, encouraging pastors and missionaries.


Don Courville Don Courville - Started pastoring thirty two years ago. In 1985 he was involved in a wide-spread community revival in western Nebraska known as the 'Ranchers Revival' the effects of this revival spread around the state and neighboring states for over two years. He is currently pastoring Maranatha Baptist Church in Mt. Vernon, MO.


If you have any specific questions or comments about this event please contact us by via email: sermonindex@gmail.com or TOLL-FREE phone at: 1-888-224-6123.
2008-05-16 @ 09:26:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Tidigare inlägg
RSS 2.0