Ravenhill on Way of the master radio


ANDLIG MOGNAD


T. Austin-Sparks

 

Kapitel 7
Den Helige Andes roll och arbete

Tvärs igenom hela detta brev till galaterna löper ett spår som uppenbarar den främsta faktorn till den andliga mognaden, nämligen den Helige Andes plats och verk. Vi gör väl i att följa detta spår ett stycke. Det finns mer än tiotalet referenser till den Helige Ande i detta brev. Vi kommer inte att lyfta fram alla. I stället ska vi avgränsa några distinkta huvuddrag länkade till denna sak.
Det står klart utifrån detta brev och påvisas i andra delar av Skriften att den Helige Ande inte kan skiljas från framverkandet av Guds syften i den enskilde kristnes liv eller i församlingen i dess helhet. En enkel presentation av denna sanning sådan den växer fram i detta brev blir oss till stor hjälp.

Mottagandet av Anden
Låt oss se på Gal 3:1-2: ?Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro?
Orden i vers två rör vid ämnet i dess begynnelsepunkt, i dess enklaste och mest elementära form. De talar om mottagandet av den Helige Ande. Vi måste stoppa upp ett ögonblick för att påminna om sambandet mellan denna skarpa utfrågning och brevets övergripande syfte. Det verkar som om aposteln arbetar med dem ungefär så här: ?Ni galater lämnade gensvar till evangeliet och därigenom tog ni ett oerhört steg från ett rike till ett annat. Ni steg ut ur detta hedniska välde med dess religiösa former och yttre uttryck. Ni övergav allt detta och lät er genom lika enkel som bestämd tro placeras i Jesus Kristus. När detta ägde rum satte Gud märke på er tro, han beseglade ert mottagande. Det märke han använde för att visa att ni blivit nya skapelser i Kristus var Andens sigill. Och ni mottog Anden från Gud för att hela innehållet i Guds syften skulle nå fullbordan nu när ni placerats i en levande relation till honom och hans Son, Jesus Kristus.

Detta mottagande av den Helige Ande är grundläggande och allomfattande. Det är ett insegel, en pant, ett garantibevis, en försmak. Med den Helige Ande har ni en försäkran om fullheten, ni har helheten verkande, det finns inget att oroa sig för. Genom mottagandet av Anden säkras ert arv, ni bär ett märke som garanterar utgången. Det är en oerhörd sak att få ta emot den Helige Ande därför att det betyder att Gud har begynt sitt verk och har lagt grunden i er, vilket också betyder att han kommer att föra allt till fullbordan. Den Helige Ande betyder och är allt i fråga om Guds eviga syften.?
?Hur tog ni emot Anden?? Ni vet att ni inte kunde ta emot Guds Ande genom någon av alla era religiösa övningar inom ramen för hednatron. Inget sådant kunde bära er igenom till den erfarenheten. Det skedde istället när ni lyssnade till evangeliets budskap om Guds Son, när ni upphörde med detta religiösa systems alla aktiviteter genom en definitiv troshandling och därmed fann ro genom att förtrösta på Jesus Kristus. Det var då ni mottog den Helige Ande; inte genom att hålla er till religiösa förordningar. Det var inte genom riter och lagbundet agerande som ni öppnade för ett mottagande av Anden - varken av hedniskt, judiskt eller något annat slag ? men genom ett respektfull lyssnande i tro till trons budskap. Det var en oerhörd upplevelse, detta att ta emot Anden ? allt var inneslutet i detta ena.?

?Här kommer då dessa representanter för de judaiserande grupperingarna och talar om för er att ni måste hålla hela den Mosaiska lagen; att ni måste återvända, inte till hednatron med dess riter och lagbundenhet men till den judiska lagen. Att ta fasta på deras ord är att stänga för Andens verk, att ge upp Andens gåva, att backa tillbaka som om Anden aldrig blivit given.?
Detta är bakgrunden till Paulus skarpa fråga. Du anar hur vittomfattande denna fråga är, hur mycket som står på spel. Här står detta enkla faktum: Mottagandet av den Helige Ande innefattar allt som Gud har fastställt som syfte, inklusive styrkan att genomföra detta syfte: allt ljus, all ledning, all insikt och förståelse och allt annat som verkar mognad. Ta emot Anden, och allt finns där i honom. Det måste verkas fram, men det ligger redan till hands. Den som tar emot Anden kan inte göra det utifrån förtjänst. Detta är grundläggande.
Vi får del av den Helige Ande på exakt samma sätt som vi får ta emot rättfärdiggörelse, på samma sätt som vi får förlåtelse nämligen genom tro, genom att lyssna till trons budskap. Hur går det till att ta emot förlåtelse? Vi vet att man inte kan kämpa sig till den eller förtjäna den genom prestation. Hur nådde vi fram till rättfärdiggörelsens välsignade ställning? Alls icke genom något vi kunde åstadkomma, men genom förtröstan på Guds nåd. Inte förrän vi placerade oss i denna enkla, positiva och definitiva trons position under Guds nåd i Jesus Kristus kunde vi ta emot förlåtelse och rättfärdiggörelse. Precis på samma sätt tar man emot den Helige Ande. Det gör begynnelsen av detta mycket enkel; alldeles för enkelt för många människor, alldeles för enkelt för denna aktiva, praktiska inställning hos oss.

Vi finner oss så ofta med den attityd vilken är redo att försöka betala för att få ta emot den Helige Ande. Låt oss då lämna gensvar till apostelns utmaning. Anden, denne person, är själv fundament och den som bär allt för Guds syftens genomförande; man kan inte tänka sig något bättre eller större. Med den Helige Ande har man allt, och det genom enkel och definitiv tro på Guds nåd.
Vi måste komma ihåg att på samma sätt som det eviga livet är beskrivet som en Guds gåva till tron så är också Anden en gåva till samma tro. Var det inte så att när du satte tilltro till Guds ord om förlåtelse gav Herren dig ett inre vittnesbörd om förlåtelsens faktum, och om den nya skapelsens under? Prövades du inte huruvida det var verklig tro eller just bara känslor? Blev du inte tvungen att stå fast utan att överhuvudtaget uppleva något inre bifall? ?Gud har för Kristi skull förlåtit dig din synd, rättfärdiggjort dig och lagt ner Kristi rättfärdighet i ditt inre; han har välkomnat och gett dig sitt bifall.? Mitt under all slags anstormning och utmaning var du tvungen att hålla denna postering. Du fann att allt reste sig till förnekelse men tron satt i verksamhet blev den fasta grund och försäkran ur vilka livet självt sprang upp och som idag låter dig förstå att du tillhör Herren. På alldeles samma sätt tas den Helige Ande emot, inte under känslosvallande omständigheter men i tro.

Detta är elementärt, men det är så detta brev begynner för att beskriva Andens uppgift och du ser genast hur mycket som är sammanlänkat med detta. Vi har lagt ner så mycket tid i dessa samlingar på att poängtera och understryka den oerhörda betydelse som vilar över detta. Så vittomfattande denna sak är! Himmel och helvete levererar förfärlig batalj mot varandra för dessa människor och deras roll i Guds sak. Se hur aposteln våndas inför allt som står på spel.
Om du verkligen har lärt känna den grund utifrån vilken Gud ger av sin Ande kan du inte återvända till lagen, till regler och förordningar som låter köttet yvas, till handlande som är ämnat att vinna meriter. Du kan inte återvända till en position där religiositetens yttre uttryck i rit och form utgör grund för ditt tillträde till Gud. Det har sin begynnelse i tro, det uppehålles och har sitt fortbestånd genom tro.
Vi måste ta fasta på begynnelsernas faktum ? tro, och låta allt i dess fortsättning bero härpå. Det är kanske nödvändigt också för veteranerna i Kristus att återvända till begynnelserna. Jag är inte alls säker på att det följande stycket inte kommer att röra vid oss på ett betydande sätt

Att färdas vidare i Anden
?Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?? Gal 3:3
Ni begynte i Anden, ska ni nu försöka avsluta på egen hand? Aposteln säger med största skärpa att livet måste fortsätta i och uppehållas av den Helige Ande genom tro, på samma sätt som begynnelsen skedde genom tro i den Helige Ande. Faktum är att vi inte byter ställning från att vara trängda och behövande till att vara dugliga och oberoende när vi blir Guds barn. Vi har inte större kompetens och kunnighet för fortsättningen av loppet jämfört med vad vi hade när vi påbörjade det. Möjligheten att nå en avslutning utifrån oss själva är lika liten som den var att skapa en ny begynnelse. Att byta grund och utgångspunkt för verket är rent ut sagt fatalt och förödande. Det var detta som höll på att hända bland galaterna. Ordet blir detsamma till oss; på samma sätt som vi begynte med Anden genom tro, så kommer vi också att nå slutpunkten genom Andens försorg i tro, men endast på detta sätt. Den Helige Ande måste få lov att verka fram allt; vi kan inte bistå med det enklaste fragment. Vår ståndpunkt och ställning måste vara förblivande, förbidande tro på att denne Ande verkar allt som ska verkas ända till fullhet. Ingen del av allt som Fadern presenterar som sitt syfte för oss ligger vid sidan av Andens uppgift att verka och arbeta fram, inget av allt detta kan nås och förverkligas utan Guds Andes närvaro och livskraft.

Vad har du fått presenterat för dig? En standard, en kvalité vilken inte kan nås? Detta liv i Gud är något långt bortom, ett ideal som vi inte kan nå upp till, detta liv i Gud är ouppnåeligt. Det är i sanning underbart, men det är inte ämnat för sådana som vi. Är det så du resonerar? Då gör du dig skyldig till otro och sätter stopp för Guds Andes verk. Om Gud har satt upp ett mål för oss, ett övermåttan högt mål, ett underbart mål, då är Andens gåva given för att vi ska kunna nå detta mål och för att inte behöva misslyckas i något stycke i fråga om detta gudomliga mål och syfte. Vår hållning får inte bestämmas av ett. ?Det är för stort för mig, för högt, för långt borta?; vår ståndpunkt måste vara denna: ?Jag bär Guds Ande, han kan verka fram detta. Jag förlitar mig på denne Ande.? Vi begynner i Anden, vi låter allt fortgå och fullbordas i honom. Vi kan inte övergå till att förlita oss på köttet. Vi kunde inte begynna livet, vi kan inte uppehålla det. Allt beror av denne Helige Ande.

Anden; hans styrka till att tjäna
?När nu Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er, gör han det som en följd av era laggärningar eller därför att ni lyssnar i tro.? Gal 3:5, Giertz.
Med denna sekvens finner vi oss förda bortom begynnelsen av den kristna tron och bortom frågan om hur det kristna livet ska uppehållas, till tjänandet och till det verkliga tjänandets resurskälla. Vilken är grunden för sådant? Jag hittar inget stycke som ger oss mera hjälp än det följande: ?Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er.? Det är Gud som skänker Anden och utför sitt verk bland oss. Det är Guds Andes kraft som är verksam bland oss och i oss. Det är Guds handlande genom Anden som vittnar om hans närvaro och tjänande. Han förser med och skänker oss Anden; och på vilket sätt? Hur kan vi skaffa kraft till tjänande? Hur tar man emot? Aldrig genom något som en människa kan uträtta. Många är de människor som kämpar för att få ork och kraft till att tjäna i Guds rike, kämpar med stor energi och stort tålamod, med sitt sinnes fulla kraft för att Gud ska få utrymme. De gör ibland mycket stor affär av det, vilket i sig är vådligt. Här förklarar aposteln att kraft till tjänst får man på precis samma sätt som i de två föregående sammanhangen ? det vill säga Anden som insegel på vår rättfärdiggörelse och samme Ande som den som uppehåller oss i dagligt kristet liv. Herren förser oss inte med Anden som gensvar på något som vi företar oss. Herren ger av Anden som gensvar på vår tro, samma sorts tro som för oss till frälsning, samma tro som vi ska bära för att nå Guds slutmål.

Guds Andes verk bland oss är en gåva, och Anden ges som gensvar på vår tro. Får du tag på detta? Det besparar oss mycket besvär och oro. Det befriar oss från mycken förvillelse. En sak står helt klar: det uppskruvade, stressade själslivet, själv-fixeringen och prestationsångesten i relation till Andens manifestationer öppnar utrymme för andra kraftkällor, vilka gärna uttrycker sig genom vårt självliv. Man hamnar härigenom på de själiska, psykiska, spiritistiska krafternas områden, vilka kräver att mycken själskraft sätts in för att nå resultat. Allt detta är mycket farligt, och våra hjärtan är i stor vånda inför hur själafienden styr i vår värld genom dessa medel. Om man söker en förklaring till diktatorsmakt, kan man inte finna den på det naturligas plan. Dessa män är inte kapabla att göra det de nu gör utifrån naturliga förutsättningar. Som ynglingar har de oftast varit obetydliga figurer ? till exempel som kanslist, korpral eller sekreterare, men något börjar verka samman med dem och släpper loss en väldig kraft till att påverka och styra den stora massan och för att förslava hela nationer. Historen berättar om dessa mäns oerhörda själskraft vilken projiceras med våldsam intensitet och vilken blir till plattform för det ondas fulla styrka.

Detta beskriver en bit av verkligheten i stora svep, men man finner samma funktioner verksamma bland kristna. Någon börjar koncentrera sin själs styrka på andliga ting vilket resulterar i tecken och under lika dem som följer den Helige Ande. Sådant hör till det psykiska planet, själafienden verkar detta där köttsligheten söker det andliga. Sökandet och frågandet efter kraft till tjänande är i själva verket mycket enklare än så: ?När nu Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er, gör han det som en följd av era laggärningar eller därför att ni lyssnar i tro?? Står ditt tjänande på självlivets bas eller hämtar du styrka hos Herren genom tro? Ett tjänande inför Gud och inför människor måste vara grundat på tro. Detta för tron till en ställning framför och över allt annat. Och det visar att allt måste vila i den Helige Andes händer; inget får hanteras av mänsklig hand på människors villkor. Allt som hör Gud till måste ledas av hans hand, aldrig av vår. Låt oss troget hålla fast vid denna lilla sats ?När nu Gud skänker er Anden?. Det är Herren som verkar allt, och han gör det som gensvar på vår tro. Han gör det som gensvar på den tro som renats från själisk styrka.

Anden och arvet
?Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev till en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.? Gal 3:13-14.
Detta är ett underbart uttalande. Abrahams välsignelse ligger tillreds för oss i Kristus. Det är en oerhörd sak, detta att vi som hedningar skulle få del av denna välsignelse i Kristus. Detta löfte innehåller två moment. Det ena; de som tror är Abrahams säd. Kristus är Abrahams säd. ?Det heter inte: ?och åt dina avkomlingar? ? din säd ? som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus.? Sålunda, tron gör oss till ett med Kristus som avkomma till Abraham, till att få del av förbundslöftena. Det andra momentet i uppfyllelsen är ?för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden?. Här ser vi att givandet av den Helige Ande till fullo är säkrat för oss genom tron ända sedan Abraham. Detta mottagande av Anden omfattar alla löften i Kristus; därför att ?alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud ska bli ärad genom oss.? Omfattningen av detta löfte till Abraham poängteras i Rom 4:13: ?Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.?

Hur skall detta löfte om att få ärva världen uppfyllas? Genom vilka medel? Genom den Helige Ande. I Kristus, genom Anden förs vi in i det som först utlovades till Abraham, detta att få världen till arvedel. Detta mål formuleras och kommer i sikte genom den Helige Ande och vi rör oss i detta steg för steg. Progressiviteten i detta brev är rent ut sagt märklig. Här står vi till sist med full utblick över Guds syfte: Arvingar till världen.
Förbundet slöts med Abraham och fullbordades i Kristus. Detta förbunds garant är den Helige Ande och vi står som mottagare av Anden. Vad är det då vi tar emot? Löftet om arvedelen är vårt, ett arv som ligger till reds i de tidsåldrar som kommer. På ett annat ställe talar aposteln om Anden som en handpenning, en underpant på arvet. Abraham. . . fick löftet att ärva världen ? vilket oerhört löfte detta är, och vi är delaktiga i det.

Hur kommer detta att utgestaltas, hur ärver vi världen? Gud har kallat oss till detta. Hur får vi del av det? Genom laggärningar, genom egna ansträngningar, genom yttre agerande efter religiöst sätt? Nej, vi måste återvända till trons enkla grund. Den Helige Ande har kommit för att föra oss in i arvlandet. Den värld som skall komma ska ställas under människors välde enligt Guds tanke och Anden har som huvuduppgift att göra oss redo för denna roll.
Detta är en överväldigande tanke, alltför omfattande för oss, att vi ska ärva världen, att vi ska styra världen, att vi ska ingå i en regerande enhet med Kristus i den värld som ska komma. Kan det verkligen vara så? Herrens svar är att han har givit Anden och denne Ande är en handpenning på allt detta. Fäst din tro vid honom, han kommer att genomföra sin sak.
Herravälde innehåller inte alls något av den kärvhet och krampaktighet som man ofta lägger in i begreppet. Det är istället en fråga om tro på den Helige Andes roll. Anden är summan av alla löften och alla välsignelser utlovade till Abraham och hans efterkommande.

Andens vittnesbörd
?Eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar : ?Abba! Fader!? Gal 4:6.
Här ser vi något av progressiviteten igen. Vi har sett slutmålet, arvet. Vilka är de som ärver? Arvingar. Vilka är dessa arvingar? Söner, förstfödda söner. Hur förs vi till söners rätt, till arvingens position? Han har sänt sin Helige Ande till våra hjärtan, Sonens Ande, Sonen som är arvinge till allt. När Anden lägger detta rop i våra hjärtan ? Fader ? konstituerar detta uttryck, av Anden nedlagt och fött i våra inre, delaktigheten i arvet. Det betecknar inte bara detta att vi har blivit en del av familjen, det är knutet till arvet. Det relaterar till den Ande som ger oss söners rätt, fullheten som följer föreningen med Kristus.

Att vandra i Anden
?Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.? Gal 5:16.
Du ser hur allt detta är kopplat till den andliga mognaden. Här är hela hemligheten till helgelsen. Man säger: ?Möt dina anfäktelser som en man och visa mod i kampen. Låt dig inte övermannas; se till att mästra dem.? Detta är ett verkligt dåligt råd. Den som följer det ställs snart inför tragedi efter tragedi. Allt är verkligen mycket enklare: ?Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.? Vi kanske behöver något ännu mera kraftfullt. Här följer något som kanske passar: ?Köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två ligger ju i strid med varandra för att hindra er att göra det ni vill.? Gal 5:17. Allt beror således på vem som är den starkaste, Guds Ande eller köttet. Köttet söker alltså det som är emot Anden. Innehåller detta goda framtidsutsikter för köttsligheten? Ingalunda, Anden är helt och hållet emot allt som hör till köttet och arbetar i direkt motsättning till köttsligheten.
Hur verkar detta till seger för oss? Anden söker det som är emot köttet. Vi vandrar i Ande. Vad betyder detta? Att vandra i Ande innebär att välja att stå med Anden, att samarbeta med Anden, att låta Anden vara verksam i det du företar dig. På detta sätt stänger man ute köttsligheten. Den Helige Ande kommer att stå som segrare mot köttet och dess begärelser när du ställer dig på hans sida, inte när du själv strider mot dessa lustar men när du begynner samarbeta men honom. När vi väljer köttslighetens väg förlorar vi striden. Till vår hjälp har vi en kraft, en energi, och om vi medvetet ställer oss samman med denna kraft, denna person når vi befrielse. Allt vore hopplöst om så inte vore, men detta är helgelsens hemlighet och vägen till andlig mognad. Att låta den Helige Ande få utrymme gör hela skillnaden: ?Köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet.? Istället för att binda samman de båda satserna med ett ?och? borde man använda ett ?men?. Det gör ytterligare skillnad. Det förstärker det hopp som hela sammanhanget är ämnat att förmedla.

Andens frukt
?Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. Gal 5:22-23.
Vi måste lägga märke till dessa ords egendomliga form ?Andens frukt är? ? detta står i singular; en enda frukt ? och sedan följer en beskrivning av denna frukt i plural. Den mera korrekta grammattiska formen borde vara: ?Andens frukter är kärlek? och denna kärlek omfattar allt det övriga, allt det övriga är olika uttryck för denna kärlek. Du kan pröva detta. Om du verkligen äger Guds kärlek verksam i ditt hjärta, vad har du då? Du finner glädje där ? jublande kärlek; frid ? balanserad och tillitsfull kärlek; tålamod ? kärlek som uthärdar; godhet ? luttrad kärlek; mildhet ? kärlek med böjt huvud; vänlighet ? kärlek som tar sig an; självbehärskning ? kärlek som satt gräns; tro ? kärlek med förtroende.
Alla dessa ting bor i kärleken. Andens frukt är kärlek. Om du vill veta något om kärleken, finner du allt detta i dess famn. Detta är den Helige Andes sätt att uttrycka sig. Har dessa ting något med det andliga mognandet att göra? Naturligtvis! Andlig mognad är Guds Andes frukt växande i våra liv. Kärlekens frukt kommer till uttryck i glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Att bevara Anden
?Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.? Gal 5:25
Detta är vår aktiva, frivilliga och pågående relation till Anden. Om vi har liv genom Anden ? allt kristet liv är av Anden, från dess början till dess slut ? låt oss då också vandra i Anden. Detta innebär en frivillig överlåtelse till Den Helige Ande och en fortsatt färd samman med honom. När allt kommer omkring äger vi allt i Anden, från början till slut. När vi förstår att det är så, låt oss då gå vidare med Anden. Notera att detta inte är ett passivt liv, det är i hög grad ett aktivt, disciplinerat liv. Anden eftersträvar att vi ska växa till vår andliga och moraliska karaktär. Han fråntar oss inte ansvar och uträttar allt helt skilt från vår medverkan så att vi kan luta oss tillbaka och säga: ?Vi har Anden, vi behöver därför varken tänka eller agera, allt kommer att bli utfört för vår räkning.? Allt är verkligen av Anden i våra liv, men låt oss söka detta på ett aktivt sätt, inte på ett passivt ? låt oss vandra i Ande. Han eftersträvar att kunna producera andlig karaktär och det kan ske endast genom vår disciplinerade medverkan. Denna vår aktiva medverkan måste helt och fullt vara riktad mot honom, den Helige Ande. Så når vi Guds syfte, mognandets fullhet.

Repentance....


quotes....

"The Primary qualification for a missionary is not love for souls, as we so often hear, but love for Christ." - Vance Havner

"The same church members who yell like Comanche Indians at a ball game on Saturday sit like wooden Indians in church on Sunday." -
Vance Havner

God never intended His Church to be a refrigerator in which to preserve perishable piety. He intended it to be an incubator in which to hatch out converts." - F. Lincicome

"There can be no revival when Mr. Amen and Mr. Wet-Eyes are not found in the audience." - Charles G. Finney

"A well-grounded assurance is always attended with three fair handmaids: love, humility and holy joy." - Thomas Brooks

"Come as the fire, and purge our hearts with sacrificial flame; Let our whole soul an offering be To our Redeemer's Name." - Andrew Reed

Give me the love that leads the way, The faith that nothing can dismay, The hope no disappointments tire, The passion that will burn like fire, Let me not sink to be a clod: Make me Thy fuel, Flame of God. - Amy Carmichael

"I cannot work my soul to save, For that my Lord hath done; But I will work like any slave, For the love of God's dear Son." ? Unknown

Oswald Chambers "We are not built for ourselves, but for God. Not for service for God, but for God." - Oswald Chambers

"Let me burn out for God. After all, whatever God may appoint, prayer is the great thing. Oh, that I may be a man of prayer!" - Henry Martyn

"Love is kindled in a flame, and ardency is its life. Flame is the air which true Christian experience breathes. It feeds on fire; it can withstand anything rather than a feeble flame; but when the surrounding atmosphere is frigid or lukewarm, it dies, chilled and starved to its vitals. True prayer MUST be aflame."  - E. M. Bounds

"Revival and evangelism, although closely linked, are not to be confused. Revival is an experience in the Church; evangelism is an expression of the Church." - Paul S. Rees

"Apostolic preaching is not marked by its beautiful diction, or literary polish, or Cleverness of expression, but Operates "in demonstration of the Spirit and of power." - Arthur Wallis

"No man is ever fully accepted until he has, first of all, been utterly rejected." - Author unknown

"Keep us little and unknown, prized and loved by God alone." ? Charles Wesley

"The only saving faith is that which casts itself on God for life or death." -Martin Luther

"Tearless hearts can never be the heralds of the Passion." - J. H. Jowett

"Brethren, it is just so much humbug to be waiting for this night after night, month after month, if we ourselves are not right with God. I must ask myself "Is my heart pure? Are my hands clean?" - Comment from the Hebrides' Revival

"God's cause is committed to men; God commits Himself to men. Praying men are the vice-regents of God; they do His work and carry out His plans." - E. M. Bounds

"Prayer is the acid test of devotion." - Samuel Chadwick

"It is well to get rid of the idea that faith is a matter of spiritual heroism only for a few select spirits. There are heroes of faith, but faith is not only for heroes. It is a matter of spiritual manhood. It is a matter of maturity." - P. T. Forsyth

"Revival comes from heaven when heroic souls enter the conflict determined to win or die-or if need be, to win and die! "The kingdom of heaven suffereth violence, and the violent take it by force." - Charles G. Finney

"What are Christians put into the world for except to do the impossible in the strength of God."  - General S. C. Armstrong

"All the resources of the Godhead are at our disposal!" - Jonathan Goforth

"Prayer and Pains, through faith in Jesus Christ will do anything." - John Elliot

"God loves with a great love the man whose heart is bursting with a passion for the IMPOSSIBLE." - William Booth

"I have found that there are three stages in every great work of God: first, it is impossible, then it is difficult, then it is done." - Hudson Taylor

"Faith sees the invisible, believes the unbelievable, and receives the impossible."- Corrie ten Boom

"We never test the resources of God until we attempt the IMPOSSIBLE." - F. B. Meyer

"Until we reach for the IMPOSSIBLE through fervent, faith-filled prayer, we will NEVER fulfill our created purpose!" - David Smithers

" Nothing is IMPOSSIBLE with GOD." - Luke 1: 37

"The least sin should humble the soul, but certainly the greatest sin should never discourage the soul, much less should it work the soul to despair. Despairing Judas perished, whereas the murderers of Christ, believing on Him, were saved."- Thomas Brooks

"A church without an intelligent, well-organized, and systematic prayer program is simply operating a religious treadmill." - Paul E. Billheimer

"God will do nothing but in answer to prayer." - John Wesley

"The greatest thing anyone can do for God and for man is to pray. You can do more than pray after you have prayed, but you cannot do more than pray until you have prayed. Prayer is striking the winning blow ... service is gathering up the results." - S. D. Gordon

Corrie ten Boom "Don?t pray when you feel like it. Have an appointment with the Lord and keep it. A man is powerful on his knees." - Corrie ten Boom

 "Is prayer your steering wheel or your spare tire?" -
Corrie ten Boom

"Prayerlessness is a sin." -
Corrie ten Boom

"God never ceases to speak to us, but the noise of the world without and the tumult of our passions within bewilder us and prevent us from listening to him." - Fenelon

"God will either give you what you ask, or something far better." - Robert Murray McCheyne

"Jesus Christ carries on intercession for us in heaven; the Holy Ghost carries on intercession in us on earth; and we the saints have to carry on intercession for all men." - Oswald Chambers

"Our prayers lay the track down which God?s power can come. Like a mighty locomotive, his power is irresistible, but it cannot reach us without rails." - Watchman Nee

"Pray not for crutches but for wings." - Phillips Brooks

"Prayer does not enable us to do a greater work for God. Prayer is a greater work for God." - Thomas Chalmers

"Prayer is not learned in a classroom but in the closet." - E. M. Bounds

"Prayer is not monologue, but dialogue. God?s voice in response to mine is its most essential part." - Andrew Murray

"Prayer is weakness leaning on omnipotence." - W. S. Bowden

"Satan trembles when he sees the weakest saint upon his knees." - William Cowper

"Some men will spin out a long prayer telling God who and what he is, or they pray out a whole system of divinity. Some people preach, others exhort the people, till everybody wishes they would stop, and God wishes so, too, most undoubtedly." - Charles G. Finney

"Some people think God does not like to be troubled with our constant coming and asking. The way to trouble God is not to come at all." - D. L. Moody

"Talking to men for God is a great thing, but talking to God for men is greater still." - E. M. Bounds

"The Christian on his knees sees more than the philosopher on tiptoe." - D. L. Moody

"The one concern of the devil is to keep Christians from praying. He fears nothing from prayerless studies, prayerless work, and prayerless religion. He laughs at our toil, mocks at our wisdom, but trembles when we pray." - Samuel Chadwick

"There is nothing that makes us love a man so much as praying for him." - William Law

"We are too busy to pray, and so we are too busy to have power. We have a great deal of activity, but we accomplish little; many services but few conversions; much machinery but few results." - R. A. Torrey

"You shall find this to be God?s usual course: not to give his children the taste of his delights till they begin to sweat in seeking after them." - Richard Baxter


One life.....


En maning till omvändelse

En maning till att återvända till den historiska, klassiska uppfattningen om omvändelse

Varför är skilsmässor, aborter och omoral nästan lika vanligt inom församlingen som utanför den? Varför återvänder åttio till nittio procent av dem som gör en bekännelse av tro på ett möte aldrig till församlingen igen?

Trenden inom den sökarvänliga rörelsen är att ta bort allting som är stötande från evangeliet, och därigenom ta bort själva dess själ. I vår tid framställer vi inte evangeliet på samma sätt som Jesus, apostlarna och de heliga genom hela församlingens historia har förkunnat det. Standardmodellen för hur man ska presentera evangeliet i dagens kyrkor, är att ta bort allting som är stötande och försöka att manipulera människor att avgöra sig för Kristus ?medan alla ögon är slutna.? Detta görs genom att vädja till människors känslor med softad musik i bakgrunden och ett sätt att uttrycka sig som är präglat av försäljarmentalitet, för att få de oomvända att upprepa en bön och som ett tecken på detta lyfta sina händer. Dessa människor får sedan en falsk förvissning om att de är frälsta. Detta är så obibliskt som det kan vara! Den s.k. frälsningsbönen finns inte nämnd i bibeln. Vissa citerar Rom. 10:8-10 för att försvara den, men munnens bekännelse är bara en reaktion på att den nyomvända personen har blivit rättfärdiggjord (jfr. Rom. 10:14). Denna bekännelse är inte ett verk av predikanten utan av den helige Ande (1 Kor. 12:3, jfr. 1 Joh. 4:2).

Apostlarna, Jesus och de heliga genom hela kyrkohistorien har alltid predikat om lag, synd och helvete, och uppmanat människor att vända om från sina synder till Jesus, som deras enda hopp för att bli frälsta. De manipulerade inte människor, utan lämnade dem för att den helige Ande skulle verka i dem! Varför litar inte predikanter på att den Ende som är värd att lita på ska utföra verket? Varför måste de manipulera människor till falska bekännelser som inte kommer att bestå? Leonard Ravenhill sa: ?Vi predikar ett behagligt evangelium i vår tid, och gör det så smärtfritt som vi kan. Och allt vi gör är att vi ger människor en spruta så att de somnar, för att de ska komma till helvetet fortare. Vi behöver predikningar om omvändelse, och som varnar för det brinnande Gehenna.? Botemedlet för församlingen är inte en ny metod för att förbättra sig själv eller en lista på ?hur man gör det?, utan att vi vänder åter till den bibliska förkunnelsen om omvändelse. Kristna borde omvända sig från att predika ett falskt evangelium och återvända till sina biblar!




Det är märkligt att någon kan komma till slutsatsen, att bibeln inte undervisar att omvändelse från synd är en nödvändighet för att man ska bli frälst, när beviset för det är så uppenbart.

Frågan är om de inte vill att bibeln ska ha denna undervisning? Både Gamla och Nya testamentet undervisar att omvändelse är en gudomlig nåd, genom vilken Gud vänder människor bort från synden till sig själv. (Ps. 80:7; Jer. 31:18; Apg. 5:31; 11:18; 2 Tim. 2:25) och på samma gång att människan vänder sig bort från synden till Gud (Jes. 55:7; Hes. 33:9-11; Luk. 13:1-9; Apg. 3:26; 8:22; 14:15; 26:18, 20; 1 Tess. 1:9). Det är omöjligt att tala om att man vänder sig till Gud, utan att man vänder sig bort från något annat.

Genom att ta bort omvändelsen från evangeliet har församlingen gjort sig skyldig till att förkunna ett falskt evangelium, som ger människor falsk frälsningsvisshet. J. I. Packer har med rätta sagt:

?Kallelsen till omvändelse var den viktigaste och grundläggande maningen i förkunnelsen hos Johannes döparen (Matt. 3:2), Jesus (Matt. 4:17), de tolv (Mark. 6:12), Petrus på pingstdagen (Apg. 2.38), Paulus till hedningarna (Apg. 17:30; 26:20), och den förhärligade Kristus till fem av de sju församlingarna i Asien (Upp. 2:5, 16, 22; 3:3, 19).?

Den västerländska kyrkan bör omvända sig och återvända till den bibliska undervisningen om omvändelse, för annars kan dess ljusstake bli flyttad (Upp.2:5). Församling, var beredd ?ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?? (1 Petr. 4:17).



Daniel Norén


http://www.solascriptura.se/kts/necess.html

"Embarrassment To A Holy God" - Leonard Ravenhill


If you love me?



From Spurgeon's, "Christ's People- Imitators of Him"


'For Christ's sake', endeavor to be like him.

Oh! could I fetch the dying Jesus here,
and let him speak to you!

My own tongue is tied this morning, but I would make
his blood, his scars, and his wounds speak.
Poor dumb mouths, I bid each of them plead in his behalf.

How would Jesus, standing here, show you his hands this
morning! "My friends," he would say,
"behold me! these hands were pierced for you;
and look here at this my side-
It was opened as the fountain of your salvation.
See my feet; there entered the cruel nails.
Each of these bones were dislocated for your sake.
These eyes gushed with torrents of tears.
This head was crowned with thorns.
These cheeks were smitten;
this hair was plucked;
my body became the center and focus of agony.
I hung quivering in the burning sun; and all for you,
my people.

And will you not love me now?
I bid you be like me.
Is there any fault in me?
Oh! no.
You believe that I am fairer than ten thousand fairs,
and lovelier than ten thousand loves.

Have I injured you?
Have I not rather done all for your salvation?
And do I not sit at my Father's throne, and even now
intercede on your behalf?

"If you love me," -Christian, hear that word;
let the sweet syllables ring forever in your ears,
like the prolonged sounding of silver-toned bells-
"if you love me, if you love me, keep my commandments."

Oh, Christian, let that "if" be put to you this morning.
"If you love me."
Glorious Redeemer! is it an "if" at all?
Precious, bleeding Lamb, can there be an "if?"
What, when I see your blood gushing from you- is it an "if?"
Yes, I weep to say it is an "if."
Often my thoughts make it "if,"
and often my words make it "if."

"Yes, I love you, I know that I love you.
Lord, you know all things, you know that I love you," the
Christian can say.

"Well, then," says Jesus, looking down with a glance of
affectionate approbation, "since you love me, keep my
commandments."

O beloved, what mightier reason can I give than this?
It is the argument of love and affection.

Be like Christ, since gratitude demands obedience;
so shall the world know that you have been with Jesus.

Drömmen om församlingens maktposition i ändens tid.

Drömmen om församlingens
maktposition i ändens tid.



En av vår tids stora religiösa illusioner är utan tvekan den s.k. ?herradömesförkunnelsen.? Inom vissa förgreningar av den nykarismatiska rörelsen, besläktade med trosrörelsen, har man börjat proklamera att en jättestor andlig väckelse står för dörren. Det gäller hela världen. Den kristna församlingens inflytande skall bli utan motstycke i historien.

De troende skall ta herraväldet över både det andliga och politiska livet hos världens nationer. Bakom denna tro på den förestående jättestora väckelsen ligger en bestämd lära, en teologi, som egentligen är en del eller en gren av trosrörelsens s.k. ?framgångsteologi.? Ofta kallas den ?herradömesteologi? och den kan sammanfattas på följande sätt:

Då Adam föll i synd förlorade han det herravälde över jorden som Gud ursprungligen hade gett honom. Nu ser vi att den kristna församlingen håller på att att växa sig så stark att den med Guds hjälp kan återta herraväldet över jorden. Guds herradöme återupprättas i vår tid genom sanna kristna som fått en speciell Andens smörjelse. I praktiken sker då detta genom stora och omfattande väckelser och genom att kristna tar kontroll över media, skolor och politik. När så den segrande, återupprättade församlingen upprättat paradisiska förhållanden på jorden kan Jesus komma tillbaka.

Herradömesteologins rötter

Redan hos Kenneth Hagin, ofta benämnd ?trosrörelsens far?, finner vi detta synsätt. ?Synd, sjukdom och lidanden, andlig död, fattigdom och allt annat som är från djävulen härskade en gång över oss. Men nu, Gud vare tack, härskar vi över detta. Detta är herradöme (dominion) .? Eljest är det den s.k. ?profetrörelsen? från Kansas City med Paul Cain i spetsen som starkast fört fram denna herradömesteologi. Man citerar då från början av kapitel 2 i profeten Joels bok, där det talas om en mäktig här, som ingen kan stoppa och som intar landet. Denna armé betraktas som en bild av och en profetia om den återupprättade, andesmorda församlingen som i de yttersta dagarna skall inta hela jorden.

De som låter sig ryckas med av den karismatiska vågen blir en del av denna segrande här. Paul Cain säger själv att det tidigare aldrig har funnits någon profet eller apostel i historien som haft en sådan kraft och smörjelse, som dessa ändetidsprofeter kommer att ha. Hela nationer kommer att vända sig till Gud på en dag.

Dessa teorier framfördes egentligen först av den s.k. ?särlaregnsrörelsen? (Latter Rain) som vi skall behandla i nästa artikel. Idag är de speciellt aktuella igen. Robert Tilton, en framstående figur inom trosrörelsen, sade vid ett tillfälle:

?Vi måste bli våldsamma för Gud och använda andligt våld som en positiv kraft. Vi kommer att invadera allt. Vi kommer att styra världen. Då Gud befriade Israels barn blev de överlastade med guld och silver. Han har gett oss makt att skapa rikedom och vi ser redan att det sker. Jag tror att i de yttersta dagarna kommer inte de troende att sitta i baksätet på bussen längre.?

En del av dessa tankar har nästan obemärkt trängt in också bland skandinaviska pingstvänner och nykarismatiker. En ledande person från den rörelsen yttrade nyligen på en större konferens: ?Vi skall inte vara nöjda med att sitta i baksätet då Gud har placerat pingstkristendomen i förarsätet.? Det verkar nästan som ett eko från Robert Tilton, som vi just nu citerade.

Elittänkande och superkristna

Är detta verkligen något att varna för? Är inte allt detta ett uttryck för levande och erövrande tro? Ja, det är den stora frågan. Vi har inte rätt att fälla någon dom över enskilda personer, för vi kan inte läsa deras innersta tankar. Men personligen kan jag inte varken säga ?amen? eller ropa ?halleluja? till dessa yttranden. Jag tror det är oerhört farligt när det som kallas ?pingstkristendom?, det vill säga våra erfarenheter av Andens liv, på något sätt betraktas som ett sorts diplom som ger oss en framskjuten och ärofull plats i Guds rike. Allt som vi får av Gud är ju nåd och ingenting annat. Alla Guds gåvor är uteslutande nådegåvor. Att motta och uppleva dem ger oss ingen högre status. Inga andliga välsignelser kan betraktas som troféer, förtjänsttecken, meriter eller bevis på att vi tillhör en andlig elit. Det kan inte finnas utrymme för ett enda milligram av egen berömmelse på grund av det vi fått från Gud. Är man inte på väg att hamna i ett farligt elittänkande då man menar sig tillhöra den fraktion av kristenheten som Gud har placerat i förarsätet? Tänk, om det behagar Herren att sätta andra i förarsätet, helt enkelt därför att de som ansåg sig självskrivna för den platsen är för ?stora?? Vanligtvis är det ju större plats i baksätet, så det är möjligt att de ?största? hamnar där. Osökt kommer jag att tänka på bibelordet som säger: ?Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva? ? (l Kor. 4:7)

Är det inte alltid så att det är de ?ödmjuka som får nåd? ? Och var i Bibeln finner vi att Guds församling skall sträva efter denna typ av herradöme som nu proklameras? Paulus tycks ha en rakt motsatt uppfattning. Han skriver lite ironiskt till korintierna: ?Ni är redan mätta. Ni har recfan blivit rika. Ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade regerat som kungar så att vi kunde regera tillsammans med er. ? (l Kor. 4:8) Ja, detta är faktiskt ironi, för aposteln fortsätter: ?Det förefaller mig som om Gud hade ställt oss apostlar sist av alla. Vi är dårar för Kristi skull, ni är förståndiga kristna. Vi är svaga, ni är starka. Ni är ansedda, vi är föraktade. ? (l Kor. 4:9-10)

I urkristen tid var de kristna förföljda och föraktade. Apostlarna var behandlade som världens avskum. Idag förkunnar man att den sista tidens församling skall uppnå en nästan total maktposition i världen, men utan att utstå varken förföljelse eller förakt.


Falska profetior

Allt detta har naturligtvis fört med sig, att vi med jämna mellanrum får höra särskilda profetior om den stora väckelsen, som står för dörren i vår egen del av världen. Det är företrädesvis predikanter från Amerika som dyker upp i Norden och som låter oss veta att Gud har talat till dem, om den fantastiska väckelsen som är just bakom hörnet. Några av dem har uppenbarat både år och datum då detta väldiga skulle ske.

Jag besparar läsarna från konkreta exempel som kunde mångfaldigas. Jag bara undrar hur många sådana profetior våra dagars andliga ledare och karismatiska toppfigurer måste höra, förrän de begriper att det hela knappast är något annat än munväder eller i bästa fall ett naivt önsketänkande hos svärmiska fanatiker. Profetiorna går nämligen inte i uppfyllelse. Ibland kommer profeterna med förklaringar till detta. ?Gud vill sända väckelse, men vi vill inte ta emot den?, säger de. Så går många kristna hem med dåligt samvete, övertygade om att de ännu inte äger de kvalifikationer som Gud kräver för den jättestora ändetidsväckelsen.

Men det är inte bara genom direkta profetbudskap som den stora väckelsen förkunnas. Den kristna pressen följer samma linje. ?Nu är tiden inne.Skandinavien moget för väckelse,? skrev en kristen tidning efter en av de senaste årens stora ?väckelsekonferenser? i Norge. De flesta kristna rörelser kämpar emellertid med samma problem både före och efter sådana konferenser. Tänk om kristenheten istället för att drömma om den framtida ändetidsväckelsen började tänka över varför det nordiska väckelsearvet till stor del gått förlorat!

Det är särskilt allvarligt att flera av den stora väckelsens profeter ibland visat sig mycket hotfulla. Några av dem har sagt att sjukdom och död kommer att drabba dem som vågar kritisera de ?andesmorda tjänare? som förkunnar församlingens storhetstid i tidsålderns avslutning. Denna hotfullhet är knappast ett kännetecken på ett kristet sinnelag. En annan sak som gör det svårt att framföra kritiska synpunkter på herradömesteologin, är att man automatiskt blir stämplad som en fiende till väckelse. Trots detta vågar jag komma med några anmärkningar och en hänvisning till Bibelns enhetliga budskap.

Historiens lärdomar och Bibelns budskap ger oss klarsyn

Först vill jag bara ställa en mycket enkel fråga: När uppstod det väckelse någonstans därför att någon kom och predikade: ?Nu blir det väckelse?? Hans Nielsen Hauge var redskapet till ett stort andligt uppvaknande i Norge. Men han reste inte omkring och förutsade att en väldig väckelse skulle komma. Han predikade Guds Ord till omvändelse och frälsning för sin samtids människor. Charles Finney reste inte omkring i amerikanska städer och nybyggarområden och profeterade om en kommande stor väckelse. Han predikade evangelium och många vaknade ur syndasömnen och blev frälsta. Tusentals Herrens vittnen, som inte fått samma framskjutna plats som dessa män, har upplevt detsamma inom sina givna arbetsområden. Människor blev vunna för Gud och kristna församlingar växte fram - inte därför att man hade en speciell teologi om ändetidsförsamlingens stora framgång - utan helt enkelt därför att man släppte evangeliet löst.

Vi har all orsak att förvänta oss andeutgjutelse. Bibelns löfte härom gäller de yttersta dagarna som vi utan tvekan lever i. Men läser vi Bibeln noggrant finner vi att den yttersta tiden omfattar hela perioden mellan Jesu första och andra ankomst. Av utrymmesskäl kan vi inte nu göra ett utförligt bibelstudium om detta. Men enligt Bibeln har Gud inte förändrat sitt sätt att behandla mänskligheten från pingstdagen och till idag. Gud har alltid velat och vill fortfarande att alla människor skall bli frälsta. Det ville han i urkristen tid. Det ville han på medeltiden. Det vill han varken mer eller mindre också idag.

Men på grund av att religion och kultur är mycket annorlunda i olika delar av världen, kommer den andliga väckelsen alltid att variera både i djup och bredd från tid till annan och från land till land. Så har det alltid varit. I Korint sade Herren till Paulus: ?Jag har mycket folk i denna stad.? Framgången för evangelium blev där ganska stor. Men i Aten var det bara några få som tog emot frälsningens budskap. Orsakerna lämnar vi därhän.

Idag är det likadant. Det är lättare att grunda en ny församling i Kalifornien än bland muslimer i Turkiet. Hur stor väckelsen blir på det ställe där Herren har placerat oss är vi inte herrar över. Vad Gud söker hos oss är trohet i uppgiften. Men det är klart att vi skall räkna med att han skall verka med sin Ande där Ordet förkunnas.

Bibelns bild av ändetiden är emellertid inte entydig. Den talar inte bara om andeutgjutelse utan också om avfall från tron, tilltagande laglöshet och svåra tider. Den talar även om dom och katastrof.

Vari består församlingens saliga hopp?

Är det att vi som Guds församling skall få makt och herradöme över hela jorden genom att Guds kraft i oss blir helt oemotståndlig? Detta är innebörden av herradömesteologin. Den skiljer sig förresten inte nämnvärt från den gamla liberala teologin, enligt vilken Guds rike skulle komma till vår jord genom kyrkornas sociala och filantropiska verksamhet.

Visst skall vi satsa både på nödhjälp och evangelisation. Men församlingens saliga hopp består inte i tron på sin egen framgång i tidsålderns avslutning. Nej, det saliga hoppet är och förblir Jesu återkomst. Han skall komma för att hämta sin brud och sedan för att upprätta sitt fridsrike på jorden. Herradömesteologins stora misstag är att man tillämpar Bibelns bild av fridsriket, alltså l000-årsriket, på vår nuvarande tidsålder.

Målet för församlingens arbete i vår tidsålder är inte hela världens omvändelse och pånyttfödelse, utan förkunnelsen av evangelium till alla folk. Det är sant att det skall komma en tid då ?jorden skall bli full av kunskap om Guds härlighet, så som vatten täcker havets djup. ? (Hab.2: 14) Men detta blir verklighet, inte genom församlingens verksamhet i denna tidsålder, utan genom Jesu återkomst.

Frälsaren själv gav sina lärjungar löfte om att de skulle få vara med i den nya tidsåldern ?...när världen födes på nytt, då när människosonen sätter sig på sin härlighets tron. ? (Matt. 19:28) Det ord som här brukas är ?palingenesia?, som egentligen betyder ?den nya världen.? Jesus talade då om den nya världsordningen, hela världens pånyttfödelse. När skall detta ske? Jesus säger tydligt att det skall ske i samband med att han sätter sig på sin härlighets tron. Gudsrikets fulla seger blir alltså inte verklighet förrän Konungen själv kommer tillbaka.


Stig Andreasson

Revival conferance 2008 video


Revival Conference 2008 - Lilburn, GA, USA

image115

Revival Conference 2008 - Lilburn, GA, USA

                     

                                                                                                         Tuesday, October 21, 2008 at 12:00 am ET                                                                                       - Thursday, October 23, 2008 at 10:00 pm ET                                                        
                                                                                                                               Lilburn (Atlanta suburb), GA                                                                     



                                                                                                                                                                                   
                     

                                               
Event Details
                                                                                                                                   "There is no cost to attend the conference, registration is free!"


http://revivalconference.eventbrite.com/

Will God send another great awakening? Can revival still change nations? There are over 10,000 conferences that happen every year. This 'Revival Conference' is not to be just another conference but a honest, sincere, earnest plea for the desperate need of revival. There is no cost to attend the event. No materials will be sold. There will be no big bands. The conference chief object is to be God-glorifying. The speakers come on their own accord trusting God for provision. There will be no emphasis on money during the event. The event will be a simple, apostolic, yearning for a genuine biblical revival in our day. The conference is hosted by the ministry of sermonindex.net and is a inter-denominational event.


INFORMATION BROCHURE -

Accommodations - The recommended hotels that are close by the venue are: Comfort Suites, 3700 Shackleford Rd. Duluth, ph. 770-931-9299. Marriott, 1775 Pleasant Hill Rd. Duluth, ph. 866-339-3132. Simply mention that you are attending the ?Revival Conference 2008? event for a discount. (Shuttle service available as needed.)




SPEAKERS -

Henry Blackaby Henry Blackaby - Dr. Henry Blackaby, founder and president emeritus of Blackaby Ministries International, provides consultative leadership worldwide in the life of the Christian community. Today, Dr. Blackaby sends an urgent call for revival in America and Christian leadership focused on God-centered integrity.


Paul Washer Paul Washer - Paul ministered as a missionary in Peru for 10 years, during which time he founded the HeartCry Missionary Society to support Peruvian Church planters. HeartCry's work now supports over 80 indigenous missionaries in 15 different countries throughout the world.


Denny Kenaston Denny Kenaston - saved in 1972 out of the "Hippy culture." The Lord Jesus delivered them from drugs, drinking, and many other things that go along with that life style. Helped to form the Charity Christian Fellowship church where he serves as an elder. He also travels extensively in a church planting, and preaching ministry.


Al Whittinghill Al Whittinghill - The Late Dr. Leonard Ravenhill said of Al: "My friend and brother Al Whittinghill has been touched with a live coal. He truly points the way and also leads the way. A man whose heart the Lord has touched? 1 Sam.10:26. Hear him." He is in itinerant preaching ministry with the Ambassadors For Christ organization and has a burden for prayer and genuine revival in our day.


Bill McLeod Bill McLeod - Former pastor of Ebenezer Baptist Church in Saskatoon, Saskatchewan, where the Canadian Revival begain in 1971. Powerful Word-centred preaching God has greatly blessed on several continents. Holds revival crusades, ministers at Bible colleges, pastors' retreats, camp meetings, prayer rallies, etc.


Roger Ellsworth Roger Ellsworth - has been pastor of Immanuel Baptist Church in Benton, Ill., since 1988. He is a former president of Illinois Baptist State Association and a former trustee at Southeastern Baptist Theological Seminary in Wake Forest, N.C. Author of book "Come, Down Lord" an exposition on Isaiah relating to revival.


Ralph Sutera Ralph Sutera - One of the human instruments God used in the Canadian Revival of 1971, which resulted in the founding of Canadian Revival Fellowship. Out of his ministry the HeartCry for Revival, U.S.A. Conference was born. He continues in itinerant revival crusades with his twin brother and teaching sessions on revival. He also has written various articles, booklets, and study materials relating to the subject.


Don Currin Don Currin - Don has a balanced ministry challenging believers with solid Biblical preaching while reaching out to the lost. He has conducted hundreds of evangelistic and revival meetings, men's retreats, camp ministries, and sponsoring life-issues related conferences. He is also a desired conference and Bible college speaker.


Brent Williamson Brent Williamson - Brent Williamson has been a pastor in the Church of God in Ohio and Indiana. Mr. Williamson has preached and served for revival in the Church at large spanning many states across denominational lines. He has been a student of historical accounts of revival for many years. Currently Mr. Williamson is not pastoring but feels called to the Church abroad to see genuine revival.


Dean Taylor Dean Taylor - is the current editor of the "Heartbeat of the Remnant" magazine which is distributed throughout the world through the Charity Gospel Ministries outreach. Dean has a burden and passion for revival and desires to see the Church be all that God intends it to be. He is the associate pastor of Living Hope Christian Fellowship, in Terre Hill, PA.


Ron Owens Ron Owens - Born in Nova Scotia, Canada. Reared in eastern Canada and Switzerland. Music studies and language diplomas from Europe. Music and theology degrees, USA. He has ministered with and traveled with many men of Revival such as: Leonard Ravenhill, Henry Blackaby, etc. He ministers in song and has a tremendous heart for genuine revival to occur.


Alan Martin Alan Martin - Alan Martin lives in Southeast Missouri. Their six children were all born at home and schooled at home. Their goal as a family is to encourage other believers in the faith, and further the kingdom of God in the earth. Alan's passion is to see believers furthered in their faith into a perfect man, the fulness of the stature of Christ.


Gareth Evans Gareth Evans - is an itinerant pastor/teacher with a burden to minister to the hurting church. Formerly a Physics teacher in the UK and Canada, he became a pastor with the Christian And Missionary Alliance in Canada in 1979. Gareth has traveled to many countries, encouraging pastors and missionaries.


Don Courville Don Courville - Started pastoring thirty two years ago. In 1985 he was involved in a wide-spread community revival in western Nebraska known as the 'Ranchers Revival' the effects of this revival spread around the state and neighboring states for over two years. He is currently pastoring Maranatha Baptist Church in Mt. Vernon, MO.


If you have any specific questions or comments about this event please contact us by via email: sermonindex@gmail.com or TOLL-FREE phone at: 1-888-224-6123.

Det dyrbara blodet och den mäktiga handen!

Det dyrbara blodet och den mäktiga handen!

by David Wilkerson | May 1, 1984

 
  E-mail to a Friend     Print  Print
May 1, 1984

Det är påsknatten. Judarna har låst in sig i sina hus, för Gud har varnat att döden skall komma över Egypten denna natt! Blodet av ett felfritt lamm har blivit strukit på dörrkarmarna till varje hem, precis som Gud befallt. "Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten" (2 Mos 12:13). Ytterligare hade de blivit lovade, "skall Han...inte låta förgöraren gå in i era hus för att döda er" (2 Mos 12:23).

 

Föreställ dig två grannhushåll. I det ena, samlas man runt påskalammet, med det osyrade brödet och de bittra örterna. Alla är rädda, och är vita i ansiktena. Far och mor ser på varandra, och sedan på den äldste sonen. Fadern tar honom i sina kärleksfulla armar och ropar, "Be, alla, be! Kanske har vi bedrövat Gud på något sätt...dödsängeln kanske inte kommer att gå förbi...be!" I timmar kurar de i rädsla, de gläder sig inte över lammet, de fruktar för dödsskuggan. En överväldigande känsla av osäkerhet genomsyrar hemmet.)


 

 

I det andra huset festar man på lammet, förväntansfulla över att få lämna Egypten. Här finns en tydlig känsla av trygghet. Fadern ser in i de frågande ögonen på sin äldste son och säger, "Trygga! Vi är alla trygga! Kommer du ihåg blodet? Sa inte Gud att han inte skulle tillåta förgöraren att komma in i huset? Känn frid allt är väl vi är trygga under lammets blod."

Vilket hus tror du var säkrast den natten? Vilken familj var tryggast? Svaret är, båda var säkra! De var lika trygga därför att båda var under blodet.

 

Guds förlossning kom inte genom känslor av skräck eller genom någon nedärvd fromhet hos judarna. Det de skulle göra var att stryka lammets blod på sina bostäder, och tro på Guds löften att det hade kraft att rädda dem. De hade ännu inte kommit till Röda havet, när Gud uppmanade Mose och hela Israel. "Kom ihåg denna dag, dagen då ni drog ut ur Egypten, ut ur slavlägret, ty med sin starka hand förde Herren er ut därifrån" (2 Mos 13:3).

 

Israels befrielse från Egypten är en klar bild på vår befrielse från synden och dess slaveri. De flesta av oss vet det. Skriften slår fast: "Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss" (1 Kor 10:11). "För att vägleda oss" betyder att vi kan se i deras kamp en skugga av vår nuvarande kamp med jaget och synden. Deras Egypten är vår ogudaktiga värld.

 

Deras träldom för egyptierna är en bild på vårt slaveri till synden och lusten. Deras hus är vårt helige Andes tempel, deras lamm, vår Kristus. Blodet av det felfria lammet är en bild av blodet av vår felfrie frälsare.

 

Vi kan lära oss mycket om vår egen befrielse från syndens kraft genom att studera isareliternas befrielse från slaveriet i Egypten. Låt mig visa dig tre underbara saker som få kristna har lärt sig.

 

"Den natten skall jag gå fram genom Egypten...och all Egyptens gudar skall drabbas av min dom jag är Herren" (2 Mos 12:12). Sedan kommer ett stort löfte till hans barn: "När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er" (v.13).

 

Det var domens dag för Egypten. Och den kom plötsligt vid midnattstimmen. Hur skrämmande, död överallt. Vilken gråt och klagan och vilket skärande av tänder som hördes i Egypten denna natt, för att "... det fanns inget hus där inte någon var död" (2 Mos 12:30).

 

Samtidigt så rörde inte denna domens midnattstimme ett enda av de judiska hemmen. Guds barn var fullständigt, ur vägen för domen. Även om inte alla kunde tillägna sig den sanningen, så var de ändå trygga borta från Guds dom genom blodet.

 

Jo, lydnaden var inblandad, men det var blodet allena som drog Israel bort från domen. Det var definitivt inte någon nedärvd godhet. Deras packade väskor innehöll egyptiska avgudar. De var ett ovärdigt, avfallet, världstillvänt, motsägelsefullt, olydigt folk. Faktum är, om Gud hade väntat på att de skulle överge sina avgudar, omvända sig, och vända om från sina onda vägar, skulle de aldrig ha blivit befriade! De skulle alla ha dött i slaveri.


 

Deras befrielse skedde fullständigt utanför dem själva utan någon godhet eller trofasthet från deras sida. Gud måste ha vetat att dessa människor snart skulle dansa runt en guldkalv, berusade, sinnliga, och otacksamma. Ändå, älskade han dem. Ändå, valde han att befria dem, Ändå, var de trygga under blodet. David sade att det var för att han älskade dem (Ps. 44:3). Här längtade Gud efter att ta ett folk till sitt hjärta och uppenbara sin kraft och härlighet, för att kunna resa upp en helig, avskiljd kropp. Det var bara nåd och barmhärtighet!

 

Ordet lär oss många saker om Lammets blod, men det första vi kan lära oss är att det tryggar Guds barn emot domen. Israel skulle snart ha ett tabernakel i öknen med många offer. Där skulle blod utgjutas för synden. Där skulle bli en försoningsdag. Men den första läxan för Israel och för oss är -

 

Ja, Jesu blod renar oss från all synd. Ja, blodet var vår försoning. Men först av allt, är det vår trygghet. Det är Guds sätt att säkra åt sig ett folk redo för befrielse. Kom ihåg, på påsknatten var israeliterna trygga men ännu inte befriade. De hade kvar att möta Röda havet, öknen, krig med jättar, ogenomträngliga murar och fiendens fästen.

 

Jag är övertygad om att innan jag kan föra krig mot herravälden och makter, innan jag kan stå emot frestelser (våra moderna jättar) måste jag ha vetskapen om att under blodet är jag trygg! Även om jag inte är helt befriad, så står jag bortom domen. Den köttsliga fienden dyker upp, men blodet har gjort mig till en trygg soldat.

 

Lyssna på detta ord: Du kan inte slåss mot jättar, bryta ner fästen, eller stå emot överväldigande odds om du inte är försäkrad om absolut trygghet under blodet. Det spelar ingen roll vad mitt hjärta säger, det spelar ingen roll hur skyldig eller fördömd jag känner mig, det spelar ingen roll vad små röster viskar jag måste veta, bortom allt tvivel, att jag är säker! Jag går inte till domen! Blodet på mitt hjärtas dörr gör mig trygg i Hans ögon.

 

Jag tvivlar på att det finns ens en handfull kristna idag som vilar i tryggheten av Jesu utgivna blod. Tragiskt! De flesta av oss kan inte tro att Gud skulle rädda ett så ovärdigt folk, ett så olydigt folk, ett folk som blivit så andligt uttömt genom denna tids trender. Vi vägrar att ta till oss en sådan fantastisk kärlek och nåd; vi skulle hellre vilja förtjäna vår trygghet och förlåtelse.

 

Vi ifrågasätter alltid vår räddning. Om Gud grundade vår räddning på vår kärlek till Honom, eller vår egen godhet, så skulle vi vara i större fara än de som bryter mot buden, för under nåden krävs det mer. Gud måste ta räddningen ur våra händer så att den bara kan vila på hans barmhärtighet och nåd. Inte på vår överlåtelse, eller vår lydnad, eller vår godhet bara på Hans nåd. Lydnad, överlåtelse är resultatet av vår kärlek till Kristus.

 

Det var inte det osyrade brödet som räddade Israels barn, utan blodet. Inte en enda israelit miste tryggheten på grund av något fel. De var alla trygga tills domen hade passerat.

 

Jag predikar inte evig räddning. Jag tror att det är möjligt att trotsa blodet att trampa på det och gå förlorad. Blodet måste vördas, sättas tillit till på rätt sätt. Det finns de som förlitar sig på det, andra trampar på det. Kristna som missbrukar blodet öppnar sig för alla sorter av demonisk aktivitet.

 

Men Gud avsåg aldrig att hans barn skulle leva i fruktan, ängslan, eller skuld. Han har berett en vila för dem den fullkomliga, tryggheten av hans egen Sons blod. Inte genom gärningar, men genom det dyrbara blodet! Genom sin nådefulla gärning sade Gud till Israel, "Nu när ni ser att jag har räddat er och tagit bort fruktan för domen, låt mig befria er kroppsligen. Jag har räddat er för att göra er heliga."

 

John Wesley och George Whitefield argumenterade över frågan om en kristen arbetar utifrån frälsningen eller mot frälsningen. Låt oss titta på vårt exempel. Israel arbetade utifrån räddningen. Det är som om Herren säger till oss, "nu när ni är räddade genom blodet, låt den helige Ande föra er in i en full och härlig befrielse från alla dina köttsliga fiender."

 

Ett oföränderligt faktum är, ingenting kan läggas till Kristi blod för att göra oss mer trygga! Blodet skyddar oss fullständigt, gör oss behagliga inför Gud, och frälser oss från vreden. Aposteln Paulus säger, "Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden (Rom 5:9). Tror du att du är räddad från vreden bara genom hans utgjutna blod? Eller har du något att lägga till hans blod för att bättre försäkra dig om din trygghet? Gärningar? Lag? Bot?

 

Hur vågar vi ens tänka att Gud skulle överlåtna vår räddning i våra egna händer! Ändå försöker vi alltid lägga något till blodet. Blodet och lärjungaskap. Blodet och självförnekelse. Blodet och lydnad. Blodet och att döda köttet. Blodet och känslor av helighet. Och så vidare. Nej! Tusen gånger nej! Ingenting kan läggas till.

 

Endast blodet kan rädda oss från vrede och dom Det förlossar oss. I teologin, betyder förlossning "räddning från synd och dess straff." Guds ord säger, "I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser så rik är den nåd..." (Ef. 1:7). Hur är vi räddade från syndens straff? Inte genom något vi har eller inte har gjort, men som ett resultat av hans nåd.

 

Det är Guds hjärtas längtan att föra många söner till härlighet (Hebr. 2:10). Vår kärleksfulle Herre är inte mycket för fördömelse, vrede eller dom. Tvärtom han erbjuder befrielse från vrede och dom. Blodet är inte en gärning för att stilla en arg Gud, men ett testamente av hans kärlek till en förlorad mänsklighet. Det är en gåva från en kärleksfull fader vilkens hjärta längtar efter sina förlorade söner. "Ty så älskade Gud... att han gav sin Son..."

 

Om du är skyddad av Hans blod, är det inte mer möjligt för dig att bli dömd av vreden än för Kristus att bli dömd av Fadern. Du är trygg och godkänd av Gud precis som Kristus, hans egen Son. Genom blodet, är vi godkända i den älskade.

 

Kristi blod tillfredställer Guds hjärta när det gäller vår synd, tar bort överträdelsen och försonar oss med Fadern. Om du tvivlar på kraften i Hans blod, tänk på detta: är det viktigare att se på blodet som dina egna svaga ögon uppfattar det eller som Gud allsmäktig ser det? Gud ser i sin Sons blod en total utplåning av allt som krävde dom. I hans ögon, är Kristi verk ett räddningsverk från allt som förtjänar vrede. Gud, sade inte, "När du ser blodet" men "När jag ser blodet".

 

Om, då, Gud är nöjd skulle vi vara nöjda. Om Gud säger att blodet utförde allt som behövdes för att rädda oss, skulle vi vila i det. Det är endast genom tro tro på hans blod! "och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd eftersom han har friköpt dem genom Jesus Kristus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade" (Rom 3:24-25).

 

Låt mitt hjärta fördöma mig! Låt de demoniska krafterna rasa! Låt samvetet anklaga eller ursäkta! Låt nationerna bringa förstörelse på vår jord! Låt allt som kan bli skakat skakas! Jag är trygg och säker under min Herre Jesus Kristi blods skydd. Vilken glädje att näras av Kristus, lammet, i fullständig trygghet. Välsignade tanke: Om Gud gick förbi ett lamms blod, kommer Han inte att ändå mera gå förbi blodet av hans egen käre Son. Om Gud inte gick in där blodet var struket, kommer han att tillåta demoner att gå in?

 

Nu talar vi inte längre om räddning, utan befrielse. "Herren förde dig ut ur Egypten med sin starka hand" (2 Mos 13:9). "med sin starka hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur slavlägret" (2 Mos 13:14). "Du fördrev andra folk men lät våra fäder slå rot, folken kuvade du, men dem lär du växa till. De tog inte landet med sitt svärd, deras egen kraft gav dem inte seger men din hand, din kraft och din gunst ty du älskade dem. Du är min konung och min Gud, du skänker Jakob seger. Med din hjälp skall vi slå ner våra motståndare, i ditt namn trampa ner våra fiender. Jag litar inte till min båge mitt svärd ger mig inte seger" (Ps 44:3-7).

 

En del kristna har en känsla av att vara förlåtna och räddade, men de saknar känslan av kraft emot köttet. De har inte kommit till kunskap om "full befrielse" från sin onda natur. Du kristne, vet att genom sitt blod räddar Han oss, och sedan med sin mäktiga hand bryter Han syndens makt över oss. Synden finns fortfarande där men den regerar inte!

 

Vilket fantastiskt uppmuntrande ord i dessa tider av missmod och övermänskliga försök att bli fri från syndens kraft. "Befriade...från slaveriet...av Hans starka hand." Ändå är vi så motsträviga i att erkänna Guds verk. Det går emot vår stolthet, vår känsla av rättvisa, vår teologi, att acceptera sanningen att vår befrielse från syndens herravälde kommer från någon annan styrka än vår egen. Men se på vårt exempel: Israel drog ut beväpnade, men all strid var Herrens. "...det inte är med svärd och spjut som Herren ger seger" (1 Samuelsboken 17:47). Det står i andra Moseboken att "...israeliterna, som dristigt hade tågat ut" (14:8). Och efter att tryggt ha gått igenom Röda havet, sjöng de denna sång

 

Din högra hand, härlig i makt, din högra hand, Herre, krossade fienden..." (2 Mos 15:6).

 

Blodet tryggade Israel från Guds dom, men Guds hand befriade dem från köttets kraft. De hade upplevt tryggheten och gladde sig i den; nu behövde de kraft! Kraft att en gång för alla göra sig av med den gamle fienden, kraft att beväpna dem mot alla nya fiender som skulle komma. Kraften är i Herrens starka och mäktiga hand.

 

Gud hade bara ett bud för Israel när det gällde deras fiender: "driv ut dem!" "skall ni fördriva dem som bor i landet och alla deras avgudabilder. Alla deras gjutna bilder skall ni förstöra, och alla deras offerplatser skall ni ödelägga...Men om ni inte fördriver landets invånare, då kommer de som ni lämnar kvar att bli taggar i era ögon och pikar i era kroppar. De skall anfalla er i det land där ni bor..." (4 Mos 33: 52,55).

 

Vad är arabernas moské i Jerusalem idag? Det är en tagg i judarnas kött, ett speck i deras ögon. Judarna gråter över det. Det går tillbaka till Israels olydnad. "Men benjaminiterna drev inte bort jevuséerna, som bodde i Jerusalem, och än idag bor det jevuséer bland benjaminiterna i Jerusalem" (Dom 1:21).

 

Juda hade besegrat jebusiterna, men de fortsatte att ha kontroll. Segern som vanns uppehölls inte, cancern var inte helt borta. Jebusiterna var icke-semiter, och deras namn antyder på hebreiska "nedtrampade, omoraliska". Jerusalem kallades vid den tiden för Jebus, "en stad av främlingar, inte av Israels barn" (Domarboken 19:12). Det är fortfarande en stad av främlingar som samexisterar, inte Israels barn. Även efter att David erövrat Jebus, och satt upp Sion, så fanns en kvarleva av de omoraliska jebusiterna i den judiska kulturen.

 

Det är en läxa israeliterna ännu inte hade lärt sig: Vi kommer aldrig att få seger över köttet förrän vi delar Guds hat för det. Israel delade aldrig Guds hat för deras förfärliga fiender. De skonade en fiende här och en där, slöt fred med dem, skrev på idiotiska förbund och överenskommelser.

 

De hade fått löfte om en fullständig befrielse till en plats av vila, ett land som flödar av mjölk och honung. "Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras efterkommande förde han själv ut dig ur Egypten med sin stora kraft. Han fördriver folk som är större och mäktigare än du, han leder dig till deras land och gör detta till din egendom, som det är än idag..." (5 Mos 4:37-38).

 

Vi har fått stora och dyrbara löften som överträffar de som gavs åt Israel. Gud har lovat att befria oss från ondska och sätta oss på himmelska platser i Kristus Jesus. Vi har blivit lovade frihet från syndens herravälde.

 

Men först måste vi lära oss att hata synden. Vi måste höra Anden säga: "Spara inget!" Det måste drivas ut!" Vi får aldrig börja leva i fred med fienden i köttet. Inga överenskommelser, inga kompromisser, med ett förskansat fäste. Klema med synden, lek med den, låt den vara kvar, vägra slå sönder den och en dag kommer den att bli det mest smärtsamma i ditt liv.

 

Du skall inte be om seger över köttets synder innan du har odlat ett hat för dem. Det enda sätt vi kan behaga Gud är genom att hata vår inrotade synd lika starkt som Han gör. Han vill inte ha något att göra med våra lugnande ursäkter. Är du slav åt en hemlig synd? Har det skapat oordning och vånda både andligt och fysiskt? Min fråga till dig är:

 

Innan du gör det, kommer inte segern.

 

Men när du delar Guds vrede och hat för din synd, när du är helt övertygad att du har befallning att driva ut den och inte spara den då är du redo att ropa på Guds mäktiga hand för befriande kraft. " Josua sade till folket: "Rena er, ty i morgon skall Herren göra under bland er...och att han skall driva undan kanaaneer, hettiter, hiveer, perisseer, girgasheer, amoreer och jevuseer för er" (Josua 3:5,10).

 

Vem skall driva ut alla fiender, med en förunderlig demonstration av kraft? Han skall! Utan undantag!

 

Det låter som en paradox att höra Gud säga att han skall förgöra fienden, att striden är hans, att han skall jaga fienden på flykten, inte med mänskliga svärd och spjut och ändå läser vi att Israel ibland utkämpade blodiga slag med dessa fiender. Du kanske kommer ihåg att även om tro och lydnad fick Jerikos murar på fall, så fick israeliterna gå in med svärd och spjut och förgöra invånarna.

 

Det är en klassisk fråga: vad är Guds del, och vad är min del i att få fullständig befrielse från syndens kraft? Det finns många bibelställen om hur människan vann seger. "skall ni lämna bakhållet och inta staden. Herren, er Gud, ger den i ert våld..." (Josua 8:7) " Då sade Herren till Josua: "Sträck ut sabeln i din hand mot Aj. Jag ger staden i ditt våld..." (Josua 8:18). Bibelställe efter bibelställe upprepar, "Gud...gav i deras hand..." det betyder helt enkelt att Gud utlämnade alla fiender till deras nåd, under deras makt och auktoritet. Gud fråntog först fienden all kraft, sedan sände Han sina barn till strid med en redan besegrad fiende!

 

Ett nyhetsinslag nyligen visade ett hundratal iranska krigsfångar som satt hoptryckta i små grupper, med huvudet mellan knäna, med skräck i sina ansikten. Ibland dem var höga officerare ur Khomeinis andliga hierarki. En irakisk soldat log emot CBS kamera och skröt, "Dessa är våra fiender besegrade fiender"! De var fortfarande fiender, men avklädda all makt. Makter och krafter, höga andliga furstar fienden besegrad och avväpnad.

 

Detta för mig till en av de bästa läxor den helige Ande någonsin har lärt mig: jag är inte under Satans nåd eller lusta eller synd! Jag grät när jag först såg härligheten i denna sanning.

 

Israel fruktade sin fiende och tillägnade sig sällan Guds kraft, de vägrade att vila i hans löften om befrielse. Kan du tänka, efter allt de hade sett av hans mäktiga hand! Men gång efter gång fruktade de att de var under fiendens nåd. Vi har inte förändrats särskilt mycket. Hur många blodsbeskyddade kristna idag lever i fruktan för demoner; rädda för att någon intensiv frestelse kommer att bryta ner dem; Rädda att någon kraftig lusta kommer att göra så att de lider skeppsbrott, rädda att någon dominant synd till slut skall fördöma dem.

 

Älskade, du och jag under Guds mäktiga hand - är vi inte mer under vår själsfiendes nåd än Israel var under sina fiender. Var det en enda timme som Guds barn var utlämnade till sina fienders nåd om de litade på Gud och litade på hans nåd? Om vi lyder, finns det då någonsin en fiende för stark för Gud.? Synden har inte herravälde över en tillitsfull, omvänd troende. Vi behöver inte huka oss för någon jätte. Vi behöver inte fly i fruktan från lust och frestelse. Vi står emot djävulen genom Guds mäktiga hand. Han kan tömma vår lust och våra frestelser på all kraft, och göra det möjligt för oss att besegra varje hjälplös fiende.

 

Vi skall hata vår synd men aldrig frukta dess kraft. Vi skall döda vårt kött och all lust, men vi måste tro att Gud har gjort det möjligt genom hans mirakulösa ingripande, som gör synden svag. Striden är fortfarande Hans. Vår fiende är, först och främst, hans. Och Gud är som en kärleksfull far som vill lära sin son genom att låta honom hjälpa till.

 

Det tog år innan mina söner insåg att de inte körde pappas bil, även om de hade sina händer på ratten, och satt i mitt knä. Det fanns alltid en osynlig hand på ratten. Om du bara kunde tro det helt, så finns det en mäktig, osynlig hand som redan har vunnit segern. Din del är att göra det han säger åt dig att göra, och lita på att hans mäktiga hand ger kraft åt din hand att hantera svärdet.

 

"För vem var Herrens makt uppenbar?...Som en späd planta växte han upp inför oss,...som ett rotskott ur torr mark." (Jes. 53:1-2). Kristus är Herrens mäktiga arm uppenbarad i oss! Vi behöver ödmjuka oss och böja oss för Honom som vår befriare: "Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne,." (1 Petr. 5:6)

 

"Upphöja" betyder här att lyftas till en högre plats. Detta är Guds löfte att placera oss i det himmelska, över alla väldigheter och krafter, över satans makt och hans demoniska krafter, över lustans och frestelsernas rasande.

 

Vi har misslyckats med att se Kristus i oss som den mäktige härföraren av de himmelska härarna, Med ett mäktigt svärd i sin hand, sänd att befria oss ur fiendens makt. Är "Kristus i mig" ingenting mer än någon sorts ofarlig, rik broder? Tusenfalt nej! "Kristus i mig" är en allsmäktig kung i full krigsrustning, redo och otålig att stå upp för mig mot mina fiender. Han har med sig otaliga vagnar av järn, körda av mäktiga änglar som är beväpnade och redo att försvara min rätt. Herrens vagnar är många och de är mina.

 

Om vi inte lever ett liv av fullständig seger i Kristus, så är det för att vi inte har någon upphöjd vision av Herrens majestätiska kraft och härlighet i oss! Som Job, sitter vi på våra askhögar av förlust och fruktan, och önskar oss nåden att få dö. Allt för att vi inte kan tro på vad Gud har sagt om sin kraft - i oss.

 

"Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss..." (2 Petr 1:3). "och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.." (Ef. 3:19-20).

 

"...Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror samma oerhörda kraft som han med sin makt..." (Ef. 1:17-19)

 

Säg mig, varför all denna Guds kraft i oss om den inte skall förstås som hans mäktiga hand till vårt förfogande mot våra andliga fiender? Antingen är det sant att han har givit oss all kraft vi behöver för att övervinna köttet och vandra i hans härliga liv och rättfärdighet eller så är Guds ord lögn! Och Gud kan inte ljuga.


 

 

Paulus sade att Kristus var uppenbarad i honom, snarare än för honom. Och när Kristus är uppenbarad i dig, blir det en underbar uppenbarelse av hans styrka, hans seger över all ondskans makter, och hans löfte att använda all den kraften för att frälsa och bevara dig.

 

När Guds ord säger "Kristus i mig", tror jag det betyder att Gud placerar sin hand i mig. Och som han är i världen, så är jag stark i Herren. Kapabel att "göra allt genom Kristus som ger mig kraft". Med andra ord, Kristus blir Herrens starka hand i mig!

 

Jag anser mig vara allt som Gud säger att jag är

 

Död för synden köttet världen
Befriad från syndens kraft
Renad genom hans ord
Accepterad och älskad
Levande för Gud genom anden
Mer än en övervinnare
Trygg nu och in i evigheten
Bevarad genom Hans kraft
Fläckfri inför tronen
Uppstigen med Kristus till Guds högra sida

Kristus kommer inte som en tjuv för mig. Det gör han för församlingen i Sardes! För mig kommer han som min älskade som mitt hjärtas glädje. Vi räds inte Hans ankomst, men vi "längtar efter hans ankomst". (2 Tim 4:8). Församlingen i Sardes kände sig hotade av Herrens ankomst, men vi som älskar Honom skulle bli uppmuntrade. Bara den världslige behöver vara rädd.

Vilket privilegium att få vara bland dem som väntar som är beredda klädda som en brud samtidigt som vi festar på lammet.

---
Anvands med tillstand från World Challenge, P. O. Box 260, Lindale, TX 75771, USA.

Copyright/Reproduction Limitations: This data file/publication is the sole property of World Challenge, Inc. It may be printed in its entirety for the reader's personal use or to pass on to family and friends. It may not be altered or edited in any way and all reproductions of this data file/publication must contain this copyright notice. This material is not to be posted or transmitted publicly/electronically on any Web site, Web page or FTP site other than: worldchallenge.org, davidwilkerson.org or tscpulpitseries.org

© 1984 World Challenge, Inc., PO Box 260, Lindale, Texas 75771



När du blivit helt slut!

När du blivit helt slut!

by David Wilkerson | December 28, 1998

 
December 28, 1998

När vi läser Davids ord i Psalm 38 så ser vi att denne fromme och rättfärdige man var helt slut. Han var nedslagen och missmodig och kampen hade kostat honom hans sista krafter. Helt utom sig ropade han ut:

"Jag går krokig och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande. .... Jag är maktlös och helt sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro. .... Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig. Mina ögons ljus, också det är borta. .... Men jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun. Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar." (Psaltaren 38:7, 9, 11, 14-15)

När jag läser denna psalm så föreställer jag mig David sitta nedsjunken i förtvivlan. Vad som troligen oroade honom mest var att han inte kunde förstå varför han plötsligt hade kastats ned så djupt. Denne man hungrade efter Herren och utgjöt dagligen sitt hjärta i bön. Han hade vördnad för Guds ord och skrev psalmer som lovprisade hans härlighet. Men nu, mitt i sin depression, kunde han bara ropa: "Herre, jag har nått avgrundens brant. Och jag begriper inte varför detta sker!"

Som många modlösa kristna idag försökte David komma på varför han kände sig så tom och nedbruten i anden. Troligen gick han igenom alla de misstag, synder och dåraktiga handlingar som han begått i sitt liv. Någon gång måste han ha tänkt: "O Herre, har alla mina dumdristiga handlingar skadat mig så att allt hopp är ute för mig?"

Till slut drar David slutsatsen att Gud håller på att tukta honom. Han ropade: "HERRE, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din vredesglöd. Ty dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig. Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i mina ben för min synds skull. Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda." (verserna 2-5)

Här vill jag understryka att David i denna psalm inte bara beskriver sin egen situation, utan han beskriver något som alla hängivna älskare av Jesus får möta någon gång i sina liv. Han berättar hur det är att vara under ett demoniskt angrepp från en missmodets plågoande!

Missmodsandar av detta slag kommer rakt från helvetets innandömen. Och den stunden kommer när varje överlåten troende överväldigas av en sådan plötslig och oväntad upplevelse. Ingen kristen är själv skyldig till att detta händer. Inte heller är det Herren som sänder det. Ett sådant angrepp har för det mesta ingenting att göra med någon speciell synd eller misslyckande hos den troende.

Missmodets ande är kort och gott Satans mest kraftfulla vapen mot Guds utvalda. Oftast använder han den för att övertyga oss om att vi har ådragit oss Guds vrede genom att inte att leva upp till hans krav. Men aposteln Paulus uppmanar oss enträget att inte låta oss fastna i djävulens snara: "för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till." (2 Korintierbrevet 2:11)

Paulus säger: "Du måste uppfatta ditt missmod som vad det faktiskt är! Det är ett demoniskt vapen - en pil som Satan tar upp ur sitt koger och skjuter på dig för att få dig att tvivla på dig själv. Han vet att han inte kan lura dig att vända dig bort från Jesus. Därför överöser han dig med ondskefulla lögner för att du ska tro att du aldrig kan bli bra nog för att tjäna Jesus. Han vill få dig så nedstämd att du bara vill kasta in handduken!"

Svaghet, sårbarhet, brustenhet, problem, ängslan, sorg - allt detta fick Davids ande att tyngas ned. Han kände sig torr och tom, utan inriktning, som om han aldrig hade fått lära sig något under årens lopp. ".... Mina ögons ljus, också det är borta." (Psaltaren 38:11) David säger: "Jag har förlorat min andliga förståelse. Min vision och uppenbarelse av Herren har vikit ifrån mig. Jag kan inte nå fram till Gud på samma sätt som förr!"

Jag vet precis hur David kände sig. Jag har lett evangeliska korståg där tusentals på en enda gång har kommit till Kristus. Jag har hjälpt åtskilliga narkomaner och alkoholister fram till befrielse hos Jesus. Mitt liv har varit fullt av rika välsignelser som dessa. Men ofta, bara några dagar efter dessa stora händelser, har jag blivit övermannad av missmod. Till slut har jag tänkt, "Herre, mitt liv är fullständigt bortkastat. Jag har inte uppnått något för dig!"

Detta är ett verk av Satan som låter en ande av missmod komma över oss. Den gör oss till en måltavla för helvetets makter bara några ögonblick efter våra största andliga segrar!

Denna tunga, demoniska ande tryckte ned David så djupt att han blev stum inför Gud. Han sa: "Men jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun. Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar." (verserna 14-15)

Hebreiska innebörden av det hans säger är: "en man som inte har några fler svar eller argument." David sa: "Herre, Jag är alltför nere och modlös för att ens lyfta upp mina händer till dig. Jag kan inte be. Jag är så förvirrad att jag inte ens kan tala. Jag är förtorkad och tom. Jag har ingenting att säga."

Davids prövning var inte på något sätt unik. Jag har läst många biografier om fromma män och kvinnor som var mäktigt använda av Herren. Och alla dessa fick kämpa sig igenom samma slags förkrympande missmod.

Den store brittiske förkunnaren C.H. Spurgeon förde mängder av människor till Kristus genom sina kraftfulla predikningar. Men av och till led han av en förfärlig melankoli. Han kände sig ofta som om han inte hade uppnått någonting alls i sitt liv. En gång klagade han: "Jag har det svartaste hjärtat i hela Storbritannien." Ofta gick han ut i sin trädgård, lyfte händerna till Gud och ropade: "Herre, aldrig någonsin har jag längtat mer efter dig, och ändå har min ande aldrig varit så nere. Varför händer detta?"

David gav uttryck för ett rop som ljuder världen över från de rättfärdiga själar som utsätts för angrepp av modlöshet: "Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta." (vers 18). David sa till Gud: "Jag kommer inte att klara det Herre. Jag räcker inte till. Jag är på väg att falla!"

Vi kan tala till Gud hur mycket vi vill om vår känsla av att ha misslyckats. Vi kan berätta för honom hur förtvivlade vi är över våra synder och dåraktiga felsteg. Men vi får aldrig hysa en tanke på att han skulle ha övergivit oss. En sådan allvarlig anklagelse tar vår Herre inte lätt på. I Fjärde Moseboken ser vi hans omedelbara reaktion på denna form av anklagelse:

"(Israel) bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet .... Men under vägen blev folket otåligt. Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: 'Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!' Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog." (4 Mosebok 21:4-6)

När Bibeln berättar om att min käre himmelske far sände giftiga ormar bland sitt folk, och att de dog av ormbetten, så kan jag inte blunda för detta klara budskap: Gud kommer aldrig låta vantro av detta slag få finnas bland hans utvalda! Efter allt vad vår dyrbare Herre har gjort för oss, så är den mest sårande anklagelse som vi kan föra fram mot honom den att han skulle ha försummat oss. Vi måste vara på vår vakt mot all sådan vantro, särskilt i våra svåra stunder.

För oss är David ett exempel på en människa som höll fast vid sin tro. Även när han var som allra längst nere, så tilllät sig David inte vältra sig i vantro. Han ropade: "Men jag väntar på dig, HERRE, du skall svara, Herre, min Gud." (Psaltaren 38:16)

Om du är angripen av missmod från en demonisk ande så vill jag ge dig följande tre råd:

Försök inte fly ifrån angreppet med hjälp av ditt förstånd. Du är ingen svår motståndare för den demoniska ande som du kämpar mot. Kampen står långt över din mänskliga förmåga eller fysiska kraft att klara av. Inte heller kan du bara tala ut om detta med dina vänner, eller försöka övervinna det genom böcker, seminarier eller själasörjare. Kampen står i den andliga världen och måste utkämpas i anden.

När David drabbades av missmod så kunde han inte komma på varför han var bedrövad. "Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? ...." (Psaltaren 42:6) Men hans frågor uttryckte inget tvivel om Gud. David börjar faktiskt psalmen med att uttrycka sin djupa törst efter Herren: "Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?" (vers 2-3)

Mitt i sitt missmod ropade David efter att Herren skulle uppenbara sig. Han sa: "Gud, aldrig någonsin har jag har älskat dig mer än nu. Jag törstar efter dig likt hjorten som längtar efter vatten. Varför är jag så bedrövad? Varför lider jag av detta överväldigande missmod?"

Visst fick David uppleva stunder av depression och förtvivlan för sina synders skull. Han fick utstå Herrens tukt för sin stolthet när han räknade sina stridsmän vilket var emot Herrens bud. Och han kände smärtan av Herrens stav när han begick hor med Batseba och ordnade så att hennes make blev dräpt. Hans hjärta krossades av sorg över den dom som han med dessa synder drog över sin familj.

På samma sätt har många troende i vår tid blivit missmodiga för att de har syndat. Några är deprimerade för att den helige Ande hade velat föra dem till seger, men de har varit motsträviga. De har valt den köttsliga vägen, den som alltid leder till smärta och missmod.

Men här vänder jag mig till botfärdiga syndare som helhjärtat söker Gud. Dessa trofasta tjänare är gripna av ett annat slags missmod, som plötsligt kommer över dem, som ur ingenting, utan något synbart skäl, och det gör dem alldeles förstummade.

Om den beskrivningen passar in på dig, kan du lita på att du är under attack. Satan har sänt ett moln av missmod för att övermanna dig. Och han har sina skäl till att göra det!

Som du förstår är missmod det mest förödande redskap som djävulen använder i sina angrepp mot kristna som hungrar efter den helige Ande. Under århundraden har detta varit fiendens favoritvapen mot Guds utvalda. Så från den dag då du började ta det där med Gud på allvar - då du i ditt hjärta beslöt dig för att lära känna Kristus fullt ut - har Satan försökt göra dig modlös. Han har sett hur du varje dag har grävt dig allt djupare ned i Guds ord. Han har sett hur du har förvandlats, växt och segrat över all världslighet. Därför utsätter han dig för ett större angrepp. Och du kan vara övertygad om att ett angrepp kommer!

Nu förmår du kanske prisa Gud högt i kyrkan och säga: "Denna dag är den härligaste dag jag någonsin har upplevt!" Men var på din vakt för vad morgondagen har i beredskap. Satan kommer använda sitt mäktigaste vapen - missmod - för att om möjligt slå ned dig.

När angreppet väl kommer, tro då inte att något ovanligt drabbar dig. Gud låter kraftiga prövningar av detta slag komma över alla sina heliga. Petrus skriver: "Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat." (1 Petrusbrevet 4:12) Missmod är en prövning som Guds folk har fått utstå i århundraden!

När du är under attack från fiendens ande av missmod, så känner du ingen lust att be. Men trots detta måste du gå till ditt hemliga böneställe och vara nära Jesus. Du behöver inte oroa dig för hur du ska be dig ut ur din förtvivlan. Nu är det dags för den helige Ande att arbeta med dig och det är hans jobb att lyfta upp dig ur den djupa gropen.

Var ärlig mot Herren när du nalkas honom. Tala om för honom hur svag och hjälplös du känner dig. Låt honom få veta: "Jesus, jag är torr. Jag har inga krafter kvar. Om jag någonsin ska komma ur denna depressionen, måste du se till att det sker."

I stunder när vi är långt nere är Herren mycket tålmodig mot oss. Han förväntar sig inte att vi skall frambringa några intensiva, häftiga böneförsök. Han vet hur vi har det och han har medlidande med oss. Så sitt bara i hans närvaro och lita på att hans Ande skall göra i dig det han har blivit sänd till att göra. Det spelar ingen roll hur nedslagen du är - han kommer aldrig att svika dig!

Vi har den uppfattningen att närhelst vi sviker Herren, så flyger den helige Ande bort som en skrämd fågel. Några puritaner lärde ut det så. De trodde att Guds Ande lämnade kristna för en tid när de gjorde honom bedrövad.

Jag kunde aldrig förstå eller godta denna lära. Hur skulle Guds Ande kunna överge mig när jag behövde honom som allra mest? Om han övergav mig varje gång jag misslyckades och föll i djupt missmod, hur skulle han då kunna vara min tröstare? Jag skulle inte alls få någon tröst. Istället skulle jag bli lämnad kvar i Satans våld!

Dessutom, om den helige Ande är den som helgar min själ, hur skulle han kunna klara av detta verk om han flög in och ut ur mig varje gång jag misslyckades? Hur skulle jag kunna se min synd utan Andens närvaro som överbevisade mig om den? Hur skulle jag kunna veta på vilket sätt jag måste förändra mig om han inte vore där för att vägleda och förmana mig?

Jesus lovade oss: "Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er .... Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er." (Johannes 14:16, 18)

När djävulens tunga ande av missmod lägger sig över ditt liv kan du bli så förvirrad att du inte ens får fram en bön. Men även om du inte kan frambringa ord, så kan du tala till Jesus i din ande. Säg stilla till honom: "Herre, hjälp mig. Detta angrepp är för mycket för mig. Jag förmår inget annat än att sitta här i tro. Jag litar på att din Ande skall driva bort den från mig."

"Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er." (Johannes 14:26)

Jag minns hur jag vid en viss tidpunkt i mitt liv fick uppleva ett ovanligt kraftigt angrepp av missmod. Det kom när jag var lika nära Jesus som jag annars brukar vara. Jag var noga med mitt böneliv och utgjöt dagligen mitt hjärta inför Herren. Jag tillbringade timmar med att leta i hans ord och slukade Bibelns båda testamenten. Jag fröjdade mig över en härlig gemenskap med Herren och såg hur många av mina böner blev besvarade. Såvitt jag förstod så befann jag mig i Guds fullkomliga vilja och gjorde allt vad han sade åt mig att göra.

Men så en morgon när jag förberedde ett budskap till nästa veckas predikan slogs jag av något. Jag övermannades av en intensiv förtvivlan. Den kom som ur ingenstans och tyngde ner mig kraftigt. Detta inträffade utan någon märkbar orsak.

Hur jag än försökte så kunde jag inte skaka av mig det. När jag satt där vid skrivbordet vid min öppna Bibel försökte jag fortsätta arbetet med min predikan. Men jag kom ingenstans. Plötsligt blev jag bombarderad med tvivel gällande min förmåga att få ihop ett sant budskap från Herren. Mitt sinne överöstes av tankar som sa till mig: "Du förstår inte Paulus' skrifter. Du har inte förstått begreppet 'den gamla människan' och 'den nya människan'. Du begriper inte detta 'att vara död för synden' när synden fortfarande existerar. Hur vågar du ta dig friheten att predika Guds heliga ord?"

Så satt jag där i tre timmar inriktad på att gräva fram ett budskap. Men ingenting kom fram. Ungefär mitt på förmiddagen verkade det som om alla ord flöt samman på sidorna i min Bibel. Mina tankar var förvirrade. Min ande var trög och ur stånd att höra något från Herren.

Jag sjönk allt djupare ner i förtvivlan och tänkte: "Jag är fullständigt okunnig om Guds ord. Ändå fortsätter jag att spotta ut predikan efter predikan, vecka efter vecka. Jag tjänar ju inte någon. Efter alla dessa år förstår jag fortfarande inte Bibeln. Mitt ljus har slocknat!"

Jag var förvissad om att jag inte kunde förmedla något till människorna i vår församling. Så jag slog ihop Bibeln och lämnade mitt kontor.

Medan jag gick runt i huset bara växte mitt missmod. Jag försökte att komma på varför det överhuvudtaget hade kommit över mig, men jag hade ingen aning. Jag hade inga ekonomiska problem. Jag befann mig inte i någon familjekris och rent fysiskt kände jag mig i toppform. Inte heller bar jag på några synder som jag kände till. Det fanns inte ett enda skäl för mig att känna som jag gjorde.

Till slut gick jag in i mitt bönerum och satte mig på golvet. Jag förmådde inte säga ett enda ord till Herren. Istället ropade jag ut till honom från min ande. "Herre, jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så nere att jag inte ens kan prata med dig. Men i alla fall så vet jag att jag aldrig någonsin har älskat dig mer än nu. Varför måste detta ske? Snälla Gud! Hjälp mig!"

När djävulen kommer med sin ande av missmod så bombarderar han dig med den ena lögnen efter den andra. Han ljuger för dig om ditt äktenskap, din familj, dina vänskapsrelationer, ditt kall, din vandring med Herren. Så spelar han upp i ditt sinne varje synd, felsteg och dumhet som du någonsin har gjort. När han är färdig, ropar du: "O Gud - jag kommer aldrig klara av detta!"

Just detta gjorde djävulen med mig. Medan jag bad fick jag utstå hans bombardemang av djävulska lögner i ungefär en halvtimme. Men då bröt Guds stilla, nästan omärkliga stämma igenom i min ande. Han talade ord till mig fulla av kärlek och medkänsla. "David, du är högt älskad. Var inte bekymrad - min hand är över dig. Du är under ett allvarligt angrepp, men du behöver inte frukta. Du behöver inte gå igenom denna kamp i egen kraft. Jag har allt vad du behöver."

Det första den helige Ande gör i sådana situationer är att påminna dig om alla dyrbara löften från Jesus. Så gjorde han med mig. Han överöste min själ med dussintals löften som jag kände till från Guds ord. Och han försäkrade mig: "Ditt liv är inte slut. Du vet inte om det, men det har inte ens börjat än. Det bästa ligger fortfarande framför dig."

Anden inom mig svingade sig upp. När jag kommit upp på fötterna tänkte jag: "Varför fann jag mig i detta missmod? Det var ju inte alls från Herren!"

Detta är den helige Andes verk. Han omintetgör fiendens lögner och för med sig uppmuntran från höjden!

Åtskilliga kristna går varje dag in i Guds närvaro och väntar sig att bli tillrättavisade av honom. Hur mycket bedrövar detta inte vår Herre! När vi går in i bön borde vi vara beredda på att höra ett gott ord från vår kärleksfulle far. Men många troende gör sällan det. Jag själv levde så i många år. Varje gång jag kom in i bönekammaren väntade jag mig få höra en förebråelse från Herren. Men jag tackar Gud för att han har lärt mig ett bättre sätt.

Å andra sidan finns det hela kyrkosamfund som låter bli att nämna något om helig tillrättavisning. De talar ytterst lite om synden eftersom de bara vill predika positiva och upplyftande budskap. Därigenom undviker de alla syndaövertygande, livgivande tillrättavisningar som uttalas av Kristus och de nytestamentliga författarna. Sådana församlingar påstår att de förkunnar ett evangelium med kärlek, barmhärtighet och nåd. Men tyvärr missbrukar de Guds nåd och förvandlar den till en frihet att synda.

Nu inser jag att det inte är till den sortens människor som jag skriver detta budskap. Snarare så talar jag till segrande kristna som undviker synd därför att de älskar Herren. Jag vänder mig till dem som fröjdar sig över nära samvaro med Kristus eftersom de ständigt hungrar och törstar efter honom. Om denna beskrivning passar in på dig och om du känner dig nere och deprimerad, var då snäll och förstå att det inte kommer av att du har börjat ta det lätt på synden. Det kommer för att du är under angrepp eftersom du älskar Jesus!

Lita på att alla som väntar på Herren ska få ta emot hans härliga löften:

  • "Aldrig någonsin har man hört, aldrig har något öra uppfattat, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som väntar på honom." (Jesaja 64:4)
  • "Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud." (1 Korintierbrevet 2:9-10)

Låt oss titta närmare på två textstycken från detta avsnitt i Korinterbrevet:

1. ".... vad Gud har berett åt dem som älskar honom." (vers 9) Satan kan angripa dig och överösa dig med lögner och ord som gör dig modlös. Men om du bara väntar på Herren, så kommer hans Ande till dig mitt i angreppet och driver ut alla djävulens lögner. Men hur? Han kommer uppenbara för dig allt det goda som Gud har i beredskap för dig därför att du älskar honom!

Vår Herre har en underbar plan för vart och ett av sina barn som älskar honom. Och inget sataniskt angrepp riktat mot hans barn kan någonsin ändra de planerna. Gud känner alla sorger, kamper och smärtor vi idag må få utstå. Men han känner också till de härliga saker han har lagt ut i vår väg. Han känner den uppenbarelse vi ska få ta emot, glädjen över att få vara till nytta, glädjen och friden som skall bli vår. Han har ett "gott ord" till alla som älskar honom!

2. "Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande ...." (vers 10). Herren längtar efter att ge oss sitt "goda ord" om de saker han har i beredskap för oss. Och hans Ande är budbäraren som bär fram detta goda ord för oss. Den helige Ande kommer ge vingar åt vår nedtyngda ande - och vi kommer flyga som örnar ut ur Satans snara!

Lyssna till dessa underbara ord från Jesaja:

"Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta." (Jesaja 40:28-31)

Den helige Andes uppgift är att uppmuntra oss. Vår uppgift är helt enkelt att lita på att han fullföljer det som Fadern har sänt honom till att göra.

Gå bums till din hemliga bönekammare hur missmodig du än är och bli stilla inför Herren. Har du inte kraft nog till att tala, så sträck dig mot honom i anden. Uttala denna bön till honom.

"Herre, jag vet att din Ande bor i mig. Och jag vet att du har sänt honom för att trösta mig, styrka mig och uppenbara Kristi sinnelag för mig. Därför, helige Ande, vänder jag mig nu till dig i enkel, barnlig tro. Tala tröstens ord till mitt hjärta. För jag har inga krafter kvar. Du måste lyfta upp mig och leda mig."

Kristi Ande kommer aldrig låta dig bli bedragen. Han kommer visa dig det goda som Gud som har i beredskap för dig. Men du måste våga tro att han vill tala till dig!

Du blir inte försvagad. Du kommer ut ur din prövning mer segerrik, eftersom din tro har blivit prövad och luttrad som guld. Och du skall få se Herren uppfylla varje löfte som han har givit dig!

Copyright/Reproduction Limitations: This data file/publication is the sole property of World Challenge, Inc. It may be printed in its entirety for the reader's personal use or to pass on to family and friends. It may not be altered or edited in any way and all reproductions of this data file/publication must contain this copyright notice. This material is not to be posted or transmitted publicly/electronically on any Web site, Web page or FTP site other than: worldchallenge.org, davidwilkerson.org or tscpulpitseries.org

© 1998 World Challenge, Inc., PO Box 260, Lindale, Texas 75771


Folkbibeln Slimline

Jag har fått ett ex av Folkbibelns nya utgåva, denna utgåva är i "slimline" format vilket betyder att den är endast ca 2 cm tjock, och innehåller hela bibeln.

Jag har endast en sak emot, eller som jag tycker är negativt med denna bibel, och det är att det är en "limmad" bindning och inte sydd.

 Vilket betyder att när man använt den ett par år och slitigt i den så kommer sidorna med tiden börja falla ut. Därför föredrar jag alltid en sydd bindning, vilket håller årtionden bättre än limmad, och för priset som kalvskinnsutgåvan kostar, skulle jag tycka att en sydd bindning inte är att kräva för mycket. men ser man till bibeln i övrigt, så är det en väldigt fin och bra sådan.

image109

Ovan ser vi den ur kartongen, Kalvskinn är ju fint men detta kalvskinn är inte lika fint eller tjockt som på min andra Folkbibel i vanlig tjocklek.

image110

Storleken på den är ju som den just heter, "slimline", för övrigt ungefär samma storlek som den stora versionen

image111

Här är den öppen, en fin stil och lagom stora bokstäver som är lätt att läsa trots att det är en slimline. Vad jag tycker är bra att vi har i denna utgåva referens verserna direkt under versen, vilket gör man slipper titta längst ner på sidan som förut. detta är också ett stort plus tycker jag.

image112

här en bild på den limmade bindningen, vilket förstör det för mig, eftersom jag vet den har en begränsad livslängd. Bibeln är ju som sagt inte en bok man läser en gång bara, därför är det i mina ögon slöseri att sätta en limmad bindning. Och har man gjort sig besväret att göra den i kalvskinn kunde man väl sytt den med?

Annars hade den fått fullt betyg....

image113

Den har oxå tre märkband vilket är bra, hade jag fått välja mellan denna och Bibel 2000 slimline, hade jag valt denna.

image114

Det finns även en rad "bra och ha" saker längst bak, och en bra uppslagsdel med ämnesindex och persongalleri som kan underlätta att hitta det man söker efter.

Mina sammanfattade tankar är...att det är en väldigt fin och bra bibel, jag skulle rekomendera den till alla, och eftersom bindningen är sydd.... så suckar jag och hoppas svenska tillverkare skulle inse värdet av en välgjord bibel, något som kan hålla i 30-40 år.

min dröm är att svenska bibel makare skulle gå i anrika cambridges fotspår.

Men men, man får inte allt man vill här i världen. på det hela taget, detta är en väldigt bra bibel på alla områden utom bindningen.

Så om du kan leva med det, då kan du köpa den, stör det dig råder jag dig att hosta upp några hundringartill och satsa på den "stora" versionen med sydd bindning från folkbibeln, i min mening den mest välgjorda vi har på svenska marknaden.



Betala Priset


The real Holy Spirit - Zac Poonen


Be för Sverige


Holiness of God


does your God live inside you?


Value of the Family


RSS 2.0